Partiprogram för Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) (från 21 sept. 2004)

Sökning i partiprogrammet

För att underlätta orienteringen i programmet som har 34 punkter och inte några rubriker så ligger början på det första stycket under varje punkt som en länk här nedan. Man får en indikation om vad punkten handlar om genom att läsa den första raden.

 

1. Vår älskade moderland Indien är ett av de äldsta, största och folkrikaste

 

2. Under tusentals år har den feodalism som dominerat Inden varit en stel 

 

3. Det indiska proletariatet uppträdde på historiens scen från de fattiga och

 

4. Ända från början av det brittiska styret måste de möta det indiska folkets

 

5. Kongresspartiet, och senare det gandhiska ledarskapet för Kongressen

 

6. Med segern i den stora oktoberrevolutionen 1917 i Ryssland, under 

 

7. Under och efter Andra världskriget, med de fascistiska styrkornas

 

8. På den indiska sub-kontinenten uppkom en revolutionär situation utan

 

9. Under de följande åren av formell självständighet, vilken i grunden

 

10. Efter det direkta kolonialstyrets slut antog imperialismen nya former av

 

11. Enligt imperialisternas, särskilt USA-imperialisternas, diktat och planer,

 

12. Efter Andra världskrigets slut uppträdde USA-imperialismen som det

 

13. Den indiska kompradorbyråkratiska klassen är en av huvudverktygen för

 

14. Skrämd av folkets vrede som visats av bondeupproren, och särskilt

 

15. Efter maktöverförandet 1947 tillgrep de indiska härskande klasserna

 

16. Imperialismens kriser som började uppträda i början av 1970-talet

 

17. Den indiska härskande klassen har inte bara ärvt det blodiga

 

18. När man betraktar Indiens dominerande position i hela Sydasien har

 

19. Det finns fyra viktiga motsättningar i vårt land:

 

20. Indien är ett mångnationellt, mångspråkigt land som omfattar många

 

21. Det fördömliga kastsystemet och kastismen, särskilt den brahminska

 

22. Sedan det klassindelade samhällets uppkomst har kvinnorna varit offer

 

23. Under det bedrägliga namnet och täckelsen av sekularism fortsätter

 

24. Omkring 8% av Indiens befolkning består av adivasis eller stammar

 

25. Det indiska samhällets halv-koloniala och halv-feodala karaktär avgör

 

26. Idag dominerar den ruttna, sönderfallande, antidemokratiska,

 

27. I vårt land påtvingades det parlamentariska systemet uppifrån avden

 

28. Indien är ett halv-kolonialt, halv-feodalt land med ojämn utveckling

 

29. Beroende av den särskilda socio-ekonomiska utvecklingen i vårt land

 

30. Bönderna är huvudkraften i den demokratiska revolutionen som utförs

 

31. I Indien fortsatte de äkta revolutionära krafterna, representerande

 

32. För att nå seger i revolutionen är dessa de tre magiska vapnen

 

33. Det indiska proletariatets förtrupp, det revolutionära kommunistiska

 

34. Folkets demokratiska stat kommer att utföra följande uppgifter:


Partiprogram för Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna)

 

Översättning: Björn Brum

Inledning

CPI(ML):s [Communist Party of India(Marxist-Leninist) program från 1970 och MCC:s [Maoist Communist Centre of India] dokument från 1969 har givit den indiska revolutionen den riktiga revolutionära generallinjen efter att ha brutit den under årtionden befästa revisionismen i den indiska kommunistiska rörelsen. Linjen som lades ut i dessa två dokument har vidare berikats i de två partiernas olika konferenser och kongresser grundat på de omfattande erfarenheterna som har samlats av de två organisationerna under ledande av folkkriget i Indien och de viktiga skeenden som har ägt rum i den inhemska och internationella situationen.

Våra två partiers historia, som företräder de två viktigaste maoistiska strömningarna i Indien, är djupt rotade i de 1960-talets omvälvande period. Det var perioden under vilken de två enastående och framstående ledarna i våra två strömningar – kamraterna CM [Charu Mazumdar] och KC [Kanai Chatterjee] – trädde fram på scenen i tillämpandet av MLM [marxismen-leninismen-maoismen] på Indiens konkreta förhållanden och genom att bekämpa, avslöja och bryta loss från den gamla revisionismen av CPI:s [Communist Party of India] och CPI(M):s [Communist Pary of India(Marxist), skrivs ofta som CPM] märke. Den stora naxalbarirevolten som leddes av kamrat CM i maj 1967 visade sig vara stridssignalen för ”våråska över Indien”.

