Genève-konventionen angående skydd för civilpersoner under krigstid (IV)

Genève-konventionen den 12 augusti 1949 angående skydd för civilpersoner under krigstid (IV)

Undertecknade, befullmäktigade ombud för de regeringar, vilka låtit sig företrädas vid den diplomatiska konferens, som hållits i Genève från den 21 april till den 12 augusti 1949 för upprättande av en konvention till skydd för civilpersoner under krigstid, hava överenskommit om följande bestämmelser.

Avdelning I. Allmänna bestämmelser

Artikel 1

De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att under alla förhållanden iakttaga denna konvention och sörja för att den iakttages.

Artikel 2

Förutom de bestämmelser, som skola träda i tillämpning redan i fredstid, skall denna konvention tillämpas i varje förklarat krig eller annan väpnad konflikt, som uppstår mellan två eller flera av de höga fördragsslutande parterna, även om en av dem icke erkänner, att krigstillstånd föreligger. Konventionen skall likaledes tillämpas vid ockupation av hela eller en del av de höga fördragsslutande parternas territorium, även om ockupationen icke möter något militärt motstånd. Därest en av de i konflikten inbegripna makterna icke biträtt denna konvention, skall denna icke desto mindre vara bindande för de makter, som biträtt densamma, i deras inbördes förhållanden. Konventionen skall vidare vara bindande för dem gentemot nämnda makt, därest denna antager och tillämpar dess bestämmelser.

Artikel 3

För den händelse väpnad konflikt, som icke är av internationell karaktär, uppkommer på en av de höga fördragsslutande parternas territorium, skall varje part i konflikten vara skyldig att tillämpa åtminstone följande bestämmelser:

l. Personer, som icke direkt deltaga i fientligheterna, däribland medlemmar av strids

krafterna, som nedlagt vapnen, och personer, som försatts ur stridbart skick genom sjukdom, sårskada, fångenskap eller av varje annat skäl, skola under alla förhållanden behandlas med humanitet och ingen skall utsättas för sämre behandling på grund av ras, färg, religion eller tro, kön, börd, förmögenhet eller dylik omständighet. I detta syfte äro och förbliva i vad avser ovannämnda personer följande handlingar städse och varhelst det vara må förbjudna: a) våld mot liv och person, i synnerhet

mord i alla dess former, stympning,

grym behandling och tortyr; b) tagande av gisslan; c) kränkning av den personliga värdighe

ten, särskilt förödmjukande och nedsättande behandling;

d) utmätande av straff och verkställande av avrättning utan föregående dom, avkunnad av i laga ordning tillsatt domstol, vars rättsskipning erbjuder de garantier, vilka hållas för oeftergivliga av civiliserade folk.

2. Sårade och sjuka skola omhändertagas och vårdas.

En opartisk humanitär organisation sådan som Röda Korsets internationella kommitté äger erbjuda parterna i konflikten sina tjänster. Stridande parter skola vidare sträva efter att genom särskilda överenskommelser sätta alla eller en del av denna konventions övriga bestämmelser i kraft. Tillämpningen av föregående bestämmelser skall icke inverka på parternas i konflikten rättsställning.

Artikel 4

Skyddade personer enligt denna konvention äro sådana, som vid vilken tidpunkt och på vad sätt som helst, under konflikt eller vid ockupation, befinna sig i händerna på part i konflikten eller ockupationsmakt, vars medborgare de ej äro.

Medborgare i stat, som ej är bunden av konventionen, skyddas ej av densamma. Neutral stats medborgare, vilka befinna sig på krigförande stats territorium, ävensom medkrigförande stats medborgare, skola ej anses som skyddade personer, så länge den stat, vars medborgare de äro, har normal diplomatisk representation i den stat, i vars våld de befinna sig. Bestämmelserna i avdelning II hava emellertid en vidsträcktare tillämpning, som framgår av artikel 13. Enligt Genève-konventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält eller enligt Genève-konventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av behandlingen av sårade, sjuka och skeppsbrutna tillhörande stridskrafterna till sjöss eller enligt Genève-konventionen den 12 augusti 1949 angående krigsfångars behandling skola skyddade personer icke anses som skyddade personer i denna konventions mening.

Artikel 5

Då stridande part har goda skäl att anse, att en viss enligt denna konvention skyddad person på dess territorium är föremål för berättigad misstanke att ägna sig åt verksamhet riktad mot statens säkerhet, eller om det är styrkt, att denne ägnar sig åt sådan verksamhet, skall sådan person icke kunna göra anspråk på sådana av denna konvention följande rättigheter och förmåner, som, om de medgåves honom, skulle kunna vara till skada för statens säkerhet. Om på ockuperat territorium en viss enligt denna konvention skyddad person har ertappats som spion eller sabotör eller blivit föremål för bestämd misstanke för att ägna sig åt mot ockupationsstatens säkerhet riktad verksamhet, skall han, i de fall då den militära säkerheten nödvändigt kräver det, anses ha förverkat sin rätt enligt denna konvention att sända och mottaga meddelanden. I varje sådant fall skola icke desto mindre i föregående stycken omförmälda personer behandlas humant samt i händelse av åtal ej berövas sin i denna konvention föreskrivna rätt att bliva opartiskt och i laga ordning rannsakade och dömda. De skola även så snart det med hänsyn till statens respektive ockupationsmaktens säkerhet är möjligt, återfå alla de rättigheter och förmåner, som tillkomma enligt denna konvention skyddade personer.

Artikel 6

Denna konvention skall tillämpas från början av varje i artikel 2 omnämnd konflikt eller ockupation. På stridande parters territorium skall konventionens tillämpning upphöra, sedan krigshandlingarna allmänt avslutats. Inom ockuperat territorium skall tillämpningen av konventionen upphöra ett år efter det att krigshandlingarna allmänt avslutats. Ockupationsmakten skall icke desto mindre vara förpliktigad att, så länge ockupationen varar – och i den mån denna makt utövar regeringsmyndighet inom ifrågavarande territorium – vara bunden av bestämmelserna i följande artiklar i denna konvention: l till

12.27.29 till 34,47,49,51,52, 53,59,61 till 77 samt 143. Skyddade personer, vilkas frigivande, hemsändande eller placering kan komma att äga rum efter ovannämnda tidpunkter, skola under mellantiden fortfarande åtnjuta i denna konvention stadgade rättigheter.

Artikel 7

Förutom de överenskommelser, som uttryckligen omförmälas i artiklarna 11,14,15,17,36,108,109,132,133 och 149 äga de höga fördragsslutande parterna avsluta andra särskilda överenskommelser rörande alla frågor, som de anse lämpligt göra till föremål för särskild reglering. Genom särskild överenskommelse må de skyddade personerna ej försättas i sämre läge än vad som stadgas i denna konvention; ej heller må dem i konventionen tillerkända rättigheter genom dylik överenskommelse inskränkas. De skyddade personerna skola åtnjuta de i sagda överenskommelser stadgade förmånerna under den tid konventionen på dem är tillämplig, dock under förutsättning, dels att icke annat uttryckligen föreskrivits i nyssnämnda eller i senare avslutade överenskommelser, dels ock att icke någon av de stridande parterna vidtagit åtgärder för gynnsammare behandling av dem.

Artikel 8

Skyddade personer må icke under några omständigheter vare sig helt eller delvis avsäga sig de rättigheter, som denna konvention och, i förekommande fall, i föregående artikel angivna särskilda överenskommelser tillerkänna dem.

Artikel 9

Denna konvention skall tillämpas under medverkan och kontroll av de skyddsmakter, vilka erhållit uppdrag att tillvarataga stridande parters intressen. För sådant ändamål skola skyddsmakterna äga att vid sidan av sin diplomatiska och konsulära personal utse delegerade bland sina egna eller bland andra neutrala makters medborgare. Dessa delegerade skola underställas godkännande av den makt, hos vilken de skola utföra sitt uppdrag. Stridande parter skola i så vidsträckt omfattning som möjligt underlätta arbetet för skyddsmakternas representanter eller delegerade. Skyddsmakternas representanter eller delegerade må icke under några omständigheter överskrida den i denna konvention angivna ramen för sitt uppdrag; de skola särskilt beakta för den stat, hos vilken de utöva sin verksamhet, trängande säkerhetskrav.

Artikel 10

Bestämmelserna i denna konvention utgöra ej hinder för den humanitära verksamhet, som Röda Korsets internationella kommitté eller annan opartisk humanitär organisation med vederbörande stridande parters samtycke må komma att utöva till skydd och bistånd för civila personer.

Artikel 11

De höga fördragsslutande staterna äga städse överenskomma att åt organisation, som erbjuder garantier för opartiskhet och effektivitet, anförtro de uppgifter, som enligt denna konvention tillkomma skyddsmakterna. Därest enligt förevarande konvention skyddade personer, av vad anledning det vara må, icke åtnjuta eller upphört att åtnjuta förmånen av skyddsmakts eller jämlikt bestämmelserna i föregående stycke utsedd organisations verksamhet, skall kvarhållande makt, antingen hos neutral stat eller hos sådan organisation, anhålla, att den måtte påtaga sig de uppgifter, som jämlikt denna konvention tillkomma av stridande parter utsedda skyddsmakter. Om skydd icke på detta sätt kan beredas ifrågavarande personer, skall kvarhållande makt antingen hos humanitär organisation sådan som Röda Korsets internationella kommitté hemställa, att den måtte påtaga sig de humanitära åligganden, som enligt bestämmelserna i denna konvention tillkomma skyddsmakt, eller, därest icke annat framgår av bestämmelserna i denna artikel, antaga av sådan organisation erbjudna tjänster. Neutral makt eller organisation, som av vederbörande makt anmodats ställa sig till förfogande eller självmant erbjudit sina tjänster för nyssnämnda ändamål, skall handla i känsla av ansvar gentemot den stridande part, under vilken de jämlikt denna konvention skyddade personerna lyda, och erbjuda tillfredsställande garantier för sin förmåga att påtaga sig och opartiskt utföra ifrågavarande uppgifter.Överenskommelse om undantag från föregående bestämmelser kan icke träffas mellan makter, av vilka den ena, även tillfälligtvis, gentemot den andra makten eller dess allierade åtnjuter begränsad förhandlingsfrihet såsom en följd av de militära händelserna, särskilt vid ockupation av hela eller en betydande del av dess territorium. När i denna konvention talas om skyddsmakt, avses därmed jämväl sådan organisation, som i enlighet med bestämmelserna i denna artikel trätt i skyddsmakts ställe. Bestämmelserna i denna artikel skola med erforderliga jämkningar erhålla motsvarande tillämpning å det fall, att medborgare i neutral stat befinna sig på ockuperat område eller inom territorium tillhörande sådan krigförande stat, hos vilken den stat, vars medborgare de äro, ej upprätthåller normal diplomatisk representation.

Artikel 12

När helst så befinnes ligga i de skyddade personernas intresse, särskilt vid meningsskiljaktighet mellan de stridande parterna rörande tillämpningen och tolkningen av denna konventions bestämmelser, skola skyddsmakterna lämna sina bona officia för tvistens biläggande. För sådant ändamål äger envar av skyddsmakterna antingen på anmodan av part eller ock självmant föreslå parterna i konflikten en sammankomst, eventuellt å lämpligt neutralt område, mellan deras representanter och särskilt representanter för de för vården av de skyddade personerna ansvariga myndigheterna. De stridande parterna skola vara skyldiga att efterkomma förslag, som framställas till dem i nu nämnt syfte. Skyddsmakt må, därest så befinnes lämpligt, hemställa till de stridande parterna att medgiva, att viss person, tillhörande neutral makt eller utsedd av Röda Korsets internationella kommitté, kallas att deltaga i denna sammankomst.

Avdelning II. Allmänna bestämmelser om skydd för befolkningen mot vissa följder av kriget

Artikel 13

Bestämmelserna i denna avdelning gälla hela befolkningen i de länder, som befinna sig i konflikt med varandra, utan åtskillnad på grund av ras, nationalitet, religion eller politisk åskådning eller dylikt, och avse att mildra av krig förorsakade lidanden.

Artikel 14

Redan i fredstid må de höga fördragsslutande parterna och, efter fientligheternas början, de stridande parterna, på sitt eget område och, därest så kräves, på ockuperat område, avskilja zoner och platser, ägnade att ur sjukvårds- och säkerhetssynpunkt bereda skydd mot krigets verkningar åt sårade och sjuka, ofärdiga, åldringar, barn under femton år, havande kvinnor samt mödrar till barn under sju år. Vid fientligheternas början och medan dessa pågå, må vederbörande parter träffa överenskommelser om erkännande av zoner och platser, som de må ha upprättat. För detta ändamål äga de sätta i kraft bestämmelserna i det vid denna konvention fogade utkastet till överenskommelse med de ändringar, som eventuellt må befinnas erforderliga. Skyddsmakterna samt Röda Korsets internationella kommitté anmodas att medverka till upprättandet och erkännandet av dessa sjukvårds-och säkerhetszoner respektive platser.

Artikel 15

Stridande part må, antingen direkt eller genom förmedling av neutral stat eller humanitär organisation, föreslå motparten att i trakter, där strid förekommer, upprätta neutraliserade zoner för att utan åtskillnad bereda skydd mot krigets faror åt följande personer:

a) stridande eller icke stridande sårade

och sjuka;

b) civilpersoner, som ej deltaga i fientlig

heterna och som ej utöva militärt arbe

te under sin vistelse i dessa zoner. Sedan de stridande parterna överenskommit om det geografiska läget, förvaltningen, livsmedelsförsörjningen samt övervakningen av den föreslagna neutraliserade zonen, skall en skriftlig överenskommelse slutas och undertecknas av representanter för de stridande parterna. Denna överenskommelse skall fastställa tidpunkten för neutraliseringens inträde, ävensom dess varaktighet.

Artikel 16

Sjuka och sårade ävensom ofärdiga samt havande kvinnor skola åtnjuta särskilt skydd och hänsyn. I den mån militära hänsyn det medgiva skall varje stridande part främja åtgärder, som vidtagas för att uppsöka döda och sårade, för att bistå skeppsbrutna och andra personer i allvarlig fara samt för att skydda dem mot plundring och dålig behandling.

Artikel 17

De stridande parterna skola eftersträva att träffa lokala överenskommelser om bortförande från belägrade eller inneslutna områden av sårade, sjuka, ofärdiga, åldringar, barn och barnsängskvinnor samt om genomfart till dylika områden av präster tillhörande varje religion samt av sjukvårdspersonal och sjukvårdsmateriel.

Artikel 18

Civila sjukhus, som inrättats för vård av sårade och sjuka, ofärdiga och barnsängskvinnor, må under inga omständigheter anfallas utan skola städse respekteras och skyddas av de stridande parterna. Stater, vilka äro parter i en konflikt, skola förse alla civila sjukhus med handlingar, vilka utvisa deras karaktär av civilsjukhus samt att sjukhusets byggnader ej användas för något ändamål, som i enlighet med artikel 19 skulle beröva dem deras skydd. Civila sjukhus skola, om de därtill bemyndigats av staten, utmärkas med det kännetecken, som angives i artikel 38 av Genèvekonventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält. De stridande parterna skola, i den mån militära hänsyn det medgiva, i syfte att förebygga risk för fientliga angrepp vidtaga erforderliga åtgärder för att göra de kännetecken, vilka utmärka civilt sjukhus, fullt synliga för fientliga land-, flyg- och sjöstridskrafter. Med hänsyn till de faror, för vilka sjukhus, belägna i närheten av militära mål, kunna vara utsatta, är det lämpligt tillse, att sådana sjukhus förläggas på största möjliga avstånd från militära mål.

