Svensk militäruppsats diskuterar Mao, Kashmir och upprorsbekämpning

Här är en intressant uppsats som är författad av en militär på försvarshögskolan. Den röda tråden är att studera upprorsteori och upprorsbekämpning för föra kriget i Afghanistan bättre. Major Östlund har även varit i Kashmir:

“Under 2003 tjänstgjorde jag under ett år i Kashmir som militärobservatör och kommentarerna
nedan baseras på observationer, iakttagelser samt samtal med huvudsakligen engelskspråkiga
och relativt välbärgade kashmirer som oftast framhöll att självständighet för hela Kashmir är
det enda rätta. Kashmir utgör dock ett lågintensivt krig som vi inte läser om så ofta är det krig
som pågår i Himalaya, Karokaram och Hindukush bergen, mellan Indien och Pakistan. I den
indiskkontrollerade delen av Kashmir har den indiska staten lyckats till del att bekämpa den
lokala gerillan eller upproret. Detta har genomförts enligt metoderna för indirekt metod. Bl.a.
har staten infört en mycket större poliskår, som är rekryterad lokalt, val genomförs i regionen
till det egna lokala parlamentet och att befolkningen upplever att den indiska centralmakten
och det lokala parlamentet tar deras problem på allvar. Detta har sammantaget bidragit till en
säkrare och mer stabil situation i den indiska delen av Kashmir. Samtidigt har den lokala
gerillan marginaliserats då deras stöd bland befolkningen har minskat, då den lagligt tillsatta
maktapparaten har visat sig vara ett bra alternativ till upproret.”

Erhåller svenska förband en relevant utbildning?

FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04

Självständigt arbete i krigsvetenskap, 15 hp

Handledare

Fil. dr. Jan Ångström och Övlt Peter Ahlström

En studie av FS 15 utbildning inför Afghanistan 2008

23282_335332543421_6712_n

Sverige har en lång tradition i att utbilda soldater och förband för försvar av det egna landet. Detta har varit i fokus för de svenska förbanden under kalla kriget. Idag ställs svenska förband inför nya uppgifter och i andra miljöer än de traditionella, men framförallt möter de svenska förbanden en motståndare som har andra drivkrafter, medel och metoder än vad motståndaren hade under det kalla kriget.

Uppsatsen syfte är att diskutera huruvida den svenska soldat- och förbandsutbildningen är
anpassad för denna motståndare. D.v.s. erhåller de svenska förbanden en relevant utbildning?

Denna studie genomförs som en fallstudie av FS 15. Studien leds fram av ett antal studiefrågorsom utgör grunden för de variabler som utgör analysverktyget och som sedan nyttjas för att analysera utbildningen av soldater och förband.

Studien visar att de svenska förbanden erhåller en ändamålsenlig utbildning avseende hur uppror
bekämpas med direkta och indirekta metoder. Analysen visar också på en utvecklingspotential
avseende lessons learned processen och i utbildningen avseende fenomenet uppror.

1 INLEDNING………………………………………………………………………………………………………………………………….. 4
1.1 BAKGRUND…………………………………………………………………………………………………………………………………… 4
1.2 PROBLEMFORMULERING…………………………………………………………………………………………………………………. 5
1.3 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ………………………………………………………………………………………………………. 6
1.4 AVGRÄNSNINGAR………………………………………………………………………………………………………………………….. 7
1.5 DEFINITION AV CENTRALA BEGREPP OCH FÖRKORTNINGAR ………………………………………………………………….. 9
1.6 DISPOSITION ……………………………………………………………………………………………………………………………….. 10
1.7 FORSKNINGSLÄGE ……………………………………………………………………………………………………………………….. 11
2 METOD OCH TEORI ………………………………………………………………………………………………………………….. 12
2.1 METOD OCH KÄLLKRITIK………………………………………………………………………………………………………………. 12
2.1.1 Val av metod……………………………………………………………………………………………………………………………. 12
2.1.2 Källkritik ………………………………………………………………………………………………………………………………… 13
2.2 TEORIANKNYTNING ……………………………………………………………………………………………………………………… 16
2.2.1 Lessons learned……………………………………………………………………………………………………………………….. 16
2.2.2 En beskrivning av motståndaren. Vad är uppror? …………………………………………………………………………. 19
2.2.3 Hur bekämpas upproret med en direkt metod? ……………………………………………………………………………… 23
2.2.4 Hur bekämpas upproret med en indirekt metod? …………………………………………………………………………… 27
2.3 ANALYSINSTRUMENT …………………………………………………………………………………………………………………… 31
2.3.1 Lessons learned, variabel 1………………………………………………………………………………………………………… 31
2.3.2 Uppror, variabel 2……………………………………………………………………………………………………………………. 32
2.3.3 Bekämpning av uppror med direkt metod, variabel 3 …………………………………………………………………….. 33
2.3.4 Bekämpning av uppror med indirekt metod, variabel 4 ………………………………………………………………….. 34
2.3.5 Fastställda variabler för kommande undersökning………………………………………………………………………… 35
3 ERHÖLL FS 15 EN ÄNDAMÅLSENLIG UTBILDNING? …………………………………………………………….. 36
3.1 EN BESKRIVNING AV GRANSKADE DOKUMENT ………………………………………………………………………………….. 36
3.1.1 FSS, Grundläggande krav avseende förmåga på soldater och sjömän……………………………………………… 36
3.1.2 Regementsorder 717, rotationsutbildning FS 15……………………………………………………………………………. 36
3.1.3 ATCH utbildningsdirektiv för FS 15…………………………………………………………………………………………….. 36
3.2 FÖREKOMST AV VARIABLERNA I DE STUDERADE DOKUMENTEN…………………………………………………………… 37
3.2.1 Förekomst av variabel 1, lessons learned tillvaratas erfarenheter …………………………………………………… 37
3.2.2 Förekomst av variabel 2, teoriutbildning om uppror ……………………………………………………………………… 40
3.2.3 Förekomst av variabel 3, bekämpning av uppror med en direkt metod …………………………………………….. 43
3.2.4 Förekomst av variabel 4, bekämpning av uppror med en indirekt metod ………………………………………….. 44
3.3 SAMMANFATTNING………………………………………………………………………………………………………………………. 47
4 AVSLUTNING …………………………………………………………………………………………………………………………….. 48
4.1 SVAR PÅ UPPSATSENS PROBLEMFORMULERING …………………………………………………………………………………. 48
4.1.1 Erhåller svenska förband relevant utbildning i förhållande till motståndaren – en studie av FS 15
utbildning inför Afghanistan 2008. ……………………………………………………………………………………………………….. 48
4.2 SLUTSATSER ……………………………………………………………………………………………………………………………….. 50
4.3 REFLEKTION OCH KRITIK ………………………………………………………………………………………………………………. 53
4.4 FÖRSLAG TILL FORTSATT FORSKNING………………………………………………………………………………………………. 54
5 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING………………………………………………………………………………. 56
5.1 LITTERATUR ……………………………………………………………………………………………………………………………….. 56
5.2 ANDRA TRYCKTA KÄLLOR…………………………………………………………………………………………………………….. 57
5.3 INTERNET KÄLLOR……………………………………………………………………………………………………………………….. 57
5.4 ÖVRIGA KÄLLOR………………………………………………………………………………………………………………………….. 58
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:

1 Inledning
1.1 Bakgrund
Idag finns det en uttalad vilja från den svenska riksdagen att vi skall bidra med och delta i
internationella insatser för att bidra till en demokratisk och säker världsutveckling där
mänskliga rättigheter efterlevs. Detta syftar ytterst till att till att skapa en svensk nationell
säkerhet. En del i dessa insatser är de militära förband som Sverige har i bl.a. Kosovo, Asien
och Afrika.1 De idag förekommande konflikterna och krigen är i stor utsträckning inte vad de
var tidigare. Tidigare var det de mellanstatliga konflikterna med hög intensitet och
konventionella metoder som var de mest förekommande. Under de senaste 25 åren har
konflikter och krig som definieras som inomstatliga, lågintensiva och bedrivs med
okonventionella metoder varit de normgivande. Under detta tidsspann har de traditionella
konflikterna endast utgjort en knapp tiondel av det totala antalet väpnade konflikter i världen.2
Gerillakrigföring har fått ge namn åt det som benämns uppror. Uppror och upprorskrig har
funnits under lång tid och olika organisationer och stater har fått erfara tyngden av ett uppror
eller en upprorsrörelse. Upproren har historiskt sett haft en klar och tydlig ideologisk
målsättning med tydliga politiska och strategiska mål. Idag har upprorets metoder även spritts
till andra grupper som tar till vapen för att nå olika syften. Om det tidigare fanns en tydlig
politisk drivkraft är det idag en strävan efter makt, personlig vinning eller ett ökat inflytande
för den egna etnicitetens rätt till att leva och verka i enlighet med egen kultur eller religion
som är drivande i konflikter och krig.
Det är således dessa upprorsrörelser men kanske framförallt dess metoder som svenska
förband under insats möter. D.v.s. den lilla och oftast förhållandevis svaga aktören eller
organisationen som gör uppror mot den starkare och sittande makten. Detta skall också
balanseras utifrån att den kollektiva inlärningen baseras på det arv som Sverige de facto har,
d.v.s. invasionsförsvaret. Det finns en tröghet inom inlärningssystemet vilket i sin tur har både
positiva som negativa effekter. Det positiva är att det tar tid att arbeta in förändringar i
utbildningen. Med andra ord, en snabb förändring i de operativa förutsättningarna ger inte det
utslag som det annars skulle ha fått. Det kan vara positivt för att motverka alltför snabba
förändringar och justeringar efter det dagsaktuella läget som kan visa sig vara helt fel om
operationen granskas utifrån ett längre perspektiv. Å andra sidan är det kanske just det som
erfordras för att förbättra förutsättningarna för operationen och dess lösande av uppgiften.
De svenska förband som idag genomför insatser inom ramen för svensk utrikes- och
säkerhetspolitik består till stor del av värnpliktiga som normalt inte har sin gärning inom den
svenska Försvarsmakten. Vårt utbildningssystem, till stor del ett arv från det nu skrotade
invasionsförsvaret, syftade till att göra alla till specialister inom ett geografiskt och
professionellt område. All utbildning vilar på Försvarsmaktsgemensamma krav på förmåga
hos soldater och sjömän (FSS) 2008 års utgåva (FSS), vilket är ett styrdokument som all
utbildning har att förhålla sig till. Detta dokument anger den lägsta nivån för vad soldater och
sjömän de facto skall kunna efter genomförd värnpliktstjänstgöring. Internationella
1 Hämtat 20090206 från, http://www.regeringen.se/content/1/c6/09/80/13/74f83843.pdf, Regeringens
deklaration vid 2008 års utrikespolitiska debatt i Riksdagen onsdagen den 13 februari 2008, (2008),
Regeringskansliet, s.2-17
2 Widén, Jerker & Ångström, Jan, (2005), Militärteorins grunder, Försvarsmakten, Stockholm, s.39
3 Kaldor, Mary, (2000), Nya och gamla Krig. Organiserat våld under globaliseringens era, Daidalos AB,
Göteborg, s. 81-82 och 125-126

Utbildningsenheten (IntUtbE) på Livgardet norr om Stockholm bedriver utbildning av de
förband som ska tjänstgöra i utlandsstyrkan. De har en flerårig erfarenhet av dessa
utbildningar och erhåller, från Arméns Taktiska stab (ATS), utbildningsdirektiv vilket är det
dokument som styr vad utbildningen ska innehålla. Utbildningsdirektivet utgör det orderverk
som ligger till grund för planeringen och framtagandet av olika lokala orderverk som reglerar
utbildningen, dess planering och genomförande.

1.2 Problemformulering

Erhåller svenska förband en relevant utbildning? Svaret på problemet kommer att analyseras
utifrån en studie av FS 15 utbildning inför Afghanistan 2008. Tas erfarenheter om hand? Vad
är det för motståndare de svenska förbanden kommer att möta och hur pass väl motsvarar
utbildningen detta? Problemformuleringen är aktuell och väsentlig för den svenska militären
och ytterst dess operativa förmåga under dess insatser i bl.a. Afghanistan.
För det första är problemformuleringen eller själva problemet avseende hur eller rent av om
dragna erfarenheter nyttjas i organisationen för att höja vårt kollektiva lärande. John Nagl
skriver i sin bok Learning to Eat soup with a Knife, Counterinsurgency Lessons from Malaya
and Vietnam, bl.a. hur militära organisationer bör byggas upp för att kunna anpassa sig
snabbare och effektivare efter framtida förändringar i krigföringen. Detta är viktigt för att
kunna utveckla en organisation och ytterst dess förmåga att lösa olika uppgifter i ett
operationsområde där motståndaren är svår att observera och förutse och nyttjar metoder som
vi i Sverige inte traditionellt har utbildat eller tränat på. Det finns likheter mellan Peace
Support Operations (PSO) och upprorsbekämpning men de är ändå inte riktigt samma sak.5
Inom olika fredsfrämjande operationer har Sverige dock en lång tradition vilket är att betrakta
som en fördel då vi nu skall lära oss att bekämpa organisationer som nyttjar metoder som vi
själva inte är vana vid att bekämpa. Det finns dock en lång tradition i Sverige att verka och
strida med upprorets metoder från den tid då den svenska Försvarsmakten tränade och
förberedde sig för ett Sovjetiskt anfall. Ett scenario som övades var att Sovjetunionen tog
delar av eller hela Sverige vilket medförde att delar av de svenska förbanden hamnade bakom
fiendens linjer. Dessa förband skulle då nyttja sig av en taktik som i det närmaste är att likna
vid upprorets metoder, d.v.s. uppträda i små enheter med stor grad av självständighet, leva
bl.a. på tidigare upplagda förråd, inte få någon egentlig styrning under genomförandet men att
de samtidigt var välmedvetna om det övergripande målet och syftet, befria Sverige från
ockupation.
För det andra är det upprorets metoder som de svenska förbanden möter i sina respektive
operationsområden. Officiellt går det inte att finna att Sverige skulle delta i någon
upprorsbekämpning inom ramen för de insatser som vi är delaktiga i men metoderna används
av ett flertal intressenter och parter i de konflikter där Sverige har trupp. Detta styrks
framförallt av de förband som Sverige har på plats i exempelvis Afghanistan.
4 Nagl, John, (2005), Learning to Eat soup with a Knife, Counterinsurgency Lessons from Malaya and Vietnam,
The University of Chicago Press, Chicago, s. xxi
5 Larsdotter, Kersti, (2008), ”Exploring the utility of armed force in peace operations: German and British
approaches in northern Afghanistan” I: Small Wars & Insurgencies Vol. 19, No. 3, september 2008, Routledge,
Taylor & Francis Group, ISSN 0959-2318, s.352-373
6 Samtal med major Thomas Rothdeutsch, C Skyttekompani FS 15, Försvarsmakten, 20081211,
samtalsanteckningar finns i författarens ägo.
I regeringens proposition 2006/07:83, som reglerar verksamheten under den tid i Afghanistan
som denna uppsats avhandlar, står det att en ökad rekrytering har skett till de
regeringsfientliga grupperna under vintern 2005-2006 och att det är talibanrörelsen i första
hand som står för denna. Deras ”organisation, finansiering, ledning, propaganda och
stridsteknik har förbättrats” under samma period. De regeringsfientliga grupperna i
Afghanistan är inte någon homogen grupp utan består av olika grupperingar med olika syften.
Några drivs av en ideologisk övertygelse, med det främsta målet att upprätta en religiös stat,
medan andra bekämpar den sittande regeringen ”på grund av stam-och klantvister, för att
säkerställa inflytande över narkotikahanteringen, eller som helt enkelt slåss i utbyte mot
kontant betalning”.
I andra källor, exempelvis militärteoretisk litteratur, som håller sig till att beskriva fenomenet
ur ett vetenskapligt perspektiv, finns det belägg för att de svenska styrkorna har att möta just
dessa metoder och som således stödjer mitt påstående. David Galula skriver att ett uppror är
oftast en intern konflikt och att de utmanar den lokala makten i form av existerande
administration, polisväsende och militära styrkor. Syftet för upproret är traditionellt att gripa
makten över landet eller att bryta loss ett territorium från landet och skapa ett eget. Galula
skriver att dess metoder är oprecisa, hotfulla och erbjuder inte soldaten som är satt att
bekämpa upproret något tydligt och definierat mål som skulle motivera en större eller
kraftfullare insats.8 Denna beskrivning från mitten på sextiotalet är direkt applicerbar på den
situation som idag råder i Afghanistan och de metoder som upproret eller andra aktörer nyttjar
för att nå egna mål och syften. Utöver de rent vetenskapliga texterna finns det även artiklar
och debattinlägg som styrker detta fenomen. Förre biträdande utrikesministern Pierre Schori
uttrycker i en debattartikel i Svenska Dagbladet att ”svenska officerare tjänstgör nära
stridslinjen i operationer mot upprorsmän”.9 Med detta som utgångspunkt är det per definition
upprorsbekämpning svenska förband genomför i bl.a. Afghanistan och att de metoder som vår
motståndare nyttjar är de samma som en traditionell upprorsrörelse använder sig av. Intressant
är även att Sverige de facto strider mot upprorsmän, bedriver upprorsbekämpning, utan att det
går att återfinna i det material jag har studerat. Det bör även nämnas i detta skede att min
uppfattning är att upprorsbekämpning har idag en vidare betydelse och är ett mycket brett
verksamhetsområde som delvis går in i annan verksamhet.
Problemet som diskuteras i denna uppsats är huruvida de svenska förbanden erhåller en
relevant utbildning i förhållande till motståndaren? Detta genomförs i form av en fallstudie av
FS 15 utbildning inför deras insats i Afghanistan 2008.
1.3 Syfte och frågeställningar
Uppsatsen syfte är att diskutera huruvida den svenska utbildningen är relevant och
ändamålsenlig för att förbereda svenska soldater och förband för den motståndare de kommer
att möta, som idag utgörs till stor del av uppror och dess metoder. Ett led i detta är att
undersöka vad som utbildas då utbildningen i sig utgör en brygga mellan erfarenheter och
uppror. Utbildningen, av soldater och förband, kommer att analyseras utifrån det framtagna
7 Hämtat 20090206 från, http://www.regeringen.se/content/1/c6/07/91/24/c9723b80.pdf, Regeringens
proposition 2006/07:83, Regeringen, Stockholm, s. 7
8 Galula, David, (2006), Counterinsurgency Warfare Theory and Practice, Praeger Security International,
Westport, s. 3-6
9 Schori, Pierre, ”Vänta med beslut om Afghanistan”, I: Svenska Dagbladet, 20081113
analysverktyget.10 För att kunna genomföra en lämplig uppdelning av denna uppsats har jag
följande fem studiefrågor:
• Lessons learned tillvaratas erfarenheter?
• En beskrivning av motståndaren. Vad är uppror?
• Hur bekämpas uppror med direkt metod?
• Hur bekämpas uppror med indirekt metod?
• Erhöll FS 15 en ändamålsenlig utbildning?
De fem studiefrågorna har till del en hierarkisk indelning då lessons learned kan anses vara de
andra överordnade. Därefter kommer upproret i sig och slutligen hur upproret som fenomen
skulle kunna bekämpas. Denna hierarkiska ”tratt” mynnar sedan ut i svaret på den
övergripande frågan huruvida FS 15 utbildning är ändamålsenlig och relevant.

1.4 Avgränsningar
Frågeställningen avhandlar den svenska utbildningen av soldater och förband, d.v.s. den
utbildning som svenska soldater och förband genomför under värnplikttjänstgöring samt före
insats i insatsområdet. Utbildning som sker under genomförandet, d.v.s. under insats
utomlands, kommer inte att analyseras. Däremot kommer sådan utbildning att kommenteras
men är således inte föremål för denna uppsats. När det gäller den grundläggande utbildningen
är det således den gemensamma utbildningen som alla soldater och sjömän erhåller. D.v.s.
den minsta gemensamma nämnaren för personal som sedan söker sig vidare till
utlandsstyrkan.
Jag avser inte utröna vilken upprorsbekämpningsmetodik som är den bästa. En indelning kan
göras i direkt och indirekt metod, där den direkta syftar till att fysiskt bekämpa upproret
medan den indirekta syftar till att vinna befolkningens förtroende. Den senare är den som de
flesta stater i västvärlden bekänner sig till även om det finns inslag av den första. Detta
10 Rienecker, Lotte, (2003), Problemformulering, Liber AB, Malmö, s.27, Rienecker analyserar diskussion på
följande sätt att ”man belyser ett ämne genom att ställa olika uppfattningar mot varandra, ofta med syftet att
komma fram till en ny slutsats, kombination eller syntes”. Analysera enligt Rienecker innebär att ”man delar upp
ett ämne, en text eller ett objekt i dess beståndsdelar”.
11 Hämtad 20081128 från, http://www.mil.se/sv/i-varlden/Pagaende-insatser/Afghanistan/
baseras framförallt på ett politiskt ställningstagande där insatser idag handlar om uppbyggnad
och inte om förstörelse. Det är ibland svårt att hålla isär detta då en stor del av litteraturen de
facto rör sig inom den indirekta metoden. Inom ramen för detta arbete har jag valt att hålla
mig till den indelning som Nagl förhåller sig till i syfte att kunna få definierbara skillnader i
de olika metoderna, d.v.s. i en direkt respektive en indirekt metod. 12
I arbetet kommer Vakt- och eskortpluton, skyttepluton inom kompanis ram samt MOT
(Military Observation Team) att vara i fokus för min analys. Detta baseras framförallt på att
de flesta kunskaps- och färdighetsmål i de orderverk som ligger till grund för detta arbete är
uttryckta på och för denna nivå. Dessutom har förbandens taktiska uppträdande och
organisation en sådan utformning att arbetet sker i huvudsak i mindre enheter.13 Det finns
också en överhängande risk att arbetet skulle bli för omfattande om samtliga ingående
förbandsenheter skulle analyseras i denna uppsats. Detta ger att mitt arbete kommer att
avhandla den stridstekniska nivån men det är samtidigt på denna nivå våra förband möter
upprorets metoder. Uppror i sig nyttjar sig av samtliga ledningsnivåer men mitt val, utifrån
fallstudien FS 15, blir av naturliga skäl på den lägsta nivån. Analysen kommer med andra att
få ett bottom up perspektiv.
En annan tydlig avgränsning är att FS 15 är det fallet som jag använder mig av i denna
uppsats och kommer således inte att granska andra missioner. Valet av FS 15 var inte
självklart men valdes utifrån tre ståndpunkter. För det första finns material, direktiv, order och
planer, att tillgå. För det andra är det den missionen som idag har den tydligaste uppgiften när
det gäller att hantera en motståndare som kan förklaras utifrån upprorets metoder. För det
tredje så har FS 15 den idag längsta och mest omfattande utbildningen, vilket på ett sett inte
gör den representativ, men när det gäller att finna fenomen i utbildningen som går att härleda
till en komplex och aktuell motståndare som går att exemplifiera utifrån upprorets metoder
och bekämpning av den samma, så är den lämplig. Dessutom gör det att den inte är
representativ för utbildningen att den blir intressant av enbart detta skäl. I samband med att FS
15 utgör underlaget för denna studie kommer även det geografiska området att avgränsas
utifrån att den svenska insatsen endast tjänstgör i den norra delen av Afghanistan och skall
inte genomföra insatser på andra platser.14
Till sist, flera av de del- och slutrapporter som skulle kunna ge andra slutsatser eller analyser
kan jag inte använda mig av i detta arbete. Jag är av naturliga skäl hänvisad till öppna källor
och inget klassificerat material har följaktligen nyttjats. Den lessons learned som är en del i
denna uppsats är det som officiellt kan spåras främst i de utbildningsplaner och orderverk som
styr utbildningen men även i de seminarier som genomförs med hemvändande förband.
Lessons learned är till del redan inarbetad i utbildningen då tidigare missioner utbildar de
kommande. Denna överspridning är dock svår att belägga och ännu svårare att identifiera då
det är problematiskt att urskilja vilka fenomen eller moment som kan hänföras till utbildning
som är reglerad uppifrån respektive sådant som framkommit genom rent personliga
erfarenheter. Lessons learned avhandlar flera olika områden. För denna uppsats är det av
naturliga skäl faktorer som kan kopplas till problemformuleringen som är av intresse. Detta
resonemang kommer att vidareutvecklas i kapitel två.
12 Nagl, John, (2005), Learning to Eat soup with a Knife, Counterinsurgency Lessons from Malaya and Vietnam,
The University of Chicago Press, Chicago, s. 26ff
13 ATCH Utbildningsdirektiv för FS 15, HKV beteckning 19 190:77332, (2007), Försvarsmakten
14 Hämtat 20090206 från, http://www.regeringen.se/content/1/c6/07/91/24/c9723b80.pdf, Regeringens
proposition 2006/07:83, Regeringen, Stockholm, s. 14
1.5 Definition av centrala begrepp och förkortningar
Armétaktiska staben, ATS, leder och samordnar taktisk verksamhet inom armén. De olika
sektionerna eller avdelningarna är indelade efter vilken funktion de har. Exempelvis är G2 är
underrättelser, G5 avhandlar planering av insatser och G7 avhandlar övningsverksamhet och
omhändertagandet av erfarenheter.
Insatsstaben, INSS, leder och samordnar operativ verksamhet inom Försvarsmakten.
Samordningen sker av stridskrafter från mark, sjö och luft. INSS har motsvarande indelning
med siffror som ATS.
Den missionsspecifika utbildningen är en utbildning som tillkommer efter genomförd
värnplikt men före en eventuell insats utomlands med utlandsstyrkan. Ansvariga för
missionsutbildningen är Livgardet och på Livgardet är det Internationella Utbildnings
Enheten, IntUtbE. De baserar sin utbildning på det utbildningsdirektiv som ATS/G5 ger ut
och Livgardet är beroende av att andra skolor, förband och centra avdelar personal för att ingå
i utbildningskadern.
Uppgiften för ISAF, International Security Assistance Force, en kapitel VII insats, är att
stödja den afghanska regeringens övergång till ett ”demokratiskt styre i Afghanistan”.
Mandatet för denna insats regleras i resolutionerna 1386 (2001), 1510 (2003) och 1776
(2007). Den senare var verksam under huvuddelen av den period som FS 15 tjänstgjorde i
Afghanistan.15
Den svenska styrkan, FS (Fortsättnings styrkan, el. Follow on Forces) är det svenska militära
bidraget till ISAF och den svenska militära styrkans ”uppgift är att aktivt medverka till att det
relativa lugnet i norra Afghanistan bibehålls”. Inom den svenska styrkan återfinns även civila
rådgivare i syfte att kunna tillvarata både de säkerhetsskapande åtgärder och de
utvecklingsinsatser som genomförs.16
Erfarenhetsseminarium för hemvändande svenska styrkor arrangeras av ATS/G7 i samråd
med chefen för det aktuella förbandet. Seminariet syftar till att ta hand om de erfarenheter
förbandet har dragit under sin insats tid och seminariet i sig ligger till grund för den
slutrapport som sedan förbandet lämnar in efter genomförd insats. Denna slutrapport beläggs
med sekretesskydd och är således inte en öppen handling.
Tabellen17 nedan kan ses som en mycket förenklad bild av de begrepp och områden som ofta
beskrivs i samband med att det skall göras en särskiljning av reguljära respektive irreguljära
insatser. Uppror eller gerillakrigföring sorterar utifrån denna tabell under irreguljära krig.
15 Hämtat 20090206 från, http://www.regeringen.se/content/1/c6/07/91/24/c9723b80.pdf, Regeringens
proposition 2006/07:83, Regeringen, Stockholm, s. 4
16 Ibid, s. 14
17 Widén, Jerker & Ångström, Jan (2005), Militär teorins grunder, Försvarsmakten, Stockholm, s.36. Rubrikerna
i tabellen är hämtade från en föreläsning av Jan Ångström som hölls 20071008 på Försvarshögskolan Stockholm
och som utgjorde en del i ChP 0709 kurs B1.