Under den följande perioden fortsatte inte bara våra två maoistiska strömningar arvet efter våra älskade ledares utan uppnådde också stora framgångar i att återuppbygga och främja den väpnade agrarrevolutionen genom utdraget folkkrig. Som ett resultat återskallar vågorna i ‘våråskans’ nya fas idag i Andhra [Andhra Pradesh], Bihar-Jharkhand, Dandakaranaya och andra områden i vårt land; de känns alltmer över hela Indien och långt därbortom.

Idag ger den allt djupare ekonomiska och politiska krisen i landet som en del av den allsidiga krisen på den internationella scenen god jordmån för en ny stor våg av folkrörelser, inklusive den revolutionära rörelsen under ledning av vårt förenade parti. Genom att ge det mycket behövda ledarskapet till folkets landsomfattande rörelse kommer det enade partiet att påskynda det väpnade agrarrevolutionära kriget i landet. Mot den bakgrunden är vi förvissade om att detta nya partiprogram kommer att tjäna till att ge större klarhet beträffande partiets generallinje till alla medlemmar och att hjälpa partiet att anta ledarskapet i den stigande vågen av folkkamper och i att främja folkkriget i hela landet.

 

Partiprogram

1.

Vår älskade moderland Indien är ett av de äldsta, största och folkrikaste länderna i världen, bebott av nära 1,1 miljarder människor. Vårt land är ett land begåvat med rika naturresurser som jord, arbetskraft, djur, vatten, mineraler, skogar etc. Indien är ett multinationellt land bestående av olika nationaliteter och stammar som går genom olika stadier i sin utveckling, inklusive folk med olik religiösa tro. Det stora flertalet av befolkningen i vårt land är i huvudsak beroende av jordbruk. Således är det i grunden ett land av bondemassor. Folket i detta land är hårt arbetande och duktigt. Det är också ett land med en av de äldsta civilisationerna. På det hela så är vårt land och folk arvtagare till en rik revolutionär tradition och till ett strålande kulturellt arv.

 

2.

Under tusentals år har den feodalism som dominerat Inden varit en stel kastbaserad feodalism som byggdes på brahminsk [brahminer: högsta kasten inom hinduismen] ideologi. Detta fördärvliga kastsystem var av enormt värde för att utvinna stora överskott från de förtryckta, särskilt de så kallade kastlösa, som drevs till slavliknande villkor. Det är i denna situation av efterblivenhet som den brittiska kolonialismen ingrep med sitt Ostindiska Kompani. Därefter, med början vid segern i slaget vid Plassey 1757 [när britterna slog franska trupper i Indien] började de brittiska kolonialisterna att besätta hela landet och lyckades upprätta sin egen direktstyrelse under de följande århundradena. Vid den tiden hade Indien blomstrande handel och kommers jämsides med framgångsrikt hantverk och hemindustri. Embryot till en varuekonomi kom fram urdet feodala samhällets livmoder. Men de brittiska kolonialisternas utsugande och förtryckande välde förstörde brutalt denna utveckling. De ruinerade också skoningslöst inhemska hantverkare och handlare. Byarnas självförsörjande naturliga ekonomi upplöstes inledningsvis i viss grad och senare i stor omfattning. De förvandlade Indien till en källa för deras råvaror och marknad för deras industrivaror. Under nästan omkring 200 år av deras direkta koloniala styre och utplundring förvandlades den indiska ekonomin till en ekonomi som var fullständigt beroende av imperialismen. Den indiska ekonomin blev sålunda integrerad i världens kapitalist-imperialistiska ekonomi i en underordnad position och var sedan formad för att passa det brittisk-imperialistiska finanskapitalets behov.

För att befästa sitt styre och fortsätta sin hänsynslösa utsugning bevarade de brittiska kolonialisterna de feodala krafterna och ändrade samtidigt deras inriktning till nya zamindarer som handlade som deras sociala stöttor, genom fast bosättning i form av zamindar-, mahalwari- och rayatwarisystemen för jordägande. Sålunda förvandlade de brittiska härskarna det självständiga och feodala Indien till ett kolonialt och halvfeodalt Indien.

 

3.