Artikel 19

Det skydd, som tillkommer civila sjukhus, skall upphöra endast i det fall, att de, vid sidan av användningen för sina humanitära uppgifter, begagnas för handlingar, varigenom fienden tillfogas skada. Skyddet skall dock icke upphöra, förrän anmaning avgivits, då så befinnes lämpligt med angivande av skälig frist, och anmaningen icke hörsammats. Att sjuka och sårade medlemmar av de väpnade styrkorna vårdas på dylika sjukhus eller att handvapen och ammunition, som fråntagits dessa stridande, men som ännu ej överlämnats till vederbörlig myndighet, finnas därstädes, skall icke betraktas såsom för fienden skadlig handling.

Artikel 20

Personal, som är regelbundet och uteslutande sysselsatt med drift eller förvaltning av civila sjukhus, däri inbegripen den personal, som har till uppgift att uppsöka, bortföra och transportera samt vårda sjuka och sårade civilpersoner, ofärdiga samt barnsängskvinnor, skall respekteras och skyddas. Inom ockuperat område och stridsområde skall nämnda personal legitimera sig medelst identitetskort, innehållande uppgifter om innehavarens ställning och försett med dennes fotografi samt den utställande myndighetens stämpel, ävensom, då vederbörande är i tjänst, medelst en stämplad fuktbeständig armbindel, som bäres på vänster arm. Denna armbindel skall utlämnas av staten och vara försedd med det kännetecken, som angives i artikel 38 av Genève-konventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält. All annan personal, som är sysselsatt med drift eller förvaltning av civila sjukhus, skall respekteras och skyddas samt vid utövande av sin tjänst äga rätt att bära armbindel enligt föreskrifterna och villkoren i denna artikel. Identitetskort skall innehålla uppgift om innehavarens sysselsättning. Styrelsen för varje civilt sjukhus skall städse för vederbörande hemlands- eller ockupationsmyndigheter hålla tillgänglig en intill dato förd förteckning över sin personal.

Artikel 21

Fordonskolonner eller sjukhuståg till lands eller för ändamålet avsedda fartyg till sjöss, vilka transportera sårade och sjuka civilpersoner, ofärdiga och barnsängskvinnor, skola respekteras och skyddas i samma omfattning som sjukhus enligt artikel 18 samt skola, om statligt bemyndigande givits, utmärkas genom anbringande av det kännetecken, som angives i artikel 38 av Genève-konventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält.

Artikel 22

Luftfartyg, som uteslutande utnyttjas för transport av sårade och sjuka civilpersoner, ofärdiga och barnsängskvinnor eller sjukvårdspersonal och sjukvårdsmateriel må icke anfallas utan skola respekteras vid flygningar, som utföras på de höjder och tider samt längs de flygvägar, varom mellan alla vederbörande stridande parter överenskommelse särskilt träffats. Dylika luftfartyg må kunna förses med det kännetecken, som angives i artikel 38 av Genève-konventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält. Därest icke annat överenskommits, skall överflygning av fientligt eller av fienden besatt område vara förbjuden. Luftfartygen skola efterkomma varje anmaning att landa. I händelse av sålunda anbefalld landning skall luftfartyget med däri befintliga personer vara berättigat att fortsätta flygningen efter eventuellt företagen kontroll.

Artikel 23

Envar hög fördragsslutande part skall medgiva fri genomfart för alla försändelser, vilka innehålla läkemedel och sjukvårdsmateriel ävensom för religionsutövning erforderliga föremål, uteslutande avsedda för annan hög fördragsslutande parts civilbefolkning, även om denna part är fiende. Fri genomfart skall jämväl medgivas för alla försändelser, vilka innehålla för barn under femton år, havande kvinnor och barnsängskvinnor avsedda oumbärliga livsmedel, kläder samt stärkande medel. Förpliktelsen för fördragsslutande part att medgiva fri genomfart för i föregående stycke angivna försändelser gäller under förutsättning, att denna part ej har grundade skäl att frukta: a) att sändningarna komma annan än avsedd

mottagare tillhanda eller b) att kontrollen kan komma att vara otillräcklig eller

c) att fienden kan draga bestämd fördel för sina krigsansträngningar eller i sin folkhushållning genom att med ovannämnda försändelser ersätta varor, som han eljest själv måste anskaffa eller framställa, eller ock att därigenom beredas möjligheter att frigöra råvaror, förnödenheter eller tjänster, som i annat fall skulle behövt tagas i anspråk för framställningen av dylika varor.

Makt, som medgiver genomfart av försändelser enligt första stycket i denna artikel må såsom villkor för sitt medgivande kunna fordra, att fördelningen mellan mottagarna skall äga rum under övervakning på platsen av skyddsmakterna. Dylika sändningar skola befordras så snabbt som möjligt och den stat, som medgiver fri genomfart för dessa, skall äga rätt att fastställa de tekniska föreskrifter, enligt vilka en dylik genomfart skall tillåtas.

Artikel 24

De stridande parterna skola vidtaga erforderliga åtgärder för att barn under femton år, vilka blivit föräldralösa eller skilda från sina familjer till följd av kriget, ej lämnas åt sig själva samt för att deras uppfostran under alla omständigheter främjas. Deras uppfostran skall om möjligt anförtros åt personer med samma kulturtradition. De stridande parterna skola efter medgivande av skyddsmakten, om sådan finnes, samt under garanti att de i första stycket angivna principerna iakttagas medverka till att sådana barn omhändertagas i neutralt land, så länge konflikten varar. Parterna skola dessutom sträva att vidtaga erforderliga åtgärder för att alla barn under tolv år må kunna identifieras genom identitetsbrickor eller på annat sätt.

Artikel 25

En var person, som befinner sig inom område, som tillhör eller är ockuperat av stridande part, skall vara berättigad att lämna underrättelser av uteslutande personlig natur till medlemmar av sin familj, var de än må befinna sig, och att mottaga sådana underrättelser från dessa. Denna korrespondens skall befordras snabbt och utan oskäligt dröjsmål. Därest på grund av omständigheterna brevväxlingen mellan familjemedlemmarna genom den ordinarie postgången försvåras eller omöjliggöres, skola vederbörande parter i konflikten hänvända sig till neutral förmedlare, såsom den i artikel 140 angivna centrala byrån, för att med denna överenskomma på vilket sätt deras åligganden bäst skola kunna fullgöras, enkannerligen i samverkan med de nationella rödakorsföreningarna (Röda Halvmånen, Röda Lejonet och Solen). Om de stridande parterna anse det erforderligt att begränsa familjekorrespondensen, må denna begränsning ej gå längre än till föreskrifter om att standardformulär, omfattande tjugofem fritt valda ord uteslutande användas samt att högst en sådan försändelse per månad må avsändas.

Artikel 26

Envar stridande part skall främja efterforskningar, som företagas av medlemmar av på grund av kriget skingrade familjer för att återknyta förbindelserna medlemmarna emellan och om möjligt återförena dem. Part skall i synnerhet uppmuntra verksamheten hos organisationer, som ägna sig åt denna uppgift, under förutsättning, att parten godkänt dessa och att desamma rätta sig efter de säkerhetsbestämmelser, som föreskrivits av parten.

Avdelning III. Skyddade personers ställning och behandling Del I. För stridande parters territorier samt ockuperade områden gemensamma bestämmelser

Artikel 27

Skyddade personer skola under alla omständigheter åtnjuta respekt till person, ära, familjerättigheter, tro och religionsutövning samt seder och bruk. De skola städse behandlas humant och särskilt skyddas mot våldshandlingar eller hot, förolämpningar och allmänhetens nyfikenhet. Kvinna skall särskilt skyddas mot varje handling, som kan kränka hennes ära, framför allt våldtäkt, påtvingad prostitution och varje slag av otillbörligt närmande. Med beaktande av bestämmelserna rörande hälsotillstånd, ålder och kön skall envar skyddad person av den kvarhållande makten behandlas med samma hänsyn och ingen skall utsättas för sämre behandling på grund av ras, religion, politisk åskådning eller dylikt. Stridande part må dock vidtaga sådana kontroll- och säkerhetsåtgärder i avseende på skyddad person, som må befinnas erforderliga på grund av kriget.

Artikel 28

Skyddad person må i intet fall användas för att genom sin närvaro skydda vissa platser eller områden från stridshandlingar.

Artikel 29

Oavsett det individuella ansvar, som må föreligga, är kvarhållande makt ansvarig för sina representanters behandling av skyddade personer.

Artikel 30

Skyddade personer skola beredas möjlighet att hänvända sig till skyddsmakterna, till Röda Korsets internationella kommitté, till rödakorsföreningen (Röda Halvmånen, Röda Lejonet och Solen) i det land, i vilket de befinna sig, ävensom till varje annan organisation, som skulle kunna bistå dem. För nämnda ändamål skola de olika organisationerna åtnjuta alla lättnader från myndigheternas sida, som militära krav och säkerhetshänsyn medgiva. Förutom besök enligt artikel 142 av representanter för skyddsmakterna eller Röda Korsets internationella kommitté skall kvarhållande makt eller ockupationsmakt i görligaste mån främja besök hos skyddade personer av representanter för andra organisationer, vilka ha till ändamål att lämna andligt eller materiellt bistånd åt dylika personer.

Artikel 31

Fysiskt eller moraliskt tvång må icke i någon form utövas mot skyddade personer, i all synnerhet icke i syfte att erhålla upplysningar från dessa eller från tredje person.

Artikel 32

De höga fördragsslutande parterna förbinda sig uttryckligen att ej vidtaga åtgärder av något slag, ägnade att förorsaka fysiskt lidande hos eller utrotning av skyddade personer, vilka befinna sig i deras händer. Detta förbud gäller icke blott mord, tortyr, kroppsstraff, stympning och sådana medicinska eller vetenskapliga experiment, som icke krävas för den medicinska behandlingen av skyddade personer, utan även varje annat slag av brutala handlingar vare sig från civila eller militära personers sida.

Artikel 33

Skyddade personer må i intet fall straffas för förbrytelser, som de inte själva begått. Samfälld bestraffning ävensom varje slag av skrämsel eller terrorism äro förbjudna. Plundring är förbjuden. Repressalier mot skyddade personer och deras egendom äro förbjudna.

Artikel 34

Tagande av gisslan är förbjudet.

Del II. Utlänningar inom stridande parts territorium

Artikel 35

Envar skyddad person, som vid början av eller medan konflikt pågår, skulle önska lämna territoriet, skall äga rätt därtill, med mindre hans avresa skulle befinnas strida mot vederbörande stats nationella intressen. Hans ansökan att få lämna territoriet skall prövas i enlighet med vederbörligen fastställt förfarande och beslut skall fattas snarast möjligt. Person, som erhållit tillstånd att lämna territoriet, må kunna förse sig med för färden erforderliga penningmedel samt medtaga en skälig mängd effekter och föremål för personligt bruk. Personer, som förvägrats tillstånd, skola äga rätt att få avslaget omprövat snarast möjligt av behörig domstol eller administrativ nämnd, som tillsatts för detta ändamål av den kvarhållande makten. På begäran skola representanter för skyddsmakten, med mindre säkerhetsskäl förhindra detta eller vederbörande personer göra invändningar däremot, erhålla uppgift om skälen för avslag på anhållan om tillstånd att få lämna territoriet, samt snarast möjligt få del av namnen på alla dem, som må befinna sig i sådan belägenhet.

Artikel 36

Enligt föregående artikel medgiven utresa skall äga rum på tillfredsställande villkor beträffande säkerhet, hälsovård och sanitära förhållanden samt föda. Alla kostnader, som uppkomma sedan den kvarhållande maktens territorium lämnats, skola bestridas av destinationslandet eller, vid uppehåll i neutralt land, av den makt, vars medborgare ifrågavarande personer äro. Närmare bestämmelser rörande sådana förflyttningar må vid behov fastställas genom särskilda överenskommelser mellan vederbörande makter. Ovanstående bestämmelser inverka icke på särskilda överenskommelser, som kunna slutas mellan de stridande parterna beträffande utväxling och hemsändande av egna undersåtar, som fallit i fiendens händer.

Artikel 37

Skyddade personer, som äro häktade eller undergå frihetsstraff, skola under tiden för frihetsberövandet behandlas humant. Efter frigivningen må de begära tillstånd att i enlighet med bestämmelserna i föregående artiklar få lämna territoriet.

Artikel 38

Med undantag för särskilda åtgärder, som må vidtagas enligt denna konvention, i synnerhet enligt artiklarna 27 och 41, skola för utlänningar i fredstid gällande bestämmelser i huvudsak reglera skyddade personers ställning. I varje fall skola följande rättigheter tillerkännas dem:

l. de skola vara berättigade att mottaga den individuella eller kollektiva hjälp, som må sändas till dem;

  1. de skola erhålla sjukvård och sjukhusvård, om deras hälsotillstånd kräver det, i samma utsträckning som vederbörande stats egna medborgare;
  2. de skola tillåtas utöva sin religion och åtnjuta andlig vård av präster tillhörande deras trosbekännelse;
  3. de skola vara berättigade att, därest de äro bosatta inom område, som är särskilt utsatt för krigsfara, flytta från detta område i samma utsträckning som vederbörande stats egna medborgare;
  4. barn under femton år, havande kvinnor samt mödrar till barn under sju år skola åtnjuta förmånsbehandling i samma utsträckning som vederbörande stats egna medborgare.

Artikel 39

Skyddade personer, som till följd av kriget förlorat sitt levebröd, skola sättas i tillfälle att erhålla lönat arbete och skola, med förbehåll för säkerhetsskäl samt bestämmelserna i artikel 40, jämställas med den stats medborgare, på vars territorium de befinna sig. Om stridande part utsätter en skyddad person för kontrollåtgärder, som hava till följd att han ej kan försörja sig, och särskilt om han av säkerhetsskäl förhindras att erhålla lönat arbete på skäliga villkor, skall sagda part sörja för hans och av honom beroende personers uppehälle. Skyddade personer må under alla omständigheter kunna mottaga understöd från sitt hemland, från skyddsmakt eller från i artikel 30 omnämnda välgörenhetssamfund.

Artikel 40

Skyddade personer må åläggas arbete endast i samma utsträckning som medborgarna hos den stridande part, på vars territorium de befinna sig. Därest skyddade personer äro av fientlig nationalitet, må de endast åläggas sådant arbete, som normalt kräves för att tillgodose människors behov av livsmedel, bostad, kläder, transporter och hälsovård, och som icke står i direkt samband med krigföringen. Då skyddade personer åläggas arbete enligt föregående tvenne stycken, skola de åtnjuta samma arbetsvillkor och samma skyddsåtgärder som inhemska arbetare, särskilt vad avser lön, arbetstid, kläder och utrustning, förberedande utbildning samt ersättning för olycksfall i arbete och för yrkessjukdomar. Därest ovannämnda bestämmelser kränkas, skola skyddade personer vara berättigade att utöva klagorätt enligt artikel 30.

