Länge leve den filippinska revolutionens avancering och vägen till segern!

Länge leve den filippinska revolutionens avancering och vägen till segern!

Så inleds dokumentet utgivet av CPI (Maoist) i slutet av april i år som fördömer Oplan Bayanihan. Vad är nu detta kanske du tänker, ”Oplan” är ett ord som inleder andra kampanjer av den amerikanska satellitstaten Filippinerna emot folket och revolutionärer som tex. Oplan Mamamaya som inträffade i början på 1970 och höll på i 16 år, den filippinska staten startade ett krig mot filippinska revolutionärer och detta resulterade i att byar bombades och förstördes, människor massakrerades och flera människor arresterades.

Nu pågår det fascistiska kriget Oplan Bayanihan, lett under styret av den amerikanskt betalda dockan Bengno Aquino. Oplan Bayanihan är ett försök till att stoppa revolutionen som pågår under ledning av Communist Party of Philippines.

Filippinerna är egentligen ett rätt litet land i sydöstasien om man jämför med andra närliggande länder som tex. Indonesien och Kina. Hela landets yta mäter man upp till 3 lakh kvadratkilometer. Att förklara vad lakh är känns givet då jag kommer att använda ordet i texten. 1 lakh = 100,000. Ett annat ord som känns givet att förklara är crore. 1 crore = 10 000 000. Tio miljoner med andra ord. Filippinernas befolkning uppgår till 9,5 crore.  Alla dessa 9,5 crore bor på ungefär 7500 öar som delas upp i olika provinser, regioner och städer.

Det här är ingen geografiuppsats, men med tanke på hur stor den revolutionära rörelsen är på Filippinerna så är det relevant. Det finns många olika folkgrupper på landet, de största religionerna är Islam och Kristendomen, filippinska muslimer kallas för Moro. Det finns  även andra minoriteter som bla. Ilocanas, Ibanags och Kapampangans. Alla dessa folk har ett rikt kulturarv, folket har även historia av kamper mot förtryckare i form av kolonialister. Landet har också väldigt mycket naturrikedomar som gör landet till ett utmärkt självförsörjande land. För att inte tala om det heroiska folket och massorna på både landsbygden och i arbetsmiljöer. För ungefär 100 år sedan så drabbades Filippinerna av den amerikanska imperialismen, bristen på infrastruktur gjorde först landet ointressant så landet tvingades till att köpa in utländska varor och i och med det ta stora lån. Trots det så blev Filippinerna ett land som exporterade råvaror, den imperialistiska kompradorbourgousien gick inte med på att en nationell bourgousie skulle styra, landet blev då kapitalistiskt.

Genom lånen av pengar gjorde man Filippinerna till en stat i beroendeställning då det fick ta flera lån. Nu är en inflation på gång i landet. ’Ekonomiska reformer’ görs till fördel för utländska investeringar. Filippinerna är nu en slav till IMF och World Bank. Benigno Aquino har infört amerikanska nyliberala lagar och infört en otrolig massa utländska varor. Konsekvensen av detta blir att lokala industrier stängs ner och att arbetare förlorar sina jobb och de få öre de har som lön. En personlig notering är, som förespråkare av en självförsörjande stat är detta ännu ett bevis på att internationella ekonomiska förhållanden aldrig är bra. För varje dag stiger arbetslösheten i landet, nu är den 24%. Arbetare åker utomlands för att jobba, speciellt kvinnliga arbetare, där de får extremt låg lön,  att de inte får någon försäkring är nog förväntat, arbetsförhållandena är knappast de mest ultimata. En parallel man kan dra är ju vietnamesiska bärplockarna och de kongolesiska skogshuggarna här i Sverige. Pga. De horribla arbetsförhållandena så dör minst 5 arbetare varje dag på Filippinerna. Den filippinska agrikulturen hamnar också i händerna på utlänningar.

Communist Party of Philippines (CPP) har analyserat det socioekonomiska systemet i landet och beskrivit massornas 3 största fiender, imperialisterna, den stora feodalklassen och kompradorklassen.  En revolutionär vagga gungar genom New Democratic Revolution och den agrikulturella revolutionen ledd av proletariatet i en klassisk arbetar-bondeallians.