Det indiska proletariatet uppträdde på historiens scen från de fattiga och ruinerade bönderna med vilka de brittiska kolonialisterna byggde järnvägar, gruvor, dockor, plantager och ett fåtal industrier. Därigenom trädde den nuvarande klassen av stora komprador-kapitalister fram från komprador-köpmännen, penningutlånarna, feodalhärskarna och storgodsägarna som investerade i branscher som textil, jute, stål, papper, cement och plantager under ledning av och enligt de brittiska imperialisternas behov och planering, och som är fullständigt beroende av imperialismen för överlevnad och tillväxt. Vid samma tid kom en utbildad småborgerlig klass fram ur utbildningssystemet som hade införts av de brittiska imperialisterna för att passa deras förvaltning och styre.

 

4.

Ända från början av det brittiska styret måste de möta det indiska folkets ärorika nationella befrielsekamp. Efter den brittiska ockupationen är Indiens historia berättelsen om oavbrutna historiska strider utförda av det indiska folket mot de brittiska imperialisterna och även mot den feodala utsugningen och förtrycket. Denna historia har varit berättelsen om de lysande revolutionära bondestriderna, och det ena bondeupproret efter det andra kom upp på scenen. En serie av bondestrider och uppror mot de brittiska kolonialisterna och deras feodala stöd, som santhalrevolten 1854-56, kulminerade i det första kriget för självständighet 1857, som är början av den indiska demokratiska revolutionen. Denna resning av den revolterande armén, bönderna och patriotiska människor, spred sig genom landet som en gräsbrand, orsakade många förödmjukande nederlag för kolonialisterna och skakade själva grunden för det utländska brittiska styret. Men det slutade i misslyckande på grund av det feodala ledarskapet och dess förräderi.

Därefter ägde ett stort antal väpnade bonde- och stamrevolter rum mot de brittiska kolonialisterna och deras feodala stöttor. Men eftersom vare sig arbetarklassen var stark nog att ge ledarskap eller att arbetarklassens ideologi med ett parti baserat på en sådan ideologi fanns där slutade också dessa strider och uppror med misslyckande.

 

5.

Kongresspartiet, och senare det gandhiska ledarskapet för Kongressen fördes fram av de brittiska kolonialisterna för att avleda och få den växande anti-imperialistiska nationella befrielserörelsen att spåra ur och beröva folket revolutionärt ledarskap. Även då, när de arbetande massornas levnadsvillkor som ett resultat av den imperialistiska krisen och världskriget blev alltmer outhärdliga, reste sig bönderna, arbetarna och de andra arbetande människorna i ökande antal för att störta det brittiska väldet. Den revolutionära delen av småbourgeoisien grep och till vapen då och då i sin hjältemodiga kamp, särskilt kampen ledd av Bhagat singh [revolutionär, 1907-1931, avrättad av britterna] och hans revolutionära grupp. Deras hjältemodiga strider har lämnat outplånliga intryck hos folket, medan utsugarna och förtryckarna blev skrämda. Inledd med bondekampen i Champaran (Bihar) ingrep det gandhiska ledarskapet, lojala mot britterna och representerande den stora compradorbourgeoisien och godsägarklasserna, med ideologin av icke-våld, passivt motstånd och ‘satyagraha‘ [ungefär ‘andlig kraft’ eller ‘sanningskraft’] och avledde därmed den växande nationella befrielserörelsen från kampens och revolutionens väg till kapitulationens och schackrandets väg. För att skydda sina politiska och ekonomiska intressen gjorde de brittiska härskarna några politiska och ekonomiska eftergifter för den stora kompradorbourgeoisien samt godsägarna så att de skulle verka som stabila stöttepelare för den brittiska imperialismen.

 

6.