Artikel 41

I händelse kvarhållande makt finner övriga i denna konvention omnämnda kontrollåtgärder otillräckliga, äro de strängaste kontrollåtgärder densamma må kunna tillgripa åläggande av bestämd vistelseort eller internering enligt artiklarna 42 och 43. Vid tillämpningen av bestämmelserna i artikel 39, andra stycket, i avseende på personer, vilka ålagts att lämna sin sedvanliga vistelseort i kraft av beslut, varigenom de anvisats bestämd vistelseort å annan plats, skall den makt, i vars våld de befinna sig, så noggrant som möjligt iakttaga bestämmelserna rörande behandling av internerade avdelning III, del IV av denna konvention.

Artikel 42

Internering av eller åläggande av bestämd vistelseort för skyddade personer må endast äga rum då så befinnes oundgängligen nödvändigt av hänsyn till den kvarhållande maktens säkerhet. Därest någon genom förmedling av representanter för skyddsmakten frivilligt begär internering och om hans belägenhet gör detta erforderligt, skall han interneras av den kvarhållande makten.

Artikel 43

Envar skyddad person, som blivit internerad eller ålagd bestämd vistelseort, skall äga rätt att snarast möjligt få detta beslut omprövat av behörig domstol eller administrativ nämnd, som tillsatts för detta ändamål av den makt, i vars våld han befinner sig. Därest interneringen eller åläggandet av bestämd vistelseort fastställes, skall domstolen eller den administrativa nämnden regelbundet och minst två gånger årligen ompröva ärendet i syfte att, om omständigheterna det medgiva, ändra det första beslutet i för vederbörande person gynnsam riktning. Med mindre vederbörande skyddade personer motsätta sig det, skall den makt, i vars våld de befinna sig, snarast möjligt meddela skyddsmakten namnet på envar skyddad person, som blivit internerad eller ålagts bestämd vistelseort eller blivit befriad från internering eller från ålagd vistelseort. Beslut av domstol eller nämnd enligt första stycket av denna artikel skall ävenledes under enahanda villkor snarast möjligt meddelas skyddsmakten.

Artikel 44

Vid tillämpningen av de i denna konvention angivna kontrollföreskrifterna skall kvarhållande makt ej behandla flyktingar, som faktiskt ej åtnjuta skydd av någon regering, såsom fientliga främlingar allenast på grund av den omständigheten, att de de jure äga medborgarskap i fiendestat.

Artikel 45

Skyddade personer skola icke överlämnas till makt, som ej är part i konventionen. Denna föreskrift skall på intet sätt utgöra hinder mot skyddade personers hemsändande eller mot att de återvända till sina respektive hemländer efter fientligheternas upphörande. Skyddade personer må ej av kvarhållande makt överlämnas till makt, som är part i denna konvention, förrän förstnämnda makt förvissat sig om att den senare är villig och i stånd att tillämpa konventionen. Då skyddade personer sålunda överlämnas, är den makt, som mottager dem, ansvarig för tilllämpningen av konventionen för den tid, under vilken de skyddade personerna anförtrotts åt densamma. Om emellertid denna makt underlåter att i något väsentligt avseende tillämpa bestämmelserna i konventionen, skall den makt, av vilken de skyddade personerna överlämnats, sedan den från skyddsmakt erhållit underrättelse därom, vidtaga verksamma åtgärder för att avhjälpa missförhållandet eller ock återfordra de skyddade personerna. Sådan begäran skall efterkommas. Skyddad person må under inga omständigheter överlämnas till land, där förföljelse mot honom på grund av hans politiska eller religiösa åskådning kan befaras. Bestämmelserna i denna artikel utgöra icke hinder mot utlämning i överensstämmelse med utlämningsfördrag, som slutits före fientligheternas utbrott, av skyddade personer, vilka anklagats för brott mot allmän lag.

Artikel 46

Åtgärder av restriktiv natur mot skyddade personer skola, i den mån de ej tidigare återtagits, upphävas snarast möjligt efter fientligheternas upphörande.Åtgärder av restriktiv natur beträffande sådana personers egendom skola upphävas snarast möjligt efter fientligheternas upphörande i enlighet med lagen i den kvarhållande staten.

Del III. Ockuperade områden

Artikel 47

Skyddade personer, som befinna sig på ockuperat område, må i intet fall och på intet vis berövas dem enligt denna konvention tillkommande förmåner, vare sig till följd av att ändring på grund av ockupationen ägt rum i ifrågavarande områdes statsinstitutioner eller regering eller på grund av en överenskommelse mellan det ockuperade områdets myndigheter och ockupationsmakten, eller därigenom att ockupationsmakten helt eller delvis annekterar det ockuperade området.

Artikel 48

Skyddade personer, vilka ej äro medborgare hos den makt, vars område är ockuperat, må begagna sig av rätten att lämna området på i artikel 35 angivna villkor; beslut härom skall fattas i enlighet med förfarande, som ockupationsmakten skall fastställa i överensstämmelse med sagda artikel.

Artikel 49

Tvångsförflyttning, enskilt eller i massa, eller deportation av skyddade personer från ockuperat område till ockupationsmaktens eller annat lands territorium, ockuperat eller icke ockuperat, är oavsett de skäl, som må anföras därför, förbjuden. Ockupationsmakt må dock, då befolkningens säkerhet eller tvingande militära skäl gör det erforderligt, verkställa total eller partiell utrymning av viss trakt av ockuperat område. Sådan utrymning må endast omfatta förflyttning av skyddade personer inom det ockuperade området, utom då detta är faktiskt omöjligt. På så sätt förflyttad befolkning skall återföras till sina hem, så snart fientligheterna i den berörda trakten upphört. Ockupationsmakten skall, vid genomförandet av sådan förflyttning eller utrymning, i största möjliga utsträckning sörja för att lämplig inkvartering tillhandahålles skyddade personer, att förflyttningarna genomföras under förhållanden, som ur renlighets-, hälsovårds-, säkerhets- och livsmedelssynpunkt äro betryggande samt att medlemmar av samma familj ej åtskiljas. Skyddsmakten skall underrättas om förflyttningar och utrymningar, så snart de ägt rum. Ockupationsmakt må icke kvarhålla skyddade personer inom område, som är särskilt utsatt för krigets faror, med mindre befolkningens säkerhet eller tvingande militära skäl göra detta erforderligt. Ockupationsmakt må icke deportera eller överflytta delar av sin egen civilbefolkning till område, som den ockuperar.

Artikel 50

Ockupationsmakt skall, i samverkan med statliga och lokala myndigheter, underlätta verksamhetens fortgång vid anstalter, avsedda för barnavård och barnuppfostran. Den skall vidtaga alla erforderliga åtgärder för att underlätta identifiering av barn och registrering av deras härkomst. Den må icke i något fall ändra barnens personliga status eller inskriva dem i av ockupationsmakten beroende formationer eller organisationer. Därest de lokala institutionerna äro otillräckliga, skall ockupationsmakten vidtaga åtgärder för försörjning och uppfostran av barn, vilka blivit föräldralösa eller skilda från sina föräldrar till följd av kriget och som icke kunna bliva omhändertagna av någon nära anförvant eller vän. Denna försörjning och uppfostran skall om möjligt omhänderhavas av personer med samma nationalitet, språk och religion som barnen. En särskild avdelning av den byrå, som upprättats jämlikt bestämmelserna i artikel 136, skall ansvara för att alla erforderliga åtgärder vidtagas för identifiering av barn, vilkas identitet är osäker. Förefintliga uppgifter rörande deras föräldrar eller andra nära anförvanter skola alltid upptecknas. Ockupationsmakt må icke förhindra tilllämpningen av förmånsbehandling, som före ockupationen kan hava tillerkänts barn under femton år, havande kvinnor samt mödrar till barn under sju år vad beträffar föda, sjukvård och skydd mot krigets verkningar.

Artikel 51

Ockupationsmakt må icke tvinga skyddade personer att tjäna i dess väpnade styrkor eller hjälpformationer. Varje form av påtryckning eller propaganda i syfte att åstadkomma frivillig värning är förbjuden. Ockupationsmakt må endast ålägga sådana skyddade personer arbete, som fyllt aderton år; därvid må ifrågakomma endast arbete, som är nödvändigt för ockupationsarméns behov eller för allmännyttigt ändamål, för livsmedels-, bostads- och beklädnadsförsörjningen, för transportväsendet eller för hälsovården för befolkningen i det ockuperade landet. Skyddade personer må icke tvingas till något arbete, som skulle medföra förpliktelse för dem att deltaga i militära operationer. Ockupationsmakt må icke tvinga skyddade personer att med våld skydda de anläggningar, i vilka de utföra dem ålagt arbete. Dylikt arbete må endast utföras inom det ockuperade område, där ifrågavarande personer befinna sig. Envar sådan person skall så vitt möjligt få kvarstanna på sin vanliga arbetsplats. För arbetet skall utgå skälig lön, och det skäll lämpas efter arbetarnas fysiska och intellektuella prestationsförmåga. Den i det ockuperade landet gällande lagstiftningen angående arbetsförhållanden och skyddsåtgärder, särskilt vad avser lön, arbetstid, utrustning, förberedande utbildning samt ersättning för olycksfall i arbete och för yrkessjukdomar, skall tillämpas å skyddade personer, som äro uttagna till i denna artikel angivna arbeten. I intet fall må tvångsutskrivning av arbetskraft leda till att arbetare mobiliseras i någon militär eller halvmilitär organisation.

Artikel 52

Intet avtal, ingen överenskommelse eller föreskrift må inskränka någon arbetares, frivillig eller icke frivillig, rätt att, var han än befinner sig, hänvända sig till representanterna för skyddsmakten med begäran om dess inskridande. Varje åtgärd i syfte att framkalla arbetslöshet eller inskränka arbetsmöjligheterna för arbetarna i ett ockuperat land för att förmå dessa att arbeta för ockupationsmakten är förbjuden.

Artikel 53

Det är förbjudet för ockupationsmakten att förstöra fast eller lös egendom, som tillhör privatpersoner enskilt eller samfällt, staten, kommuner eller offentliga korporationer, kooperativa eller andra föreningar utom i de fall, då dylik förstörelse är absolut nödvändig med hänsyn till de militära operationerna.

Artikel 54

Ockupationsmakt må icke ändra offentliga ämbets- eller tjänstemäns eller domares status inom ockuperat område eller i något avseende tillämpa sanktioner eller vidtaga tvångs- eller diskriminerande åtgärder mot dessa på den grund att de av samvetsbetänkligheter underlåta att fullgöra sina tjänsteåligganden. Detta förbud utgör icke något hinder mot tillämpningen av andra stycket i artikel 51. Det berör ej ockupationsmakts rätt att skilja ämbets- eller tjänstemän från deras befattningar.

Artikel 55

Ockupationsmakt är skyldig att så långt det står i dess förmåga säkerställa befolkningens försörjning med livsmedel och läkemedel; i synnerhet skall den låta införa erforderliga livsmedel, läkemedel och andra varor, därest det ockuperade områdets egna tillgångar äro otillräckliga. Inom ockuperat område befintliga livsmedel, läkemedel eller andra varor må ockupationsmakt endast rekvirera för ockupationsstyrkornas och ockupationsförvaltningens behov; hänsyn skall härvid tagas till civilbefolkningens behov. Med förbehåll för vad som i andra internationella konventioner må vara stadgat skall ockupationsmakten tillse, att skälig ersättning utgår för rekvirerade varor. Skyddsmakten skall vara oförhindrad att när som helst kontrollera tillgången på livsmedel och läkemedel inom ockuperat område, utom då tvingande militära skäl nödvändiggöra tillfälliga inskränkningar i denna befogenhet.

Artikel 56

Ockupationsmakt är skyldig att så långt det står i dess förmåga och i samråd med statliga och lokala myndigheter säkerställa och vidmakthålla sjukvårds- och sjukhusanläggningar ävensom allmän hälsovård och hygien inom ockuperat område, särskilt genom att införa och tillämpa profylaktiska och preventiva åtgärder, som befinnas nödvändiga för att hindra spridningen av smittosamma sjukdomar och epidemier. Sjukvårdspersonal av varje slag skall tillåtas att fullgöra sina uppgifter. Därest nytt sjukhus upprättas inom ockuperat område och om vederbörande myndigheter i den ockuperade staten ej längre äro i verksamhet, skola ockupationsmyndigheterna, om så erfordras, lämna det godkännande, som föreskrives i artikel 18. Under motsvarande omständigheter skola ockupationsmyndigheterna ävenledes lämna godkännande för sjukhuspersonal och transportfordon i enlighet med bestämmelserna i artikel 20 och 21. Ockupationsmakten skall, då den inför och tillämpar sundhets- och hälsovårdsföreskrifter, taga hänsyn till befolkningens inom det ockuperade området moraliska och etiska krav.

Artikel 57

Ockupationsmakt må endast tillfälligt och endast vid trängande behov rekvirera civilt sjukhus för vård av sårade och sjuka militärpersoner och då under den förutsättningen, att lämpliga åtgärder i god tid vidtagits för vård och behandling av patienterna på ifrågavarande sjukhus samt för säkerställandet av civilbefolkningens behov av sjukhusplatser. Utrustning och förråd vid civila sjukhus må icke kunna rekvireras, så länge desamma äro erforderliga för civilbefolkningens behov.

Artikel 58

Ockupationsmakt skall tillåta präster att lämna andligt bistånd åt sina trosfränder. Den skall likaledes medgiva mottagandet av försändelser, innehållande för religionsutövning erforderliga böcker och föremål, samt underlätta utdelningen därav inom det ockuperade området.

Artikel 59

Då försörjningen av befolkningen eller del därav inom ockuperat område är otillräcklig, skall ockupationsmakt lämna sitt medgivande till hjälpaktioner till förmån för befolkningen och så långt det står i dess förmåga underlätta sådana. Sådana aktioner, vilka må kunna företagas antingen av stater eller av opartiska, humanitära organisationer, såsom Röda Korsets internationella kommitté, skola särskilt avse försändelser av livsmedel, läkemedel och kläder. En var fördragsslutande part skall medgiva fri genomfart för dessa sändningar och tillse, att de skyddas. Makt, som medgiver fri genomfart för sändningar, destinerade till område, vilket ockuperats av motpart i konflikten, skall emellertid hava rätt att undersöka sändningarna, att tillse att genomfarten sker i enlighet med i avseende på tider och vägar givna föreskrifter samt att från skyddsmakt erhålla nöjaktig försäkran, att dessa sändningar äro avsedda för den nödställda befolkningen och ej komma att utnyttjas till förmån för ockupationsmakten.

Artikel 60

Hjälpsändningar skola i intet avseende befria ockupationsmakten från de skyldigheter, som artiklarna 55, 56 och 59 ålägga den. Ockupationsmakten må på intet sätt förfoga över hjälpsändningar för annat ändamål än det, för vilket de äro avsedda, utom i tvingande fall, då detta ligger i befolkningens inom det ockuperade området intresse, och sedan skyddsmakten givit sitt samtycke.

Artikel 61

Fördelningen av i föregående artiklar omförmälda hjälpsändningar skall utföras under medverkan av och överinseende av skyddsmakten. Denna uppgift må även efter överenskommelse mellan ockupationsmakten och skyddsmakten anförtros åt neutral makt, Röda Korsets internationella kommitté eller annan opartisk humanitär organisation. Dylika sändningar skola inom ockuperat område vara fria från alla pålagor, skatter eller tullavgifter, med mindre dessa äro nödvändiga för områdets ekonomi. Ockupationsmakten skall befrämja en snabb fördelning av dylika sändningar. Alla fördragsslutande parter skola söka medgiva avgiftsfri transitering och befordran av dylika till ockuperat område destinerade hjälpsändningar.