Tabell A sammanfattar indelningen i reguljära och irreguljära krig
Reguljära krig Irreguljära krig
Krigens aktörer Mellanstatliga Inomstatliga
Krigens intensitet Hög intensitet Låg intensitet
Krigföringens metoder Konventionellt Okonventionellt
1.6 Disposition
I det första kapitlet kommer jag att avhandla min problemformulering dess syfte och mina
studiefrågor. I övrigt hanterar detta kapitel mina avgränsningar och centrala begrepp som är
viktiga för förståelsen för denna uppsats. Forskningsläget presenteras sist i det inledande
kapitlet. Indelningen i de kommande kapitlen följer den ordning som mina studiefrågor är
uppställda vilket också ger uppsatsen en röd tråd i hur analysverktyget tas fram.
I kapitel två kommer min teori att avhandlas. För det första kommer jag att avhandla lessons
learned processen. Detta kapitel kommer att svara på studiefråga ett. Lessons learned är något
som skulle kunna påverka de kommande studiefrågorna och har därför lagts först. Dessutom
skulle en fungerande process som omhändertar erfarenheter fortlöpande ge information till
utbildningen i syfte att hela tiden i takt med dragna erfarenheter ge förband och soldater en
ändamålsenlig utbildning. Därefter kommer jag att utgå från upprorsteorier och dess natur och
karaktär. Detta avser att ge en bild av upproret som fenomen och dess drivkrafter.
Utgångspunkten är litteratur med tyngd, d.v.s. erkänd litteratur på området. Detta kommer att
ge svar på studiefråga två. Innan olika metoder i att bekämpa uppror avhandlas skall en
beskrivning av fenomenet uppror ges. Detta kommer att öka förståelsen för de olika
metoderna. Därefter kommer två teorier att presenteras, vilka motsvarar de metoder som idag
brukar nyttjas för att dela in upprorsbekämpningens metoder. Detta syftar till att kunna svara
på de två sista studiefrågorna, nämligen, hur uppror bekämpas med direkt respektive indirekt
metod. Slutligen genomförs en sammanfattning av svaren på de fyra studiefrågorna och deras
koppling till mina fyra övergripande variabler. Utifrån studiefrågorna operationaliseras
variablerna och dess indikatorer presenteras, d.v.s. vad det är som jag avser att mäta i de
dokument som kommer att analyseras. Detta avslutar min metod och teori del.
Kapitel tre följer samma ordning som mina studiefrågor men utifrån mitt analysverktyg som
presenterades i slutet av förra kapitlet. Variablerna är uppbyggda av ett antal indikatorer.
Dessa utgör indelningen i respektive underkapitel. D.v.s. analysverktyget styr i detta fall
strukturen. Detta är möjligt då de tre dokumenten är hierarkiskt ordnade vilket gör att det som
finns i det mest övergripande dokumentet återfinns till del i de övriga. I kapitel tre undersöks
de tre styrdokumenten utifrån mitt analysverktyg. Styrdokumenten är
Försvarsmaktsgemensamma, producerade av Arméns Taktiska Stab (ATS) respektive lokalt
framtagna av Livgardet och dess internationella utbildningsenhet (IntUtbE). Sist i kapitel tre
presenteras en sammanfattning av resultatet.
I kapitel fyra avhandlas uppsatsens femte och sista studiefråga, slutsatser och svaret på
uppsatsens problemformulering, d.v.s. om de svenska förbanden erhåller en relevant
utbildning. Sist presenteras underlag för fortsatt forskning i ämnet.
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 11 av 58
I kapitel fem presenteras den nyttjade litteraturen och övrigt material som har bidragit till
detta arbete.
1.7 Forskningsläge
Den tidigare forskningen ger inte ett analysverktyg att nyttja i denna undersökning. En stor
del av arbetet kommer därför att hantera detta genom att skapa ett analysverktyg med
variabler och indikatorer i syfte att kunna svara på den övergripande frågan om huruvida
utbildningen är relevant eller ej. Jämförelsen kommer därför att bli relativt enkel utifrån de
indikatorer jag tar fram. Major Trond Nilsen, studerande på Försvarshögskolan och
chefsprogrammet 06-08, skrev i sitt enskilda arbete huruvida den norska soldatutbildningen är
relevant i förhållande till upprorsbekämpning. Nilsens analysverktyg undersökte om den
norska soldatutbildningen var relevant i förhållande till upprorsbekämpningens två
huvudinriktningar, våldsmakts- respektive tillitsoperationer.18 I denna uppsats avser jag att
utveckla Nilsens analysverktyg genom att titta även på lessons learned processen respektive
uppror som fenomen och huruvida dessa båda ingår i utbildningen av soldater och förband
utifrån en svensk kontext.
Idén att skriva om detta ämne växte fram under de counterinsurgency (COIN) seminarier som
hölls på Försvarshögskolan under hösten 2007 samt de föreläsningar och applikatoriska
exempel som sedan följde i såväl strategi, operationer och taktik som ledarskap. Under dessa
utbildningar har upproret som fenomen och upprorets metoder ofta varit till föremål för våra,
de studerandes, funderingar och problemlösningar i olika operativa uppgifter. Dessutom har
svensk dagspress, mot bakgrund av den svenska militärens närvaro i bl.a. Afghanistan och
under begränsad tid i Tchad, ytterligare spätt på uppfattningen om att detta är ett aktuellt och
viktigt ämne som engagerar fler än enbart Försvarsmaktens personal och dess direkta
intressenter. Detta skall också ses mot bakgrunden av att Sverige under lång har haft ett
invasionsförsvar med en tydlig uppgift att försvara Sverige mot ett Sovjetiskt anfall över land
och sjö understött av luftstridskrafter. Idag har vi ett, åtminstone till del, insatt insatsförsvar,
som skall verka för svenska intressen och värden var än den svenska riksdagen avser att
skicka sina militära styrkor.
Forskningsläget avseende uppror och upprorsbekämpning är relativt omfattande. Inom
modern forskning om upprorsbekämpning finns ofta två synsätt redovisade, direkt respektive
indirekt metod. John Nagl skriver i boken Learning to Eat soup with a Knife,
Counterinsurgency Lessons from Malaya and Vietnam, att counterinsurgency eller
upprorsbekämpning kan delas in i en direct approach, som beskriver en hårdare metod,
respektive en indirect approach, som beskriver en mjukare sådan. Dessutom anges det att den
militära styrkan skall iakttaga minimum force, vilket innebär att styrkan skall vara lätt
beväpnad i syfte att kunna vara förtroendeskapande gentemot befolkningen.19 Denna
indelning kommer att utvecklas i teorikapitlet som ett led i arbetet med den kommande
diskussionen. Det finns också problem med denna indelning, vilka diskuteras i kapitel två.
18 Nilsen, Trond, (2008), Norsk soldatutdanning – relevant i forhold til opprørsbekjempning?, Beteckning
1432/7:1, Försvarshögskolan, Stockholm
19 Nagl, John, (2005), Learning to Eat soup with a Knife, Counterinsurgency Lessons from Malaya and Vietnam,
The University of Chicago Press, Chicago, s. 26ff
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 12 av 58
2 Metod och teori
2.1 Metod och källkritik
2.1.1 Val av metod
I kapitel två avser jag inledningsvis att avhandla den övergripande metoden jag har valt för att
kunna svara på min problemformulering. Då jag skulle få svårt att mäta flera missioner av
rent utrymmesmässiga skäl och tidsaspekter avser jag att hålla detta arbete till kvalitativ
metod. En metod att genomföra en kvalitativ undersökning är att granska ett fenomen på
djupet istället för bredden. Metoden för att finna det jag söker efter är att genomföra en
fallstudie av FS 15 utbildning.
George och Bennet skriver att fallstudier avser att behandla en väldefinierad aspekt av en
historisk händelse och inte en historisk händelse i sig. Varje fall kan dessutom ge flera olika
svar på ett problem och det blir med andra ord mycket viktigt att beskriva vad det är som mitt
fall ytterst skall svara på. Ytterst är en fallstudie en detaljerad undersökning av något som ska
kunna generaliseras för att kunna nyttjas och förklara andra händelser eller fenomen. Riskerna
med fallstudier är bl.a. precis som mitt valda fall, är att fallet inte är representativt. FS 15 har
den längsta och mest omfattande utbildningen och är ur den aspekten inte representativ, men
samtidigt har just längden och omfattningen av utbildningen värde i denna undersökning då
det kommer att vara möjligt att finna det jag söker.20 FS 15 utgör i detta arbete mitt fall och
representerar förekommande förbandsutbildningar i Sverige idag.
Under teori delen kommer mina variabler att operationaliseras. Operationaliseringen av mina
variabler syftar till att de skall mäta det de är avsedda att mäta. Teorin som tar fram mina
variabler och dess indikatorer har hämtats ur vetenskaplig litteratur och artiklar ur tidskrifter
och dagstidningar. Ytterligare metoder för att underbygga dessa har varit samtal med personal
ur FS 15, nyttjandet av Internet för att hämta bl.a. FN resolutioner och regeringens
propositioner. Ett tredje sätt har varit personkontakt och en direkt överföring av material och
personliga erfarenheter. Utöver detta har erfarenhetsseminarium FS 15 nyttjats för den
teoretiska bakgrunden avseende lessons learned men den kom också att nyttjas som en del i
själva undersökningen och då som ett exempel på hur lessons learned processen fungerar.
De fyra första studiefrågorna syftar till att beskriva min teori, från vilken jag kommer att
skapa mitt analysverktyg. Analysverktyget kommer att bestå av variabler som i sin tur byggs
upp av indikatorer. När detta är genomfört kommer själva analysen av mina tre styrdokument
att genomföras. Det är huvudsakligen en induktiv metod som nyttjas i analysen.
Styrdokument som granskas är:
• Försvarsmaktsgemensamma krav på förmåga hos soldater och sjömän (FSS) 2008 års
utgåva (FSS), HKV beteckning 19 200:650 19, 20080522
• Regementsorder 717, rotationsutbildning FS 15, LG beteckning 19 190:9146,
20071130
• ATCH Utbildningsdirektiv FS15, HKV beteckning 19 190 77332, 20071114
20 George, Alexander L. and Bennet, Andrew, 2004, Case Studies and Theory Development in the Social
Sciences, Library of Congress Cataloging-in-Publication Data, Cambridge MA, s.16-23
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 13 av 58
De framtagna variablerna med dess indikatorer kommer sedan att leda fram till svaret
huruvida de svenska förbanden och deras utbildning är relevant för att möta den motståndare
som nyttjar upprorets metoder.
En reflektion avslutar uppsatsen där jag även problematiserar och visar på indikatorernas
direkta påverkan på de erhållna slutsatserna.
Validiteten, eller giltigheten, d.v.s. mäter jag det jag har avsett att mäta? Det jag avser att mäta
är de fyra variablerna med indikatorer som utgör mitt analysverktyg . Den femte studiefrågan
är den övergripande frågan om huruvida FS 15 utbildning är ändamålsenlig. Men validiteten
är inte oproblematisk. Ytterst handlar det om att de variabler och indikatorer som tas fram är
gällande för denna typ av undersökning. Därom finns det olika uppfattningar. Detta har jag
försökt att lösa genom att det är vedertagen och erkänd vetenskaplig litteratur bakom
framtagandet av variabler, d.v.s. mitt analysverktyg. Detta är å andra sidan ingen garanti för
att min undersökning blir giltig för det, eftersom det samtidigt finns flera möjliga felkällor i
mitt arbete då det är min egen analys som dels tar fram analysverktyget men även sedan
genomför själva analysen av det studerade underlaget. Avseende lessons learned processen är
inte litteraturlistan lång ej heller särskilt omfattande, men då min studiefråga som är kopplad
till detta inte kräver en djupare analys av själva fenomenet lessons learned, bedömer jag att
den teori som anges inom ramen för denna process är tillfylles. Ytterligare ett sätt att
motverka att validiteten blir lidande är att jag har nyttjat litteratur från de moderna
upprorsteoriernas början (Mao Tse-tung) fram till idag alldeles nyligen publicerad litteratur
(John Nagl). Det är med andra ord, i tid, en relativt bred litteraturlista vilket torde borga för att
de fenomen som är erkända att tillhöra uppror och upprorsbekämpning finns med i min teori.
Detta borgar för att resultatet mäter det jag har avsett att mäta.
Reliabiliteten i arbetet, d.v.s. är min undersökning tillförlitlig? Den största invändningen mot
vald metod är det urval som ändå måste göras avseende teorin. Litteraturmängden avseende
utbildningsfrågor och uppror samt upprorsbekämpning är omfattande. I denna uppsats finns
det inte utrymme att nyttja ytterligare litteratur men en annan undersökning som nyttjar annan
eller mer litteratur hade med största sannolikhet gett kompletterande indikatorer som skulle
kunna visat på andra tendenser avseende om utbildningen kan anses vara ändamålsenlig eller
ej. Om samma litteratur hade nyttjats i en annan undersökning är sannolikheten stor att
resultatet hade blivit snarlikt.
2.1.2 Källkritik
Till denna uppsats är det ett antal faktorer som avses belysas i detta kapitel. För det första är
det en kort beskrivning av de olika typerna av källor som har nyttjats. Därefter avhandlas den
mest primära litteraturen som har givit detta arbete dess ram.
Det är i huvudsak bearbetad text som nyttjats i min teoridel. En kortare beskrivning av
fallstudier genomförs. George, Alexander L. och Bennet, Andrew bok, Case Studies and
Theory Development in the Social Sciences, nyttjas för att beskriva fördelar men även brister
och problem med att välja fallstudie som den övergripande metoden för ett arbete. Denna bok
ger dock en god förståelse för dessa fördelar och nackdelar. I alla delar av uppsatsen har
vetenskaplig litteratur nyttjats. I arbetet med att skapa ett analysverktyg samt i själva
undersökningen har bearbetade texter och källor nyttjats för att ge en genomarbetad bild av
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 14 av 58
det som avses. Källorna är primärkällor och ger ytterligare en dimension till det övriga studiet
av texter.
För att ta fram mitt analysverktyg har den huvudsakliga litteraturen utgjorts av nedan
redovisade litteratur. Avseende lessons learned har framförallt Nagl, John, Learning to Eat
soup with a Knife, Counterinsurgency Lessons from Malaya and Vietnam, nyttjats
tillsammans med Brehmer, Berndt och Bergström, Lars, artikel ”Krigsvetenskap och
forskningsanknytningen av officersutbildningen”, som presenterades i Krigsveteskaplig
årsbok 2006. Dessa båda böcker ger en god grund för lessons learned som process och hur
den skulle kunna fungera i syfte att skapa en ändamålsenlig utbildning. Utöver detta har även
en källa nyttjats för att ge en bild av hur erfarenheter de facto omhändertas praktiskt i det
dagliga arbetet. För att beskriva uppror har erkänd litteratur på området nyttjats. Mao Tsetung
och David Galulas böcker On Protracted War respektive Counterinsurgency Warfare
Theory and Practice. Mao har skrivit ett antal böcker om gerilla och gerilla krigföring. Denna
bok är intressant då den härstammar från ett antal förläsningar som Mao höll under maj och
juni månad 1938. Galula har erfarenhet från hur uppror bekämpades i bl.a. Indokina och
Algeriet. Galula förekommer, precis som Mao, flitigt i annan litteratur om uppror och
upprorsbekämpning och båda får anses tillhöra den litteratur som har lagt en grund för annan
forskning inom samma område. För att även ge en modernare syn på uppror och dagens
problem med denna krigföring har även Nagl och Smith, Rupert Sir, The Utility of Force The
Art of War in the Modern World, nyttjats. Nagl beskriver uppror utifrån en traditionell bild,
med hänvisningar till bl.a. Mao och Galula. Smith beskriver hur karaktären av dagens
konflikter ser ut och ger en bra bild av de problem som finns. Ytterligare litteratur har nyttjats,
framförallt doktriner, men även Internet för att ge en tydlig och beskrivande bild av uppror.
För att beskriva upprorsbekämpning med direkt respektive indirekt metod har återigen Nagls
bok nyttjats då den tar upp bägge metoder i att bekämpa ett uppror även om den indirekta
metoden är den som får mest utrymme och är den metod som Nagl bekänner sig till. Hahlweg,
Werners bok Gerilla utan fronter, ger en historisk bild av hur uppror har bekämpats med
direkt metod. Ytterligare exempel på detta är Arreguin-Toft, Ivan, ”How to lose war on terror
A comparative analysis of counterinsurgency success and failure” i Understanding Victory
and Defeat in Contemporary War, redaktörer Ångström, Jan och Duyvesteyn, Isabelle.
Arreguin-Toft, Ivan beskriver i denna bok hur Sovjetunionen bekämpade uppror med direkt
metod i Afghanistan och får anses ge en god beskrivning av detta. Avseende den indirekta
metoden har framförallt Nagl, Galula och artiklar av Larsdotter, Kersti, ”Exploring the utility
of armed force in peace operations: German and British approaches in northern
Afghanistan” i Small Wars & Insurgencies Vol. 19, No. 3, September 2008 nyttjats.
Larsdotters artikel nyttjades även under den direkta metoden men då den i huvudsak beskriver
den indirekta metoden har den nyttjats även här. Denna artikel beskriver dessutom
verksamheten på lägsta nivå. Sammantaget utgjorde denna litteratur den viktigaste empirin för
mitt analysverktyg.
Utöver ovan nämnda litteratur har även tidskrifter, ytterligare artiklar, Internet, seminarier och
samtal nyttjats för att ge en bred empiri avseende framtagandet av analysverktyget.
Det finns annan litteratur som skulle kunna ha nyttjats i denna uppsats och det skulle kunna ha
varit exempelvis Kitson, Frank, Low Intensity Operations Subversion, Insurgency and
Peacekeeping, Thompson, Robert, Defeating Communist Insurgency eller Lawrence T. E,
Seven Pillars of Wisdom. Utrymmet har i detta fall varit avgörande i att inte ta med dessa.
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 15 av 58
Det undersökta materialet utgörs av tre styrdokument som reglerar utbildningen av de svenska
förbanden. Dessutom har dessa handlingar valts för att de kan svara på frågan om de
framtagna variablerna i analysverktyget de facto ingick i utbildningen, till del, till fullo eller
inte alls. Materialet måste även i detta fall begränsas i syfte att inte göra arbetet för
omfattande. Jag utgick tidigt från att det skrivna ordet skulle granskas då detta är beständigt
och borde kanske vara den form som utbildningen regleras i, i syfte att bl.a. kvalitetssäkra den
samma. Dokumenten som granskas är allmänna styrdokument för Försvarsmakten eller så är
de specifika dokument som reglerar den missionsspecifika utbildningen. Valet i att ta med
”Försvarsmaktsgemensamma krav på förmåga hos soldater och sjömän (FSS)” av 2008 års
utgåva är att detta dokument reglerar den militära utbildning som all värnpliktig personal skall
erhålla under sin grundutbildning. Det med andra ord denna utbildning som den
missionsspecifika bygger på då förband och soldater tränas för insatser inom utlandsstyrkan.
Dokumentet är således relevant för en uppsats som undersöker huruvida utbildningen är
ändamålsenlig eller ej. Den missionsspecifika utbildningen regleras av flera dokument. Två
som direkt påverkar vad som skall ingå i utbildningen är ”Regementsorder 717”, som reglerar
rotationsutbildningen för FS 15 på Livgardet. Denna order tas fram av Livgardet och dess
internationella utbildningsenhet. Det andra dokumentet är armens taktiska stabs
utbildningsdirektiv för FS15. Detta dokument reglerar således det som Livgardet med den
internationella utbildningsenheten skall planera inför och genomföra. Dessa tre styrdokument
är dessutom hierarkiskt ordnade och därför kommer del av informationen att finnas med i fler
än ett dokument.
FSS 2008 års utgåva fanns inte då personalen för FS 15 skulle grundutbildas men den ger
ändå en inriktning avseende vilken utbildning värnpliktiga de facto erhåller vilket är av
intresse för denna undersökning. Att försöka få fram vilka utbildningsårgångar som ligger
bakom den personal som tjänstgjorde i FS 15 kan naturligtvis göras men denna undersökning,
som dessutom skulle resultera i flera olika årgångar, skulle göra denna uppsats alldeles för
omfattande. Dessutom kompletteringsutbildas personalen om de upplevs ha för stora brister.
Denna FSS från 2008 kommer därför att representera den värnpliktsutbildning som deltagarna
i FS 15 erhöll under sin värnpliktstjänstgöring. Det kan förekomma skillnader men att dessa
skulle påverka min undersökning finner jag som osannolikt då FSS avhandlar den mest
grundläggande utbildningen som inte kan genomföras på så många olika sätt. Innehållet i sig
kan dock variera till del och detta skulle kunna vara en felkälla i denna uppsats.
Det finns även andra dokument som skulle kunna ha nyttjats i själva undersökningen.
Exempel på dessa är C ATK (idag ATS) Operationsorder Sunnanvind IV, insatsstaben/J5
Stående Order För Utlandsstyrkan (SOFUS), regeringens proposition som ligger till grund för
den svenska insatsen i Afghanistan under 2008 samt de FN resolutioner som ger mandatet till
ISAF att bedriva verksamheten i Afghanistan. I möjligaste mån har jag värderat dessa
huruvida de kan svara på min övergripande problemformulering eller inte. Men valet har fallit
på de tre nämnda dokumenten då de de facto reglerar utbildningen i detalj på lägsta nivå och
det är där som fokus för denna uppsats ligger. En annan undersökning skulle kunna komma
fram till en annan slutsats avseende vilka dokument som borde studeras.
I december var jag närvarande på FS 15 erfarenhetsseminarium. Detta seminarium kommer
att fylla två funktioner. Dels så är seminariet i sig en källa för information och underlag till
själva undersökningen men den är också ett exempel på ett led i lessons learned processen,
d.v.s. finns lessons learned processen med i den utbildning som FS 15 erhöll.
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 16 av 58
Materialet som inte är vetenskaplig litteratur har erhållits via e mail alternativt personlig
kontakt.
2.2 Teorianknytning
2.2.1 Lessons learned
”…suggestions from the field were not collated by intermediate headquarters, endorsed, and
sent to the head of the chain of command for approval; instead, … demonstrated a great
ability to bypass intermediate commanders to appeal directly to high command for change.” 21
John Nagl
Vad är Lessons Learned? Vad är det för teorier som styr detta fenomen? Litteraturen ger olika
svar på denna fråga och forskning pågår bl.a. på Försvarshögskolan i detta ämne. Kapitlet ger
ett exempel på hur lessons learned processen skulle kunna fungera. Detta kapitel syftar till att
ge en bakgrund till hur lessons learned processen skulle kunna vara uppbyggd i syfte att ta
tillvara på de erfarenheter som ett förband de facto drar efter utbildning inför, under och efter
en insats.
John Nagl presenterar i sin bok en modell av Richard Downie för hur institutioner och
organisationen lär (se bild nedan). 22 Enligt Nagl är cykliska modeller bra och ger en god
möjlighet att förbättra verksamhet i syfte att maximera framtida framgångar. Nagl
exemplifierar mycket utifrån ett doktrinärt resonemang och utifrån detta tar det ofta mycket
lång tid att förändra en doktrin då den behöver passera genom flera olika remissinstanser
innan den de facto kan publiceras och implementeras i bl.a. utbildningen. För att inte
erfarenheter skall gå förlorade publicerar ofta institutioner eller organisationer dessa för att
snabbare kunna komma ut med ny beprövad erfarenhet som går att omsätta i utbildningen.
Detta är enligt Nagl ett bra exempel på att organisationer är flexibla och vill utveckla sig. 23
21 Nagl, John, (2005), Learning to Eat soup with a Knife, Counterinsurgency Lessons from Malaya and Vietnam,
The University of Chicago Press, Chicago, s. 79
22 Ibid, s. 8
23 Ibid, s. 6-14
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 17 av 58
Figur A, sammanfattar hur organisationer lär utifrån Nagl/Downies teorier
En avgörande skillnad mellan Downie/Nagl modell och den mycket förenklade bild jag
presenterar nedan är att den förstnämnda är konstruerad och anpassad för doktrinutveckling,
d.v.s. den avser mer det konceptuella rummet, men kan även nyttjas för mer fysiska faktorer,
medan den senare är, dels en operationalisering av den först nämnda, men även för att den
beskriver hur det skulle kunna gå till på den stridstekniska och taktiska nivån i Sverige. D.v.s.
den avser att ge en bild av hur den svenska Försvarsmakten borde ta hand om erfarenheter
som syftar till att förbättra utbildningen inför pågående operationer och insatser.
En viktig punkt som framkommer i bägge modellerna är att erfarenheter måste formaliseras
och kritiskt diskuteras i syfte att kunna lyftas upp till beprövad erfarenhet. Det är först då och
inte tidigare som erfarenheten får den digniteten att den kan benämnas beprövad erfarenhet. 24
Berndt Brehmer och Lars Bergström citerar Peter Thunholm i Krigsvetenskaplig årsbok 2006
där Thunholm definierar vad beprövad erfarenhet är relativt personlig erfarenhet. Enligt denna
definition är beprövad erfarenhet något som en profession är överrens om när det gäller att i
yrkesutövningen lösa ett problem. D.v.s. alla delar samma uppfattning att detta är det sätt som
problemet skall lösas på. Den beprövade erfarenheten är således mer än den personliga
erfarenheten, som i sin tur kan vara korrekt i ett större perspektiv, men då den inte har
24 Brehmer, Berndt och Bergström, Lars, ”Krigsvetenskap och forskningsanknytningen av officersutbildningen”,
I: Krigsveteskaplig årsbok 2006, (2007), red: Brehmer, Berndt, Försvarshögskolan, Stockholm, s.173f
Individual action/
Attention to events
Search for
Alternative
Organizational
Actions
Organizational
Performance Gap
Identified
Sustained
Consensus:
Accept/Reject
Appropriate
Alternative/
Solution as
Doctrine
Transmit
Interpretation:
Publish Doctrine
Change in
Organizational
Behavior
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 18 av 58
formulerats eller kritiskt diskuterats har den inte samma giltighet som den beprövade
erfarenheten. Erfarenheterna skall vara formulerade för att kunna tas med i utbildning och
undervisning.25
Figur B, visar hur en erfarenhetsprocess skulle kunna presenteras
Den streckade pilen i modellen avser det erfarenhetsutbyte och överföring av kunskap som
sker spontant mellan de som har tjänstgjort i Afghanistan och de som utbildas inför en insats.
Ett exempel på detta är de officerare, bl.a. chefer och ställföreträdare för MOT på FS 13
utbildade motsvarande enheter på FS 15. 26 Dessa erfarenheter går med andra ord ur ”hand i
mun” och direkt in i den skarpa erfarenheten.
Modellen ovan är framtagen utifrån hur motståndaren, utbildningen och erfarenheterna skulle
kunna samspela med varandra. Detta är en metod som Livgardet och IntUtbE arbetar efter i
syfte att tillvarata erfarenheter som hemvändande förband för med sig. Detta ger en direkt
överspridning av kunskaper, färdigheter och erfarenheter vilka annars kunde ha gått förlorade
då vi idag inte har en väl fungerande metod för att ta hand om erfarenheter. Väl inarbetade
metoder finns bl.a. inom det svenska flygvapnet, även om det inte kallas för lessons learned.
De använder sig, med stor framgång, av en avvikelse- och incidentrapportering samt
förslagsverksamhet.27 Riskerna med att inte ha en fungerande lessons learned process är dock
att de erfarenheter som förs över direkt till nya missioner inte har formulerats eller kritiskt
granskats vilket skulle kunna leda till att förbandet de facto utbildas fel i förhållande till
situationen eller uppdraget. Det hade varit annorlunda om erfarenheterna hade formaliserats
till beprövad erfarenhet och genomgått en granskande process innan de inarbetades i
utbildningen.
25 Brehmer, Berndt och Bergström, Lars, ”Krigsvetenskap och forskningsanknytningen av officersutbildningen”,
I: Krigsveteskaplig årsbok 2006, (2007), red: Brehmer, Berndt, Försvarshögskolan, Stockholm, s.173f
26 Samtal med major Niklas Niemi, C FS utbildningen på IntUtbE/Livgardet, Försvarsmakten, 20081201,
samtalsanteckningar finns i författarens ägo.
27 Löfstedt, Robert och Rode, Karlis, (2007), Erfarenhetshantering inom Försvarsmakten – med internationella
insatser som fokus, FOI-R—2181SE, ISSN 1650-1942, s.15
Motstån
daren
Erfarenheter
Utbdirektiv
(ATS)
Granskas och formuleras till
beprövad erfarenhet
Missionsspecifik utbildning
av soldater och förband
Insats i operationsområdet
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 19 av 58
Vad skiljer då egentligen lärandet inom Försvarsmakten från lärandet i andra statliga
myndigheter eller andra organisationer eller civila företag? Skillnaden återfinns inte i behovet
i att tillvarata erfarenheter för att kunna göra en organisation mer konkurrenskraftig eller att
göra den mer effektiv. Inom Försvarsmakten är lessons learned av vikt då det ytterst handlar
om att förhindra att människor dör. Det är den yttersta konsekvensen av bl.a. den utbildning
som soldater och förband erhåller innan de genomför insatser utomlands.
Sist men inte minst vill jag framhäva att framförallt amerikanska doktriner och reglementen
men även internationell, inklusive svensk, militärteori, nyttjar det faktum att en läsare vill veta
varifrån de dragna erfarenheterna kommer. I framförallt de amerikanska doktrinerna återfinns
det ofta citat eller referat från vetenskaplig litteratur, intervjuer, artiklar eller olika
händelseskildringar i syfte att ge läsaren en återkoppling till varför denna erfarenhet har
formaliserats, kritiskt granskats och sedan lyfts in som en erfarenhet i doktrinen, reglementet
eller litteraturen och därmed i utbildningen. Läsaren och utövaren får i och med detta en
spårbarhet och en djupare förståelse till varför ett visst förhållande föreligger. Ett kritiskt
granskande av dessa texter ger vid handen att dessa har en vetenskaplig koppling vilket ger de
skilda dokumenten en tyngd och giltighet i studier och utbildning inom det aktuella ämnet.28
I detta kapitel har jag diskuterat vad som anses vara beprövad erfarenhet och teorier som
beskriver detta. Lessons learned processen är beskriven utifrån en enkel teoretisk modell som
ett exempel på hur den skulle kunna genomföras. Under FS 15 erfarenhetsseminarium
kommenterades vikten av att omhänderta erfarenheter för att utbildningen skall bli så
ändamålsenlig som möjligt. Citatet nedan får illustrera detta.
”Train as you fight – fight as you train”29
FS 15 erfarenhetsseminarium
I det kommande kapitlet kommer jag att ta mig an upproret och dess fenomen. Vad är det som
driver upproret, vad är det för metoder och medel de nyttjar och vad är det upproret i sig
strider för eller om?
2.2.2 En beskrivning av motståndaren. Vad är uppror?
”…insurgency is an organized, protracted politico-military struggle designed to weaken the
control and legitimacy of an established government, occupying power, or other political
authority while increasing insurgent control.” 30
28 Exempel på litteratur är The US Army and US Marine Corps Counterinsurgency Field Manual U.S. Army
Field Manual No. 3-24 Marine Corps War fighting Publication No. 3-33.5, 2007, The University of Chicago
Press, Chicago och Poole, John. H, (2007), Tactics of the Crescent Moon Militant Muslim Combat Methods,
Posterity Press, Emerald Isle NC
29 Kommentar av en seminariedeltagare under FS 15 erfarenhetsseminarium, 20081211, anteckningar finns i
författarens ägo.
30 The US Army and US Marine Corps Counterinsurgency Field Manual U.S. Army Field Manual No. 3-24
Marine Corps War fighting Publication No. 3-33.5, 2007, The University of Chicago Press, Chicago, s.2
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 20 av 58
Field Manual No. 3-24
Jag avser att ta fasta på upproret som fenomen men även dess natur och karaktär. Jag kommer
även att belysa dess metoder och medel (ways and means). Jag problematiserar kring detta i
syfte att kunna svara på studiefrågan men även för att kunna operationalisera min variabel,
som de facto kommer att utgöra en del i mitt analysverktyg i själva analysen av det utvalda
materialet. Detta kapitel syftar till att redogöra för variabel två, fenomenet uppror.Vad är då
uppror? Är gerilla samma sak som uppror? I litteraturen kan vi läsa om uppror och gerilla från
bl.a. Mao Tse-tung, över David Galula och John Nagl till tidningen Flamman och dess
konstaterande att vi idag även har en medial gerilla som skall göra/gör uppror mot de
etablerade tidningarna.31 Jag kommer att återkomma till upproret som fenomen och dess
metoder men kan konstatera att det som tidningen Flamman skriver om skiljer sig inte
nämnvärt från andra uppror, åtminstone inte i teorin, d.v.s. att de gör någon form av resning
eller uppror mot det som uppfattas som en felaktig norm eller förhållande.
Svenska militär strategisk doktrin definierar bl.a. reguljära styrkor och irreguljära styrkor.
”Reguljära styrkor är de militära och polisiära styrkor som organisatoriskt utgör en del av den
styrande makten i en stat eller statsliknande enhet. Styrkorna skall stå under befäl, nationellt
eller multinationellt, som är ansvarigt för sina underlydande och de skall vara underkastade ett
internt disciplinärt system. Irreguljära styrkor är sådana styrkor som organisatoriskt och
rättsligt inte utgör en del av den styrande makten i en stat eller statsliknande enhet. Exempel
på sådana styrkor kan vara vissa gerillagrupper, milisförband, fristyrkor, skyddskårer,
partisanförband, terrorister, kriminella organisationer eller privata militära företag.”32 Detta är
en definition på reguljära och irreguljära och den viktigaste skillnaden är den avseende vem
det är som kontrollerar våldet. För de reguljära styrkorna är det staten som utövar kontroll
medan den irreguljära inte inordnar sig under staten. Gerillarörelser eller uppror har just som
mål att göra uppror, att vända sig emot statsmakten, då denna inte har samma uppfattning om
hur ett land skall styras och förvaltas. Detta har under lång tid varit drivkraften bakom
gerillarörelser.
Mao Tse-tung skriver i sin bok On Protracted War, att ett uppror eller gerilla krig är, precis
som titeln på boken anger, ett utdraget krig i tid räknat. Detta är en effekt av att
upprorsrörelsen är svagare än sin motståndare, det råder en obalans eller asymmetri,
framförallt militärt och inledningsvis i ett uppror. P.g.a. detta behöver upproret bygga upp sin
styrka innan de militärt kan besegra sin motståndare och detta tar tid då de saknar resurser och
normalt inte kan nyttja öppna kanaler för styrkeuppbyggnad och logistiska flöden. Mao har i
detta fall delat upp upprorets olika skeden i tre delar, den strategiska defensiven, strategisk
jämvikt och strategisk offensiv. De metoder som kännetecknar ett uppror kommer att var mest
framträdande i den första och den andra fasen, då upproret väljer att möta sin motståndare på
ett för honom okonventionellt sätt. I denna första fas väljer dessutom upproret sina strider och
undviker större slag med sin motståndare då de inte besitter en militär styrka för att kunna
genomföra detta. Metoderna som används är utspridning av upprorets styrkor över stora ytor,
d.v.s. de presenterar hotet var än motståndaren befinner sig. Striden genomförs som nålstick
på motståndaren med en snabb framryckning, följt av en snabb tillbakaryckning. Mao anger
att upproret inte skall strida från fasta platser eller grupperingar i syfte att undgå
31 Hämtad 20081203 från, http://www.flamman.se/inrikes.php?id=5718
32 Militärstrategisk doktrin, (2002), Försvarsmakten, Stockholm, s.27