Med segern i den stora oktoberrevolutionen 1917 i Ryssland, under ledning av kamrat Lenin, spreds den marxist-leninistiska ideologin i vårt land. Under påverkan av denna ideologi, och som ett resultat av heroiska och militanta strider utkämpande mot brittisk imperialism av proletariatet, bildades CPI 1925. Men trots otaliga tillfällen kunde inte proletariatets ledning och dess parti etablera sig själv i befrielserörelsen. Kommunistpartiets ledning vägrade oavbrutet att erkänna det gandhiska ledarskapets verkliga karaktär. Därigenom misslyckades det att avskilja sig och kämpa emot det samt att ta den riktiga revolutionära vägen och revolutionära initiativet. De fortsatte snarare att kräla efter det gandhiska ledarskapet och vände ryggen mot att länka marxismen-leninismens universella sanning med den indiska revolutionens konkreta praktik. Detta ledarskap kunde inte göra den riktiga klassanalysen av det indiska samhället och underlät också att integrera sig med det modiga indiska folket, särskilt bönderna. De vägrade också att lära av och följa den triumfatoriskt framryckande kinesiska revolutionen under ledning av kamrat Mao Tse-tung och det kinesiska kommunistpartiet. De tog inte den väpnade kampens väg för att gripa den politiska makten i den nationella befrielserörelsen. Fastän den objektiva revolutionära situationen var ytterst förmånlig i Indien vid den tiden vände ledarskapet alltid sina ryggar mot att ta den rätta vägen med utdraget folkkrig och väpnat nationellt befrielsekrig. I själva verket hjälpte kommunistpartiets ledning till att spåra ur den anti-imperialistiska folkliga militanta rörelsen och drog de revolutionära massorna bakom det gandhiska ledarskapet genom att bilda en opportunistisk allians med det. Främst av allt så förrådde detta ledarskap den stora väpnade bonderevolten i Telangana [i nordvästra Andhra Pradesh] och grävde ned sig själv i parlamentarismens träsk och revisionism i det bedrägliga förevändningen att använda parlamentet. Detta också vid en sådan tid när den objektiva situationen var ojämförligt förmånlig för att främja agrarrevolutionen och det utdragna folkkrigets väg upplyst av kamrat Mao Tse-tung och den segerrika kinesiska revolutionen. Trots det stod modiga revolutionära medlemmar av kommunistpartiet vid det kämpande folkets sida och ledde många strider. De gav sina värdefulla liv för att uppnå det höga målet att fullborda den indiska revolutionen som en del av den världsproletära revolutionen.

 

7.

Under och efter Andra världskriget, med de fascistiska styrkornas fullständiga nederlag orsakade av Sovjetunionens röda väpnade styrkor och världens folk ledda av den store Stalin, med det avsevärda försvagandet av imperialismen som ett resultat av kriget, med uppkomsten av den folkdemokratiska makten i östeuropeiska länder och den kinesiska revolutionens jordskakande seger under ledning av kamrat Mao Tse-tung, vilket lyste upp vägen till befrielse för de förtryckta nationerna och folken i hela världen, med upprättandet av det världssocialistiska systemet på en tredjedel av jorden tillsammans med det ojämförliga uppsvinget i de nationella befrielsekamperna, etablerades en ny styrkebalans i världen. I synnerhet den kinesiska revolutionens seger förde konkret fram befrielsens väg för de förtryckta nationerna och folken i Asien, Afrika och Latinamerika från imperialismens utplundring och förtryck. Det är så den kinesiska revolutionen spelade en kraftfull roll i att ändra maktbalansen i den situation som då rådde i världen.

I en sådan allvarlig situation som imperialisterna mötte blev det omedelbart nödvändigt för dem att ändra deras gamla stil av direkt kolonialt styre och anta en ny stil av kolonialt styre och utplundring genom att lita på de ombud de hade valt och skolat för att rädda sig själva, eftersom den nya situationen hade redan försvagat dem i hög grad. Imperialisterna hade redan skolat sina valda ombud som företrädde de stora kompradorkapitalisterna och godsägarklasserna som sin trogna härskande klass; därigenom ändrade de den gamla koloniala formen för sin utplundring och styre till den nykoloniala formen av indirekt styre, utplundring och kontroll.

 

8.

På den indiska sub-kontinenten uppkom en revolutionär situation utan motstycke under och i återverkningarna omedelbart efter Andra världskriget. Den kraftfulla rörelsen för släppande av fångarna från ‘Azad Hind Fauz’ [indiska trupper som samarbetade med japanerna under Andra världskriget] ; kraftfulla studentdemonstrationer över hela Indien; Tebhaga [militant kommunistisk rörelse bland fattigbönder i Bengalen 1946], och Bakashtrörelser tillsammans med den mäktiga anti-feodala rörelsen i furstestaterna; de post- och telegrafanställdas strejk; det ärorika myteriet i kungliga indiska flottans styrkor i Bombay tillsammans med ökande motvilja i armén och flygvapnet; polisrevolt i Bihar; arbetarklassens solidaritetskamp och inledningen till de historiska väpnade bondestriderna i Telangana, förde det imperialistiska styret i Indien nästan till randen av sammanbrott.