Artikel 62

Skyddade personer, som befinna sig inom ockuperat område, skola, därest trängande säkerhetsskäl ej lägga hinder i vägen, tillåtas mottaga personliga hjälpsändningar, som skickas till dem.

Artikel 63

Med förbehåll för tillfälliga åtgärder, vilka på grund av trängande säkerhetsskäl undantagsvis må kunna vidtagas av ockupationsmakten, a) skola erkända nationella rödakorsföre

ningar (Röda Halvmånen, Röda Lejonet och Solen) kunna fullfölja sin verksamhet i enlighet med Röda Korsets grundsatser, sådana de fastställts vid de internationella rödakorskonferenserna. Andra hjälporganisationer skola tillåtas fortsätta sin humanitära verksamhet på motsvarande villkor;

b) må ockupationsmakt i vad avser dessa organisationers personal eller struktur icke påfordra några ändringar, som menligt skulle kunna inverka på deras ovannämnda verksamhet.

Samma principer skola tillämpas på personalen och verksamheten inom särskilda ickemilitära organisationer, vilka redan finnas eller som kunna upprättas i syfte att säkerställa civilbefolkningens levnadsvillkor genom vidmakthållandet av viktigare allmännyttiga inrättningar, genom fördelning av hjälpsändningar samt genom att anordna räddningstjänst.

Artikel 64

Strafflagstiftningen inom ockuperat område skall förbliva i kraft, dock med det undantag att ockupationsmakten må upphäva den eller tillfälligt sätta den ur kraft, därest den utgör ett hot mot nämnda makts säkerhet eller ett hinder för tillämpningen av denna konvention. Med beaktande av sistnämnda förbehåll och nödvändigheten av att upprätthålla en effektiv rättsskipning skola domstolarna inom det ockuperade området fortsätta att utöva sin verksamhet i avseende på alla förbrytelser, som falla under nämnda lagstiftning. Ockupationsmakten må dock underkasta befolkningen inom ockuperat område de bestämmelser, som äro erforderliga för att sätta ockupationsmakten i stånd att fullgöra sina förpliktelser enligt denna konvention, för att upprätthålla ordnad förvaltning inom området, för att trygga säkerheten för såväl ockupationsmakten som för medlemmar av och egendom tillhörande ockupationsstyrkorna eller ockupationsförvaltningen liksom även för kommunikationsanläggningar och kommunikationslinjer, som begagnas av densamma.

Artikel 65

Av ockupationsmakt utfärdade strafföreskrifter skola icke träda i kraft, förrän de kungjorts och bragts till befolkningens kännedom på dess eget språk. De skola icke ha retroaktiv verkan.

Artikel 66

Vid överträdelse av straffbestämmelser, som utfärdats av ockupationsmakten jämlikt andra stycket av artikel 64, må densamma kunna överlämna anklagad person till egen icke politisk och i vederbörlig ordning upprättad militärdomstol, under förutsättning att sådan domstol sammanträder i det ockuperade landet. Appellationsdomstol skall företrädesvis ha sitt säte inom det ockuperade landet.

Artikel 67

Domstol skall endast tillämpa sådana lagbestämmelser, som voro gällande före brottets begående och som överensstämma med allmänna rättsprinciper, särskilt principen att straffet skall stå i proportion till brottet. Domstol skall fästa avseende vid det förhållandet, att den anklagade icke är ockupationsmaktens medborgare.

Artikel 68

Skyddad person, vilken begår brottslig handling, som uteslutande har till syfte att skada ockupationsmakten, men icke utgör angrepp till liv eller lem mot medlemmar av ockupationsstyrkorna eller av ockupationsförvaltningen eller allvarlig kollektiv fara och ej heller förorsakar ansenlig skada å egendom, tillhörande ockupationsstyrkorna eller ockupationsförvaltningen, eller å anläggningar, som begagnas av dessa, är förfallen till internering eller enkelt fängelsestraff, varvid förutsattes, att interneringens eller fängelsestraffets längd står i proportion till den begångna brottsliga handlingen. Internering eller fängelsestraff skall vidare för sådana brott vara den enda form av frihetsberövande, som må kunna tillämpas beträffande skyddade personer. Det må stå domstol, som omnämnes i artikel 66 av denna konvention, fritt att omvandla ett fängelsestraff till internering på lika lång tid. Straffbestämmelser, vilka utfärdats av ockupationsmakten i enlighet med artiklarna 64 och 65, må föreskriva dödsstraff för skyddade personer endast för de fall, att de gjort sig skyldiga till spionage, till allvarliga sabotagehandlingar mot ockupationsmaktens militära anläggningar eller till avsiktliga brott, vilka förorsakat en eller flera personers död, och under förutsättning att sådana brott voro belagda med dödsstraff enligt de lagar, som voro i kraft inom ockuperat område, innan detsamma ockuperades. Skyddad person må icke ådömas dödsstraff med mindre domstolen särskilt gjorts uppmärksam på det faktum, att den åtalade, som icke är ockupationsmaktens medborgare, icke är förbunden till någon trohetsplikt mot denna. Skyddad person, som var under aderton år vid brottets begående, må i intet fall ådömas dödsstraff.

Artikel 69

Den tid, under vilken för brott anklagad skyddad person hållits i häkte i avvaktan på rättegång eller straffverkställighet, skall under alla förhållanden avräknas från det frihetsstraff, som ådömes honom.

Artikel 70

Skyddade personer må icke av ockupationsmakten häktas, åtalas eller dömas för handling, som begåtts, eller åsikt, som framförts före ockupationen eller under tillfälligt avbrott av densamma, med undantag för brott mot krigets lagar och bruk. Ockupationsmaktens medborgare, vilka in-nan fientligheterna utbrutit sökt sin tillflykt inom den ockuperade statens territorium, må endast häktas, åtalas, dömas eller deporteras från ockuperat territorium för brott, som begåtts sedan fientligheterna utbrutit eller för sådan före krigsutbrottet mot allmän lag begången brottslig handling, som enligt det ockuperade landets lagstiftning skulle i fredstid gjort utlämning berättigad.

Artikel 71

Vederbörande domstolar hos ockupationsmakt må icke avkunna dom annat än efter laga rättegång. Envar av ockupationsmakten åtalad person skall utan dröjsmål på ett språk, som han förstår, erhålla skriftligt meddelande om de närmare omständigheter, som ligga till grund för åtalet mot honom, och skall snarast möjligt ställas inför rätta. Skyddsmakten skall underrättas om varje av ockupationsmakten mot skyddad person anhängiggjord talan, då anklagelsen eller anklagelserna kunna medföra dödsstraff eller fängsligt förvar i två år eller därutöver; skyddsmakten skall när som helst kunna göra sig underrättad om dylik rättegångs läge. Skyddsmakten skall därutöver vara berättigad att på begäran erhålla alla uppgifter om dylik rättegång och om varje annan av ockupationsmakten mot skyddade personer anhängiggjord talan. Meddelande till skyddsmakt i enlighet med andra stycket av denna artikel skall sändas ofördröjligen och skall under alla omständigheter ha nått skyddsmakten tre veckor före den för första rättegångstillfället fastställda dagen. Såvida icke vid öppnandet av rättegången bevis förebragts, att bestämmelserna i denna artikel till fullo iakttagits, må rättegången icke upptagas. Meddelandet skall innehålla följande detaljuppgifter: a) uppgifter om den anklagades person; b) den anklagades vistelseort eller plats, där

han hålles häktad; c) redogörelse för den eller de anklagelse

punkter, varå åtalet grundas (jämte anförande av de straffbestämmelser, vilka åbe

ropas); d) uppgift om domstol, som skall döma i

målet; e) plats och tidpunkt för första rättegångstill

fälle.

Artikel 72

Envar anklagad skall äga rätt att begagna sig av för sitt försvar erforderliga bevismedel och må i synnerhet kunna instämma vittnen. Han skall äga rätt till biträde av lämplig försvarare efter eget val, vilken fritt må besöka honom och som skall beredas tillfälle att obehindrat förbereda försvaret. Därest anklagad ej valt försvarare, skall skyddsmakt utse sådan åt honom. Då anklagad har att bemöta allvarlig anklagelse och då någon skyddsmakt ej finnes, skall ockupationsmakten med förbehåll för den anklagades samtycke utse försvarare. Envar anklagad skall, såvida han icke frivilligt avstår från sådan hjälp, biträdas av tolk såväl under förundersökningen som under rättegången. Han skall äga rätt att när som helst framföra jäv mot tolk och begära en annan i stället.

Artikel 73

Dömd person skall äga rätt att överklaga i enlighet med den lagstiftning, som tillämpats av domstolen. Han skall erhålla fullständiga upplysningar om sin rätt att överklaga eller begära nåd samt om den tid, inom vilken han må begagna sig av denna rätt. Det i denna del av konventionen angivna straffrättsliga förfarandet skall analogt tilllämpas vid överklagande. Därest den av domstolen tillämpade lagstiftningen ej medger överklagande, skall dömd person äga rätt att hos behörig myndighet hos ockupationsmakten överklaga den avkunnade do-men och det ådömda straffet.

Artikel 74

Representanterna för skyddsmakten skola äga rätt att närvara vid rättegång mot envar skyddad person, såvida icke rättegången med hänsyn till ockupationsmaktens säkerhet undantagsvis måste hållas inom lyckta dörrar; den senare skall i så fall underrätta skyddsmakten härom. Meddelande med uppgift om dag och plats för rättegångens början skall sändas till skyddsmakten. Varje dom, som lyder på dödsstraff eller fängelse i två år eller därutöver, skall med angivande av domskälen snarast möjligt meddelas skyddsmakten. Meddelandet skall innehålla hänvisning till det meddelande, som lämnats enligt artikel 71, samt i händelse av frihetsstraff uppgift på den plats, där straffet skall avtjänas. Protokoll över andra domar än de ovannämnda skola förvaras bland domstolens handlingar och finnas tillgängliga för granskning av skyddsmaktens representanter. I händelse av dödsstraff eller frihetsstraff på två år eller därutöver skall fristen för överklagande ej börja löpa, förrän skyddsmakten mottagit meddelande om domen.

Artikel 75

Dödsdömda personer må i intet fall frånkännas rätt att söka nåd. Ingen dödsdom må verkställas före utgången av en tidsfrist av minst sex månader räknat från den tidpunkt, då skyddsmakten mottagit meddelande om lagakraftvunnen dom, som stadfäster dödsstraffet, eller om beslut med avslag å nådeansökan. Ovannämnda frist på sex månader må förkortas i vissa särskilda fall, då man i ett kritiskt och allvarligt läge kan sluta sig till att ockupationsmakten och dess väpnade styrkors säkerhet utsättas för ett organiserat hot; skyddsmakten skall alltid erhålla meddelande om en sådan förkortning av fristen och beredas tillfälle att hos vederbörliga ockupationsmyndigheter i god tid göra föreställningar i avseende på sådana dödsdomar.

Artikel 76

Skyddade personer, som anklagats för brott, skola hållas i fängsligt förvar i det ockuperade landet samt, för den händelse de bli dömda, avtjäna sitt straff därstädes. De skola om möjligt hållas åtskilda från andra personer i fängsligt förvar och erhålla sådan kost och åtnjuta sådana hygieniska förhållanden, som äro tillfyllest för att bevara dem vid god hälsa och som i varje fall motsvarar förhållandena i det ockuperade landets fängelser.

De skola erhålla den sjukvård, som deras hälsotillstånd kräver. De skola likaledes äga rätt att erhålla den andliga vård, som de må begära. Kvinnor skola förläggas i särskilda lokaler och stå under direkt övervakning av kvinnor. Vederbörlig hänsyn skall tagas till den särskilda vård, som bör ägnas minderåriga. Skyddade personer, som äro underkastade frihetsberövande, skola äga rätt att mottaga besök av delegerade för skyddsmakten samt för Röda Korsets internationella kommitté i överensstämmelse med bestämmelserna i artikel 143. De skola därutöver äga rätt att mottaga minst ett hjälppaket i månaden.

Artikel 77

Skyddade personer, som anklagats för brott eller dömts av domstolar inom ockuperat område, skola, då ockupationen upphör, jämte vederbörliga handlingar överlämnas till myndigheterna inom det befriade området.

Artikel 78

Ockupationsmakten må, därest densamma på grund av tvingande säkerhetsskäl finner det erforderligt att vidtaga inskridande gentemot skyddade personer, på sin höjd ålägga dem bestämd vistelseort eller internera dem. Beslut angående sådan bestämd vistelseort eller internering skall fattas i enlighet med ett lagligt förfarande, som skall fastställas av ockupationsmakten i överensstämmelse med föreskrifterna i denna konvention. Detta förfarande skall innehålla bestämmelser om rätt för vederbörande att överklaga. Överklagande skall avgöras med minsta möjliga dröjsmål. Därest det tidigare beslutet ej ändras, skall detsamma bliva föremål för omprövning på bestämda tider, om möjligt varje halvår, av behörigt organ upprättat av sagda makt. Skyddade personer, som ålagts bestämd vistelseort och som till följd därav äro tvungna att lämna sina hem, skola utan någon inskränkning åtnjuta de i artikel 39 i denna konvention angivna förmånerna.

Del IV. Bestämmelser angående behandlingen av internerade Kapitel I. Allmänna bestämmelser

Artikel 79

Stridande parter må icke internera skyddade personer utom i överensstämmelse med bestämmelserna i artiklarna 41, 42,43, 68 och

78.

Artikel 80

Internerade skola behålla sin fulla rättskapacitet och må utöva därav följande rättigheter i den mån dessa äro förenliga med deras ställning som internerade.

Artikel 81

Stridande parter, som internera skyddade personer, skola vara pliktiga att kostnadsfritt sörja för deras underhåll samt jämväl lämna dem den sjukvård, som deras hälsotillstånd kräver. Något avdrag må ej göras från understöd till de internerade eller från deras löner eller fordringar för att återbetala kostnaderna därför. Kvarhållande makt skall sörja för av internerade beroende personers uppehälle, därest de senare ej förfoga över för sitt uppehälle nödiga egna medel eller äro oförmögna att tjäna sitt uppehälle.

Artikel 82

Den kvarhållande makten skall så vitt möjligt sammanföra de internerade med hänsyn till deras nationalitet, språk och sedvänjor. Internerade, vilka äro medborgare i samma land, må icke åtskiljas allenast på den grund att de tala skilda språk. Medlemmar av samma familj och särskilt föräldrar och barn skola under hela interneringstiden förläggas tillsammans utom i de fall, då arbetsförhållandena, hälsoskäl eller tillämpningen av bestämmelserna i kapitel IX i denna del av konventionen nödvändiggör, att de för en kortare tid skiljas från varandra. Internerade må påfordra, att deras barn, som lämnats i frihet utan tillsyn av anhöriga, skola interneras tillsammans med dem.

Internerade medlemmar av samma familj skola i största möjliga utsträckning förläggas i samma lokaler och anvisas bostadsutrymmen, som äro avskilda från andra internerades utrymmen. De skola ävenledes erhålla erforderliga lättnader för att kunna föra ett normalt familjeliv.