bekämpning.33 Detta resonemang ger en bra bottenplatta till definitionen om vad gerillakrig är
och vilka metoder som detta fenomen nyttjar. En modern teoretiker inom detta område är den
franske officeren David Galula med erfarenheter från bl.a. Kina, Indokina och Algeriet.
Galula skriver bl.a. om upprorets natur och dess karaktär i boken Counterinsurgency Warfare,
Theory and Practice och jämför eller likställer uppror med revolutionära krig och krigföring.
Ett uppror eller ett revolutionskrig är oftast en inomstatlig angelägenhet även om det brukar
finnas mellanstatliga eller externa aktörer i konflikten. En intressant aspekt på denna form av
krig är att den ena parten inte kan starta kriget före den andra. I ett reguljärt krig kan den eller
den andra parten inleda striderna men i ett upprorskrig väljer upproret när de vill för upp
kriget på nästa nivå och starta det, medan de som är satta att bekämpa upproret kan inte
påbörja kriget utan att ha en motståndare, vilket innebär att upproret måste blotta sig för sin
motståndare innan denne kan inleda sin upprorsbekämpning.34
Galula skriver vidare att upproret är, precis som Mao uttrycker det, ett utdraget och långt krig
som följer ett antal steg i syfte att nå ett antal övergripande målsättningar och för att slutligen
kunna omkullkasta den rådande statsledningen och dess administration. Utdraget blir det
eftersom upproret saknar flera väsentliga resurser som krävs för att kunna omkullkasta den
sittande makten och tiden åtgår till att bygga upp en väpnad organisation. Vissa uppror
tenderar att aldrig ta slut eller finna en politisk lösning. Precis som Mao skriver Galula att det
råder en asymmetri mellan upproret och de som är satta att bekämpa den samma. Han skriver
att upproret är ute medan de som bekämpar det är inne. De som bekämpar upproret har allt,
diplomatiskt erkännande, den legitima makten, jurisdiktion, kontroll över administration,
polisväsendet, militären, finansiella resurser, industrin m.m., medan upproret i sig oftast står
utanför detta och har ingenting eller mycket lite resurser i början av ett uppror. När det gäller
abstrakta tillgångar är det ofta det motsatta. Upproret förfogar över ett mycket mäktigt
fenomen, nämligen den ideologiska drivkraften som utgör fundamentet i dennes aktioner.
Denna ideologiska drivkraft riktas mot det som är det viktigaste i ett uppror, befolkningen.
Befolkningen ger upproret den legitimitet denna erfordrar och befolkningen behövs dessutom
för att i slutet av upproret kunna erhålla någon form av politisk lösning. Denna politiska
lösning är således beroende av hur befolkningen ställer sig till upproret, eller de som
bekämpar upproret, eftersom befolkningen själv är målet med bägge sidors operationer. Det
gäller för de olika sidorna att vinna befolkningens förtroende eftersom den politiska lösningen
är så beroende av den samma. 35 Att vinna en befolknings hearts and minds är med andra ord
ett djupt och ytterst ett mycket allvarligt menat påstående.
Galula tar upp ytterligare fenomen som är karaktäristiska för ett uppror. Nämnas bör, idag
kanske en självklarhet men nog så viktig, att ett uppror i sig är mycket billigare i drift än att
bekämpa det samma. Detta baseras på det faktum att det åtgår lite resurser för att åsamka stor
skada, medan att förhindra att så sker, skydda intressen, erfordrar så mycket mer i form av
resurser. Tiden som erfordras för att nå framgång samt att det blir kostsamt är kanske två
parametrar som gör att regeringar som skall bidra till att bekämpa uppror noga överväger
tiden som erfordras samt prislappen för insatsen. Det som driver upproret är ofta en ideologi,
33 Tse-tung, Mao, (2001, 1967), On Protracted War, University Press of the Pacific, Honolulu, s.9f, 31 och 34-
46
34 Galula, David, (2006), Counterinsurgency Warfare Theory and Practice, Praeger Security International,
Westport, s.1
35 Ibid, s.2ff