I detta läge använde de brittiska imperialisterna sina trogna kompradoragenters tjänster, ledarna för Kongresspartiet och Muslimska förbundet, för att upprätthålla sin utplundring, kontroll och indirekta styre för att undertrycka det indiska folkets revolutionära uppsving. Under konspirationer och intriger som resulterade i lokal [i originalet: communal, men det är inte ‘kommuner’ som avses] blodspillan och massakrer delades landet på religiös grund. Brittiska imperialister överförde makten till sina trogna ombud, ledarskapet för Kongresspartiet som företrädde de kompradorbyråkratiska kapitalisterna och stora godsägarklasserna, och försvann bakom ridån. Deklarationen om ‘självständighet’ 1947 var inget annat än i grunden falsk. I själva verket ersattes de brittiska imperialisternas direkta kolonial- och halvfeodala system med ett halvkolonialt och halvfeodalt system under den nykoloniala formen av indirekt imperialistiskt styre, utplundring och kontroll.

 

9.

Under de följande åren av formell självständighet, vilken i grunden var falsk, fortsatte dessa komprador-storborgerliga och storgodsägarklasser att tjäna imperialisterna troget. I det ändrade läget började vid sidan av de brittiska, amerikanska och andra imperialistiska utsugare de sovjetiska utsugarna också tränga in i vårt land i och med återupprättandet av kapitalismen av den krustjovistiska revisionismen efter kamrat Stalins död. De indiska styrande klasserna var underdåniga imperialisterna och höll dörrarna öppna för de imperialistiska makternas rövande och plundring av vårt land medan de uppfyllde sina egna intressen genom att utnyttja motsättningar mellan imperialisterna.

 

10.

Efter det direkta kolonialstyrets slut antog imperialismen nya former av indirekt styre, utplundring och kontroll av nationer och länder som var underordnade dem. Detta kallas nykolonialism. Den är en mer bedräglig och dold form av kolonialism. Nu fortsätter det imperialistiska finanskapitalet att utan hinder exporteras genom imperialisternas internationella institutioner som IMF [International Monetary Fund, Internationella valutafonden] och Världsbanken, som påtvingar hårda villkor och även genom lån och ‘gåvor’ från de imperialistiska länderna. Med detta har det ohejdade flödet av imperialistiskt finanskapital vidare ökat och dess grepp har också skärpts. Trots detta fortsätter också de multinationella företagens direktinvesteringar att öka.

Det imperialistiska finanskapitalets dominans och kontroll inom varje sfär av vårt liv – ekonomisk, politisk, militär och kulturell – fortsatte att öka mer och mer. I själva verket kontrollerar imperialisterna nyckelsektorerna av den indiska ekonomin och även administrationen. Det imperialistiska finanskapitalets allsidiga penetration och kontroll återspeglas i en fantastisk ökning av den totala mängden av imperialistiskt kapital, i tusentals samarbeten i teknologi och kapital, i ojämlika och förödmjukande överenskommelser och beroende av imperialismen för ‘hjälp’, gåvor och lån, kapitalvaror, teknisk kunskap, insatsvaror till jordbruket, militärleveranser och rustningsindustrier. Nyligen har det imperialistiska finanskapitalets strupgrepp på jordbrukssektorn också fortsatt att dras åt tillsammans med andra sektorer på grund av WTO [World Trade Organisation] och den imperialistiska globaliseringen. Allt detta har gjorts möjligt på grund av kompradorkapitalisternas och feodalklassernas underdånighet inför imperialismen. Sålunda fortsätter Indien att vara ett halvkolonialt och halvfeodalt land under den nykoloniala formen av indirekt imperialistiskt styre, utplundring och kontroll.

 

11.

Enligt imperialisternas, särskilt USA-imperialisternas, diktat och planer, fortsätter de stora kompradorkapitalisterna och feodala härskande klasserna att följa en sådan reaktionär utrikespolitik vilken tjänar imperialisterna enligt behoven för deras världsstrategi.

 

12.

Efter Andra världskrigets slut uppträdde USA-imperialismen som det mäktigaste imperialistlandet. Det hade sålunda trätt fram som huvudfienden för de förtryckta folken, förtryckta nationerna och världsproletariatet.