Kapitel II. Interneringsplatser

Artikel 83

Kvarhållande makt må icke upprätta interneringsplatser inom områden, som äro särskilt utsatta för krigets faror. Sådan makt skall genom skyddsmakternas förmedling delgiva fiendemakterna erforderliga uppgifter angående interneringsplatsers geografiska läge. Då militära skäl det medgiva, skola interneringslägren utmärkas med bokstäverna IC, anbragta på sådant sätt, att de under dagen tydligt kunna urskiljas från luften. Vederbörande makter må dock träffa överenskommelse rörande andra medel för utmärkande av platser. Annan plats än interneringsläger må icke utmärkas på nämnda sätt.

Artikel 84

Internerade skola beträffande inkvartering och i förvaltningshänseende behandlas åtskilt från krigsfångar och från personer, vilka av varje annan anledning berövats friheten.

Artikel 85

Kvarhållande makt är skyldig att vidtaga alla erforderliga och möjliga åtgärder för att de skyddade personerna från början av interneringen skola bli förlagda i byggnader eller kvarter, som äro fullt betryggande ur hälsovårds- och sundhetssynpunkt samt erbjuda verksamt skydd mot klimatet och mot krigets verkningar. Under inga omständigheter må permanenta interneringsplatser vara belägna i osunda trakter eller inom områden, vilkas klimat är skadligt för de internerade. I det fall skyddade personer äro tillfälligt internerade i osunda trakter eller inom område, som är ohälsosamt eller vars klimat är hälsovådligt, skola de, så snart omständigheterna det medgiva, överflyttas till en lämpligare interneringsplats. Lokalerna skola vara fullständigt skyddade för fukt samt tillräckligt uppvärmda och upplysta, särskilt från skymningen till ljusets släckning. Sovutrymmena skola vara tillräckligt rymliga och äga goda anordningar för vädring; de internerade skola erhålla lämpliga sänganordningar och filtar i tillräckligt antal, varvid hänsyn skall tagas till klimatet samt de internerades ålder, kön och hälsotillstånd. De internerade skola dag och natt äga tillgång till bekvämlighetsinrättningar, som motsvara hälsovårdens krav och vilka ständigt hållas i snyggt tillstånd. Vatten och tvål i tillräcklig mängd skall tillhandahållas de internerade för deras dagliga kroppsvård samt för tvätt; för detta ändamål skola erforderliga anordningar och möjligheter ställas till de internerades förfogande. Dusch- eller badanordningar skola ävenledes finnas tillgängliga. Erforderlig tid skall medgivas de internerade för kroppsvård och tvätt. Var gång det blir nödvändigt att undantagsvis och för kortare tid förlägga internerade kvinnor, som ej äro medlemmar i någon familjekrets, på samma interneringsplats som män, skola kvinnorna ovillkorligen erhålla särskilda sovlokaler och äga tillgång till särskilda bekvämlighetsinrättningar.

Artikel 86

Kvarhållande makt skall, oavsett de internerades religiösa tro, ställa för deras andaktsövning lämpade lokaler till deras förfogande.

Artikel 87

Marketenterier skola, såvida icke de internerade hava tillgång till andra motsvarande inrättningar, upprättas på alla interneringsplatser, så att de internerade skola kunna inköpa till priser, vilka i intet fall må överstiga de på orten gängse, livsmedel och nödvändighetsartiklar, inbegripet tvål och tobak, som kunna höja deras trevnad och bekvämlighet. Marketenteriernas vinst skall gottskrivas en särskild hjälpfond, som skall upprättas på varje interneringsplats och förvaltas till förmån för de internerade på denna plats. Interneringskommitté enligt artikel 102 skall hava rätt att kontrollera förvaltningen av såväl marketenteri som marketenterifond. Då interneringsplats upplöses skall överskott på hjälpfond överföras till hjälpfond på an-nan interneringsplats för internerade av samma nationalitet eller, därest sådan plats ej finnes, till en central hjälpfond, vilken skall förvaltas till förmån för alla internerade, som finnas kvar i vederbörande makts våld. I händelse av allmän frigivning skall denna makt behålla dylik vinst, därest icke annat avtalats mellan vederbörande makter.

Artikel 88

På alla för luftanfall eller andra krigsfaror utsatta interneringsplatser skola lämpliga skyddsrum upprättas i tillräckligt antal för att giva erforderligt skydd. Vid larm skola de internerade fritt kunna fortast möjligt begiva sig till dessa skyddsrum med undantag av dem, som deltaga i skyddet av förläggningen mot sådana faror. Varje skyddsåtgärd, som vidtagits till förmån för befolkningen, skall jämväl gälla de internerade. Alla försiktighetsmått skola vidtagas mot eldfara på interneringsplatserna.

Kapitel III. Kost och beklädnad

Artikel 89

De internerades dagliga matranson skall med hänsyn till mängd, beskaffenhet och omväxling vara tillräcklig för att bibehålla dem vid god hälsa samt förhindra undernäring. Hänsyn skall ävenledes tagas till den matordning, vid vilken de internerade äro vana. De internerade skola dessutom beredas möjligheter att själva anrätta de extra födoämnen, varöver de må förfoga. Dricksvatten skall tillhandahållas dem i tillräcklig mängd. Bruk av tobak skall vara tillåtet. De internerade, som arbeta, skola erhålla tilläggsransoner i förhållande till det slag av arbete, som de utföra. Havande kvinnor, ammande mödrar samt barn under femton års ålder skola erhålla extra födoämnen i förhållande till deras fysiologiska behov.

Artikel 90

Internerade skola vid interneringens början beredas tillfälle att förse sig med erforderliga kläder, skodon samt underkläder för ombyte samt att sedermera vid behov få tillfälle att anskaffa ytterligare sådana persedlar. Därest internerad ej förfogar över med hänsyn till klimatet tillräckliga kläder och ej kan anskaffa sådana, skall den kvarhållande makten kostnadsfritt förse honom med sådana. De kläder, som utlämnas åt internerade av den kvarhållande makten och de yttre igenkänningstecken, som kunna anbringas på deras kläder, få ej vara av vanhedrande karaktär eller vara löjeväckande. Arbetare skola förses med lämplig arbetsdräkt, inbegripet skyddskläder, närhelst arbetets art det kräver.

Kapitel IV. Hygien och sjukvård

Artikel 91

På varje interneringsplats skall finnas en ändamålsenlig sjukvårdsavdelning under ledning av kompetent läkare, där de internerade skola erhålla den vård, som kan erfordras, ävensom lämplig diet. Vid fall av smittosam sjukdom eller sinnessjukdom skola isoleringsrum avdelas för de sjuka. Barnsängskvinnor samt de internerade, som lida av svåra sjukdomar, eller vilkas tillstånd erfordrar särskild behandling, kirurgiskt ingrepp eller sjukhusvård, skola intagas på sådana sjukvårdsanstalter, där lämplig be-handling kan lämnas, och de skola där erhålla en vård, som ej är sämre än den, som lämnas allmänheten. De internerade skola företrädesvis vårdas av personal av deras egen nationalitet. Internerade må icke förhindras att inställa sig inför sjukvårdsmyndigheterna för undersökning. På begäran skall läkarmyndigheter hos kvarhållande makt tillställa varje för sjukdom internerad person ett officiellt intyg, utvisande sjukdomens eller skadornas art samt vårdens varaktighet och arten av denna. Dubblettexemplar av sådant intyg skall översändas till den centrala byrå, som angives i artikel 140. Behandling, inbegripet anskaffande av alla de artiklar, som äro erforderliga för att hålla de internerade vid god hälsa, särskilt tandtekniska eller andra proteser ävensom glasögon, skall lämnas utan kostnad för internerad.

Artikel 92

Läkarundersökning av de internerade skall anordnas minst en gång i månaden. Den skall huvudsakligen avse kontroll av de internerades allmänna hälso-, närings- och renlighetstillstånd samt uppspårandet av smittosamma sjukdomar, särskilt tuberkulos, sumpfeber och könssjukdomar. Sådan undersökning skall i synnerhet omfatta kontrollvägning av alla internerade samt, minst en gång om året, röntgenundersökning.

Kapitel V. Religion samt kulturell och fysisk verksamhet

Artikel 93

Internerade skola äga full frihet att utöva sin religion, däri inbegripet bevistande av gudstjänst på villkor, att de efterkomma gällande ordningsföreskrifter, som utfärdats av myndigheterna hos den kvarhållande makten. Internerade präster skola äga rätt att bland sina trosfränder obehindrat utöva sitt prästerliga kall. För detta ändamål skall makt, i vars våld internerade präster befinna sig, tillse att dessa fördelas rättvist på de olika interneringsplatserna, där internerade, som tala samma språk och tillhöra samma religion, vistas. Därest dessa präster skulle vara alltför fåtaliga, skall den makt, i vars våld de befinna sig, lämna dem erforderliga lättnader, bl.a. ställa transportmedel till deras förfogande, för att sätta dem i stånd att förflytta sig från den ena interneringsplatsen till den andra; de skola jämväl äga rätt att besöka internerade, som äro intagna på sjukhus. Det skall stå prästerna fritt att i angelägenheter, som röra religionsutövning, brevväxla med de ecklesiastika myndigheterna i det land, i vars våld de befinna sig och, såvitt möjligt, med internationella religiösa organisationer av samma trosbekännelse. Sådan brevväxling skall icke anses falla under kvotering enligt artikel 107 men skall däremot vara underkastad bestämmelserna i artikel 112. Därest de internerade ej hava tillgång till andligt bistånd från präster av egen trosbekännelse eller därest deras antal är för ringa, må den lokala religiösa myndigheten med samma trosbekännelse i överenskommelse med den kvarhållande makten utse en präst, som tillhör samma trosbekännelse som de internerade, eller, därest sådant låter sig göra ur trosbekännelsesynpunkt, en präst tillhörande närbesläktad religion eller ock en lämplig lekman. Sistnämnde skall åtnjuta de förmåner, som äro förknippade med det kall, som han åtagit sig. På detta sätt utsedda personer skola ställa sig av den kvarhållande makten för disciplinens och säkerhetens upprätthållande utfärdade förordningar till efterrättelse.

Artikel 94

Kvarhållande makt skall bland de internerade främja intellektuell och uppfostrande verksamhet, förströelsesysselsättning ävensom idrott; envar dock obetaget att taga del häri eller ej. Den skall vidare vidtaga erforderliga åtgärder för möjliggörande av sådan verksamhet, särskilt genom att ställa lämpliga lokaler till förfogande. De internerade skola erhålla alla möjliga lättnader för att kunna fortsätta sina studier eller påbörja nya. Barn och ungdom skola tillförsäkras vederbörlig undervisning. De skola tillåtas besöka skolor antingen inom eller utom interneringsplatserna. De internerade skola ha tillfälle att ägna sig åt kroppsövningar och att deltaga i idrott och utomhusspel. För detta ändamål skola tillräckliga öppna områden avdelas inom alla interneringsplatser. Särskilda lekplatser skola reserveras för barn och ungdom.

Artikel 95

Kvarhållande makt må icke använda internerade som arbetare med mindre de önska detta. Under alla omständigheter äro följande slags sysselsättningar förbjudna: arbete, som, därest detsamma påtvingats skyddad, ej internerad person, skulle utgöra överträdelse av artiklarna 40 och 51 i denna konvention samt sysselsättning i arbeten av nedsättande eller förödmjukande natur. Efter en arbetsperiod av sex veckor må de internerade när som helst med åtta dagars uppsägningstid sluta sitt arbete. Dessa bestämmelser utgöra intet hinder för att den kvarhållande makten ålägger internerade läkare, tandläkare och övrig sjukvårdspersonal att utöva sitt yrke till förmån för de medinternerade, använder internerade för förvaltnings-och underhållsarbete inom interneringsplatsen, avdelar internerade till köksarbete eller andra hushållsgöromål, eller ålägger sådana personer att deltaga i arbetet för att skydda de internerade mot luftangrepp eller andra krigsfaror. Internerad må emellertid ej tvingas till sådant arbete som han enligt tjänsteläkares utlåtande är fysiskt oförmögen att utföra. Kvarhållande makt skall vara helt ansvarig för alla arbetsförhållanden, för läkar- och sjukvården, för utbetalningen av lönerna samt för ersättning för olycksfall i arbete och yrkessjukdomar. Arbetsvillkoren liksom även bestämmelserna för ersättning för olycksfall i arbete och yrkessjukdomar skola stå i överensstämmelse med den nationella lagstiftningen samt med gällande sedvänja; dessa bestämmelser må i intet fall vara sämre än de, som tillämpas för arbete av samma slag inom samma trakt. Lönerna för utfört arbete skola fastställas till skäligt belopp genom särskild överenskommelse mellan de internerade, den kvarhållande makten, och, i förekommande fall, annan arbetsgivare än denna makt; vederbörligt avseende skall därvidlag fästas vid den förpliktelse, som åligger den kvarhållande makten, att utan ersättning sörja för de internerades uppehälle och lämna dem den läkar- och sjukvård, som deras hälsotillstånd kräver. De internerade, som varaktigt äro sysselsatta med arbete i enlighet med tredje stycket av denna artikel, skola erhålla skälig lön av den kvarhållande makten. Arbetsvillkoren samt ersättningen för olycksfall i arbete och yrkessjukdomar skola för de internerade icke vara sämre än de, som tillämpas för arbete av samma slag inom samma trakt.

Artikel 96

Varje arbetsavdelning skall lyda under en interneringsplats. Vederbörande myndigheter hos den makt, i vars händer arbetsavdelning befinner sig, samt kommendanten på interneringsplatsen skola vara ansvariga för att bestämmelserna i denna konvention lända till efterrättelse inom arbetsavdelningarna. Kommendanten skall hålla en till dato förd förteckning över de arbetsavdelningar, somlyda under honom, och förete densamma för ombuden för skyddsmakten. Röda Korsets internationella kommitté eller andra humanitära organisationer, som må besöka interneringsplatsen.

Kapitel VI. Personliga tillhörigheter och ekonomiska tillgångar

Artikel 97

Internerade skola vara berättigade att behålla för personligt bruk avsedda föremål och effekter. Pengar, penninganvisningar, värdepapper etc. ävensom värdeföremål i deras besittning må endast fråntagas dem i enlighet med ett härför fastställt förfarande. Specificerat kvitto skall därvid lämnas dem. Penningbeloppen skola gottskrivas respektive internerads konto i enlighet med föreskrifterna i artikel 98. Sådana belopp må icke förvandlas till annat myntslag, så vida icke lagstiftningen inom det territorium, där ägaren är internerad, så föreskriver eller den internerade samtycker därtill. Föremål, som framför allt hava personligt värde eller affektionsvärde, må icke fråntagas de internerade. Internerad kvinna må endast kroppsvisiteras av kvinna. Vid frigivning eller återsändande skola de internerade återfå dels kontant behållning å det konto, som förts i enlighet med artikel 98, dels alla föremål, pengar, penninganvisningar, värdepapper etc, som fråntagits dem under interneringen med undantag för de föremål eller värdehandlingar, som den kvarhållande makten med stöd av gällande lagstiftning må innehålla. Därest egendom tillhörande internerad innehålles på detta sätt, skall denne erhålla specificerat kvitto. Familjehandlingar eller identitetsbevis, som innehavas av de internerade, må endast fråntagas dem mot kvitto. De internerade må icke i något fall lämnas utan identitetsbevis. Därest de icke skulle vara i besittning av sådana, skola de myndigheter, i vars våld de befinna sig, utfärda särskilda handlingar, som skola tjäna som identitetsbevis till interneringstidens slut. De internerade må personligen inneha ett visst belopp kontant eller i form av inköpskuponger för att kunna verkställa inköp.