en tro på en sak, vilken är upprorets absolut viktigaste drivkraft. Detta är, enligt Galula,
upprorets enda tillgång inledningsvis.36
Nagl skriver i sin bok, Learning to Eat soup with a Knife, Counterinsurgency Lessons from
Malaya and Vietnam, att lågintensitetskonflikter (low-intensity conflict) har under historien
varit mer förekommande än konventionella krig där stater har fört krig mot stater. Nagl
skriver vidare att de som tidigare förde krig mot staten, gjorde uppror, betraktades som
kriminella eller banditer istället för kombattanter som utövade irreguljär krigföring. Enligt
Nagl var det införandet av nationalism som de facto gjorde denna krigföring legitim.
Huvuddragen i gerillakrigföring är att gerillan eller upproret undviker motståndarens militära
styrkor medan de genomför attacker mot baser och logistikstöd från oväntat håll.37 Ett aktuellt
exempel från insatserna i Afghanistan är Talibanerna som ytterst effektivt attackerar NATOs
logistikstöd som transporteras in från Pakistan till Afghanistan. De har bl.a. slagit ut en större
bas för underhåll inne i Pakistan under december 2008.38
John Nagl skriver i förordet till Galulas bok att upproret har politisk kontroll över en del av
befolkningen och som ett resultat av detta en sköld att gömma sig bakom för att kunna
attackera sin konventionella motståndare när han så önskar. Uppror är en tävling mellan
upproret och regeringsmakten om befolkningens stöd. Befolkningen utgör dessutom det hav
som upprorsmännen simmar i.39
Detta resonemang utvecklar Sir Rupert Smith i sin bok Utility of Force, som ett av de
karakteristika som är gällande för hur krigföring genomförs idag. Smith anger sex stycken
karaktäristika som idag är gällande för samtida konflikter. Flera av dessa, enligt mig tre av
dem, har tydliga kopplingar till upprorskriget och dess karaktär. Enligt Smith strider vi idag
bland befolkningen och inte på stridsfältet. Han skriver även, precis som Galula, att upproret
behöver befolkningen som gömställe. Upprorsmännen rör sig bland befolkningen som träden i
skogen även om upprorsmännen skulle vara en minoritet i samhället i övrigt.40 Den andra jag
vill ta upp som är gällande idag i stor utsträckning är att konflikterna är tidlösa, de tar med
andra ord karaktären av utdragna och långa upprorskrig som saknar en möjlig snabb
avslutning.41 Den tredje är att motståndaren ofta utgörs av en icke stat. 42 Syftet med denna
uppsats är inte att belysa dagens krig och konflikter och deras natur och karaktär utifrån Smith
teorier, men detta korta utdrag visar att det som svenska förband har att möta i Afghanistan
idag har flera av upprorets och de samtida konflikternas karaktärer och det är för detta vi skall
vara utbildade, övade och väl förberedda.
Exempel på metoder eller stridsteknik som ett uppror kan nyttja sig av är exempelvis, IED
(Improvised Explosive Device)43, överfall på svagt försvarade baser eller förband 44, attackera
36 Galula, David, (2006), Counterinsurgency Warfare Theory and Practice, Praeger Security International,
Westport, s.6ff
37 Nagl, John, 2005, Learning to Eat soup with a Knife, Counterinsurgency Lessons from Malaya and Vietnam,
The University of Chicago Press, Chicago, s.15f
38 Hämtat 20090210 från, http://nyhetskanalen.se/1.756517/2008/12/07/talibaner_satte_eld_pa_nato_lastbilar
39 Galula, David, (2006), Counterinsurgency Warfare Theory and Practice, Praeger Security International,
Westport, s.viii
40 Smith, Rupert Sir, (2006), The Utility of Force The Art of War in the Modern World, Penguin Books, London,
s.278f
41 Ibid, s.289
42 Ibid, s.301
43 Hämtat 20090213 från, http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1870735.svd
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 23 av 58
civil administration och/eller hjälporganisationer 45, underhållslinjer 46 och rena
terrorattentat47. FS 15 blev under sin tid utsatt för tre allvarliga attacker. Den första den 31/10
2008 då förbandet utsattes för en IED under ett patrulluppdrag samt den 7/11 och 8/11 2008
då de utsattes för eldgivning med bedömt finkalibrig ammunition respektive ett eldöverfall
med pansarbrytande ammunition. 48
I detta kapitel har jag beskrivit fenomenet uppror, dess natur och karaktär. Jag har även skrivit
om de likheter som idag finns mellan vad vi skulle kalla samtida krig, uppror och
upprorsbekämpning. Denna kunskap är viktig att ha med sig under insatser i bl.a. Afghanistan
då detta ger en bild av hur situationen är och vad det kan vara för drivkrafter som påverkar
utvecklingen i landet. Det viktigaste är kanske ändå att det behövs utbildning, teori, om
uppror för att kunna bygga upp denna kunskap och förståelse för varför det ser ut som det gör.
I det kommande kapitlet kommer jag att beskriva hur uppror bekämpas med en direkt metod.
Denna metod kan liknas vid den traditionella metoden att föra krig, d.v.s. att det är militära
styrkor som möts och utkämpar en kamp i syfte att påtvinga den andre sin egen vilja genom
att fysiskt bekämpa den andres stridskrafter. Nästa kapitel syftar således även till att redogöra
för hur uppror skulle kunna bekämpas men även att operationalisera variabel nummer tre,
upprorsbekämpning med en direkt metod.
2.2.3 Hur bekämpas upproret med en direkt metod?
”Ett utdraget krig som gagnat staten har aldrig utkämpats”49
Sun Zi
Nagl skriver i sin bok, Learning to Eat soup with a Knife, Counterinsurgency Lessons from
Malaya and Vietnam, att det finns två olika metoder att angripa upprorsbekämpning. Den ena
är att nyttja en indirekt metod där kampen om befolkningens stöd står i centrum medan den
andra, direkt metod, står för en våldsammare och konventionell insats där det gäller att fysiskt
förinta motståndaren eller upproret.50 Carl von Clausewitz skriver att det finns endast ett
medel i kriget och det är striden.51 Clausewitz uttalande skulle kunna förstår utifrån att det är
endast genom militära stridskrafter en motståndare kan bekämpas. Det är den direkta metoden
jag kommer att diskutera i detta kapitel.
Nagl ger exempel ur den brittiska doktrinen för upprorsbekämpning som säger bl.a. att en
direkt utnötningsmetod är ett alternativ för upprorsbekämpning. Kraftiga tvångsåtgärder
44 Hämtat 20090213 från, http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2084837.svd
45 Hämtat 20090213 från, http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2266667.svd
46 Hämtat 20090213 från, http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2162667.svd
47 Hämtat 20090213 från, http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2076075.svd
48 Samtal med kompanichefen FS 15, Försvarsmakten, 20090213, samtalsanteckningar finns i författarens ägo.
49 Zi, Sun, (1999), Sun Zis krigskonst, Försvarshögskolan, Stockholm, s.17
50 Nagl, John, (2005), Learning to Eat soup with a Knife, Counterinsurgency Lessons from Malaya and Vietnam,
The University of Chicago Press, Chicago, s.26
51 Clausewitz, Carl von (2002), Om kriget, Bonnier Fakta Bokförlag, Stockholm, s.50
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 24 av 58
nyttjades av bl.a. Tyskland under andra världskriget och Saddam Hussein nyttjande av bl.a.
stridsgas mot kurderna i norra Irak får anses vara moderna exempel på hur en stat bekämpar
uppror med hård metod. Denna beskrivning har dock den baksidan att inget liberalt
demokratiskt land skulle ställa upp på dessa metoder idag. Den brittiska doktrinen menar att
dessa hårdhänta metoder inte har något utrymme i dagens moderna
upprorsbekämpningsoperationer. Dessutom talar statistiken emot utnötningskrig inom ramen
för upprorsbekämpning. Nagl skriver att den amerikanske översten Harry Summers har
uttrycket det som att, ”A war is a war is a war”. För att kunna besegra en fiende är det endast
nödvändigt att besegra dess militära styrkor. Denna trossats är baserad på ett Joministiskt
synsätt som baseras på krigen med Napoleon under 1800 talet. Arméer från västvärlden har
under lång tid försökt att bekämpa uppror med rötter i den lokala befolkningen på samma sätt
som man har bekämpat reguljära arméer. Detta resulterar ofta i mycket stora förluster bland
befolkningen då upproret som ett led i sin taktik, nyttjar befolkningen för skyl och skydd.52
I boken Gerilla utan gränser skriver Werner Hallweg om gerillakrig och ger flera historiska
exempel på hur länder förhöll/förhåller sig till hur ett uppror eller gerilla skall bekämpas.
Hallweg skriver att den tyska taktiken på Balkan var att genomföra konventionella offensiver
för att slå ner de jugoslaviska partisanerna. Mellan åren 1941-1944 genomförde Tyskland inte
mindre än sju regelrätta offensiver utan att för den skull komma närmare en seger över
partisanerna som hela tiden vek undan för de tyska styrkorna för att sedan genomföra
motanfall.53 Det Tyskland försökte göra var helt enkelt att fysiskt bekämpa partisanerna på
samma sätt som de bekämpade reguljära enheter. Konventionella metoder mötte i detta fall
okonventionella metoder vilket inte gav någon större effekt för de tyska stridskrafterna.
Upproret i Algeriet är intressant ur två aspekter, det första är att Frankrike gick mycket hårt åt
de algeriska upprorsmännen. Fransmännen nyttjade inledningsvis övervägande konventionella
metoder men lärde sig allteftersom att strida med upprorets metoder. Det andra är att
fransmännen dock lyckades med att förvägra upprorets slutliga militära seger, men de
lyckades inte att med det som upproret lyckades med, att vinna befolkningens stöd.54 Algeriet
blev som bekant inte en del av Frankrike utan en egen nation. Den slutliga politiska segern
gick med andra ord till Algeriet då landet blev självständigt 1962. Upproret nådde sitt mål.
I USA togs det fram en handbok, Operationer mot gerillastridskrafter, som gavs ut i februari
1951. Denna handbok har metoder som kan tillskrivas en indirekt metod men att det
överskuggande är dock den direkta metoden. Det är gerillans militära förband som är i fokus
och målet för operationerna. De fientliga och inringade gerillastridskrafterna skall förintas,
skriver Hahlweg.55
Ett modernare exempel är hämtat från Sovjetunionens anfall och kamp mot det afghanska
upproret som varade mellan 1979 och 1989. Kriget kan indelas i två skeden. I det första
skedet försökte Sovjetunionen begränsa sin ambition till strategiska nyckelområden såsom
områden för underhåll och urbana respektive industriella områden samt de vägar som band
samman dessa. Detta visade sig svårt vilket medförde att den sovjetiska armén övergick till att
genomföra ett antal konventionella offensiver mot Mujaheddin fästen över hela Afghanistan.
52 Nagl, John, (2005), Learning to Eat soup with a Knife, Counterinsurgency Lessons from Malaya and Vietnam,
The University of Chicago Press, Chicago, s.26-28
53 Hahlweg, Werner, (2003), Gerilla krig utan fronter, P.A. Norstedt & Söner, Stockholm, s.134
54 Ibid, s.172f
55 Ibid, s.201
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 25 av 58
Under denna period, som sträckte sig fram till 1982, nyttjade Mujaheddin gerilla taktik. Under
denna period nyttjade även Sovjet flygstridskrafter, vilket fick den effekten att de civila
dödsoffren steg, boskap dödades, åkermark och hus förstördes. Sovjetunionen inledde då
skede två som innebar den brända jordens taktik vilket i Afghanistan fick effekten att de civila
offren blev fler och ökade på den ström av flyktingar som tog sin tillflyktsort till Pakistan.
Denna taktik eller strategi för att besegra upproret skadade Mujaheddins infrastruktur och
gjorde avbräck i deras krigföringsförmåga.56 Detta stycke som endast beskriver en del av
operationen i Afghanistan som Sovjetunionen genomförde ger dock en insikt och förståelse
för hur en militär styrka kan nyttja konventionella metoder för att slå ner ett uppror.
Dagsaktuellt exempel är Israels senaste krig mot Gazaremsan och Hamas. Det palestinska
upproret slås ned med en brutal militär kraft och har en stark militär prägel medan de
incitament som skulle kunna nyttjas för att vinna över befolkningen till Israels fördel nyttjas
inte alls, åtminstone inte i den mediabevakning som fanns under det senaste kriget. Israels
operation i Gaza kan dock utgöra ett exempel på hur uppror skulle kunna slås ner med
konventionella metoder, med fokus på kinetisk energi, fysisk förstörelse och överväldigande
styrkor. 57 Förutom att kriget blossar upp till och från är konflikten mellan israeler och
palestinier att betrakta som ett protracted och lågintensivt krig.
Kersti Larsdotter skriver en intressant artikel i tidskriften Small Wars and Insurgencies
septembernummer 2008 att det som bland militärteoretiker kallas en robust respektive mjuk
metod är föremål för en diskussion och debatt. Robust metod definieras i artikeln som show of
force medan mjuk metod definieras som minimum force. Larsdotter problematiserar kring det
faktum att mjuk metod har under lång tid ansetts vara den metod som är bättre. Detta baseras
bl.a. på de skillnader som råder mellan amerikansk respektive brittisk metod i Afghanistan.
Den amerikanska anses representera den robusta metoden medan den brittiska representerar
den mjuka och den senare är den som ofta förordas bland militärteoretiker. Mjuk metod anses
ha bättre möjligheter att lyckas än robust i Peace Support Operations och
upprorsbekämpningsoperationer. Detta understryks idag i gällande amerikanska och brittiska
doktriner.58
Larsdotters undersökning jämför effekterna av den tyska styrkan i Afghanistan och dess
robusta metoder med de brittiska mjuka. Enligt hennes undersökning är det ingenting som
säger att den mjuka metoden skulle vara bättre än den robusta. 59 Det jag fokuserar på i denna
del av uppsatsen är inte vilken metod som anses varar bäst utan skillnaden i olika metoder.
Enligt mig är den stora skillnaden mellan tysk och brittisk metod inte själva metoden utan
snarare styrkornas sammansättning och numerär. D.v.s. de nyttjar samma indirekta eller
mjuka metoder, där stödet till och från den lokala befolkningen är ett tydligt definierat mål
med operationen och ett sätt att komma åt upproret. (Detta är inte den svenska uppgiften för
förbanden men enligt mig är det som förbanden de facto gör i sin strävan att stödja den
56 Arreguin-Toft, Ivan, ”How to lose war on terror A comparative analysis of counterinsurgency success and
failure”, I: Understanding Victory and Defeat in Contemporary War, (2007), red: Ångström, Jan och
Duyvesteyn, Isabelle, Routledge, Oxon, s.155f
57 Hämtat 20090211 från, http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2380091.svd samt
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2303147.svd
58 Larsdotter, Kersti, (2008), ”Exploring the utility of armed force in peace operations: German and British
approaches in northern Afghanistan” I: Small Wars & Insurgencies Vol. 19, No. 3, September 2008, Routledge,
Taylor & Francis Group, ISSN 0959-2318, s.352f
59 Ibid, s.366
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 26 av 58
afghanska regeringen.) Skillnaden mellan tyska och brittiska förband i Afghanistan utgörs av
den skillnaden som idag är gällande för hård respektive mjuk metod i en västeuropeisk
kontext, då den konventionella metoden, att fysiskt bekämpa uppror med reguljära styrkor på
motsvarande sätt som Sovjetunionen eller Israel gjorde respektive gör, inte är aktuellt.
Skillnaden ligger i att den robusta metoden har något större numerär jämfört med den mjuka,
lite mer skyddsutrustning och dessutom återfinns det en mer heltäckande (comprehensive)
sammansättning i den samma, men steget är långt till att den övergripande målsättningen med
insatserna skulle vara att fysiskt bekämpa upprorsmännen. Målet för deras insatser är
befolkningen. 60 Ur ett traditionellt perspektiv är inte detta en beskrivning av den direkta
metoden, oavsett ledningsnivå, som är det som beskrivs i Larsdotters artikel utan snarare de
metoder som framkommer i Mao, Galula och Nagls teorier om hur uppror skall föras och
bekämpas än de som representeras av Sovjetunionen och Israel. Nyansskillnaderna, som är
små, finns dock vilket jag visat ovan. Men det kan också vara så att denna, våldsamma metod
har sin plats i modern upprorsbekämpning inom ett begränsat område i syfte att nå framgång
på en viss plats där upprorsmännen är separerade från befolkningen och direkt metod är
möjlig utan att för den skull orsaka skador bland icke kombattanter. Det är också som så att
strid kan alltid uppkomma och då är det till slut stridsutbildningen som fäller avgörandet,
d.v.s. hur duktig soldaten är i att hantera sina vapensystem, hur pass väl- och samövat är
förbandet för de uppgifter de löser samt hur pass väl är chefer övade i en multinationell miljö
där samordning genom befäl och samverkan ofta sker på ett annat språk och med andra termer
än det som är av tradition i respektive hemland. Den direkta metoden, om än använd inom
ramen för en indirekt insats, är med andra ord, en del i modern upprorsbekämpning och Peace
Support Operations. Alla förband måste kunna hantera det som är den svenska
Försvarsmaktens unika kompetens, väpnad strid. Den indirekta metoden gör inte denna
kunskap inaktuell, snarare innebär dagens komplexa situationer att soldaterna och förbanden
måste ha en större palett att nyttja och en djupare kunskap då dagens moderna insatsmiljöer är
mycket komplexa och svåra att verka i. Detta skulle kunna leda till att det som krävs är
utbildning, utbildning och åter utbildning, då detta är det enda sättet att hantera situationen
eftersom att alternativet att inte vara förberedd och välövad inför dessa insatser definitivt inte
för oss närmare ett lyckosamt slut vare sig för uppgiftens lösande eller eget skadeutfall. Ett
annat alternativ är att inte sätta in svenska förband i operationer inom ramen för FN, NATO
och EU men detta torde i dagens politiska kontext vara uteslutet som alternativ. Det enda
alternativet som kvarstår är att förlänga utbildningstiden. En lösning skulle kunna vara att
nyttja kontraktsanställda soldater eller yrkessoldater för denna typ av uppgifter då
utbildningsmängden och tiden som åtgår för detta är svår att ge en värnpliktig med en starkt
begränsad utbildningstid, vare sig det rör sig om grundläggande utbildning eller den
missionsspecifika utbildningen. Om detta finns det olika uppfattningar.
I detta kapitel har jag beskrivit hur uppror kan bekämpas med en direkt metod. Stöd för detta
har framförallt funnits i historiska exempel och artiklar. Intressant är också att det de facto
finns mycket lite litteratur om den direkta metoden, kopplat till upprorsbekämpning, då den är
den metod som har nyttjats av flera av de större militärmakterna genom åren. Detta kan bero
på att denna metod inte skiljer sig från hur en styrka bekämpar en reguljär motståndare vilket
skulle göra att en stor del av den idag existerande militär teorin skulle vara applicerbar på
denna typ av krigföring. Om detta finns det dock delade meningar.
60 Larsdotter, Kersti, (2008), ”Exploring the utility of armed force in peace operations: German and British
approaches in northern Afghanistan” I: Small Wars & Insurgencies Vol. 19, No. 3, September 2008, Routledge,
Taylor & Francis Group, ISSN 0959-2318, s.360-362
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 27 av 58
Om den indirekta metoden finns det förhållandevis mycket skrivet, men de teorier och
förhållningssätt som redovisas i litteraturen har inte nyttjats i någon större utsträckning förrän
i dag och då i samband med lanseringen av FM 3-24 och de amerikanska insatserna i Irak. Det
skulle kunna vara så att militära befälhavare traditionellt inte vill eller inser inte vilka metoder
som skulle kunna ge bättre effekter vid genomförandet av upprorsbekämpning. Helt klart är
att de ”nya” metoder vi såg i norra Irak under General Petreus ledning är kanske början på
något nytt. Den indirekta metoden kommer att presenteras närmare i det kommande kapitlet.
2.2.4 Hur bekämpas upproret med en indirekt metod?
”…the basic mechanism of counterinsurgency warfare…its essence can be summed up in a
single sentence: Build (or rebuild) a political machine from the population and upward.”61
David Galula
John Nagl skriver i förordet till Galulas bok att det primära i konventionell krigföring är att
kraftsamla dina stridskrafter till tid och rum för att förgöra fienden medan nyckeln till
framgång i upprorsbekämpning [med en indirekt eller mjuk metod, min anm.] är kraftsamling
av informationsinhämtningen för att erhålla information om upprorsmännen från den lokala
befolkningen. Den som bekämpar ett uppror är i mycket stort behov av information och
underrättelser om upproret. 62
I förordet till Galulas bok anger Nagl vidare att de tre skeden som en
upprorsbekämpningsinsats nyttjar sig av. För det första skall civilbefolkningen separeras från
upprorsmännen med hjälp av vägspärrar, identifikationshandlingar och registrering av
befolkningen. Steg två är att de upprorsbekämpande styrkorna skall garantera befolkningen
säkerhet genom att träna upp lokala säkerhetsstyrkor som sedan bemannar vägspärrar och
genomför registreringen av befolkningen. Det är således befolkningens säkerhet som är i
fokus och inte att jaga upprorsmän i syfte att bekämpa dessa. Slutligen, det tredje steget,
innebär att regeringen i landet ifråga genomför ett antal informationsoperationer riktade mot
upproret. Informationen för detta är inhämtat via ett långt och nära samarbete med
lokalbefolkningen. 63 Det är således med en mjukare och indirekt metod som upproret enligt
Nagl skall bekämpas och den konventionella kinetiska bekämpningen är ett ”nödvändigt ont”
snarare än ett medel en befälhavare nyttjar först.
Nagl anger vidare att underrättelser får en mycket framskjuten plats i denna typ av insats eller
operation. Styrkorna, som kan vara omslutna eller verka tillsammans med befolkningen, blir
inhämtare och analytiker och enligt Nagl nyckelfunktioner för att nå en slutlig seger. I denna
typ av insats är inte den teknologiska överlägsenheten något att luta sig emot utan det är
antalet soldater, boots on the ground, bland befolkningen som är det väsentliga. Endast genom
61 Galula, David, (2006), Counterinsurgency Warfare Theory and Practice, Praeger Security International,
Westport, s.95
62 Ibid, s.vii
63 Ibid, s.viii
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 28 av 58
dessa kan styrkan erhålla den informationen som är så viktig för operationens genomförande
men också sprida information inom ramen för informationsoperationer.64 För att kunna
upprätthålla säkerheten åtgår det mycket soldater. Galula anger att det går tio till tjugo
soldater på varje upprorsman eller kvinna.65
I Learning to Eat soup with a Knife, Counterinsurgency Lessons from Malaya and Vietnam,
skriver Nagl att den indirekta metoden i hur bekämpa uppror är baserad på en bättre förståelse
för Mao Tse-tungs teorier och revolutionskrigets natur. Samtidigt som upprorets beväpnade
styrkor attackeras, anger den indirekta metoden det som avgörande att bekämpa stödet till
upproret från befolkningen. Den indirekta metoden bekämpar upproret med att fokusera på att
skilja befolkningen från upproret och att ta bort dess stöd som krävs för att de skall kunna
utmana statsapparaten. Denna metod skiljer sig således från den direkta i vad som är i fokus
eller main focus med uppdraget och enligt Nagl är denna metod mer framgångsrik i längden.
När upprorets flöden av resurser och underrättelser är avstängd kan de lätt tvingas till att
lägga ned vapnen eller bekämpas av säkerhetsstyrkor med stöd av lokalbefolkningen. Att
vinna detta stöd är det kritiska momentet i en upprorsbekämpningskampanj. 66
Larsdotter skriver om den mjuka metoden eller om minimum force. Larsdotter anger de
brittiska styrkorna i Afghanistan som ett exempel på en nation som har en stark tro på denna
metod och att det är att beteckna som britternas igenkänningsmärke avseende
upprorsbekämpning.
I diskussionen tidigare avseende de tyska förbanden i Afghanistan var det viktigt att göra ett
förtydligande avseende skillnader i en direkt respektive en indirekt metod, som beskriver
övergripande hur en operation skall genomföras, dess modus operandi. Den direkta metoden
kan inte nyttjas men konventionella krigföringsmetoder kan nyttjas och är de facto det
militära medlets adelsmärke. D.v.s. den yttersta våldsanvändningen.
I Larsdotters artikel blir således skillnaden liten avseende britternas och tyskarnas medel och
metoder. Enligt mig nyttjar de samma metoder men lite olika medel. De tyska förbanden har
lite större förbandsenheter än britterna, en högre skyddsnivå och att de representerar fler
förmågor än i britternas något mindre patruller. Befolkningen är dock bägge styrkors
huvudintresse, och inte att bekämpa upprorsmännen. De brittiska förbanden närmar sig
lokalbefolkningen via lokala guvernörer, polischefer, träffa by äldste eller genom att ha en
rådgivande och övervakande roll för den nationella afghanska armén och den nationella
afghanska polisen, rådgivande i samband med avväpning av olika grupper samt att vara med
vid olika officiella ceremonier.67 På motsvarande sätt genomför de tyska förbanden sin
verksamhet med huvuduppgifter som att möta nyckelpersoner i ledande ställning på olika
nivåer men också deltagande vid olika officiella ceremonier. Även rena säkerhetsuppgifter
ingår. 68
64 Galula, David, (2006), Counterinsurgency Warfare Theory and Practice, Praeger Security International,
Westport, s.ix
65 Ibid, s.7
66 Nagl, John, 2005, Learning to Eat soup with a Knife, Counterinsurgency Lessons from Malaya and Vietnam,
The University of Chicago Press, Chicago, s.28f
67 Larsdotter, Kersti, (2008), ”Exploring the utility of armed force in peace operations: German and British
approaches in northern Afghanistan” I: Small Wars & Insurgencies Vol. 19, No. 3, September 2008, Routledge,
Taylor & Francis Group, ISSN 0959-2318, s.359-361
68 Ibid, s.361-363
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 29 av 58
Detta är bra exempel på den indirekta metoden. Utifrån en samtida liberal demokratisk
kontext är det således mjuka metoder och den indirekta metoden som båda dessa länder
nyttjar om än att de tyska styrkorna nyttjar en mer robust sammansättning och uppträdande.
Skillnaderna finns dock, vilka presenterats ovan. Dessa båda är exempel på den idag rådande
teorin om hur upprorsbekämpning skall gå till. Sammantaget ger Larsdotters artikel en bra
bild av indirekt metod och hur den utifrån olika länders förståelse och nyttjande kommer till
användning.
David Kilcullen har i sin artikel Twenty-Eight Articles, Fundamentals of Comapany-level
Counterinsurgency, angett budord eller faktorer till den kompanichef som skall bekämpa
uppror i en samtida kontext. Befolkningen står i centrum för insatsen vilket innebär att
förbandet måste känna till spelplanen. Känn befolkningen, topografin, ekonomin, historien,
religionen och kulturen i det område som förbandet skall verka i. Kilcullen menar att chefer
och soldater skall bli experter inom det egna området som förbandet verkar i. Ett annat budord
Kilcullen tar upp är att kunskapen om upproret i sig, d.v.s. det måste finnas en analys
avseende situationen och det övergripande problemet inom det insatsområde som är aktuellt.
Vilka är upprorsmännen, vad är det som driver dem och hur tänker de? Kunskapen om
motståndaren är mycket viktig i denna typ av insatser, i annat fall kommer de inte att kunna
lokaliseras. Kilcullen anser även att vikten av underrättelsetjänst är absolut vital. Utan den
kommer detta inte att fungera. Han beskriver det som att skjuta din fiende är enkelt, men att
hitta honom är i stort sett omöjligt. En upprorsbekämpningsoperation är underrättelsedriven,
d.v.s. du är beroende av underrättelser för att verksamheten skall kunna genomföras. Inom
ramen för att kunna inhämta underrättelser behövs det språkutbildning på bredden och
flertalet tolkar på förbandet i syfte att kunna nyttja varje enhet och tillfälle för
informationsinhämtning. Kilcullen trycker hårt på att utbildningen av förband och soldater
skall fokuseras på grundläggande färdigheter, som skjutskicklighet, hur genomföra patruller,
säkerhet under förflyttning och under halt. Detta kan verka banalt men att utbildningen och
träningen på lägsta nivå är det som kommer att löna sig då den övergripande indirekta
metoden bygger på kontakter med befolkningen och denna uppgift löses bäst genom att
förbandet är påläst och utbildat för dessa möten. Träningen skall dessutom vara på den lägsta
nivån, d.v.s. omgång och gruppnivå är den nivå som skall tränas. Upprorsbekämpning är
grupp och plutonchefens krig anser Kilcullen. 69
Det som Kilcullen skriver är troget Mao Tse-tungs och David Galulas teorier. Det intressanta
budskapet som Kilcullen ändå lyfter fram är att han aktualiserar det som ofta glöms bort
avseende indirekt metod och det är att soldater, officerare och förband behöver även öva och
träna konventionell strid, de grundläggande färdigheterna som utgör ett militärt förband. Det
okonventionella är att det behövs utbildning och färdigheter i att kunna hantera
lokalbefolkningen, prata med byäldste m.m. och kunna erhålla sådan information för att
operationen skall ta ett steg framåt. Underrättelser är som nämnts tidigare absolut avgörande
för operationer av denna karaktär.
Algeriet är ett exempel på hur en upprorsrörelse kan bekämpas med indirekt metod. Detta
exempel nyttjades även under den direkta metoden då de franska förbanden nyttjade
konventionella metoder i sin jakt på upproret. Men en grupp franska officerare, med
erfarenheter från Indokina, utvecklade dock metoder som kopierade de metoder som gerillan i
69 Hämtat 20090217 från, http://smallwarsjournal.com/documents/28articles.pdf, s.1-4