Sedan, efter kamrat Stalins frånfälle och särskilt sedan Sovjetunionens Kommunistiska Partis 20:e kongress, förvandlades Sovjet till ett kapitalistiskt land. Det har vidare framträtt som social-imperialistiskt och därmed som supermakt omkring 1970. Det fortsatte bära socialismens mantel och gjorde de östeuropeiska länderna till sina satelliter. Dessutom började det exploatera många förtryckta länder och nationer och lyckades upprätta sin dominans och kontroll över en del av dem. Det utrustade sig själv med en kärnvapenarsenal och framträdde som en stor fara och ondskefull fiende till världens folk. Det framträdde som huvudrival till USA-imperialismen för omfördelning och hegemoni över världen. Under denna tävlan om omfördelning och hegemoni förlorades miljoner liv i flera krig genom ombud, och vid några få tillfällen kom världen till och med till randen av världskrig. Även i Indien fortsatte dessa två supermakter att vara folkets stora förtryckare och utplundrare och tävlade med varandra. Men efter 1970-talet fortsatte de sovjetiska social-imperialisterna att ha den dominerande positionen under mer än två årtionden. Efter den sovjetiska supermaktens sammanbrott började de härskande klasserna i Indien att luta mot supermakten USA vilken för närvarande har den dominerande positionen.

 

13.

Den indiska kompradorbyråkratiska klassen är en av huvudverktygen för imperialisternas utplundring och kontroll över Indien. Den är fullständigt knuten till och beroende av imperialismen för sin existens och utveckling. Dess intressen är nära sammanlänkade till imperialisternas intressen på alla områden. Den är knuten till imperialismen och allierad med feodalismen. Denna kompradorbyråkratiska kapitalistklass (eller storbourgeoisie eller statsmonopolistisk bourgeoisie) är ytterst reaktionär, folkfientlig och mot nationen och underkastar de breda indiska massorna – proletariatet, bönderna och småbourgeoisien – för hänsynslös utplundring och förtryck och är ett hinder för utvecklingen av den självständiga indiska ekonomin. Den begränsar också tillväxten av små- och mellanbourgeoisien och fortsätter att alliera sig med imperialismen för att upprätthålla de dekandenta förkapitalistiska produktionssätten. Sålunda är denna klass också ett av målen för den indiska nydemokratiska revolutionen.

 

14.

Skrämd av folkets vrede som visats av bondeupproren, och särskilt panikslagen av den stora och historiska bonderevolten i Telangana, har de storkapitalistiska kompradorerna och härskande feodala klasserna i Indien infört några ändringar i jordförhållanden i namn av att avskaffa feodalismen efter 1947, enligt imperialisternas behov och planering. ‘Furstestaterna’ och mellanliggande [‘intermediary’, meningen oklar] system för landbesittning upphävdes efter att ha betalat stora ersättningar. Men de stora godsägarnas monopol över marken fortsätter som sådan medan den stora befolkningen av jordlösa och fattiga bönder förblir berövade jorden.

Ännu idag är vårt land i grunden bondemassornas land eftersom två tredjedelar av befolkningen bor i jordbruksområdena. Det överväldigande flertalet bönder är den mest utsugna och förtryckta klassen. De tvingas att leva under de mest fördömda och ytterst fattiga villkor. Trots bedrägeriet med alla jordreformer är 30% av marken samlad i godsägarnas händer, vilka utgör bara 5% av befolkningen, medan mellanbönderna utgör ungefär 20% av landsbygdsbefolkningen, medan de rika bönderna utgör 10%. 65% av alla bönder är jordlösa och fattigbönder som inte har någon mark alls eller dålig jord. Extrema former av halvfeodal utsugning är ännu förhärskande på landsbygden. De viktigaste kvarvarande formerna av sådan exploatering är utpressning av deras produktion genom hälftenbruk, vilket rövar dem på upp till 50% av deras produktion, tvångsarbete, ocker- och köpmanskapital och andra former av utomekonomiskt tvång. Den mest onda formen av att utvinna överskott genom utomekonomiskt tvång var genom kastsystemet. Här måste hantverkar- och tjänstekasterna tjäna herrskapet på landet och prästerna för en nominell avgift. De listade kasterna [‘sheduled castes’, kaster med vissa rättigheter enligt Indiens författning] fortsätter att behandlas som nära nog slavar som även bidrar med gratis arbete och tjänster i ‘begars’ [ofritt arbete] namn.