Artikel 98

Alla internerade skola regelbundet erhålla penningtilldelning för att kunna inköpa livsmedel och varor såsom tobak, toilettartiklar etc. Sådan tilldelning må kunna ske i form av krediter eller inköpskuponger. Därutöver må de internerade mottaga penningunderstöd från den makt, vars medborgare de äro, från skyddsmakterna, från organisationer, som kunna bispringa dem eller från sin familj, ävensom uppbära avkastning av sin egendom i överensstämmelse med lagstiftningen hos den kvarhållande makten. Understöd, som lämnas av hemlandet, skola till sitt belopp vara lika stora inom varje kategori internerade (ofärdiga, sjuka, havande kvinnor etc.). Fastställandet av understödens storlek från hemlandets sida eller fördelningen av dessa belopp från interneringsmaktens sida må ej äga rum med sådan diskriminering, varom talas i artikel 27 av denna konvention. Kvarhållande makt skall för envar internerad öppna ett löpande konto, på vilket skall gottskrivas de i denna artikel angivna penningbidragen, intjänad lön ävensom de penningförsändelser, som sänts till vederbörande. De penningsummor, som fråntagits de internerade och som må disponeras av dem i enlighet med gällande lagstiftning inom det territorium, där de befinna sig, skola likaledes gottskrivas vederbörandes konto. De internerade skola beviljas alla lättnader, som äro förenliga med lagstiftningen inom vederbörande territorium, för att sända penningunderstöd till sina familjer och till andra av dem ekonomiskt beroende personer. De skola från sina konton inom av interneringsmakten fastställda gränser kunna uttaga för sina personliga utgifter erforderliga belopp. De skola städse hava rimliga möjligheter att granska sina konton samt förse sig med avskrifter av dessa. På begäran skall kontouppställning tillställas skyddsmakten; en sådan uppställning skall medfölja internerad i händelse av förflyttning.

Kapitel VII. Förvaltnings- och ordningsföreskrifter

Artikel 99

Varje interneringsplats skall lyda under en ansvarig officer eller civil tjänsteman, utsedd från reguljära militära förband eller den ordinarie civilförvaltningen hos den kvarhållande makten. Den officer eller tjänsteman, som är befälhavare för interneringsplatsen, skall innehava ett exemplar av denna konvention med texten avfattad på det eller de officiella språken i landet och skall vara ansvarig för dess tillämpning. Bevakningspersonalen skall bibringas kännedom om bestämmelserna i denna konvention samt om de förordningar, som avse dess tillämpning. Texten till denna konvention ävensom texterna till de särskilda överenskommelser, som slutits i överensstämmelse med nämnda konvention, skola anslås inom interneringsplatsen på ett språk, som de internerade förstå eller ock förvaras av de internerades kommitté. Föreskrifter, befallningar, meddelanden och tillkännagivanden av varje slag skola delgivas de internerade och uppsättas inom interneringsplatsen på ett språk, som de förstå. Alla order och befallningar till enskild internerad skall likaledes meddelas på ett språk, som han förstår.

Artikel 100

Ordningsföreskrifterna på interneringsplatserna skola vara förenliga med humanitetens krav och må under inga omständigheter innehålla bestämmelser, som ålägga internerade hälsovådlig fysisk ansträngning eller vålla dem fysiskt eller moraliskt lidande. Tatueringar eller anbringande av märken eller tecken på kroppen i identifieringssyfte äro förbjudna. Särskilt äro otillbörligt långvariga uppställningar eller upprop, straffexercis, militära övningar ävensom inskränkningar i livsmedelsransonerna förbjudna.

Artikel 101

De internerade skola äga rätt att till de myndigheter, i vars våld de befinna sig, framföra sina önskemål beträffande de interneringsförhållanden, som de äro underkastade. De skola likaledes äga oinskränkt rätt att antingen genom förmedling av de internerades kommitté eller, om de anse det erforderligt, direkt hänvända sig till representanterna för skyddsmakten och för dessa påvisa de anledningar till klagomål, de må hava beträffande interneringsförhållandena. Sådana framställningar och klagomål skola skyndsamt och utan att ändras vidarebefordras. Även om klagomålen befinnas vara ogrundade, må desamma i intet fall föranleda någon bestraffning. De internerades kommittéer må till representanterna för skyddsmakt översända periodiska rapporter angående läget på interneringsplatserna och beträffande de internerades behov.

Artikel 102

På varje interneringsplats skola de internerade var sjätte månad fritt och genom omröstning med slutna sedlar välja medlemmar av en kommitté, som skall ha i uppdrag att företräda dem hos den kvarhållande makten hos skyddsmakt, hos Röda Korsets internationella kommitté samt hos varje annan organisation, som kan bistå dem. Medlemmarna av denna kommitté skola kunna omväljas. De internerade, som valts till medlemmar av kommittén, skola börja utöva sina funktioner först sedan den kvarhållande makten godkänt valet av dem. Skälen för varje eventuellt avslag eller entledigande skola meddelas vederbörande skyddsmakt.

Artikel 103

De internerades kommittéer skola eftersträva att främja de internerades fysiska, moraliska och andliga välbefinnande. Särskilt för den händelse de internerade skulle besluta att sinsemellan upprätta ett system för ömsesidigt bistånd, skall denna organisation falla inom interneringskommittéers behörighet utöver de särskilda uppgifter, som tillkomma kommittéerna i enlighet med andra bestämmelser i denna konvention.

Artikel 104

Medlemmarna av de internerades kommittéer må ej åläggas annat arbete, därest fullgörandet av deras uppdrag därigenom försvåras. Medlemmarna av de internerades kommittéer må bland de internerade kunna utse de medhjälpare, som de eventuellt behöva. De skola beviljas alla materiella lättnader, särskilt viss rörelsefrihet, för att kunna fullgöra sina uppdrag (besöka arbetsavdelningar, mottaga varor etc.). Post- och telegrafförbindelserna mellan å ena sidan medlemmarna av de internerades kommittéer och å andra sidan den kvarhållande makten, skyddsmakterna. Röda Korsets internationella kommitté eller deras delegerade samt de organisationer, som kunna bistå de internerade, skola likaledes på allt sätt underlättas. De kommittémedlemmar, som befinna sig vid arbetsavdelningar, skola åtnjuta motsvarande lättnader i avseende på post- och telegrafförbindelserna med vederbörande kommitté på huvudinterneringsplatsen. Dessa förbindelser må ej begränsas eller anses utgöra del i kvot enligt artikel 107. Ingen medlem av kommitté må förflyttas, utan att ha erhållit skälig tid att sätta sin efterträdare in i de löpande ärendena.

Kapitel VIII. Förbindelser med yttervärlden

Artikel 105

Så snart skyddade personer internerats, skall kvarhållande makt meddela dem, skyddsmakt och den makt, under vilken de lyda, de åtgärder, som komma att vidtagas för att bringa bestämmelserna i detta kapitel i verkställighet. På samma sätt skall varje ändring i fråga om dessa åtgärder bringas till deras kännedom.

Artikel 106

Envar internerad skall, så snart han interne-rats eller senast en vecka efter ankomsten till interneringsplats eller efter inträffat sjukdomsfall eller vid förflyttning till annan interneringsplats eller till sjukhus, sättas i tillfälle att dels till sin familj, dels till den centrala byrå, som omförmäles i artikel 140, avsända ett såvitt möjligt i överensstämmelse med vid denna konvention fogat formulär avfattat kort med underrättelser om interneringen, om sin adress och sitt hälsotillstånd. Ifrågavarande kort skola befordras med största möjliga skyndsamhet och får icke på något sätt försenas.

Artikel 107

Internerade skola vara berättigade att avsända och mottaga brev och brevkort. Därest kvarhållande makt anser det nödvändigt att begränsa antalet brev och brevkort, som må avsändas av internerad, må antalet icke sättas lägre än två brev och fyra brevkort per månad, såvitt möjligt avfattade i enlighet med vid denna konvention fogade formulär. Om begränsning av antalet till internerade ställda brev och brevkort befinnes böra ske, må beslut därom endast fattas av hemlandet, eventuellt på begäran av den kvarhållande makten. Dessa brev och brevkort skola befordras inom skälig tidrymd; de må icke av disciplinära skäl utsättas för försening eller kvarhållas. Internerade, som sedan längre tid äro i avsaknad av underrättelser från sina anhöriga eller som sakna möjlighet att mottaga eller avsända sådana på sedvanlig väg, liksom de, vilka befinna sig på stort avstånd från de sina, skola äga rätt att avsända telegram mot erläggande av telegramavgift i det myntslag, över vilket de förfoga. I erkänt brådskande fall må de internerade likaledes beredas denna möjlighet. Som regel skall de internerades brevväxling försiggå på deras modersmål. De stridande parterna må dock medgiva brevväxling på andra språk.

Artikel 108

De internerade skola äga rätt att var för sig eller gemensamt mottaga till dem med post eller annat befordringssätt adresserade paket, framför allt sådana, som innehålla livsmedel, kläder, läkemedel samt böcker och föremål, vilka äro avsedda att tillgodose deras behov i fråga om religion, studier och förströelser. Sådana försändelser fritaga på intet sätt kvarhållande makt från de skyldigheter, som jämlikt bestämmelserna i denna konvention åvila densamma. För den händelse det av militära skäl skulle bliva nödvändigt att begränsa omfattningen av dessa försändelser, skall underrättelse därom i vederbörlig ordning lämnas skyddsmakt. Röda Korsets internationella kommitté eller varje annan organisation för bistånd åt internerade, vilken är ansvarig för befordran av sådana försändelser. Villkoren för avsändande av enskilda eller gemensamma försändelser skola, om så erfordras, bestämmas genom särskilda avtal mellan vederbörande makter, som icke i något fall må försena utdelning av till de internerade ställda understödsförsändelser. Livsmedels- eller beklädnadsförsändelser må icke innehålla böcker; gåvor av läkemedel skola i allmänhet sändas i gemensamma paket.

Artikel 109

Därest särskilda överenskommelser angående mottagande och fördelning av gemensamma understödsförsändelser icke träffats mellan vederbörande makter, skall vid denna konvention fogade reglemente angående gemensamma understödsförsändelser tilllämpas. Genom sådana särskilda överenskommelser, som ovan omförmälas, må rätten för de internerades kommittéer att omhändertaga till de internerade adresserade gemensamma understödsförsändelser, verkställa fördelning därav eller förfoga däröver i de internerades intresse icke på något sätt inskränkas. Sådana överenskommelser må ej heller inskränka den rätt, som tillkommer representanter för skyddsmakt. Röda Korsets internationella kommitté eller annan organisation för bistånd åt internerade, som erhållit uppdrag att förmedla gemensamma försändelser, att kontrollera fördelningen därav mellan mottagarna.

Artikel 110

För internerade avsedda understödsförsändelser skola vara fria från tull, införselavgifter och andra avgifter. Alla understödsförsändelser och penningförsändelser, som från utlandet äro ställda till internerade eller av dem med post avsändas antingen direkt eller genom förmedling av de i artikel 136 omförmälda upplysningsbyråerna och den i artikel 140 angivna centrala upplysningsbyrån, skola vara befriade från postavgifter såväl i avsändnings- och mottagningsländerna som i de länder, genom vilka försändelserna transiteras. I detta syfte skola i synnerhet de enligt Världspostkonventionen 1947 och enligt Världspostföreningens överenskommelser till förmån för civilpersoner av fientlig nationalitet, vilka hållas i läger eller i civila fängelser, upptagna undantagsbestämmelserna utsträckas till att gälla för alla internerade personer, som skyddas enligt denna konventions föreskrifter. De länder, som icke undertecknat ovan nämnda överenskommelser, skola vara förpliktade att medgiva befrielse från nämnda avgift under samma förhållanden. Kostnaderna för transport av understödsförsändelser, som äro avsedda för internerade och som på grund av sin tyngd eller av annat skäl icke kunna tillställas dem genom posten, skola bestridas av den makt, i vars våld de internerade befinna sig, inom alla områden under dess kontroll. övriga makter, som biträtt denna konvention, skola bestrida transportkostnaderna inom sina respektive territorier. De kostnader, vilka oavsett ovan angivna avgiftsfrihet uppkomma för transport av ifrågavarande försändelser, åvila avsändaren. De höga fördragsslutande parterna skola i möjligaste mån nedsätta telegramavgifterna för telegram, som avsändas av internerade eller äro adresserade till dem.

Artikel 111

Därest vederbörande makter på grund av krigshandlingar skulle vara förhindrade att uppfylla sina åligganden beträffande transport av sådana försändelser, som omförmälas i artiklarna 106, 107, 108 och 113, skola vederbörande skyddsmakter. Röda Korsets internationella kommitté eller annan av de stridande parterna godkänd organisation kunna åtaga sig transporten av försändelserna med lämpliga kommunikationsmedel (järnvägsvagnar, lastbilar, fartyg eller luftfartyg etc.). För detta ändamål skola de höga fördragsslutande parterna söka tillhandahålla sådana transportmedel och medgiva trafik därmed, särskilt genom beviljande av erforderlig lejd. Dessa transportmedel må likaledes användas för befordran av: a) brev och brevkort, förteckningar och rap-

porter, som växlas mellan den i artikel 140 omförmälda centrala byrån och de i

artikel 136 omförmälda nationella byråer

na; b) brev och brevkort samt rapporter angå

ende internerade, som skyddsmakt. Röda

Korsets internationella kommitté eller

annan organisation för bistånd åt interne

rade utväxla, antingen med sina egna de

legerade eller med de stridande parterna. Dessa bestämmelser skola på intet sätt inskränka den envar stridande part tillkommande rätten att, om den så föredrager, föranstalta om andra transporter och utfärda lejdbrev på villkor, varom överenskommelse må träffas. Kostnaderna för användandet av dessa transportmedel skola i förhållande till försändelsernas betydelse bäras av de parter i konflikten, vilkas medborgare dragit fördel därav.

Artikel 112

Granskning av brev, brevkort och telegram, som äro adresserade till eller avsändas av internerade, skall försiggå på kortast möjliga tid. Kontroll av till internerade ställda paket må icke utföras under sådana förhållanden, att däri förekommande livsmedel taga skada och skall ske i närvaro av adressaten eller någon av honom bemyndigad kamrat. Utdelning till internerade av enskilda eller gemensamma paket må icke fördröjas under förevändning av granskningssvårigheter. Varje förbud mot brevväxling, som de stridande parterna av militära eller politiska skäl utfärda, får endast vara av tillfällig art samt skall hava så kort varaktighet som möjligt.

Artikel 113

Kvarhållande makter skola medgiva alla skäliga lättnader för att möjliggöra befordran av testamenten, fullmakter eller alla andra handlingar till eller från internerad genom förmedling av skyddsmakten eller genom den i artikel 140 omförmälda upplysningscentralen eller på annat erforderligt sätt. Kvarhållande makter skola i varje särskilt fall underlätta för de internerade att upprätta dylika handlingar och att få dessa bestyrkta i vederbörlig och riktig ordning, i synnerhet genom att tillåta dem att rådgöra med en jurist.

Artikel 114

Kvarhållande makt skall för att sätta internerade i stånd att förvalta sin egendom bevilja dem alla med interneringsförhållandena och med gällande lagstiftning förenliga lättnader. I detta syfte må nämnda makt tillåta internerade att i trängande fall och därest omständigheterna det medgiva lämna interneringsplatsen.