Algeriet själva nyttjade. Bland de viktigaste slutsatserna de drog var att befolkningen var en
av de viktigaste faktorerna i ett krig där motståndaren är ett uppror. De studerade och
analyserade även Mao Tse-tungs skrifter i syfte att komma fram till hur bekämpa en gerilla.
Deras taktik kom att kallas guerre révolutionnaire. En av orsakerna till att fransmännen
misslyckades var dock att de helt enkelt saknade tillräckligt med trupp.70
Malaysia är ett exempel på hur ett uppror kan bekämpas med en indirekt metod. Detta är den
operation som Nagl framställer som en modell för hur en operation kan genomföras och hur
den militära organisationen kan lära sig under själva genomförandet hur hantera erfarenheter
och nya lärdomar.
Under 2003 tjänstgjorde jag under ett år i Kashmir som militärobservatör och kommentarerna
nedan baseras på observationer, iakttagelser samt samtal med huvudsakligen engelskspråkiga
och relativt välbärgade kashmirer som oftast framhöll att självständighet för hela Kashmir är
det enda rätta. Kashmir utgör dock ett lågintensivt krig som vi inte läser om så ofta är det krig
som pågår i Himalaya, Karokaram och Hindukush bergen, mellan Indien och Pakistan. I den
indiskkontrollerade delen av Kashmir har den indiska staten lyckats till del att bekämpa den
lokala gerillan eller upproret. Detta har genomförts enligt metoderna för indirekt metod. Bl.a.
har staten infört en mycket större poliskår, som är rekryterad lokalt, val genomförs i regionen
till det egna lokala parlamentet och att befolkningen upplever att den indiska centralmakten
och det lokala parlamentet tar deras problem på allvar. Detta har sammantaget bidragit till en
säkrare och mer stabil situation i den indiska delen av Kashmir. Samtidigt har den lokala
gerillan marginaliserats då deras stöd bland befolkningen har minskat, då den lagligt tillsatta
maktapparaten har visat sig vara ett bra alternativ till upproret. Intressant med denna konflikt
är att den pågått sedan 1947, ungefär lika länge som konflikten mellan Israel och palestinier.
Ett annat dagsaktuellt exempel skulle kunna vara den del av insatserna i Afghanistan som är
föremål för denna uppsats. Vinna befolkningens förtroende framträder i litteraturen som en av
hörnstenarna i en modern operation där ett uppror skall bekämpas. Den amerikanska
upprorsbekämpningsdoktrinen fastställer att kärnan i upprorsbekämpning är kampen om
befolkningens stöd och att skyddet av den samma och dess välmående är avgörande för en
framgångsrik upprorsbekämpningskampanj.71 Detta medger i sin tur att förbandet kan få
tillgång till informationen om upprorsmännen.
Även inom svensk utrikes- och biståndspolitik har detta uppmärksammats under den senaste
mandatperioden. Regeringen avser att knyta bistånd närmare de svenska förbanden i syfte att
det skall bli mer synligt och uppenbart vad svenska förband och Sverige de facto bidrar med.
Idag går ett betydande understöd till den Afghanska centralregeringen som sedan får besluta
om hur dessa pengar skall nyttjas. Kopplingen till den svenska insatsen blir i detta fall mycket
tunn om ens märkbar. En tydligare koppling mellan bistånd och militär insats skulle med
dessa teorier som grund skapa bättre förutsättningar för att den militära delen av Security
Sector Reform i Afghanistan vilket i sin tur skulle kunna innebära att de lyckas med sin
uppgift att skapa förutsättningar för den afghanska regeringen att upprätthålla en säker och
hållbar utveckling i landet. Befolkningen skulle helt enkelt ges stöd och skydd, inte bara i
teorin utan också högst påtagligt med detta synsätt. Det finns naturligtvis även kritiker till
70 Hahlweg, Werner, (2003), Gerilla krig utan fronter, P.A. Norstedt & Söner, Stockholm, s.173f
71 The US Army and US Marine Corps Counterinsurgency Field Manual U.S. Army Field Manual No. 3-24
Marine Corps War fighting Publication No. 3-33.5, 2007, The University of Chicago Press, Chicago, s.51
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 31 av 58
detta och bl.a. läkare utan gränser har tagit upp detta i debattartiklar i svensk media. 72 Även
detta skulle kunna vara ett bra exempel på hur den hårda militära styrkan ges en mer mjuk
framtoning i och med att uppgifterna inte är traditionella militära uppgifter som exempelvis
ta, slå och bekämpa utan mer av samverkan med, inhämta informationen och understödja den
humanitära insatsen i området.
En erfarenhet som togs upp under FS 15 erfarenhetsseminarium var att vi, svenskar med en
erfarenhet i Peace Support Operations, har en fallenhet för indirekta eller mjuka metoder
inom ramen för upprorsbekämpning. Sverige har en tradition av detta från bl.a. krigen och
insatserna på Balkan under 1990 talet och början på 2000 talet. Exempelvis har svenska
förband vanligtvis lätt för att genomföra patruller till fots med understödjande fordon som
släpar ett tiotal meter bakom, bära vapen på ryggen och att nyttja annan huvudbonad än hjälm
i syfte att nedtona den militära attityden och inbjuda till kontakter med civilbefolkning för att
kunna erhålla information om bl.a. stämningar bland befolkningen och om upprorets stöd hos
allmänheten.73 Detta kan anses vara självklarheter men har förbandet och dess personal ingen
utbildning i eller erfarenhet i Peace Support Operations är det inte lika självklart. Dessutom
måste den metod som väljs styras av det rådande läget vilket innebär att denna indirekta
metod kanske inte alltid lämpar sig så väl. Ställföreträdande chefen för FS 15 uttryckte det
som att denna mjuka ansats är ”det vi är bra på”. 74 Våldet finns definitivt med även i indirekt
metod men det står inte i centrum, utgör inte criteria for success utan endast ett medel att ta
till då situationen så erfordrar.
Jag har i detta kapitel beskrivit hur uppror bekämpas med en indirekt metod. Skyddet av
befolkningen, att isolera dessa från upprorsmännen och att inhämta information om dessa är
några av nyckelfaktorerna i den indirekta metoden. Precis som Kilcullen skriver får inte de
grundläggande färdigheterna glömmas bort i den indirekta metoden, men helt klart är att
befolkningen står i centrum och det om deras hearts and minds som uppror respektive de som
bekämpar upproret strider om.
I nästa kapitel kommer att jag att operationalisera mina variabler i syfte att definiera vad det
är som de är avsedda att mäta, d.v.s. vad är det jag kommer att undersöka i de olika
dokumenten i kapitel tre.
2.3 Analysinstrument
De fyra variablerna definieras och operationaliseras i detta kapitel. De valda variablerna för
min fortsatta undersökning är delvis baserade på de studiefrågor som ligger till grund för
denna uppsats samt den diskussion och belysning som har besvarat de fyra första
studiefrågorna. Den femte studiefrågan, som ger svar på den övergripande
problemformuleringen, kommer att analyseras i kapitel tre.
2.3.1 Lessons learned, variabel 1
Lessons learned processen avser att ta tillvara på de erfarenheter som ett förband erhåller före,
under och efter en insats och att implementera dessa i verksamheten. Denna variabel, som
72 Hämtat 20090210 från, http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=5016
73 The US Army and US Marine Corps Counterinsurgency Field Manual U.S. Army Field Manual No. 3-24
Marine Corps War fighting Publication No. 3-33.5, 2007, The University of Chicago Press, Chicago, s.79f
74 Kommentar av ställföreträdande chefen FS 15 under FS 15 erfarenhetsseminarium, 20081211, anteckningar
finns i författarens ägo.
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 32 av 58
baseras på två indikatorer, avser att undersöka huruvida denna process framgår eller inte i de
styrande dokumenten.
Detta kan exempelvis göras genom att det framgår i dokumenten vad det är som är
erfarenheter från tidigare missioner, genom erfarenhetsseminarier som leds av högre
ledningsnivå eller att tidigare förband är med och utbildar kommande missionsenheter. En
annan viktig del i detta är hur dessa erfarenheter omhändertas. Kommer erfarenheterna direkt
från tidigare insatta förband eller är det erfarenheter som har formulerats och som kritiskt
granskats i syfte att kunna erhålla beprövad erfarenhet, då denna har en högre tillförlitlighet
och än den tidigare? Ytterligare en aspekt på detta skulle kunna vara hur pass god
tillgängligheten är på dessa erfarenheter.
Modellen nedan representerar de två olika vägarna för hur erfarenheter kan komma det nya
förbandet till del. Förutom att förbandet själv lär sig under genomförandet är det framförallt
från den tidigare styrklan erfarenhet överförs eller från den utbildning som förbandet får före
insatsen. Modellen har presenterats tidigare under kapitel 2.2.2. Det jag kommer att undersöka
i styrdokumenten är om det finns en lessons learned process angiven i de undersökta
dokumenten samt om erfarenheter nyttjas i utbildningen.
Figur C, visar hur en erfarenhetsprocess skulle kunna presenteras
Variabel 1 Lessons learned är således uppbyggd av två stycken indikatorer som sorterar under
lessons learned. Dessa indikatorer är efter ovanstående diskussion:
• Finns det en process för hur ta tillvara på erfarenheter?
• Nyttjas erfarenheter i utbildningen?
2.3.2 Uppror, variabel 2
Ett stöd för denna variabel är vad de klassiska författarna som Mao Tse-tung och Galula men
även moderna författare som Nagl och mer handgriplig litteratur som Kilcullen skriver.
Variabeln kommer att undersöka om det genomförs utbildning i uppror inom ramen för
svensk soldat- och förbandsutbildning. Vad har upproret för natur och karaktär samt vilka
metoder och medel nyttjas. Denna utbildning är generell. Det bör även genomföras utbildning
som är kopplad till det specifika området. Denna utbildning är väsentlig för att kunna förstå
Motstån
daren
Erfarenheter
Utbdirektiv
(ATS)
Granskas och formuleras till
beprövad erfarenhet
Missionsspecifik utbildning
av soldater och förband
Insats i operationsområdet
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 33 av 58
bakgrunden till konflikter och varför miljön ser ut som den gör i de idag förekommande
insatsområdena. Variabel två undersöker således fenomenet uppror samt om det finns
utbildning avseende den lokala situationen där förbandet skall verka. I detta ingår dessutom
utbildning i exempelvis kultur, språk, historia och politik.
Variabel 2 uppror har följande tre indikatorer:
• Genomförs det generell utbildning i ett upprors natur och karaktär?
• Genomförs det generell utbildning i de medel och metoder som ett uppror nyttjar?
• Genomförs det specifik utbildning om upproret i det aktuella operationsområdet?
2.3.3 Bekämpning av uppror med direkt metod, variabel 3
Bekämpningen av uppror med direkt metod innebär att upproret skall slås ned genom att
fysiskt angripa upprorsmännen och deras organisation enligt en traditionell definition. Den
direkta metoden beskriver dels på låg nivå hur ett uppror kan bekämpas men den avser också
hur bekämpningen av uppror kan genomföras utifrån ett strategiskt perspektiv, d.v.s. själva
idén med hela insatsen. Detta perspektiv blir med andra ord, precis som vid andra insatser
med militära maktmedel, avgörande för hur metoderna utvecklas på lägre nivåer. Jag har
tidigare problematiserat avseende denna definition då den helt enkelt inte är adekvat och
realiserbar utifrån ett liberalt demokratiskt synsätt, men den är trots detta ett alternativ och
utgör ett av två olika angreppssätten, vilket i sin tur definierar att de två olika metoderna.
Det är metoderna för hur bekämpningen av uppror på lägre ledningsnivåer skall genomföras
som är i fokus för denna uppsats. Det är med andra ord mer frågan om huruvida metoderna
som utbildas på i Sverige är adekvata, realiserbara och fullständiga utifrån motståndaren som
finns i Afghanistan. En annan benämning av denna variabel är därför konventionella metoder
och med detta avses konventionell eller traditionell stridsutbildning på grupp, pluton och
kompani nivå.
Även om insatsen har en irreguljär karaktär i en mycket komplex miljö erfordras det
utbildning i konventionella metoder då detta är grunden för all militär verksamhet och utgör
dessutom Försvarsmaktens unika kompetens, d.v.s. förmågan till väpnad strid och samordning
av förband. Under FS 15 tid i Afghanistan visades det under bl.a. attackerna i november 2008
att konventionell stridsutbildning är ett måste och detta får aldrig glömmas bor i den allmänna
diskussionen om vi skall tränas för rena stridsuppgifter eller Peace Support Operations eller
upprorsbekämpning för den delen. Dessutom finns det alltid inslag av konventionella
metoder, inte minst i den sista av Maos tre faser, då gerillan de facto går över till en
konventionell krigföring. Utifrån den diskussion som presenterades ovan skulle en tabell
avseende upprorsbekämpning och den direkta metoden se ut som nedan.
Tabell C sammanfattar indikatorer för den direkta metoden
Direkt (Konventionella
metoder)
Mål för operationen Bekämpa upprorsstyrkor
Modus Operandi Strid
Stridsteknik Samordning av förband
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 34 av 58
Bekämpa upprorsstyrkor skulle kunna innebära att det ingår utbildning i hur understöd av
flygstridskrafter leds för att kunna bekämpa en utpekad motståndare. Det kan också vara att
förbandet skall kunna genomföra anfall i syfte att bekämpa en motståndare. För det tredje
skulle det kunna innebära att den larmstyrka som finns utbildas i att sättas in med korta
tidsförhållanden och med lite förberedelser för att understödja annat förband eller genomföra
insatser på egen hand.
Strid skulle kunna innebära att förbandet ges utbildning i olika stridssätt, anfall och försvar
samt att de kan genomföra olika stridsuppgifter, ex. ta, försvara och skydda samt genomföra
åtgärder vid sammanstöt eller mineldöverfall.
Samordning av förband innebär att förbandet som helhet kan uppträda i grupp och pluton
enheter men att de dessutom har en träning och utbildning i att uppträda i kompanis ram och
högre i syfte att utgöra en slagkraftig styrka med understöd från andra nationer. Chefer skall
kunna samordna de olika ingående förbanden i tid och rum.
2.3.4 Bekämpning av uppror med indirekt metod, variabel 4
Den indirekta metoden har som huvudfokus den lokala befolkningen och befolkningens stöd
för den pågående insatsen mot upproret. Genom att närma sig den kommer flera effekter att
utkristalliseras. Bl.a. kommer den så viktiga informationen om upproret och upprorsmännen
att göras mer tillgänglig än tidigare. Informationsinhämtningen är således av mycket stor vikt
i den indirekta metoden för att kunna identifiera och lokalisera upprorsstyrkorna. För detta
krävs okonventionella metoder, d.v.s. metoder som militärer traditionellt inte nyttjar. Den
indirekta metoden är mjukare i sin framtoning då dess huvudsakliga verksamhet inte är strid
utan flera andra verksamheter såsom, möten med lokalbefolkning, förtroendeskapande samtal
med lokal officiell personal samt deltagande i olika officiella ceremonier. Detta genomförs i
huvudsak i små enheter och patruller.
Sammanfattningsvis ger detta en komplett tabell avseende variabel tre och fyra och som ser ut
på följande sätt.
Tabell D sammanfattar indikatorer för direkt och indirekt metod
Direkt (Konventionella
metoder)
Indirekt (Okonventionella
metoder)
Mål för operationen Bekämpa upprorsstyrkor Vinna befolkningens stöd
Modus Operandi Strid Informationsinhämtning
Stridsteknik Samordning av förband Små självständiga förband
Exempel på indirekta metodernas indikatorer kan vara för hur befolkningens stöd skall
vinnas. Detta kan göras i samverkan med olika stödinsatser för den lokala befolkningen,
kopplat till svenskt bistånd. Andra förtroendeskapande åtgärder skulle kunna vara möten och
samtal med civila makthavare, bistå och skydda befolkningen vid påfrestningar från upproret.
Informationsinhämtning behöver utbildas på i syfte att kunna få flera som kan agera som
inhämtare på fältet. Kunskaper i hur dessa processer och rapporter skall utformas är likaledes
viktigt i syfte att kunna hantera den information som kommer in till staber och högkvarter.
Informationsinhämtningen kan t.ex. ske med hjälp av samtal, möten eller observationer.
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 35 av 58
Små självständiga förband erhålls genom att detta tränas på under utbildningen och att chefer
på högre nivåer lär sig leva med att de inte kan ha minutkontroll över alla insatta enheter utan
att de verkar i området genom de uppdrag de tilldelas. Chefer på lägre nivåer måste således ha
en mycket stor förståelse för stridsmiljön och det övergripande målet och syftet med
insatserna. (Uppdragstaktik.)
I upprorsbekämpning förekommer olika metoder inom direkt respektive indirekt metod, men
denna tabell ändå kan ses som en indelning som ger en grov uppdelning i
upprorsbekämpningsmetoder och dess olika karaktärer beroende på den övergripande
strategin för insatsen. Alla tabeller är som bekant vanskliga då de förenklar men samtidigt gör
de att förståelsen och kunskapen om något förhållande växer eller att en analys av styrande
dokument går att genomföra. Dessa indikatorer är således de jag kommer att undersöka efter i
de granska dokumenten.
2.3.5 Fastställda variabler för kommande undersökning
Det jag kommer att undersöka i styrdokumenten är om de redovisade indikatorerna på
respektive variabel återfinns i dokumenten. Dessa elva indikatorer är de som jag avser att
nyttja i den analys som nu följer av de tre dokumenten som skall studeras.
Tabell E sammanfattar analysverktygets variabler med indikatorer
Variabel Indikatorer
1. Lessons learned • Finns det en process för hur ta
tillvara på erfarenheter?
• Nyttjas erfarenheter från tidigare
insatser i utbildningen?
2. Uppror • Genomförs det generell utbildning i
ett upprors natur och karaktär?
• Genomförs det generell utbildning i
de medel och metoder som ett uppror
nyttjar?
• Genomförs det specifik utbildning om
upproret i det aktuella
operationsområdet?
3. Direkt metod (konventionella metoder) • Bekämpa upprorsstyrkor
• Strid
• Samordning av förband
4. Indirekt metod (okonventionella metoder) • Vinn befolkningens stöd
• Informationsinhämtning
• Små självständiga förband
I detta kapitel har jag operationaliserat mitt analysverktyg med dess variabler. I det
kommande kapitlet avser jag att inledningsvis beskriva de granskade dokumenten för att
därefter genomföra själva undersökningen om FS 15 erhöll en ändamålsenlig utbildning.
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 36 av 58
3 Erhöll FS 15 en ändamålsenlig utbildning?
3.1 En beskrivning av granskade dokument
3.1.1 FSS, Grundläggande krav avseende förmåga på soldater och
sjömän
Försvarsmaktsgemensamma krav på förmåga hos soldater och sjömän (FSS) 2008 års utgåva
(FSS), är ett styrdokument som reglerar ”de utbildningsmål som samtliga värnpliktiga ska
uppnå under sin grundutbildning”. För att kunna söka vidare till Försvarsmaktens
Utlandsstyrka eller till vidareutbildning, ska målen i detta dokument vara uppfyllda. FSS
utkommer vart tredje år. Det idag gällande dokumentet är gällande till 2011. Denna skrift
distribueras i först hand via Försvarsmaktens intranät, detta ”för att på ett enkelt sätt kunna
användas i planering, genomförande och utvärdering av utbildning”. 75 Detta dokument anger
således den minsta gemensamma nämnaren för de soldater och sjömän som utbildas i
Försvarsmakten. Målen som FSS anger skall vara uppnådda senast vid tidpunkten för
soldatens eller sjömannens utryckning. 76
3.1.2 Regementsorder 717, rotationsutbildning FS 15
Regementsorder 717, rotationsutbildning FS 15 reglerar den utbildning som det uppsatta
förbandet FS 15 skall erhålla innan förbandet roterar ner till insatsområdet. ”Denna order
reglerar verksamheten inom såväl som utom Livgardet avseende rotationsutbildning för FS 15
våren 2008.” Chefen för Livgardet är den som är ansvarig för rotationsutbildning och all
insatsutbildning inom Försvarsmakten. Utbildningen på Livgardet planeras och genomförs av
den Internationella utbildningsenheten med stöd av Försvarsmaktens övriga förband, skolor
och centra. Det är C IntUtbE som ansvarar för FS 15 rotationsutbildning med stöd av
regementets stab och övriga enheter inom Livgardet.”77 Delar ur RegO 717 är en direkt
överföring från ATCH utbildningsdirektiv för FS 15. I min analys av de skilda
styrdokumenten kommer jag att ange vad som är taget ur vilket dokument samt om det är
samma skrivningar i bägge kommer skrivningen att redovisas endast en gång vilket då anges.
En del utbildningar är endast för vissa specifika befattningshavare medan andra utbildningar
är sådana att all personal skall genomföra dessa. Vem utbildningen avses för anges vid
respektive tillfälle.
3.1.3 ATCH utbildningsdirektiv för FS 15
”Utbildningsdirektivet omfattar FS15 och skall ligga till grund för planering, genomförande
och uppföljning av utbildning i Sverige avseende ATS del av Utlandsstyrkan.” Efter detta
operativa sammanhang presenteras allmänna bestämmelser avseende den kommande
utbildningen samt vilka tidsförhållanden som gäller. Därefter presenteras den organisation
75 Försvarsmaktsgemensamma krav på förmåga hos soldater och sjömän (FSS) 2008 års utgåva (FSS), (2008),
HKV beteckning 19 200:650 19, Försvarsmakten, Stockholm, s.3f
76 Ibid, s.7
77 Regementsorder 717, rotationsutbildning FS 15, LG beteckning 19 190:9146, (2007), Försvarsmakten, bil 1,
s.2
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 37 av 58
som utbildningen har att ta hänsyn till, d.v.s. FS 15, samt de utbildningsmål som utbildningen
skall uppnå. Slutligen genomförs bl.a. efterarbete och en utvärdering av utbildningen. 78
Dessa tre styrdokument är de dokument som ligger till grund för min undersökning och
kommer i det kommande kapitlet att analyseras utifrån mitt analysverktyg.
3.2 Förekomst av variablerna i de studerade dokumenten
3.2.1 Förekomst av variabel 1, lessons learned tillvaratas erfarenheter
3.2.1.1 Finns det en process för hur ta tillvara på erfarenheter?
I FSS finns en punkt i dokumentet som anger att soldaten eller sjömannen ska kunna delta i
utvärderingar av karaktären ”insats-/uppdragsutvärdering”. 79 Detta är något som soldaten
skall bibringas i utbildningen. Det är naturligtvis absolut avgörande vad en läsare lägger i
detta begrepp och vad det skulle kunna innebära, men med en extensiv tolkning skulle detta
kunna vara den koppling till lessons learned som finns i detta dokument.
I RegO 717 och ATCH utbildningsdirektiv framgår det att personal ur den tidigare missionen,
FS 13 och den då pågående FS 14, skall medverka i utbildningen av FS 15. 80 Detta ger vid
handen den process som skall nyttjas för att erfarenheterna skall komma det nya förbandet
tillgodo. Det är med andra ord en direkt överföring av erfarenheter från nyss hemroterade
enheter men även från den nu pågående verksamheten som skall användas i utbildningen av
FS 15. Min analys ger att detta är ett tydligt exempel på hur erfarenhet nyttjas i utbildningen