Efterblivet jordbruk på splittrade marker, huvudsakligen beroende av primitiva metoder på några platser samt naturens nycker, underkastar en stor bondebefolkning inklusive ett överväldigande antal mellanbönder ett ömkligt liv. Landsbygden domineras av godsägare, ockrare, köpmän och religiösa institutioner. Dessa utsugande sektioner är stöttepelaren för de halvfeodala produktionsförhållandena i landet. Alla dessa fakta visar att vårt land är ett halvfeodalt land. Denna klass av feodala godsägare skyddar och uppammar kastism, kommunalism, vidskepelse, och underhåller privatarméer eller goonda-styrkor [‘goondas’, kriminella som kan hyras av godsägare och kapitalister för att slå mot folket], förevigar medeltida förtryck av massorna på landsbygden, och förtrycker daliter, adivasis och kvinnor genom att ofta genomföra massakrer, våldtäkter etc. Det är denna klass av förtryckare som håller samhällelig och politisk makt, säkrar förevigande av dekadent feodal kultur samt uppmuntrar kaster, fanatism, manlig dominans inklusive patriarkat och odemokratiska auktoritära idéer etc. på den stora landsbygden. De feodala godsägarnas auktoritet är kastbaserad. De använder sina högkastiga sociala och politiska förbindelser för att bevara denna auktoritet och terror på landsbygden. Brahminsk ideologi används för att ge detta religiös välsignelse. Detta är den övergripande dominerande aspekten av landsbygdssamhället i Indien och det viktigaste hindret för att släppa loss produktivkrafterna och utvecklingen av vårt land. Denna klass av ockrare, köpmän och storgodsägare är ytterst reaktionär och en social stötta för imperialismen; således är den en av de viktigaste målen för den nydemokratiska revolutionen i Indien.

 

15.

Efter maktöverförandet 1947 tillgrep de indiska härskande klasserna, för att tjäna imperialismen, flera åtgärder för att främja alternativa utvecklingsmodeller i stället för radikala jordreformer baserade på ”jord åt brukaren”. För det första förde de fram lokala utvecklingsprogram, lantliga kooperativ och Intensiva Jordbruksutvecklingsprogram (IADP, intensive agricultural development programmes) etc. med hjälp av, och enligt Ford- och Rockefellerstiftelsernas, Världsbankens och andra imperialistiska organs behov och planering. Sedan som fortsättning av dessa steg infördes den så kallade gröna revolutionen i Punjab och några lantliga fickor i landet i mitten av 1960-talet. Denna ‘gröna revolution’ var avsedd inte bara för att få låsta marknader för imperialistiska varor utan var också ett försök att motverka hotet av Röd Revolution och lösa den kroniska matkrisen.

Trots ökad produktivitet började de negativa resultaten av denna ‘gröna revolution’ komma till ytan mycket snart. Den ökade kostnaderna av insatsvaror till jordbruket kraftigt medan produktionspriserna släpade långt efter eller förblev nästan stillastående. Sålunda resulterade detta ökande gap i ett ökande nedgång i jordbruksbesparingar; därigenom fortsätter böndernas levnadsvillkor att försämras i stället för att förbättras, medan marknaden för imperialisternas jordbruksprodukter som jordbruksmaskiner, konstgödsel, HYV-utsäde [High-Yielding Varieties, sädesslag med hög avkastning] , bekämpningsmedel etc. fortsätter att växa tillsammans med deras vinster. Frånsett en handfull storgodsägare, inklusive några nya stora pro-kapitalistiska godsägare (från de gamla rikebönderna) fortsätter den stora majoriteten bönder, särskilt fattigbönderna och lantarbetarna, liksom en avsevärd sektion av mellanbönderna, att alltmer bli jagade i klorna på ockrare, köpmän, stora pro-kapitalistiska godsägare, medan bankernas och andra finansinstitutioners grepp också fortsätter att dras åt mer och mer. Med den ökande penetrationen av imperialistiskt finanskapital har dess grepp blivit än hårdare. Detta har vidare medfört några kapitalistiska produktionsförhållanden, men denna kapitalism är är mycket förvriden och oklar. Dessutom har jordfrågan i grunden inte blivit löst. Det är inget tvivel om att med ‘den gröna revolutionen’ har några nya klasskrafter trätt fram på scenen, men denna så kallade kapitalistiska utveckling har inte fört med sig annat än misär och åtföljande missnöje bland bondemassorna, och det i stor skala. Trots en del ändringar i ‘den gröna revolutionens’ områden har ingen betydande förändring skett i stort i Indiens halvfeodala relationer. Även om några ändringar finns där har de inte medfört några ändringar i kastsystemet.