Artikel 115

I de fall, då internerad är part i rättegång, inför vilken domstol det än må vara, skall kvarhållande makt på vederbörandes begäran underrätta domstolen om hans internering samt inom ramen för gällande lagstiftning tillse, att alla erforderliga åtgärder vidtagas för att förhindra att han på grund av sin internering lider förfång vad beträffar förberedelserna för och förandet av processen eller verkställigheten av varje domstolsutslag.

Artikel 116

Envar internerad skall äga rätt att med bestämda mellanrum och så ofta sådant är möjligt mottaga besök, i första rummet av nära anförvanter. Internerad skall såvitt möjligt erhålla tillåtelse att i trängande fall, i synnerhet vid dödsfall eller vid nära anförvants allvarliga sjukdom, få besöka hemmet.

Kapitel IX. Straffåtgärder

Artikel 117

Med förbehåll för bestämmelserna i detta kapitel skall gällande lagstiftning inom det område, där de internerade befinna sig, fortfarande äga tillämpning å internerade, som under interneringen göra sig skyldiga till lagöverträdelse. Därest lagar, förordningar eller allmänna bestämmelser förklara av internerade begångna handlingar såsom straffbara, under det att samma handlingar, då de begås av icke internerade, icke äro straffbara, må dessa handlingar endast beläggas med disciplin

straff. Internerade må icke för en och samma handling eller på grund av en och samma anklagelsepunkt straffas mer än en gång.

Artikel 118

Vid straffs utmätande skola domstolarna och myndigheterna i största möjliga utsträckning taga hänsyn till det förhållandet, att den anklagade icke är den kvarhållande maktens medborgare. Det skall stå dem fritt att sänka straff, som är föreskrivet för det brott, för vilket internerad är anklagad, och de skola i detta hänseende icke vara bundna att utdöma det föreskrivna minimistraffet. Inspärrning i av dagsljus ej upplysta lokaler är förbjuden ävensom över huvud taget varje form av grymhet. Sedan de internerade avtjänat straff, som ådömts dem av domstol eller i disciplinväg, må de icke behandlas annorlunda än övriga internerade. Den tid, under vilken internerad hållits i häkte, skall avräknas från varje frihetsstraff, som må ådömas honom av domstol eller i disciplinväg. De internerades kommittéer skola hållas underrättade om alla rättsliga åtgärder, som vidtagas mot de internerade, som de representera, ävensom om utgången därav.

Artikel 119

Å internerade tillämpliga disciplinstraff skola vara följande:

  1. böter, intill ett belopp av 50 procent av den enligt artikel 95 föreskrivna lönen för en tidsperiod av högst trettio dagar;
  2. upphävandet av utöver i denna konvention stadgad behandling beviljade förmåner;
  3. handräckningsarbete under högst två timmar dagligen bestående av underhållsarbeten på interneringsplatsen;
  4. arrest. I intet fall skall disciplinstraff vara omänskligt, brutalt eller ägnat att skada de internerades hälsa. Hänsyn skall tagas till de internerades ålder, kön och hälsotillstånd. Varaktigheten av ett och samma straff må i intet fall överstiga trettio dagar i följd även för den händelse, att internerad i disciplinväg

har att svara för flera handlingar, vare sig dessa äga sammanhang med varandra eller icke.

Artikel 120

Internerade, som gripas efter flykt eller vid flyktförsök, må endast ådömas disciplinstraff för denna gärning, även om det är fråga om återfall. Oavsett bestämmelserna i artikel 118, tredje stycket, må internerade, vilka straffats på grund av flykt eller flyktförsök, ställas under särskild övervakning, under förutsättning, att sådan övervakning icke menligt inverkar på deras hälsa, att densamma utövas inom interneringsområde och att den ej medför avskaffande av någon av de rättigheter, som tillförsäkras dem genom denna konvention. Internerade, som varit behjälpliga vid flykt eller flyktförsök, må för detta endast ådömas disciplinstraff.

Artikel 121

Flykt eller flyktförsök skall, även om återfall föreligger, icke anses som försvårande omständighet, då internerad inför domstol åtalas för förbrytelse, som begåtts under flykten. Stridande parter skola tillse, att vederbörande myndigheter visa överseende vid bedömandet av frågan, huruvida en av internerad begången överträdelse bör bestraffas i disciplinväg eller i domstolsväg, i synnerhet då det gäller gärningar, som stå i samband med flykt eller flyktförsök.

Artikel 122

Handlingar, som utgöra brott mot disciplinen, skola omedelbart bli föremål för undersökning. Detta skall särskilt gälla flykt eller flyktförsök, och internerade, som gripits efter flykt, skola snarast möjligt överlämnas till vederbörande myndigheter. Häktningstiden för disciplinära förseelser skall för alla internerade inskränkas till det absolut nödvändiga och må icke överstiga fjorton dagar; under alla förhållanden skall denna tidsrymd avdragas från det frihetsstraff, som kan komma att ådömas. Bestämmelserna i artiklarna 124 och 125 skola tillämpas å internerade, som hållas i förvar i avvaktan på utslag i disciplinmål.

Artikel 123

Med förbehåll för den domsrätt, som tillkommer domstolar och högre myndigheter, må disciplinstraff endast ådömas av befälhavare för interneringsplats eller av ansvarig officer eller tjänsteman, som ersätter honom eller på vilken han överlåtit sina disciplinära befogenheter. Innan disciplinstraff utdömes, skall internerad, som anklagats, noggrant underrättas om varför han är åtalad. Han skall äga rätt att rättfärdiga sitt handlingssätt, att försvara sig, att låta inkalla vittnen samt att, om så erfordras, anlita lämplig tolk. Utslag skall avkunnas i närvaro av den anklagade och av en medlem i interneringskommittén. Den tid, som förflyter mellan tidpunkten för utslag i disciplin mål och verkställigheten av straffet, må icke överstiga en månad. Därest internerad ådömes ytterligare ett disciplinstraff, skall, då strafftiden i ettdera fallet uppgår till eller överstiger tio dagar, en tid av minst tre dagar förflyta mellan verkställigheten av de båda straffen. Befälhavare på interneringsplats är pliktig att föra förteckning över ådömda disciplinstraff, vilken skall hållas tillgänglig för skyddsmakts representanter.

Artikel 124

Under inga omständigheter må internerad överföras till straffanstalter (fängelser, tvångsarbetsinrättningar, straffkolonier m.m.) för att där undergå disciplinstraff. De lokaler, i vilka disciplinstraff avtjänas, skola uppfylla hygienens krav och i synnerhet vara försedda med tillräcklig sängutrustning. De internerade skola under bestraffningstiden beredas möjligheter att sörja för sin personliga renlighet. Internerade kvinnor, som undergå disciplinstraff, skola förvaras i särskilda lokaler, avskilda från sådana, som rymma manliga internerade, samt skola stå under direkt övervakning av kvinnor.

Artikel 125

Internerade, som ådömts disciplinstraff, skola varje dag erhålla tillfälle till motion och till vistelse i friska luften under minst två timmar. De skola äga rätt att på därom gjord framställning infinna sig vid den dagliga läkarundersökningen. De skola erhålla den vård, som deras hälsotillstånd kräver och i förekommande fall överflyttas till interneringsplatsens sjukvårdsavdelning eller till sjukhus. De skola äga rätt att läsa och skriva ävensom att avsända och emottaga brev. Paket- och penningförsändelser må däremot kunna undanhållas dem, intill dess straffet avtjänats; sådana försändelser skola i avvaktan därpå omhändertagas av interneringskommittén, som till sjukvårdsavdelningen skall överlämna livsmedel, vilka finnas i paketen och kunna utsättas för förskämning. I intet fall må internerade, vilka ådömts disciplinstraff, berövas de i artiklarna 107 och 143 i denna konvention stadgade rättigheterna.

Artikel 126

Artiklarna 71 till och med 76 skola analogt tillämpas i rättegång mot internerade, vilka befinna sig på den kvarhållande maktens eget territorium.

Kapitel X. Förflyttning av internerade

Artikel 127

Förflyttning av internerade skall alltid genomföras humant. Som allmän regel gäller att förflyttning skall äga rum med järnväg eller med annat transportmedel och under förhållanden, som äro åtminstone likvärdiga med dem, som truppstyrkorna hos den kvarhållande makten åtnjuta vid förflyttning. Därest förflyttning undantagsvis måste genomföras till fots, må densamma icke äga rum med mindre de internerades fysiska hälsotillstånd medgiver detta; i intet fall må densamma medföra överansträngning för de internerade. Kvarhållande makt skall under förflyttningen förse dem med dricksvatten och med föda, vilken i avseende på mängd, beskaffenhet och omväxling är tillräcklig för att bibehålla dem vid god hälsa, ävensom med kläder, lämpligt skygd och erforderlig sjukvård. Den skall vidtaga alla erforderliga åtgärder för att trygga de internerades säkerhet under förflyttningen ävensom före avtransporten upprätta en fullständig förteckning över alla internerade, som förflyttas. Sjuka, sårade eller ofärdiga internerade ävensom barnsängskvinnor skola icke förflyttas, så länge deras hälsotillstånd må kunna äventyras genom förflyttningen, med mindre deras säkerhet ovillkorligen kräver en förflyttning. Därest krigsfronten närmar sig en interneringsplats, skola de därstädes befintliga internerade icke förflyttas med mindre förflyttningen kan utföras under betryggande säkerhetsförhållanden eller de internerade skulle utsättas för större risk, om de kvarbleve än om de förflyttades. Då kvarhållande makt beslutar förflyttning av dem, skall den taga hänsyn till de internerades egna intressen och särskilt tillse, att deras hemsändande eller återvändande till hemorten icke försvåras.

Artikel 128

I händelse av förflyttning skola de internerade officiellt underrättas om avresan och om den nya postadressen. Sådant meddelande skall lämnas dem i så god tid, att de hinna verkställa packning och varsko sina anhöriga. De skola vara berättigade att medtaga sina personliga tillhörigheter samt mottaga brev- och paketförsändelser. Därest omständigheterna vid förflyttningen det kräva, må vikten av packningen begränsas; densamma må dock i intet fall understiga 25 kilogram för envar internerad. Brev och paket, som adresserats till den tidigare interneringsplatsen, skola utan dröjsmål tillställas de internerade. Befälhavare på interneringsplats skall, i samråd med de internerades kommitté, vidtaga åtgärder för eftersändning av de internerades gemensamma ägodelar och den packning, som de internerade på grund av enligt andra stycket i föregående artikel fastställd viktbegränsning icke kunnat medtaga.

Kapitel XI. Dödsfall

Artikel 129

De internerade må kunna inlämna sina testamenten till vederbörande myndigheter för förvaring. Då internerad avlidit, skall dennes testamente utan dröjsmål tillställas person, som han tidigare utsett. Varje dödsfall bland de internerade skall fastställas av läkare; dödsattest med uppgift om dödsorsaken och omständigheterna vid dödsfallet skall utfärdas. Officiell dödsattest, vederbörligen inregistrerad, skall upprättas i överensstämmelse med gällande föreskrifter inom det territorium där interneringsplatsen är belägen och vederbörligen bestyrkt avskrift skyndsamt tillställas skyddsmakten ävensom den i artikel 140 omförmälda centrala byrån.

Artikel 130

De kvarhållande myndigheterna skola tillse att internerade, som avlida under interneringen, få en värdig begravning, om möjligt i enlighet med ritualen för den religion, de tillhört, ävensom att deras gravar respekteras, vederbörligen underhållas och utmärkas så, att de städse kunna återfinnas. Internerade, som avlidit, skola begravas individuellt, därest icke tvingande omständigheter nödvändiggöra gemensam grav. Liken må icke brännas annat än om det påkallas av tvingande hygieniska skäl, om de avlidnas religion det kräver eller om de uttryckt önskemål därom. Vid förbränning skall detta angivas på dödsattesten tillika med skälen därför. Askan skall omsorgsfullt förvaras av de kvarhållande myndigheterna och skall snarast möjligt tillställas de närmast anhöriga, om de det begära. Kvarhållande makt skall, så snart förhållandena medgiva detta och senast vid fientligheternas upphörande, genom de i artikel 136 omförmälda upplysningsbyråerna till de makter, vars medborgare de avlidna varit, översända förteckningar över avlidna internerades gravar. Dessa förteckningar skola innehålla alla uppgifter, som erfordras för att identifiera de avlidna internerade och för att fastställa gravarnas exakta belägenhet.

Artikel 131

Varje dödsfall eller svårt sårande av internerad, som förorsakats av eller misstankes hava förorsakats av vaktpost, av annan internerad eller av annan person, liksom varje dödsfall, vars orsak är okänd, skall omedelbart göras till föremål för officiell undersökning, från den kvarhållande maktens sida. Meddelande härom skall omedelbart lämnas skyddsmakt. Alla vittnesutsagor skola upptagas och en redogörelse, innehållande dessa utsagor, skall upprättas och tillställas nämnda makt. Därest undersökningen giver vid handen, att en eller flera personer äro skyldiga, skall den kvarhållande makten vidtaga åtgärder för åtal av den eller de ansvariga.

Kapitel XII. Frigivande, hemsändande samt omhändertagande i neutralt land

Artikel 132

Envar internerad skall frigivas av den kvarhållande makten så snart de orsaker, som föranlett interneringen, ej längre äro för handen. De stridande parterna skola dessutom under fientligheternas gång söka sluta överenskommelser avseende frigivande, återsändande till hemlandet eller hemorten eller omhändertagande i neutralt land av vissa kategorier internerade, framför allt barn, havande kvinnor, mödrar med spädbarn eller småbarn, sårade och sjuka samt internerade, vilka under längre tid hållits i fångenskap.

Artikel 133

Internering skall upphöra snarast möjligt efter fientligheternas upphörande. Internerad, som befinner sig inom stridande parts territorium och som står under åtal för förbrytelse, vilken icke uteslutande är belagd med disciplinstraff, må dock kunna kvarhållas, till dess rättegången avslutats och, i förekommande fall, straffet avtjänats. Detsamma skall gälla i fråga om internerad, vilken förut ådömts frihetsstraff. Efter överenskommelse mellan den kvarhållande makten och vederbörande makter må efter fientligheternas eller ockupationens upphörande kommissioner tillsättas för att efterforska internerade, som försvunnit.

Artikel 134

De höga fördragsslutande parterna skola eftersträva att efter fientligheternas eller ockupationens upphörande bereda alla internerade tillfälle att återvända till den ort, där de senast haft sin hemvist eller underlätta deras återsändande till hemlandet.

Artikel 135

Kvarhållande makt skall bestrida kostnaderna för återsändandet av de frigivna internerade till de platser, där de voro bosatta, då interneringen ägde rum, eller, därest de internerade blevo gripna av nämnda makt på genomresa eller på öppna havet, erforderliga kostnader till destinationsorten eller för återresan till avgångsorten. Därest kvarhållande makt vägrar tillstånd för internerad, vilken frigivits, och som tidigare haft stadigvarande hemvist inom dess territorium, att bosätta sig därstädes, skall nämnda makt bestrida kostnaderna för hans hemsändande. Därest emellertid den internerade föredrager att återvända till sitt hemland på eget ansvar eller för att hörsamma den regering, under vilken han lyder, är den kvarhållande makten ej skyldig bestrida kostnaderna för dennes resa utanför eget territorium. Nämnda makt är ej förpliktad att bestrida kostnaderna för hemsändande av internerad, vilken blivit internerad på egen begäran. Därest internerad förflyttas i enlighet med artikel 45, skola den makt, som företager förflyttningen, och den makt, som mottager de internerade, träffa överenskommelse om fördelningen av kostnaderna. Föregående bestämmelser skola icke utgöra hinder för särskilda överenskommelser, som kunna slutas mellan de stridande parterna, beträffande utväxling och hemsändande av egna i fiendehand befintliga medborgare.