men att den inte lever upp till kraven för beprövad erfarenhet då den inte kritiskt granskas, ej
heller formaliseras. Det är inte angivet i dokumenten att detta skall genomföras. Det finns
med andra ord en risk med att erfarenheterna inte granskas eller formuleras innan de inarbetas
i utbildningen. En risk är att de förutsättningar som rådde under en mission behöver per
automatik inte gälla för nästkommande. Det kan naturligtvis vara fallet även om det sker en
kritisk granskning och formulering av erfarenheterna innan de används i utbildningen, men
riskerna att utbildningen ”glider ifrån” den analys av vad som är väsentligt i utbildningen
enligt tidigare, är uppenbar. Ett begrepp som är vedertaget och ibland används för att beskriva
detta fenomen är ”mission creep”.
Utbildningen av förband för utlandsstyrkan sker av hemkomna officerare och soldater samt att
det genomförs ett erfarenhetsseminarium efter hemkomst, anordnat av ATS.
Erfarenhetsseminariet fyller en viktig funktion vilket också de aktiva deltagarna från förband
och staber uttrycker men att det samtidigt tar för lång tid från det att erfarenheter identifieras
till dess att de är implementerade i utbildningen som en lessons learned. Denna process borde
”snurra på” fortare, i syfte att de dragna erfarenheterna som genom seminariebehandling och
kritiskt granskande kan anses vara beprövade erfarenheter, för att erfarenheter snabbare skall
komma förbanden till godo. I de granskade dokumenten, återfinns en process för omhänderta
erfarenheter men inte för att granska dessa och erhålla beprövad.
78 ATCH Utbildningsdirektiv för FS 15, HKV beteckning 19 190:77332, (2007), Försvarsmakten, s.1-18
79 Försvarsmaktsgemensamma krav på förmåga hos soldater och sjömän (FSS) 2008 års utgåva (FSS), (2008),
HKV beteckning 19 200:650 19, Försvarsmakten, Stockholm, s.18
80 Regementsorder 717, rotationsutbildning FS 15, LG beteckning 19 190:9146, (2007), Försvarsmakten, bil 1,
s.2
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 38 av 58
3.2.1.2 Nyttjas erfarenheter från tidigare insatser i utbildningen?
FSS anger vad som en soldat eller sjöman skall kunna och detta baseras i stor utsträckning på
erfarenheter samt lärdomar från det egna inhemska arvet men även andra nationer. Den
militära professionen och utbildningen har vuxit fram under många år och det går kanske inte
att i alla lägen ta fram vilken händelse eller historiskt exempel som bidrog till att en viss
utbildning och varför den ser ut som den gör.
FSS uppdateras vart tredje år och det är lång tid ur aspekten att det genomförs sex stycken
förbandsrotationer i Afghanistan och att det utbildas två till tre omgångar värnpliktiga under
samma period. Ur det undersökta perspektivet, om svenska förband erhåller en ändamålsenlig
utbildning, är detta för långa tidsperioder då värdefulla erfarenheter inte kommer utbildningen
tillgodo. Å andra sidan är detta ett grundläggande dokument vilket i sin tur borde göra att dess
giltighet gott och väl kan sträckas ut över tre år. Kompletteringar efter hand för att
omhänderta nya erfarenheter eller att Sverige skall medverka i andra insatsområden, borde
kunna implementeras under dokumentets giltighetstid och då komma utbildningen till godo.
Det framgår dock inte om erfarenheterna nyttjas.
I RegO 717 framgår följande. “Erfarenheter från FS13 insats och FS14 rotationsutbildning
skall tillvaratas.”81 En utvärdering sker även av utbildningen inför ned rotation. 82 Utvärdering
och återkoppling skall ske efter genomförd utbildning.83 Motsvarande skrivningar finner vi i
ATCH utbildningsdirektiv då detta dokument ligger till grund för Livgardets och IntUtbE
styrdokument.
Detta är tydliga skrivningar som avser att ta tillvara på de erfarenheter som tidigare förband
har erhållit under både deras respektive rotationsutbildning men även under insats. Denna
lösning ger en direkt överföring av erfarenheter som kanske annars inte skulle ha inarbetas då
omloppstiderna för att inarbeta dessa är så pass långa att de inte kommer nästkommande
förband till godo. Detta stöds av erfarenhetsseminariet för FS 15 i december 2008. 84
I dagens komplexa insatser är det av vikt att erfarenheter inarbetas tidigt i utbildningen för att
ge soldaten och förbandet relevant och uppdaterad utbildning inför de insatser som han eller
hon kan komma att göra inom ramen för en internationell insats. Jag gav tidigare ett exempel
utifrån Nagls bok att det är viktigt att organisationer publicerar beprövade erfarenheter tidigt i
syfte att delge organisationen som helhet de nyvunna erfarenheterna och inte invänta att dessa
inarbetas i alla styrande dokument som reglerar utbildning, exempelvis doktriner.85 Det som
däremot kan fastställas är att i FSS framgår det inte om erfarenheter från verksamheten eller
insatser nyttjas i utbildningen eller för den delen i dokumentet som sådant.
Min personliga erfarenhet och iakttagelse från övningar med värnpliktiga, både
grundläggande övningar men även större övningar med värnpliktiga och förband, under den
grundläggande utbildningen och den missionsspecifika, är att erfarenheter från utlandstjänst
inarbetas ofta i utbildningen av den som är instruktör eller av den som planerar övningen.
81 Regementsorder 717, rotationsutbildning FS 15, LG beteckning 19 190:9146, (2007), Försvarsmakten, bil 1,
s.13
82 Ibid, bil 2, s.2
83 Ibid, Ubil 19.4, s.1f
84 Kommentar av ATS/G7 under FS 15 erfarenhetsseminarium, 20081211, anteckningar finns i författarens ägo.
85 Nagl, John, (2005), Learning to Eat soup with a Knife, Counterinsurgency Lessons from Malaya and Vietnam,
The University of Chicago Press, Chicago, s. 6-14
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 39 av 58
Internationella scenarier nyttjas under övningsmoment och övningar sätts i en internationell
miljö och då i en FN, NATO eller EU kontext.
I utbildningsdirektivet framgår även följande. “Utbildningsrekognosering genomföres
preliminärt tillsammans med förbandsrekognosering i perioden vecka 750-804, i tre
omgångar, där LG disponerar en plats per rek.”86 Detta är ytterligare ett exempel på att
erfarenheter anses viktiga i utbildningen av förbandet. Det är således inte bara erfarenheter
från hemvändande förband som tas med i utbildningen via den nyss hemkomna personalen
utan det sker även en direkt överföring från pågående insatser till både de som utbildar men
även till utvald personal i förbandet i sig. Det som förbandet erhåller i form av erfarenheter
från den pågående insatsen är gällande vid den aktuella tidpunkten. Dessa erfarenheter borde
dock även dem genomgå en kritisk granskining i syfte att inte föra in erfarenheter med ”kort
livslängd” i utbildningen såvida de inte bedöms vara gällande för det kommande förbandet.
Lessons learned processen är med andra ord minst lika väsentlig när det gäller att utvärdera
pågående verksamhet som genomförd när dessa erfarenheter är ett led i att erhålla en
ändamålsenlig utbildning.
3.2.1.3 Sammanfattning Lessons Learned tillvaratas erfarenheter
Avsaknaden av beskrivna och identifierade erfarenheter i FSS samt avsaknaden av en kortare
beskrivning av hur denna process skall genomföras gör att kopplingen till dagens insatser inte
blir så tydlig som den annars skulle kunna ha varit. Dokumentet kan naturligtvis vara
uppdaterat med erfarenheter ändå men lessons learned processen är inte omnämnd i
dokumentet vilket är en brist.
RegO 715 och ATCH utbildningsdirektiv framhåller att erfarenheter skall nyttjas men inte hur
erfarenheterna skall tillvaratas, förutom att hemroterade förband och de som genomför
pågående insatser, skall nyttjas i utbildningen. Vad som de facto anses som erfarenheter och
värda att föra vidare till andra förband är således mycket upp till den enskilde övningsledaren.
Med största sannolikhet genomförs någon form av inofficiell ”gradering” av erfarenheter då
personalen som de facto genomför utbildningen ofta har egen erfarenhet från utlandstjänst.
Men det finns ingen angiven process i dokumenten som styr hanteringen av dessa
erfarenheter. En metod för hur hantera lessons learned processen borde finnas med redan i
utbildningen i syfte att få ett förband som regelmässigt nyttjar detta för att förbättra sin egen
verksamhet men också för att kunna minska handläggningstiden för denna process. Detta
skulle vara ytterligare ett sätt att formalisera erfarenheterna, om det fanns en beskriven metod
för lessons learned. Den muntliga överspridningen är väl fungerande men har brister och
dessutom påtagliga risker utifrån ett teoretiskt perspektiv.
I detta kapitel har förekomsten av variabel ett, lessons learned undersökts i de granskade
dokumenten. I nästa kapitel avser jag att undersöka huruvida variabel två, teoriutbildning om
uppror förekommer i de nämnda dokumenten.
86 ATCH Utbildningsdirektiv för FS 15, HKV beteckning 19 190:77332, (2007), Försvarsmakten, s.2
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 40 av 58
3.2.2 Förekomst av variabel 2, teoriutbildning om uppror
3.2.2.1 Genomförs det generell utbildning i ett upprors natur och karaktär?
I RegO 717 eller ATCH Utbildningsdirektiv för FS 15, finner jag inte något i min
undersökning som kan kopplas till uppror, dess natur och karaktär. Jag har tidigare skrivit att
det genomförs rekognoseringsresor för förbandet som skall rotera ner, men även för de som
skall utbilda förbandet innan rotation. Denna resa framstår, i detta sammanhang, som
väsentlig då det inte regleras vilken utbildning som erhålls avseende upproret. Detta gäller
även dess metoder och medel.
Förståelsen för vad det är som driver ett uppror, dess mål och syften bidrar till att ett förband
väljer metoder och medel därefter vilket i sin tur förbättrar förbandets totala förmåga och inte
minst förbättrar ett förbands förmåga till Force Protection, vilket alltid är en viktig del av
insatserna.
Ett problem med denna analys är att jag inte ser hur specifika övningar ser ut och om det ingår
delar som kan knytas till teoribildning av enskilda och förbandet. Övningar innehåller ofta
bakgrundsinformation, som scenarier, information om den egna uppgiften samt en
beskrivning av det händelseförlopp som utgör ramen för själva övningsmomentet eller
övningen. I dessa genomgångar, eller orienteringar inför övningsmoment eller övningarna,
kan delar av vad ett uppror har för natur och karaktär återfinnas. Då militära övning sätts in i
ett sammanhang ger detta en ökad förståelse och kunskap. Men en formalisering av denna
kunskap, en mer teoretisk utbildning av vad ett uppror är och vilka drivkrafter ett uppror har,
generellt, skulle enligt min uppfattning, förbättra den enskildes och förbandets förståelse för
uppror i allmänhet och för situationen i insatsområdet i synnerhet.
3.2.2.2 Genomförs det generell utbildning i de medel och metoder som ett uppror
nyttjar?
Ett tydligt medel som upproret förfogar över är hemmagjorda sprängladdningar av skilda slag
och denna utbildning är angiven i utbildningsdirektivet.87 I RegO 717 framgår det att det skall
ske en orientering om min- och IED hotet i Afghanistan. Detta gäller all personal. 88
Utbildning i att desarmera hemmagjorda laddningar s.k. IED genomförs som en
befattningsutbildning för särskilt utsedd personal. 89 Detta är exempel på flera saker men
kanske ändå mest avseende att detta är en metod som flera uppror nyttjar och det är inte bara
kopplat till Afghanistan utan även till andra insatsområden, både tidigare, pågående och med
största sannolikhet även kommande. Även om Afghanistan är angivet i
utbildningsmålsättningen så är den generellt gällande och skulle kunna utgöra som exempel
även på andra områden. Detta är således ett bra exempel på ett upprors medel och metoder
som nyttjas i deras kamp för vad de vill uppnå. IED är ett billigt och relativt enkelt sätt att
angripa den eller de som upproret vill bekämpa.
För det andra är det exempel på att lessons learned processen existerar då erfarenheter dras
utifrån den verksamhet som bedrivs och att motståndarens stridteknik omhändertas genom
87 ATCH Utbildningsdirektiv för FS 15, HKV beteckning 19 190:77332, (2007), Försvarsmakten, s.8, 10
88 Regementsorder 717, rotationsutbildning FS 15, LG beteckning 19 190:9146, (2007), Försvarsmakten, Ubil
19.1, s.25f
89 Ibid, Ubil 19.1, s.7f
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 41 av 58
olika åtgärder. I de olika styrdokumenten är den teoretiska utbildningen avseende medel och
metoder som upproret nyttjar, inte angivet mer än det som tagits upp ovan.
Det är möjligt att även annan utbildning är upplagd på det sättet att den speglar den
motståndare som de kommer att ställas inför. Men även här vill jag understryka vikten av att
få en utbildning i upprorets medel och metoder då individers och förbands mindset är viktigt
för förbandets genomförande då miljön är komplex och svår att tolka. Inställningen och
förståelsen är något som alla ingående delar i förbandet skall ha. Det är kanske t.o.m. så att
traditionellt mjuka mål som underhållsenheter och stabsförband behöver detta i än större
utsträckning då de normalt inte utsätts för miljön som MOT och skytteenheter i förbandet gör.
3.2.2.3 Genomförs det specifik utbildning om upproret i det aktuella
operationsområdet?
I FSS framgår det att en soldat eller sjöman skall kunna beskriva den aktuella hotbilden mot
det egna förbandet samt kunna agera med hänsyn till denna. 90 Om hotbilden definieras som
motståndaren så är detta ett relevant utbildningsmål som bär mot att kunna förstå och
identifiera motståndaren i den aktuella miljön. Eftersom detta avser den grundläggande
utbildningen av soldater och sjömän skulle det kunna vara lämpligt att varje given
utbildningssituation kan härledas till en internationell kontext eftersom det är det som är i
fokus för Försvarsmakten idag. Återigen skapar en utbildning, med ett fokus på internationell
tjänst, att förbanden förebereds tidigt för att kunna möta motståndaren i dennes terräng med
en förståelse och kunskap om dennes drivkrafter, vilja och syfte. Förbandet ges även en
förståelse för kultur, politik och historia.
Det är inte fel att utbildningen sätts i en kontext som är hämtad från de insatser som är
pågående idag. Likadant gjordes under invasionsförsvaret. Varje övning var kopplad till ett
angrepp från öst. Dagens utbildning borde därför på samma sätt vara, dels kopplad till
försvaret av Sverige, men även till de aktuella operationsområden som ligger utanför Sverige.
Då den senare inte utspelar sig på svenskt territorium, med den egna befolkningens stöd och i
en miljö som är känd, borde denna utbildning och kontextuella ram vara av stor betydelse för
det svenska försvaret och den utbildning som får mer resurser då den helt enkelt kräver mer
utbildningstid p.g.a. sin komplexitet och svårighet.
I RegO 717 står det i en fotnot att insatsspecifik utbildning är ”utbildning för aktuell insats,
t.ex. ROE, Mine Awareness, kultur, språk, Force Protection m.m.” 91 ”Samtliga personal skall
ha grundlagd förståelse för den aktuella min- och IED hotbilden som råder i norra
Afghanistan. All personal skall kunna hantera en sammanstöt med IED. I utbildningen ingår
bl.a. att pika sig ut från minerat område. ”92 ”Mine Awareness” återfinns enligt ovan som eget
utbildningspass och ROE utbildning återfinns inom ramen för LEGAL utbildningen för
chefer. 93 Detta har delvis redan berörts men det framgår inte om det sker specifik utbildning
om upproret i sig.
90 Försvarsmaktsgemensamma krav på förmåga hos soldater och sjömän (FSS) 2008 års utgåva (FSS), (2008),
HKV beteckning 19 200:650 19, Försvarsmakten, Stockholm, s.17
91 Regementsorder 717, rotationsutbildning FS 15, LG beteckning 19 190:9146, (2007), Försvarsmakten, bil 1,
s.2
92 Regementsorder 717, rotationsutbildning FS 15, LG beteckning 19 190:9146, (2007), Försvarsmakten,
Ubil19.1, s.25f
93 Ibid, Ubil19.1, s.2
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 42 av 58
Delar av utbildningen som samtalsteknik och språkutbildning gör att förbandet borde kunna
närma sig befolkningen på ett för uppgiften relevant sätt, men specifik utbildning avseende
upproret sker inte i de dokument jag har analyserat. (Upprorets medel och metoder avseende
IED undantaget.) Tidigare beskrev jag utifrån bl.a. Mao och Galula vad det är som driver ett
uppror. Utbildningen skulle kunna omfatta vad upproret har för politiskt syfte, vad har de för
övergripande målsättning, varför väljer de att strida som de gör, hur ser deras logistiska stöd
ut, stödjer omkringliggande länder deras kamp mot centralmakten, vad har de för stöd bland
befolkningen, vilka indikatorer finns i samhället på att situationen förändras till det bättre eller
sämre m.m. Detta skulle ge förbandet ett mindset från lägsta till högsta nivå avseende vad det
är för motståndare som de har att möta och varför denne ser ut som den gör. Detta behövs för
att erhålla en god förståelse. Det är möjligt att detta återfinns i utbildningen och framgår i
dokument som jag inte undersöker inom ramen för denna uppsats. Utbildningen anser jag är
väsentlig för soldaternas och förbandets förståelse och kunskap om situationen i
insatsområdet och därför borde denna utbildning framgå i de styrande dokumenten och det
skall inte lämnas till genomförande organisation att själva bestämma ambition och innehåll
avseende denna utbildning. Det finns inom Försvarsmakten och Försvarshögskolan men även
inom exempelvis svenska Afghanistan kommittén eller SIDA stora kunskaper om vad ett
uppror är, dess drivkrafter, medel och metoder. En utveckling av detta har dock skett då FS 16
fick en dokumenterad utbildning i detta. 94
3.2.2.4 Sammanfattning teoriutbildning om uppror
Generell utbildning, natur och karaktär genomförs inte formaliserat enligt min undersökning.
Jag har tidigare problematiserat kring detta ämne och har påvisat bristerna i själva
undersökningen att teori om uppror kan ingå i olika övningar och det kan dessutom ingå i
något annat dokument som jag inte har studerat. Men de studerade dokumenten är trots allt de
som reglerar utbildning och dessa borde reglera den utbildning som skall genomföras i detta.
Avseende medel och metoder är IED det som framgår i dokumenten.
I det undersökta materialet har exempel på missionsspecifik utbildning återfunnits, men inte
som enskilda utbildningspass utan de ingår i annan utbildning och inte för alla personal.
Denna utbildning borde formaliseras som annan utbildning i syfte att göra den kvalitetssäkrad
och ge den utbildningen samma tyngd som övrig, eftersom den är av avgörande betydelse för
insatsernas resultat och förbandet förståelse för miljön de har att verka i.
Jag har i detta kapitel undersökt om utbildning avseende uppror förekommer i utbildningen. I
nästa kapitel avser jag att undersöka huruvida variabel tre, bekämpning av uppror med en
direkt metod, ingår i utbildningen av soldater och förband under grundutbildningen och under
den missionsspecifika utbildningen.
94 Order ISU V842-843, (2008), PM för utbildning av FS 16, handling finns i författarens ägo.
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 43 av 58
3.2.3 Förekomst av variabel 3, bekämpning av uppror med en direkt
metod
3.2.3.1 Bekämpa upprorsstyrkor
RegO 717 anger utbildningsmål för förbandet vad avser ”duglighet i att leda flygresurser samt
att kunna eldreglera desamma.”95 RegO 717 skriver vidare att skyttekompaniet i FS 15 skall
ges utbildning i strid inom ramen för kompaniet. Detta genomförs upp till kompanis anfall
och med understöd av CAS (Close Air Support).96 Detta är en tydlig skrivning och som anger
en hög ambition avseende förmåga i strid i upp till kompanis storlek. Flygstridskrafter är i
sammanhanget ett kraftigt våldsmedel att ta till. Uppdraget är inte, som jag har
problematiserat tidigare, att bekämpa uppror utan att bygga upp landet men kunskapen om
detta behövs för att de facto kunna göra det om uppgiften förändras eller om situationen så
kräver detta. Anfall signalerar också att det inte bara är frågan om försvar eller att dra sig ur
en sammanstöt med en motståndare utan det är frågan om en offensiv handling. Denna
utbildning kan anses ha mer att göra med en icke önskvärd utveckling av hur ett uppror kan
bekämpas men det skall ses utifrån att detta är en metod av två och bägge metoderna har
tillvägagångssätt som kan nyttjas inom ramen för den andra.
3.2.3.2 Strid
I FSS framgår det i kapitel tre som avhandlar de mål soldater och sjömän skall ha vid
utryckning, vad som kan härledas till strid. Exempelvis anger FSS att soldater och sjömän
skall ges utbildning i strid från eldställning, soldats åtgärder vid sammanstöt men också att de
skall kunna lösa uppgifter inom ramen för en bevakningsstyrkas strid från stridsställning. 97
Detta är som tidigare på absolut lägsta och minsta gemensamma nämnares nivå men det är ett
exempel på att FSS de facto anger att utbildning skall ske på detta och att det i sin tur
motsvarar uppgifter inom ramen för uppgifter både inom och utanför Sveriges gränser.
I RegO 717 framgår det att intern repetitionsutbildning genomförs på de vapensystem som
ingår i förbandet, exempelvis kulspruta modell 90, 40mm granattillsats och prickskyttegevär
90. 98 RegO 717 anger vidare att skyttekompaniet skall öva ett antal stridssituationer, bl.a. ta
terräng med eget understöd och strid från stridsställning.99 Därtill kan läggas det som
nämndes redan ovan, anfall med understöd av CAS. ATCH utbildningsdirektiv anger att vaktoch
eskortpluton ska kunna ta ” terräng i bebyggelse och i öppen kuperad terräng mot en lätt
splitterskyddad motståndare med liten förmåga till eld och rörelse.”100 MOT ges i förhållande
till skyttekompaniet mer utbildning i strid på lägsta nivå och i situationer som är specifika för
MOT teamets uppgifter och verksamhet. De ges exempelvis utbildning i grunder
framryckning i byggnad samt utdragning ur möte. 101 FS 15 ges utbildning i strid för samtliga
ingående delar i denna undersökning. Skyttekompaniet med dess plutoner och grupper, vakt-
95 Regementsorder 717, rotationsutbildning FS 15, LG beteckning 19 190:9146, (2007), Försvarsmakten, Ubil
19.1, s.39
96 Ibid, Ubil 19.1, s.38
97 Försvarsmaktsgemensamma krav på förmåga hos soldater och sjömän (FSS) 2008 års utgåva (FSS), (2008),
HKV beteckning 19 200:650 19, Försvarsmakten, Stockholm, s.17
98 Regementsorder 717, rotationsutbildning FS 15, LG beteckning 19 190:9146, (2007), Försvarsmakten, Ubil
19.1, s.19-20
99 Ibid, Ubil 19.1, s.36
100 ATCH Utbildningsdirektiv för FS 15, HKV beteckning 19 190:77332, (2007), Försvarsmakten, s.8
101 Regementsorder 717, rotationsutbildning FS 15, LG beteckning 19 190:9146, (2007), Försvarsmakten, Ubil
19.1, s.40f
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 44 av 58
och eskortpluton samt MOT ges utbildning i strid. Utbildningen de erhåller är dock anpassad
för respektive förbandsstruktur och uppgifterna de skall klara av.
3.2.3.3 Samordning av förband
RegO 717 skriver att skyttekompaniet i FS 15 skall ges utbildning i strid inom ramen för