Dokumentet tar upp CPP’s historia. På 1800-talet så tog folket kamp emot de spanska kolonialisterna, spanjorerna segrade aldrig. I Mindanavo och Cordillerna så vann folket emot spanjorerna. Katipunas ledde National Democratic Revolution 1896, det är Asiens första anti-koloniala uppror där folket lyckades. Folket på Filippinerna blev berövade sin frihet 1899 av amerikanska imperialisterna, men de fortsatte at kämpa emot de amerikanska imperialisterna. Ilastrado styrde de lokala förtryckarklasserna och de blev senare vänner till USA.

CPP’s rötter kommer ifrån kampen emot feodalismen ledda av Hakbalahaps (landsbygdsbor) på tidigt 30-tal. Historiskt är det känt som ”Hak struggle”. Partiet bildades då men blev snabbt förbjudet av den amerikanska regeringen. Inte bara partiet blev förbjudet, även andra organisationer för arbetare och bönder blev förbjudna. Folkliga ledare arresterades.

Men hoppet tändes återigen när Socialist Party of Philippines 1932 gav energi till rörelsen på landsbygden. 1933 gick SPP och CPP tillsammans. CPP ledde sedan kampen emot den japanska ockupationen under andra världskriget. Japanerna förlorade och den 4 juli 1946 så blev Filippinerna ”självständigt” styrt av USA (så det var nog inte särskilt självständigt trots allt). På 50-talet så attackerade Hakguerillan många orter i Luzonområdet. När folket segrade i Östeuropa och i Kina blev de amerikanska imperialisterna lite väl oroliga och den filippinska staten satte  in militär emot folket.Även CCP hade reformister och 1954 så började sakta Hak guerillan att tyna bort pga. Att partiet gick mer och mer till höger. I början av 60-talet växte däremot folkrörelserna fram igen, det bildades vågor av Nydemokratiska revolutioner vilket skrämde ledarna en aning.

Den proletära kulturrevolutionen i Kina som inträffade på samma tid fick en våg av revolutionärer att blomma upp. Folkrörelserna inspirerades också av kampen i Vietnam. 1969 så skapades det vi kallar NPA – New Peoples Army. Mellan 1972 och 1974 växte sig guerillan allt större och större runt landet. Marcos diktatur slog hårt mot CPP, National Democratic Front (NDF) och NPA, Marcos mål var att krossa rörelsen. Han lyckades inte. Senare blev Corazin Aquino ledare, hon var öppen för dialog med NDF, men likaså hon startade häxjakt på revolutionärerna.

Även partiet begick misstag, 1988 så fick partiet ett bakslag pga. Fel och brister. Partiet försvagades  men blev starkare I början på 90-talet när partiet fick en tvålinjig politik. NDF växte sig starkare och NPA blev mer taktisk.  Joseph Estrada, ledare mellan 1998 och 2001 tog upp kamp emot revolutionärerna under namnet Oplan Makabayan. Även nästa president Gloria M Arroyo bedrev likadan häxjakt under namnen Oplan Bante Laya 1 och 2. Revolutionärer blev kidnappade och torterade av kriminella, andra hemskheter begicks också. Oplan Bayanihan som sker idag är hur filippinska statsmilitärer krigar emot folket och propagerar emot den revolutionära rörelsen. Militärer klampar även in i folks hem, begår mord på folk och terroriserar massorna.

Men NPA har tidigare visat att de har blivit starkare, andra  revolutionärer har lyckats. Så vad är det som säger att inte NPA ska lyckas? Dokumentet avslutas med kamratliga hälsningar ifrån CPI (Maoist) och slagord som ”Stå emot Oplan Bayanihan! Länge Leve CPP! Länge leve NPA! Länge leve NDF! Länge leve NDR! Länge leve M-L-M (marxism-leninism-maoism), arbetare i alla länder, förena eder! Kämpa emot och segra mot revisionismen! Ner med imperialsimen! Länge leve den internationella proletära revolutionen! Länge leve proletär internationalism”

Dokumentet avslutas sedan med att det är skrivet av centralkomittén i CPI (Maoist). 

This entry was posted in CPI(maoist), Filippinerna, Sydöstasien, Teori. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

One thought on “Länge leve den filippinska revolutionens avancering och vägen till segern!

  1. Pia Elisabeth Hanzén

    Tack så mycket Rakel för denna spännande och lärorika artikel. Hälsningar Pia Hanzén.

    Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published.