Del V. Upplysningsbyråer

Artikel 136

Vid uppkomsten av en konflikt och i varje fall av ockupation skall envar stridande part upprätta en officiell byrå med uppgift att mottaga och lämna upplysningar rörande skyddade personer, som befinna sig i dess våld. Var och en av de stridande parterna skall med minsta möjliga dröjsmål lämna sådan byrå upplysningar om åtgärder, som vidtagits mot skyddad person, vilken sedan mer än två veckor hållits i förvar, ålagts bestämd vistelseort eller internerats. Den skall vidare uppdraga åt vederbörande myndigheter att skyndsamt förse förenämnda byrå med upplysningar rörande alla förändringar med avseende på dessa skyddade personer, såsom förflyttningar, frigivanden, hemsändanden, flykter, sjukhusvistelser, födelser och dödsfall.

Artikel 137

Den nationella byrån skall omedelbart på snabbaste sätt och genom förmedling av å ena sidan skyddsmakt samt å andra sidan den i artikel 140 omförmälda centrala byrån översända upplysningar beträffande skyddade personer till de makter, vars medborgare nämnda personer äro, eller till de makter, på vars område vederbörande hade sitt hemvist. Byråerna skola vidare besvara alla till dem riktade förfrågningar rörande skyddade personer. Upplysningsbyrå skall befordra upplysningar beträffande skyddade personer försåvitt icke befordran därav kan inverka menligt för vederbörande person eller dennes släktingar.Även om så må vara fallet, må sådana upplysningar icke undanhållas den centrala byrån, vilken, sedan den blivit underrättad om omständigheterna, skall vidtaga erforderliga i artikel 140 angivna säkerhetsåtgärder. Alla skriftliga meddelanden, som lämnas av Upplysningsbyrå, skola vara bestyrkta genom underskrift eller sigill.

Artikel 138

De av den nationella byrån mottagna eller befordrade upplysningarna skola vara av sådan natur, att de kunna möjliggöra en bestämd identifiering av den skyddade personen och ett skyndsamt underrättande av hans anhöriga. Upplysningarna skola beträffande varje person innefatta åtminstone fullständigt namn, födelseort och fullständigt födelsedatum, nationalitet, sista hemvist och utmärkande kännetecken, faderns förnamn, moderns ursprungliga tillnamn, åtgärd vidtagen mot vederbörande person samt plats och datum därför, adress under vilken denne kan tillskrivas liksom namn och adress på den person, som bör underrättas. Likaledes skola upplysningar rörande svårt sjuka och svårt sårade internerades hälsotillstånd regelbundet och, såvitt möjligt varje vecka, förmedlas.

Artikel 139

Varje nationell upplysningsbyrå skall vidare hava till uppgift att uppsamla alla personliga värdeföremål, som efterlämnats av i artikel 136 omförmälda skyddade personer, i synnerhet efter dem, som hemsänts eller frigivits eller vilka flytt eller avlidit. Vederbörande upplysningsbyrå skall vidarebefordra ovannämnda värdeföremål antingen direkt till vederbörande eller, om så erfordras, genom förmedling av den centrala byrån. Sådana föremål skola försändas i av byrån förseglade paket; vid paketen skola vara fogade intyg, vari föremålens ägares identitet noggrant angives, samt fullständig innehållsförteckning för paketet. Specificerade förteckningar skola bevaras beträffande mottagande och försändande av sådana värdeföremål.

Artikel 140

En central byrå för upplysningar angående skyddade personer, i synnerhet internerade, skall upprättas i neutralt land. Röda Korsets internationella kommitté skall, om den finner det nödvändigt, föreslå vederbörande makter upprättandet av en dylik byrå, vilken må vara samma som den i artikel 123 av Genéve-konventionen den 12 augusti 1949 angående behandlingen av krigsfångar föreskrivna byrån. Denna byrå skall hava till uppgift att samla alla upplysningar av i artikel 136 angivet slag, som den kan erhålla på officiell eller privat väg; den skall så snabbt som möjligt översända dem till vederbörande personers hemländer eller bosättningsländer, utom då sådana befordringar skulle kunna inverka menligt på de personer, som beröras av nämnda upplysningar eller på deras anförvanter. Byrån skall av de stridande parterna beviljas erforderliga lättnader för överbringandet av sådana upplysningar. De höga fördragsslutande parterna och särskilt de, vilkas medborgare komma i åtnjutande av centralbyråns tjänster, uppmanas att lämna denna det finansiella stöd, varav den må vara i behov. Dessa bestämmelser få icke tolkas såsom medförande någon inskränkning i den humanitära verksamhet, som utövas av Röda Korsets internationella kommitté och av de i artikel 142 nämnda hjälpföreningarna.

Artikel 141

Upplysningsbyråerna liksom den centrala upplysningsbyrån skola åtnjuta portofrihet för all post ävensom de i artikel 110 omförmälda förmånerna samt, i största möjliga utsträckning, frihet från eller i varje fall betydande nedsättning av telegramavgifter.

Avdelning IV. Konventionens verkställighet Del I. Allmänna bestämmelser

Artikel 142

Med förbehåll för åtgärder, som de ur säkerhetssynpunkt eller av annat rimligt skäl kunna anse oundgängliga, skola kvarhållande makter välvilligt mottaga representanter för religiösa organisationer, hjälpföreningar eller varje annan organisation, som önskar bispringa de skyddade personerna. Dessa skola liksom deras behörigen befullmäktigade om-bud beredas erforderliga lättnader för besök hos de skyddade personerna, fördelande bland dem av gåvor och av materiel, oavsett ursprunget, som är avsett för undervisnings-, rekreations- eller religiösa ändamål eller för att hjälpa fångarna organisera sin fritid inom interneringsplatserna. Förenämnda föreningar och organisationer kunna bildas antingen på den kvarhållande maktens område, eller i annat land eller ock hava en internationell karaktär. Kvarhållande makt må begränsa antalet föreningar och organisationer, vilkas ombud skola vara berättigade att utöva sin verksamhet på dess territorium eller under dess kontroll, under förutsättning dock att en sådan begränsning icke förhindrar verksam och tillräcklig hjälp åt samtliga skyddade personer. Röda Korsets internationella kommittés särställning på detta område skall städse förbliva erkänd och respekterad.

Artikel 143

Skyddsmakternas representanter eller delegerade skola äga rätt att begiva sig till alla platser, varest skyddade personer befinna sig, särskilt platser för internering, häkte och arbete. De skola hava tillträde till alla lokaler, som användas av skyddade personer, och skola hava rätt att utan vittnen samtala med de internerade, om så erfordras genom tolk. Sådana besök må icke annat än av tvingande militära hänsyn och då endast undantagsvis och för en kortare tid förbjudas. Varaktigheten av och antalet sådana besök må icke begränsas. Skyddsmakternas representanter och delegerade skola äga full frihet att välja de platser, de önska besöka. Kvarhållande makt, ockupationsmakt, skyddsmakt samt i ifrågakommande fall de skyddade personers hemland, som skola besökas, må överenskomma, att personer av de internerades egen nationalitet medgivas medfölja vid besök. Röda Korsets internationella kommittés delegerade skola ävenledes åtnjuta ovannämnda förmåner. Sålunda utsedda ombud skola godkännas av den makt, under vars överhet de områden, där de skola utöva sin verksamhet, stå.

Artikel 144

De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att såväl i fredstid som i krigstid inom sina respektive länder giva största möjliga spridning åt texten till denna konvention och särskilt att införa studier därav i planerna för den militära och såvitt möjligt den civila undervisningen, i syfte att konventionens grundsatser bringas till hela befolkningens kännedom. De civila, militära, polisiära och andra myndigheter, som i krigstid skola hava ansvar för skyddade personer, skola innehava texten till denna konvention och hava erhållit särskild undervisning om dess bestämmelser.

Artikel 145

De höga fördragsslutande parterna skola genom schweiziska förbundsrådet och, då fientligheter pågå, genom skyddsmakt delgiva varandra officiella översättningar av denna konvention, ävensom de lagar och reglementen, de må komma att antaga för att säkerställa tillämpningen av densamma.

Artikel 146

De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att vidtaga erforderliga lagstiftningsåtgärder för fastställande av verksamma straffpåföljder för personer, som begått eller givit befallning om begående av någon av i följande artikel angivna svåra överträdelser av denna konvention. Envar fördragsslutande part skall vara skyldig att efterspana personer, som anklagas för att hava begått eller att hava givit befallning om svår överträdelse, samt att oavsett nationalitet ställa sådan person inför egen domstol. Part må även, om den det fördrager, med iakttagande av föreskrifterna i sin lagstiftning utlämna sådan person till annan fördragsslutande part för att dömas, under förutsättning att denna fördragsslutande part har intresse av överträdelsens beivrande och har förebragt tillräckliga skäl för åtal. Envar fördragsslutande part skall vidtaga erforderliga åtgärder för att handlingar, vilka stå i strid med denna konvention men icke jämlikt följande artikel utgöra svåra överträdelser, bringas att upphöra. Under alla förhållanden skola de anklagade beträffande förfarande och försvar åtnjuta garantier, vilka icke må vara mindre förmånliga än de, som föreskrivas i artikel 105 och följande artiklar av Genève-konventionen den 12 augusti 1949 angående behandlingen av krigsfångar.

Artikel 147

De svåra överträdelser, som avses i föregående artikel, äro sådana som, såvida de begåtts mot jämlikt denna konvention skyddade personer eller egendom, innefatta någon av följande handlingar: uppsåtligt dödande, tortyr eller omänsklig behandling, inbegripet biologiska experiment, uppsåtligt förorsakande av svårt lidande eller svår skada till kropp eller hälsa, olaglig deportation eller förflyttning, olaglig inspärrning av skyddad person, tvingande av skyddad person att tjänstgöra i den fientliga maktens stridskrafter eller vidtagande av åtgärd, varigenom han berövas sin i denna konvention föreskrivna rätt att bliva opartiskt och i laga ordning rannsakad och dömd, tagande av gisslan, olaglig och godtycklig förstörelse och tillägnelse av egendom i stor omfattning, vilket icke rättfärdigas av militär nödvändighet.

Artikel 148

Fördragsslutande part må icke fritaga sig själv eller annan fördragsslutande part från det ansvar, som den eller annan fördragsslutande part påtagit sig på grund av i föregående artikel angivna överträdelser.

Artikel 149

Därest stridande part det begär, skall beträffande varje påstådd kränkning av konventionen undersökning företagas jämlikt förfarande, som parterna äga att sinsemellan fastställa. Om överenskommelse rörande förfarandet för undersökningen icke uppnås, skola parterna gemensamt utse skiljedomare, som skall bestämma förfarandet. Har kränkning befunnits vara förhanden, skola parterna i konflikten så skyndsamt som möjligt bringa densamma att upphöra samt bestraffa de skyldiga.

Del II. Slutbestämmelser

Artikel 150

Denna konvention är avfattad på franska och engelska språken. Båda texterna hava lika vitsord. Schweiziska förbundsrådet skall ombesörja officiella översättningar av konventionen till ryska och spanska språken.

Artikel 151

Denna konvention, som skall bära denna dags datum, må intill den 12 februari 1950 undertecknas av samtliga makter, som låtit sig företrädas vid den i Genève den 21 april 1949 öppnade konferensen.

Artikel 152

Denna konvention skall, så snart ske kan, ratificeras och ratifikationshandlingarna skola deponeras i Bern. Vid varje deponering av ratifikationsinstrument skall protokoll upprättas samt bestyrkt avskrift därav genom schweiziska förbundsrådet tillställas samtliga makter, vilka undertecknat konventionen eller anmält sin anslutning till densamma.

Artikel 153

Denna konvention skall träda i kraft sex månader efter det att minst två ratifikationsinstrument deponerats. För var och en av de höga fördragsslutande parterna skall den sedermera träda i kraft sex månader efter deponeringen av dess ratifikationsinstrument.

Artikel 154

I förhållandet mellan de makter, som äro bundna av Haagkonventionen angående landkrigets lagar och bruk antingen av den 29 juli 1899 eller av den 18 oktober 1907, och som äro anslutna till förevarande konvention, skall den sistnämnda komplettera del II och III i det till ovannämnda Haagkonventioner hörande reglementet.

Artikel 155

Från och med den dag, då denna konvention träder i kraft, skall den stå öppen för anslutning för envar makt, som icke undertecknat densamma.

Artikel 156

Anslutning skall skriftligen anmälas till schweiziska förbundsrådet och träder i kraft sex månader efter den dag, då anmälan mottagits av förbundsrådet. Schweiziska förbundsrådet skall om anslutning underrätta samtliga makter, vilka undertecknat konventionen eller anmält sin anslutning till densamma.

Artikel 157

I sådana fall, som avses i artiklarna 2 och 3, skola ratifikationer och anslutningar, vilka av de stridande parterna verkställts före eller efter fientligheternas eller ockupations början, hava omedelbar verkan. Meddelande angående ratifikation eller anslutning av part i konflikten skall lämnas av schweiziska förbundsrådet på snabbaste väg.

Artikel 158

Envar av de höga fördragsslutande parterna skall hava rätt att uppsäga denna konvention. Uppsägningen skall skriftligen anmälas till schweiziska förbundsrådet. Detta skall om sådan anmälan underrätta samtliga höga fördragsslutande parters regeringar. Uppsägningen skall icke erhålla rättsverkan förrän ett år efter det att anmälan till schweiziska förbundsrådet skett. Uppsägning, som anmälts under pågående konflikt, i vilken den uppsägande makten deltager, skall dock icke erhålla rättsverkan, förrän fred slutits och i vart fall icke förrän verksamhet för frigivande, hemsändande och återinstallering av genom denna konvention skyddade personer slutförts. Uppsägning skall endast gälla i fråga om uppsägande makt. Den skall icke ha någon inverkan på de skyldigheter, som åligga parterna i konflikten jämlikt folkrättens grundsatser, sådana dessa framgå av mellan civiliserade nationer vedertagna sedvänjor, mänsklighetens bud och det allmänna rättsmedvetandets krav.

Artikel 159

Schweiziska förbundsrådet skall låta inregistrera denna konvention hos Förenta Nationernas sekretariat. Likaledes skola meddelanden om ratifikationer, anslutningar och uppsägningar, som i avseende på denna konvention mottagas av schweiziska förbundsrådet, av detta tillställas Förenta Nationernas sekretariat. Till bekräftande härav hava undertecknade, efter att hava deponerat sina respektive fullmakter, försett denna konvention med sina underskrifter. Som skedde i Genève den 12 augusti 1949 på franska och engelska språken, skolande originalet förvaras i Schweiziska Edsförbundets arkiv. Schweiziska förbundsrådet skall till envar av signatärmakterna liksom till stat, som anslutit sig till konventionen, överlämna bestyrkt avskrift av konventionen.

____________________

This entry was posted in Arkiv, Folkrätt. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

Leave a Reply

Your email address will not be published.