kompaniet. Detta genomförs upp till kompanis anfall och med understöd av CAS (Close Air
Support).102 Detta har nämnts ovan men i en annan kontext. I detta sammanhang är det frågan
om samordning av förband som är intressant vilket genomförs. 103 I ATCH
utbildningsdirektiv anges att kompaniet ska kunna ta ”anfallsmål i bebyggelse och i öppen
terräng i dagsljus. Samordna eld och rörelse mot en lätt splitterskyddad motståndare med liten
förmåga till eld och rörelse.” Dessutom ska de kunna ” leda sammansatt förband av kompani
förstärkt med pluton från annan nation i minst 48h.” 104 Detta är återigen ett exempel på en
hög ambition vilket kräver samordning och träning för att kunna genomföras. Båda dessa
dokument lägger stor vikt vid att förmågan i strid skall erhållas.
3.2.3.4 Sammanfattning av bekämpning av uppror med en direkt metod
För att kunna genomföra direkt metod, som en övergripande strategi eller för att kunna ta till
det yttersta våldsmedlet om situationen så kräver, anser jag att utifrån den analys som är
gjord, fyller FS 15 de kriterier som är uppställda för denna variabel. Förbandet ges en
utbildning i att direkt angripa upprorsstyrkor med bl.a. flygstridskrafter vilket får anses som
ett kraftigt verktyg i att bekämpa upprorsstyrkor, men de ges också en utbildning i strid, upp
till kompaninivå. De förband som uppträder i mindre enheter ges också utbildning i strid men
utifrån att de inte har samma förmåga i att möta en motståndare som kompaniet och dessutom
har andra uppgifter än skyttekompaniet, ser deras stridutbildning annorlunda ut.
I detta kapitel har analysen syftat till att undersöka om bekämpning av uppror med direkt
metod ingår i utbildningen av förbanden. I det kommande kapitlet avser jag att undersöka
huruvida den indirekta metoden ingår i den samma.
3.2.4 Förekomst av variabel 4, bekämpning av uppror med en indirekt
metod
3.2.4.1 Vinn befolkningens stöd
Mediaträning och pressutbildning genomförs för chefer vid FS 15.105 Enligt RegO 717
genomför gruppchefer ur vakt- och eskortpluton och skyttepluton utbildning i grundläggande
samtalsträning med fraser på det lokala språket. Språkutbildningen och samtalsutbildningen
syftar till att kunna skapa goda relationer med lokalbefolkningen samt att kunna inhämta
information. 106 Dessutom skall samtliga personal ha en grundlagd duglighet att kunna ingå i
en fordons- eller fot patrull. 107 Vidare står det att vakt- och eskortpluton ska kunna patrullera
102 Regementsorder 717, rotationsutbildning FS 15, LG beteckning 19 190:9146, (2007), Försvarsmakten, Ubil
19.1, s.38
103 Ibid, Ubil 19.1, s.38
104 ATCH Utbildningsdirektiv för FS 15, HKV beteckning 19 190:77332, (2007), Försvarsmakten, s.7
105 Regementsorder 717, rotationsutbildning FS 15, LG beteckning 19 190:9146, (2007), Försvarsmakten, Ubil
19.1, s.1
106 Ibid, Ubil 19.1, s.21
107 Ibid, Ubil 19.1, s.28
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 45 av 58
inom område i syfte att skapa goda relationer med lokalbefolkningen. 108 Dessa
utbildningsmål svarar alla mot denna indikator. Genom media, språkutbildning och
samtalsutbildning samt att kunna patrullera och på så vis möta lokalbefolkningen uppfylls
denna indikator. Det finns andra metoder för att vinna befolkningens stöd men dessa åtgärder
torde ligga inom rimlighetens gräns avseende vad en militär styrka kan utföra.
ATCH utbildningsdirektiv anger att kompaniet skall kunna leda ”sök operationer tillsammans
med Afghanska myndigheter så som Afghan National Army (ANA) och/eller Afghan National
police (ANP).109 Tidigare tog jag upp det faktum att enligt Galulas teorier skall de lokala
säkerhetsstyrkorna genomföra arbetet i en upprorsbekämpningsoperation. Ur denna aspekt är
detta att betrakta som en indirekt metod inom ramen för upprorsbekämpning. Det är de lokala
styrkorna vi understödjer bl.a. i syfte att skapa legitimitet för den lokala styrande makten.
Detta är ett sätt att visa att det är de afghanska myndigheterna som leder verksamheten i
landet och att ISAF har en hjälpande och understödjande roll, allt för att vinna befolkningens
stöd. Enligt Galula skall det politiska systemet byggas upp från folket. I detta fall är det
kanske inte frågan om att bygga upp ett nytt system men det skulle kunna vara att skapa
legitimitet för den styrande makten genom att visa befolkningen att den afghanska regeringen
både kan och har förmågan att kontrollera det egna territoriet.
3.2.4.2 Informationsinhämtning
RegO 717 anger bl.a. följande. Grundläggande kurs i underrättelse- och säkerhetstjänst för
underrättelsepersonal. 110 Motsvarande utbildning skulle enligt tidigare resonemang behövas i
större utsträckning då fler än de som bemannar stabens underrättelsefunktioner måste förstå
vikten av samt hur underrättelsetjänsten fungerar. Informationsinhämtningen i sig driver en
upprorsbekämpningsinsats. Samtalsteknik för Militärpolis och MOT framgår i dokumentet.
Dessa enheter ska kunna planera och genomföra samverkan på olika nivåer och i olika
miljöer. De skall dessutom kunna nyttja situationsanpassade samtalstekniker. 111 Detta är ett
exempel på hur förband, i direkt kontakt med civila, organisationer eller officiella företrädare
kan erhålla information och underrättelser om situationen som sådan men även om upproret.
Enligt RegO 717 ges skyttepluton grundläggande duglighet i spaningstjänst. 112 Dessa båda
utdrag visar på den vikt som läggs vid informationsinhämtning i syfte att kunna få en god
uppfattning motståndaren i denna typ av insats.
Enligt RegO 717 ges chefer för MOT en fördjupad utbildning i att genomföra samverkan och
därigenom inhämta underrättelser. Dessutom ges det vi dessa övningar en kunskap och
förståelse för situationen och uppträdandet i insatsområdet. 113 ATCH utbildningsdirektiv
anger att MOT skall ha förmåga att ”samverka med polis, myndigheter, säkerhetsstyrkor och
andra organisationer samt andra ISAF förband.”114 Vidare anger detta styrdokument att
skytteplutonen ska kunna patrullera i syfte att skapa goda relationer samt indirekt inhämta
information upp till fem dygn.”115 Detta understryker mitt tidigare resonemang om att
108 ATCH Utbildningsdirektiv för FS 15, HKV beteckning 19 190:77332, (2007), Försvarsmakten, s.8
109 Ibid, s.7
110 Regementsorder 717, rotationsutbildning FS 15, LG beteckning 19 190:9146, (2007), Försvarsmakten, Ubil
19.1, s.6
111 Ibid, Ubil 19.1, s.17
112 Ibid, Ubil 19.1, s.37
113 Ibid, Ubil 19.1, s.39
114 ATCH Utbildningsdirektiv för FS 15, HKV beteckning 19 190:77332, (2007), Försvarsmakten, s.6
115 Ibid, s.9
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 46 av 58
kompaniet är mer inriktat mot stridsuppgifter medan MOT har samverkansuppgifter i syfte att
inhämta information. I utbildningen återfinns utbildning situationen som sådan i
insatsområdet samt hur de som förband kan och bör uppträda. Det är viktigt att denna kunskap
finns vid förbanden då den inte bara genererar information utan den ger också en förhöjd
säkerhet för det egna förbandet. Förtroendeskapande åtgärder vinner både befolkningen och
ISAF på.
3.2.4.3 Små självständiga förband
Enligt RegO 717 genomför gruppchefer ur vakt- och eskortpluton och skyttepluton utbildning
i patrulltjänst och det som avses är patruller till fots och med fordon.116 Dessutom skriver
styrdokumentet att ”Samtlig personal skall ha en grundlagd duglighet att kunna ingå i en
fordons- eller fotpatrull.”117 ATCH utbildningsdirektiv anger att MOT skall kunna ”utföra
patrullering självständigt upp till sju dygn med långa avstånd till huvudgrupperingen.”118 Den
största förbandsenheten det svenska bidraget till ISAF kan ställa upp med är ett kompani,
eventuellt förstärkt med en till två plutoner samt eventuellt ytterligare stöd i form av
flygunderstöd. I en militär kontext är detta inga stora förbandsenheter. I flera av de
utbildningsmål som har analyserats ovan framgår det att den svenska enheten utbildas för att
uppträda i små enheter. Då en av de viktigaste uppgifterna är att få befolkningens förtroende
och samtidigt skydda densamma, är det en smal stig att gå på då en avvägning mellan
förtroendeskapande åtgärder och skyddet för den egna styrkan. MOT teamen är dock de som
organisatoriskt uppträder regelmässigt i små enheter och tränas för detta.
3.2.4.4 Sammanfattning av bekämpning av uppror med en indirekt metod
ATCH dokument fokuserar på den traditionella och konventionella striden men det finns
inslag av den indirekta metoden. Detta understryks av ATS/G5 som de facto är ansvariga för
framtagandet av ett detta styrdokument. ATS/G5 genomför en översyn av innehållet i
utbildningsdirektivet i syfte att få ett mer heltäckande utbildningsdirektiv till stånd.119 Den
lokala ordern som Livgardet och IntUtbE tar fram innehåller fler utbildningsmål än den som
ATS levererar. I ATS framgår det exempelvis inte något om språkutbildning för personalen
eller utbildning i den lokala kulturen. Å andra sidan uttrycker sig ATS i termer av förmågor
men trots detta bör det redan från ATS vara analyserat vilka delar som bör ingå i
utbildningen. Kultur, språk, ROE och religion samt historia är delar av
kunskapsuppbyggnaden inför en insats i Afghanistan och de uppgifter som väntar.
Sammantaget är denna variabel väl förekommande och representerad i det underlag som
utgörs av de tre dokumenten och då främst i Livgardets och IntUtbE order RegO 717.
I detta kapitel har uppsatsen undersökt om bekämpning av uppror med en indirekt metod
förekommer i utbildningen. I det kommande kapitlet avser jag att sammanfatta det som
analysen av de tre dokumenten har givit.
116 Regementsorder 717, rotationsutbildning FS 15, LG beteckning 19 190:9146, (2007), Försvarsmakten, Ubil
19.1, s.21
117 Ibid, Ubil 19.1, s.28
118 ATCH Utbildningsdirektiv för FS 15, HKV beteckning 19 190:77332, (2007), Försvarsmakten, s.7
119 Samtal med ATS/G5, Försvarsmakten, 20081119, samtalsanteckningar finns i författarens ägo.
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 47 av 58
3.3 Sammanfattning
Enligt min analys är det en stor skillnad i variabel ett och två å ena sidan och variabel tre och
fyra å andra sidan. Dessa två variabler är inte konkret formulerade eller formaliserade och ger
därmed inte en tydlig bild av att processen med lessons learned fungerar eller att utbildningen
i vad uppror är finns med i utbildningen. Det är en brist att lessons learned processen inte
nämns mer än att förband som roterar hem skall vara med i utbildningen av det blivande
förbandet. Det framgår att erfarenheter skall omhändertas och att hemvändande förbands
erfarenheter skall nyttjas i utbildningen av nya förband, men hur detta skall göras, vem som
ansvarar samt var detta skall dokumenteras framgår inte. Det skulle kunna vara så att det finns
rutiner för detta men det framgår inte av de studerade dokumenten. Likadant är det med
upprorets natur och karaktär, dess medel och metoder och den specifika utbildning avseende
upproret i insatsområdet. I en jämförelse med variabel ett är det bättre ställt med denna men
att utbildningen avseende detta borde formaliseras i syfte för att skapa en god förståelse för de
drivkrafter som finns bakom ett uppror. Mitt analysverktyg visar att det är relevant att utbilda
i detta utifrån den litteratur som har studerats.
Alla ingående enheter i FS 15 ges lite av allt när det gäller direkt och indirekt metod. De
förbanden som dock har som huvuduppgift att genomföra möten och samverka med lokala
organisationer m.m. ges mer utbildning i detta, medan skytteförbanden ges mer utbildning i
strid i pluton och kompanis ram. Detta kan ses som en effekt av att verksamheter tenderar att
vilja ha både ”livrem och hängslen”. Men i en komplex och svår insats, som en
upprorsbekämpningsoperation är, så krävs det mer av enskild men även av förbandet.
Förutom att förband skall vara kunniga på den väpnade striden måste även de andra delarna i
denna krigföringsmetod finnas på plats för att förbandet skall generera en god effekt.
Sammantaget ger detta att FS 15 erhöll en ändamålsenlig utbildning men att det finns en
utvecklingspotential avseende lessons learned och teoriutbildning om uppror.
I detta kapitel har uppsatsen undersökt om FS 15 erhöll en ändamålsenlig utbildning. Svaret
på den övergripande frågan, om de svenska förbanden erhåller en relevant utbildning i
förhållande till motståndaren de möter, får i det kommande kapitlet sin slutliga utformning.
För att kunna strukturera svaret kommer jag att hålla mig till mitt analysinstrument i syfte att
kunna återkoppla till inledningen på denna uppsats.
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 48 av 58
4 Avslutning
4.1 Svar på uppsatsens problemformulering
4.1.1 Erhåller svenska förband relevant utbildning i förhållande till
motståndaren – en studie av FS 15 utbildning inför Afghanistan
2008.
4.1.1.1 Lessons learned tillvaratas erfarenheter?
De indikatorer jag hade för att svara på denna variabel var huruvida denna process existerar
för att kunna tillvarata på erfarenheter samt om erfarenheter dragna från utbildningar och
insatser nyttjas i utbildningen. Det finns en process för att tillvarata erfarenheter, men den har
sina tillkortakommanden. För det första är en mer väldokumenterad spårbarhet avseende
lessons learned att önska i syfte att kvalitetssäkra det som förbanden de facto utbildas på samt
i lämplig utsträckning även spridas i större kretsar i syfte att påverka all utbildning av soldater
och förband. Det som framfördes under FS 15 erfarenhetsseminarium var att ledtiderna från
identifierade behov av förändringar av utbildningen tills dessa är implementerade i
utbildningen är för lång. Enligt ATS är detta problem identifierat och arbete pågår med att
omhänderta erfarenheter, att kritiskt granska dessa, för att sedan implementera dessa i
utbildningen, framförallt den missionsspecifika. Under seminariet gavs det exempel på att FS
13´s utvärdering och erfarenheter inte var hanterade enligt lessons learned snurran, detta ca
ett år efter det att förbandet roterade hem från insatsområdet.120 Behovet av en fungerande
process för att omhänderta erfarenheter kan inte nog understrykas, framförallt när miljön för
de insatta förbanden är så pass svårhanterlig som den de facto är i Afghanistan utifrån den
aktuella motståndaren. Erfarenheter nyttjas dock i utbildningen vilket är en styrka. Detta har
beskrivits tidigare och är något som frekvent nyttjas i utbildningen av förband. Officerare,
med erfarenheter nyttjas i all utbildning, men det som avses här en direkt koppling mellan
genomförda och kommande insatser i ett i och samma insatsområde.
Sammanfattningsvis, utifrån mina studiefrågor blir svaret att det finns en process för att
omhänderta erfarenheter men att den, utifrån min undersökning, inte kan anses vara
fullständig och den del av denna process som är mer formaliserad än den direkta överföringen
lider av att den tar lång tid. Den snabbare processen, där hemvändande förband nyttjas i
utbildningen av kommande, säkerställer att erfarenheter överförs till kommande förbands
utbildning och träning men att denna process inte hanterar erfarenheter med den kvalitet som
en fullständig lessons learned process borde kunna göra.
4.1.1.2 En beskrivning av motståndaren. Vad är uppror?
Denna studiefråga har i min undersökning varit svår att svara på. I mitt studerade material
återfinns det mycket lite av detta, men det är fullt möjligt att detta ryms inom olika
utbildningar exempelvis, strid där ramen för själva övningen eller genomgången inför varje
övningsmoment ges för ett särskilt scenario som är kopplat till den specifika situationen i
Afghanistan. Men detta är svårt att utläsa och det finns inga tydliga skrivningar avseende
detta. En generell utbildning i uppror och dess natur och karaktär skulle höja förståelsen för
alla vad det är för motståndare vi har att möta i insatsområdena. Vilka drivkrafter är det som
120 Kommentar av ATS/G7 under FS 15 erfarenhetsseminarium, 20081211, anteckningar finns i författarens ägo.
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 49 av 58
styr ett uppror och vilka medel och metoder nyttjar de sig av. Det tydligaste exemplet från FS
15 utbildning är den utbildning i min- och IED hotbilden som genomförs med all personal.
Detta är ett konkret exempel på dels ett medel som uppror nyttjar sig av men det är också en
specifik kunskap om vilka medel som är förekommande i det specifika insatsområdet. Inom
ramen för FS insatserna i Afghanistan genomförs det utbildning i upprorsbekämpning centralt
vid ISAF HQ i Kabul. Detta bekräftar behovet av en mer fokuserad inriktning av förbanden
utbildning och deras mindset i syfte att bli mer förberedd inför det som de facto skall
genomföras i insatsområdet. Ett led i detta för FS 15, innebar att delar av personalen, bl.a.
kompanichefen genomförde upprorsbekämpningsutbildning i Kabul under missionens gång
då behovet av en ökad förståelse och kunskap var identifierad avseende upprorsbekämpning
och de metoder som denna ”krigföringsmetod” nyttjar. Denna typ av utbildning, in theatre
training, är något som är vanligt inom NATO insatser. 121 Denna kunskap kom förbandet till
del under insatserna men endast för en mindre del av personalen.
Sammanfattningsvis genomförs det lite eller ingen generell teoretisk utbildning avseende
uppror. Avseende den specifika utbildningen sker den till del och framför allt avseende
motståndarens medel och metoder i form av min- och IED användande.
4.1.1.3 Hur bekämpas uppror med direkt metod?
Oavsett om den övergripande metoden är direkt eller indirekt så behöver militära förband
utbildning på striden. I de studerade dokumenten förekommer det tydliga skrivningar
avseende vad de olika förbanden skall kunna avseende bekämpning av upprorsstyrkor, strid
som sådan och hur förband skall samordnas. Dokumenten ger dessutom en god och tydlig bild
av att de större enheterna pluton och kompani skall kunna lösa mer offensiva uppgifter medan
de mindre, MOT teamen, är inriktade mot samverkan och informationsinhämtning. Min
uppfattning, efter denna undersökning, är att den utbildning som sker i strid, från enskild
soldat under den värnpliktiges grundutbildning till den missionsspecifika utbildningen inför
insats, väl svarar mot de krav som ställs utifrån ett upprorsbekämpningsperspektiv.
Sammanfattningsvis ger min undersökning ett fullgott svar på denna variabel och underlaget i
de tre dokumenten får anses vara tillfylles. Den direkta metoden återfinns i samtliga ingående
delar jag har studerat och det råder inget tvivel om att denna del av utbildningen, både under
den inledande utbildningen för soldater och sjömän och den senare missionsspecifika,
genomförs relativt omfattande.
4.1.1.4 Hur bekämpas uppror med indirekt metod?
Precis som för den direkta metoden återfinns denna utbildning bland den grundläggande
utbildningen för soldater och sjömän som för den missionsspecifika. Alla enheter inom FS 15
skall kunna genomföra patrullverksamhet i mindre enheter men att de som de facto uppträder
i patrull organisatoriskt ges relativt mer utbildning i detta än övriga. Denna utbildning är väl
beskriven i de undersökta dokumenten och ger en bild av att vara väl underbyggd. Vinna
befolkningens stöd genom samtal och förtroendeskapande åtgärder och samtidigt inhämta
information om situationen i området och annan information framgår i dokumenten och ingår
i utbildningen. Den indirekta metoden är väl dokumenterad enligt min undersökning.
121 Samtal med kompanichefen FS 15, Försvarsmakten, 20081211, samtalsanteckningar finns i författarens ägo.
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 50 av 58
Sammanfattningsvis ger min undersökning att den indirekta metoden är beskriven och det
framgår tydligt vad som avses. Den indirekta metoden, med dess tre indikatorer, är uppfyllda
enligt min undersökning.
4.1.1.5 Erhöll FS 15 en ändamålsenlig utbildning?
Det material som jag har undersökt har visat på att det finns en förbättringspotential avseende
framförallt två områden och då framförallt inom lessons learned och inom den teoretiska
utbildningen avseende uppror. Den senare kopplat till både till upproret som sådant men även
till den mer specifika utbildningen avseende motståndaren i insatsområdet och vad det är som
driver den specifika konflikten.
De två andra studiefrågorna, avseende bekämpning av uppror med direkt och indirekt metod,
så är utbildningen ändamålsenlig och genomsyras av en direkt koppling till den verksamhet
som bedrivs i insatsområdet. Det finns dock en stor skillnad i hur dokumenten är utformade
vilket i sin tur kan förleda en granskare om endast ett dokument analyseras. Livgardets och
IntUtbE order är tveklöst den mest omfattande och ger en bild av att förbandet utbildas på
både en direkt respektive en indirekt metod.
Sammantaget gavs FS 15 en ändamålsenlig utbildning, men att det finns utrymme för att
förbättra framförallt lessons learned processen samt både den generella och specifika
utbildningen avseende uppror. Det främsta syftet med dessa båda är naturligtvis att
utbildningen skall vara så pass ändamålsenlig som det går för att förbereda våra förband för
den motståndare de kommer att möte i insatsområdet. FS 15 utgör mitt fall i denna uppsats.
Problemet med att välja FS 15 var bl.a. att detta förband inte är representativ då det är det
förbandet som har den längsta och mest omfattande utbildningen. Utifrån mitt resonemang
ges de svenska förbanden en relevant och ändamålsenlig utbildning med en
utvecklingspotential avseende lessons learned processen samt teoriutbildning om uppror.
I detta kapitel har jag svarat på problemformuleringen. I det kommande kapitlet kommer
slutsatser avseende min undersökning att presenteras.
4.2 Slutsatser
I min undersökning av de tre styrdokumenten har jag kommit fram till att en mer utvecklad
och spårbar lessons learned process behöver införas alternativt utvecklas i syfte att formulera
och kritiskt granska erfarenheter men också för att sprida dessa. Erfarenheter behöver
dokumenteras och systematiseras för att göra dessa tillgängliga för alla som är i behov av
dessa. Idag är det mycket upp till den officer som är ansvarig för utbildningen att tillstå detta.
Erfarenhetsutbyte från hemvändande styrka är av yttersta vikt för att detta arbete och
utveckling skall fungera, vilket görs, men den övergripande analysen avseende varför
förändringar skall genomföras saknas eller tar mycket lång tid. Den direkta överspridningen
av erfarenheter genomförs direkt utan någon granskning, vilket gör att erfarenheter och
lärdomar kommer de nya soldaterna och förbanden till del men inte alltid som beprövad
erfarenhet.
Detta stöds av en FOI rapport som lades fram under 2007 med syftet att utreda
erfarenhetshanteringen inom Försvarsmakten, med en fokus på internationella insatser. Enligt
FOI rapporten fungerar inte Försvarsmaktens lessons learned process i tillräcklig
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 51 av 58
utsträckning. Rapporten framhåller dock Flygvapnets incident- och avvikelserapportering
samt den process som finns inom den svenska minröjningsfunktionen som bra exempel på
lessons learned processer som fungerar. 122
Återkopplingen från den operativa verksamheten till planeringen är eftersatt.
Befattningshavare inom operationsledningen har bekräftat detta. 123 I Kungliga
Krigsvetenskapsakademiens tidskrift och dess tredje nummer 2007 anges det att
Försvarsmakten kan ses som en organisation med två olika blodomlopp. “Vår Försvarsmakt
kan tyvärr liknas vid en organism med två blodomlopp. Det lilla blodomloppet, taktiska
kommandon, insatta förband samt Livgardets Internationella Utbildningsenhet, lever till stora
delar sitt eget liv. Erfarenhetsdiskussioner genomförs vilket innebär att nya förband får sig
delgivet gjorda lärdomar. Det stora blodomloppet, övriga Försvarsmakten, arbetar på utan att i
någon organiserad form kunna ta åt sig gjorda erfarenheter och lärdomar. … Kort sagt kan det
konstateras att de två s k blodomloppen inte verkar ha kontakt med varandra.”124 ATS/G7
anordnar förtjänstfullt erfarenhetsseminarier för personal ur förbanden samt inbjudna att delta
i detta under en dag. I december 2008 genomfördes detta för FS 15. Deltagare var bl.a. chefen
för FS 15, hans ställföreträdare, tillika stabschef, huvuddelen av cheferna ur staben samt
kompanichefen. Inbjudna var bl.a. FS 17 personal, Livgardet med IntUtbE, ATS,
Insatsstaben, fältarbetsskolan i Eksjö, undertecknad m.fl.
Stora krav ställs på utbildningen inför en upprorsbekämpningsoperation. Nagl beskriver det
som att den som vill uppnå högre befattningar i dagens irreguljära krig bör studera kultur,
antropologi, ekonomi, politik, internationella relationer och språk utöver konventionella
krigföringsmetoder.125 Enligt min analys gäller inte detta bara för högre chefer utan hela
förbandet från soldat till högste chef. Mängden och i vilket format det presenteras skiljer sig
åt mellan befattningshavare och ledningsnivåer men att utbildningen behövs då mycket är
integrerad civil militär verksamhet idag och att befolkningen är målet även för den militära
verksamheten.
Det kan vara så att frånvaron av utbildning i vad ett uppror är, dess natur och karaktär, skapar
en längre startsträcka för personalen vid förbandet FS 15. Studier i aktuellt uppror, en mer
genomarbetad utbildning om vad det handlar om, är väsentligt för att lyfta verksamheten till
ytterligare nivåer. Utbildning i upprorets historia och framväxt i de aktuella insatsområdena,
redan under den grundläggande utbildningen, skulle onekligen spara tid under den
missionsspecifika utbildningen. Detta har kanske inte varit i fokus då våra förband har varit
avsedda för ett nationellt försvar och utlandsstyrkan har varit ett tillfälligt sammansatt förband
med personal från olika förband och staber. I framtiden kommer det i större utsträckning vara
mer eller mindre kompletta och stående förband som genomför insats och ur detta perspektiv
anser jag att en tidig utbildning avseende de insatsområden som kan komma att bli aktuella är
att föredra. För det första väcks intresset att aktivt följa utvecklingen i ett specifikt
insatsområde. För det andra blir det kostnadseffektivt då denna utbildning är delvis
122 Löfstedt, Robert och Rode, Karlis, (2007), Erfarenhetshantering inom Försvarsmakten – med internationella
insatser som fokus, FOI-R—2181SE, ISSN 1650-1942, s.15
123 Ydén Karl, (2008), ”Kriget” och karriärsystemet Försvarsmaktens organiserande i fred, Bas, Göteborg, s. 76
124 Hämtat 20090219 från, http://www.kkrva.se/ (KKrVAHT nr 3 2007, Lessons learned – förutsättning för
utveckling, effekt och förtroende, Årlig redovisning i KKrVA avd I den 6 mars 2007 av överste 1. gr Kim
Åkerman m fl, s. 34)
125 Galula, David, (2006), Counterinsurgency Warfare Theory and Practice, Praeger Security International,
Westport, s.x
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 52 av 58
genomförd då den missionsspecifika utbildningen startar vilket i sin tur innebär att detta
moment inte behöver stjäla orimligt mycket tid i förhållande till all annan utbildning. För det
tredje är denna utbildning absolut avgörande för att bygga upp en förståelse och kunskap
bakom insatsen som sådan och vad det är som driver konflikten i det aktuella insatsområdet.
Det finns information om detta, om än relativt övergripande, i andra styrande dokument som
reglerar insatsen i Afghanistan. Exempelvis går det att finna information i den FN resolution
som ger mandatet till insatsen samt Regeringens gällande proposition avseende insatsen, som
de facto beskriver både motståndaren, den övergripande målsättningen samt målsättningen
med det svenska bidraget till ISAF.126
I dagens upprorsbekämpningsoperationer nyttjas de militära styrkorna för andra saker än att
de facto slå ner en gerillarörelse, men de behövs för att kunna skydda befolkningen, skilja den
från upprorsmännen och då situationen så kräver det bruka konventionellt våld i syfte att
kinetiskt bekämpa upprorsmännen.127 De svenska förbanden i norra Afghanistan skapar en
trygghet för befolkningen, vilket har resulterat i att bl.a. flickor har möjlighet att gå i
skolan.128 Detta är en del i skyddet av det egna förbandet, d.v.s. de militära förbanden behöver
kunna hantera även den konventionella striden men den kommer inte att stå i centrum om vi
ser till hur upprorsbekämpning sker i idag men för att kunna lösa de komplexa situationer som
idag uppträder måste ett förband kunna växla mellan konventionella respektive
okonventionella metoder allteftersom situationen kräver det. Min analys av styrdokumenten
ger att utbildningen svarar väl mot en direkt metod och att våra styrkor genomför detta under
utbildningen inför utlandstjänsten. ATCH utbildningsdirektiv anger dessutom att personalen
tillhörande FS 15 antas besitta ”erforderlig kompetens i respektive huvudtjänst”.129 Utifrån
denna skrivning får det anses att personalen har utbildning sedan tidigare och att betydelsen
att denna utbildning är ändamålsenlig är väsentlig.
Den direkta metoden torde i dagens liberala och demokratiska kontext vara ett minne blott för
de flesta länder och i synnerhet om insatserna sker inom ramen för ett FN mandat. Dock så
kommer strid alltid att vara en central del i militära operationer, vilket dessutom utgör militära
stridskrafter deras existensberättigande. Jag vill i och med detta understryka att i den indirekta
metoden återfinns delvis samma metoder som i den direkta men att fokus ligger på anda
medel och metoder. Valda delar i den direkta metoden kan under vissa omständigheter
komma till användning och bör därför ingå i utbildningen. I övningar förekommer ofta något
som kan beskrivas som ett värsta scenario, ett scenario som beskriver hur situationen blir när
de andra medlen har spelat ut sin roll. Då återstår endast det militära medlet och strid.
Kontexten för detta är inte den direkta metoden men de metoder och medel som nyttjas i
striden är samma.
Inte i någon handling, som ligger till grund för denna studie, anges det i klartext att
bekämpning av upprorsrörelser ingår i uppgiften som en uppgift våra förband skall lösa i
insatsområdet. Jag hävdar att det är precis det som vi genomför i Afghanistan inom ramen för
en Security Sector Reform, där huvuduppgifterna bl.a. är att ”skapa förutsättningar för den
126 Hämtat 20090301 från,
http://daccessdds.un.org/doc/UNDOC/GEN/N07/510/89/PDF/N0751089.pdf?OpenElement och
http://www.regeringen.se/content/1/c6/07/91/24/c9723b80.pdf
127 Galula, David, (2006), Counterinsurgency Warfare Theory and Practice, Praeger Security International,
Westport, s.viii
128 Lundstedt, Clas, ”Statsministern i Afghanistan”, I: Försvarets Forum, nummer 1, februari 2009
129 ATCH Utbildningsdirektiv för FS 15, HKV beteckning 19 190:77332, (2007), Försvarsmakten, s.5
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 53 av 58
politiska stabiliseringsprocessen” och att ”avväpna och demobilisera beväpnade grupper”130.
Grundpelarna inom upprorsbekämpning är just de att skapa förutsättningar för den legitima
regeringen att ta kontrollen över det egna territoriet samt att avväpna de illegala grupper,
upprorsrörelser, som på olika sätt försöker att omkullkasta den samma.131
I detta kapitel har slutsatser avseende problemformuleringen presenterats. I det kommande
kapitlet kommer en reflektion och kritik mot det egna arbetet att genomföras.
4.3 Reflektion och kritik
Detta kapitel avser jag att genomföra en reflektion och kritik av det egna resultatet. Brister i
metod val och teorianknytning samt det granskade materialet. Detta leder till att själva
slutsatserna går att ifrågasätta men att det dock finns belägg för det som jag lägger fram.
Analysverktyget har tagit mycket kraft och tid i anspråk varvid det slutliga arbetet inte har
utvecklats i den omfattning som var avsikten under arbetets uppstartsskede. Det har upplevts
som svårt att skapa ett analysverktyg med variabler och indikatorer som är så pass tydliga
men ändå generella att det finns en möjlighet att undersöka det jag har utgett mig för att jag
skall undersöka. Andra indikatorer kan naturligtvis ge ett annat resultat. Jag har dock i denna
uppsats utvecklat Nilsens analysverktyg och undersökt även huruvida lessons learned
processen och teoriutbildning om uppror återfinns i utbildningen av soldater och förband. Det
är således inte bara skillnader i hur utbildningen av soldater skiljer sig åt mellan Sverige och
Norge utan även att ny empiri har bibringats detta ämne.
Utbildningen har utvecklats under FS 15 tid i insatsområdet och inför FS 16 utbildning (som
nu genomför insats) är exempelvis utbildningen avseende bakgrunden till konflikten, den
kulturella kontexten i insatsområdet samt mandatet för ISAF en formaliserad del i
utbildningen. Inför FS 16 utbildning finns detta i skrift vilket i sin tur medger en spårbarhet
och kvalitetssäkring av den utbildning som de facto görs.132 När denna utbildning är
formaliserad finns det dessutom incitament att genomföra utvärderingar då det är möjligt att
kontrollera vad som de facto utbildades på. Det är möjligt att detta framgår tydligt i något
dokument för FS 15, men det har jag inte funnit i denna undersökning. Ett sådant dokument
hade med all säkerhet bidragit till att delvis andra slutsatser hade dragits, framförallt avseende
variabel två, uppror.
En brist är självklart att del- och slutrapporter från FS 15 insats är belagda med en
klassificering vilket gör att de inte är lämpliga för denna typ av undersökning då uppsatsen
skall vara öppen. Jag har haft möjligheten att studera de klassificerade dokumenten men då
jag inte har kunnat nyttja informationen i uppsatsen gjorde jag tidigt ett val i att inte nyttja
dessa dokument. En annan klassificering av dokument i syfte att öka dess tillgänglighet är
önskvärt utifrån ett forskningsperspektiv. En värdering av det som är skyddsvärt behöver
alltid göras men det är viktigt att det som är skyddsvärt skall beläggas med sekretess medan
det som inte är det i en rapport skall förbli öppen. Detta möjliggör även att lessons learned
processen kan fungera bättre då den behöver ett forum för diskussion och värdering.
130 Hämtat 20090206 från, http://www.regeringen.se/content/1/c6/07/91/24/c9723b80.pdf, Regeringens
proposition 2006/07:83, Regeringen, Stockholm, s. 8 och 12
131 The US Army and US Marine Corps Counterinsurgency Field Manual U.S. Army Field Manual No. 3-24
Marine Corps War fighting Publication No. 3-33.5, 2007, The University of Chicago Press, Chicago, s.2
132 Order ISU V842-843, (2008), PM för utbildning av FS 16, handling i författarens ägo
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 54 av 58
Detta kapitel har visat på de brister som en undersökning av denna karaktär lider av. I det
kommande kapitlet kommer förslag på ny forskning att presenteras.
4.4 Förslag till fortsatt forskning
En svensk, mångkulturell, flerspråkig värnpliktig soldat med stora kunskaper i strid på patrull
och gruppnivå med erfarenhet av Peace Support Operations och van vid att skapa förtroende
bland lokalbefolkningen, torde vara en av världens absolut bästa soldater i att bekämpa uppror
eller är det en soldat som har drillats i att bekämpa uppror med kinetisk energi som till slut går
segrande ur striden? Är de båda kategorierna soldater lämpliga för olika
upprorsbekämpningsmetoder? Det vore intressant att undersöka hur en yrkessoldat kontra en
värnpliktig löser uppgifter inom upprorsbekämpning. Detta är högaktuellt då Sverige ser ut att
gå ett yrkesförsvar tillmötes inom den kommande tioårsperioden. Kanske är inte
yrkessoldaten lösningen på problemet, utan det behövs en välutbildad och motiverad
värnpliktig för dagens uppgifter. 133 En variant på detta skulle kunna vara vilken utbildning de
som är utsedda att vara chefer skulle behöva. Soldaten genomför många gånger ”sin”
verksamhet oavsett vad den övergripande metoden är, men hur skall chefer utbildas och tränas
i detta för att kunna hantera upprorsbekämpningsinsatser på bästa sätt? Hur god är förståelsen
för denna krigföringsmetod idag bland svenska militära chefer?
Forskning avseende lessons learned genomförs på Försvarshögskolan idag och kommer
förhoppningsvis att innebära att processen avseende hur erfarenheter skall tas om hand
utvecklas och formaliseras. Detta skulle ge flera effekter, bl.a. en effektivare utbildning,
Force Protection skulle ytterligare förbättras samt att de svenska förbanden skulle ges en
utbildning som är i möjligaste mån baserad på beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund.
Detta skulle ge en stabilitet och tyngd åt utbildningen och träningen av förband. Denna
process bör inte inskränkas till att gälla missionsutbildning utan även omfatta annan
utbildning inom Försvarsmakten som inte redan idag har en fungerande metod för att
omhänderta de erfarenheter som skapas genom organisationen. Att kunna genomföra
ändamålsenlig utbildning i idag då pengar, tillgänglig tid och skyddet av de egna styrkorna
styr mycket av vår verksamhet, är viktigt.
Vad är konventionellt och vad är okonventionellt? Denna enkla fråga är kanske inte så enkel
att förklara eller att förhålla sig till. I denna uppsats skriver jag de facto att det som är det som
vi till stor del ägnar oss åt är att uppträda i miljöer med okonventionella metoder. Är det inte
så att dessa metoder idag borde införlivas i de konventionella eller att de okonventionella blir
de konventionella? En förklaring till detta skulle kunna vara den långa tradition av
stridshandlingar och krig som finns i den mänskliga historien. Det vore intressant att se vad
det är som är konventionellt respektive okonventionellt, om en sådan uppdelning går att göra
eller om det helt enkelt är ett idag onödigt och inaktuellt begreppspar. Bl.a. har jag skrivit att
under det kalla kriget övades det i Sverige på okonventionella metoder, d.v.s. de metoder som
gick under benämningen, det fria kriget. Detta går bl.a. att härleda till de partisankrig som
genomfördes på Balkan under andra världskriget men även till det finska vinterkriget. Är det
detta något nytt eller är det helt enkelt den underlägsnes enda metod att tillgå i syfte att inte
bli helt utplånad innan den egna styrkan är uppbyggd eller att hjälp i någon omfattning har
kommit?
133 Hämtat 20090218 från, http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2488617.svd
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 55 av 58
Utgångsvärden för utbildningen utgörs bl.a. av vilken typ av förband som sätter upp
missionen, vilken utbildning har soldaterna som ingår fått under sin värnpliktstjänstgöring,
vilken kunskapsnivå har officerarna om den kommande insatsen, är det en stor del personalen
som inte har varit ute tidigare eller kommer stora delar av förbandet från den svenska battle
group konceptet (NBG 08). I detta fall får du väl- och samövade enheter och förband som har
tränat och tjänstgjort ihop under ca ett och ett halvt år, en unik företeelse i Sverige och som
idag har blivit verkighet i och med att FS 16 består till stor del av NBG 08.134 Detta
resonemang går att föra på de kommande svenska stående enheterna. Behöver de samma
utbildning som dagens soldater eller skall den ändras på något sätt? Om den skall ändras vad
skall då ändras?
Jag har i denna undersökning haft svårt att undersöka vad som döljer sig i övningar om det
inte framgår att en övning eller utbildningspass skall innehålla vissa moment. Inför många
övningar genomförs det en kort teoretisk genomgång avseende scenario, bakgrund och
uppgiften som skall lösas. Dessa korta genomgångar kan efter en tid bygga upp ansenliga
kunskapsbanker om exempelvis upprorets natur och karaktär. Hur kan teorin implementeras i
utbildningen? Är det genom dessa metoder eller skall det genomföras på ett mer formaliserat
sätt? Det skulle kunna vara ytterligare ett uppslag för framtida forskning.
134 Hämtad 20081203 från, http://www.mil.se/sv/Nyheter/Nyheter-fran-varlden/Afghanistan/Rejalt-ovad-styrka-/
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 56 av 58
5 Käll- och litteraturförteckning
5.1 Litteratur
Brehmer, Berndt och Bergström, Lars, ”Krigsvetenskap och forskningsanknytningen av
officersutbildningen”, I: Krigsveteskaplig årsbok 2006, (2007), red: Brehmer, Berndt,
Försvarshögskolan, Stockholm
Clausewitz, Carl von (2002), Om kriget, Bonnier Fakta Bokförlag, Stockholm
Galula, David, (2006), Counterinsurgency Warfare Theory and Practice, Praeger Security
International, Westport CT
George, Alexander L. and Bennet, Andrew, (2004), Case Studies and Theory Development in
the Social Sciences, Library of Congress Cataloging-in-Publication Data, Cambridge MA
Hahlweg, Werner, (2003), Gerilla krig utan fronter, P.A. Norstedt & Söner, Stockholm
Kaldor, Mary, (2000), Nya och gamla krig. Organiserat våld under globaliseringens era,
Daidalos AB, Göteborg
Larsdotter, Kersti, (2008), ”Exploring the utility of armed force in peace operations: German
and British approaches in northern Afghanistan” I: Small Wars & Insurgencies Vol. 19, No. 3,
september 2008, Routledge, Taylor & Francis Group, ISSN 0959-2318
Löfstedt, Robert och Rode, Karlis, (2007), Erfarenhetshantering inom Försvarsmakten – med
internationella insatser som fokus, FOI-R—2181SE, ISSN 1650-1942
Militärstrategisk doktrin, (2002), Försvarsmakten, Stockholm
Nagl, John, (2005), Learning to Eat soup with a Knife, Counterinsurgency Lessons from
Malaya and Vietnam, The University of Chicago Press, Chicago
Poole, John. H, (2007), Tactics of the Crescent Moon Militant Muslim Combat Methods,
Posterity Press, Emerald Isle NC
Rienecker, Lotte (2003), Problemformulering, Liber AB, Malmö
Smith, Rupert Sir, (2006), The Utility of Force The Art of War in the Modern World, Penguin
Books, London
The US Army and US Marine Corps Counterinsurgency Field Manual U.S. Army Field
Manual No. 3-24 Marine Corps Warfighting Publication No. 3-33.5, (2007), The University
of Chicago Press, Chicago
Tse-Tung, Mao, (2001, 1967), On Protracted War, University Press of the Pacific, Honolulu
Widén, Jerker & Ångström, Jan, (2005), Militär teorins grunder, Försvarsmakten, Stockholm
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 57 av 58
Ydén, Karl, (2008), ”Kriget” och karriärsystemet Försvarsmaktens organiserande i fred, Bas,
Göteborg
5.2 Andra tryckta källor
ATCH Utbildningsdirektiv för FS 15, HKV beteckning 19 190:77332, (2007),
Försvarsmakten
Lundstedt, Clas, ”Statsministern i Afghanistan”, I: Försvarets Forum, nummer 1, februari
2009
Försvarsmaktsgemensamma krav på förmåga hos soldater och sjömän (FSS) 2008 års utgåva
(FSS), HKV beteckning 19 200:650 19 (2008), Försvarsmakten
Hallenberg, Jan, Ring, Stefan, Rydén, Birgitta, Åselius, Gunnar, (2006), Om konsten att
tänka, granska och skriva på ett vetenskapligt sätt. En introduktion i metodlära. Kompendium,
Försvarshögskolan, Stockholm
Nilsen, Trond, (2008), Norsk soldatutdanning – relevant i forhold til opprørsbekjempning?
Beteckning 1432/7:1, Försvarshögskolan, Stockholm
Regementsorder 717, rotationsutbildning FS 15, LG beteckning 19 190:9146, (2007),
Försvarsmakten
Schori, Pierre, ”Vänta med beslut om Afghanistan”, I: Svenska Dagbladet 20081113
5.3 Internet källor
http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=5016, 20090210
http://daccessdds.un.org/doc/UNDOC/GEN/N07/510/89/PDF/N0751089.pdf?OpenElement,
20090301
http://smallwarsjournal.com/documents/28articles.pdf, 20090217
http://www.flamman.se/inrikes.php?id=5718, 20081203
http://www.kkrva.se/, 20090219 (KKrVAHT nr 3 2007, Lessons learned – förutsättning för
utveckling, effekt och förtroende, Årlig redovisning i KKrVA avd I den 6 mars 2007 av
överste 1. gr Kim Åkerman m fl)
http://www.mil.se/sv/i-varlden/Pagaende-insatser/Afghanistan/, 20081128
http://www.mil.se/sv/Nyheter/Nyheter-fran-varlden/Afghanistan/Rejalt-ovad-styrka-/,
20081203
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 2009-03-04 FHS beteckning:
Chefsprogrammet 07-09
Major Andreas Östlund Sidan 58 av 58
http://www.regeringen.se/content/1/c6/07/91/24/c9723b80.pdf, Regeringens proposition
2006/07:83, Regeringen, Stockholm, 20090206
http://www.regeringen.se/content/1/c6/09/80/13/74f83843.pdf, Regeringens deklaration vid
2008 års utrikespolitiska debatt i Riksdagen onsdagen den 13 februari 2008, (2008),
Regeringskansliet, 20090206
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2380091.svd, 20090211
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2303147.svd, 20090211
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1870735.svd, 20090213
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2084837.svd, 20090213
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2266667.svd, 20090213
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2162667.svd, 20090213
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2076075.svd, 20090213
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2488617.svd, 20090218
5.4 Övriga källor
Samtal med major Niklas Niemi, C FS utbildningen på IntUtbE/Livgardet, Försvarsmakten,
20081201, samtalsanteckningar finns i författarens ägo.
Samtal med major Håkan Kjellsson ATS/G7, 20081211, samtalsanteckningar finns i
författarens ägo.
Samtal med övlt Ola Barvér ATS/G5, 20081119, samtalsanteckningar finns i författarens ägo.
Samtal med övlt Fredrik Ståhlberg, ställföreträdande chef FS 15 och tillika stabschef,
20081211, samtalsanteckningar finns i författarens ägo.
Samtal med major Thomas Rothdeutsch, C Skyttekompani FS 15, Försvarsmakten, 20081211
och 20090213, samtalsanteckningar finns i författarens ägo.
Erfarenhetsseminarium FS 15 på Livgardet 20081211, anteckningar finns i författarens ägo.
Order ISU V842-843, (2008), PM för utbildning av FS 16, handling finns i författarens ägo.

This entry was posted in Teori. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

Leave a Reply

Your email address will not be published.