 

16.

Imperialismens kriser som började uppträda i början av 1970-talet fortsätter att fördjupas mer och mer. Fast de fick visst andrum i samband med den tidigare sovjetstatens kapitalistiska imperialism kunde de inte komma över sin kris. Sålunda förde de fram den imperialistiska politiken med privatisering, liberalisering och globalisering mer kraftfullt. Dessa åtgärder har inte bara mer öppet skärpt det imperialistiska finanskapitalets grepp, men också ökat utsugningstakten och förtrycket av de förtryckta nationerna och folken. Trots detta har imperialismens kris nått ojämförliga nya höjder under de senaste åren, som man inte märkt av sedan slutet av Andra världskriget, och de normala sätten att lösa dem har redan uttömts. I detta sammanhang har USA-imperialisterna öppet börjat tillgripa militära medel i sina desperata försök att komma ur de djupt rotade och allsidiga ekonomiska, politiska och sociala kriserna.

Idag opererar tusentals stora imperialistiska multinationella och transnationella företag öppet i Indien och alla andra efterblivna länder. Imperialismen går i växande grad mot att genom denna politik trampa den så kallade suveräniteten under fötterna i den nykoloniala typen av halvkoloniala länder. Alla sorters restriktioner för den autokratiska kontrollen, expansionen och obegränsade utsugningen av det imperialistiska finanskapitalet är i växande grad avlägsnade. Den så kallade offentliga sektorn, vilken skapades under det bedrägliga namnet socialism för att missleda den offentliga opinionen, erbjuds till kompradorbourgeoisien och imperialistiska multinationella företag. Dessa åtgärder förvärrar ytterligare levnadsvillkoren för bondemassorna, särskilt de jordlösa och fattiga bönderna, inklusive stora grupper av mellanbönderna och en sektion av de rika bönderna. Levnadsvillkoren för andra arbetande människor, särskilt arbetarklassen, bönder, studenter och ungdomar inklusive kvinnor, tjänstemän och småbourgeoisie försämras i allt högre grad och de kastas in i en kris på liv och död. Sålunda skapas en fruktbar jordmån för uppsving mot imperialismen och dess trogna härskande klasser.

I enlighet med imperialisternas behov och planering har den härskande klassen i Indien slumpmässigt genomfört industrialisering. Genom irrationell exploatering av naturresurserna har den trampat ned miljönormerna och därmed satt den ekologiska balansen i fara även till kostnad av landets intressen.

 

17.

Den indiska härskande klassen har inte bara ärvt det blodiga statsmaskineriet från sina brittiska imperialistiska herrar, men har också bevarat och stärkt det ytterligare under de senaste sex årtiondena. Detta statsmaskineri är inget annat än ett instrument för undertryckande och förtryck, och företräder kompradorbourgeoisins och den imperialismen underdåniga godsägarklassens diktatur. Man försöker dölja det förtryckande styret bakom det bedrägliga parlamentariska systemets fasad. Detta statssystem företräder den halvkoloniala, halvfeodala systemet under nykolonial form av indirekt styre, utplundring och kontroll. Under de senaste åren har de repressiva tänderna i detta system inte bara ytterligare vässats utan också centraliserats mer och mer genom den komprador-feodala alliansen uppbackad av imperialismen. De viktigaste vapnen i detta blodtörstiga styre är välorganiserade och välutrustade moderna armé- och paramilitära styrkor tillsammans med poliskårer i olika stater, folkfientliga domstolar och en mäktig byråkrati korrupt upp till halsen. Detta statsmaskineri är ytterst reaktionärt och folkfientligt. Utan att krossa detta statsmaskineri kan alla strider för folkets grundläggande rätt och problem och för dess upphöjande inte gå framåt bortom en begränsad nivå.

 

18.

När man betraktar Indiens dominerande position i hela Sydasien har imperialisterna alltid backat upp, uppmuntrat och manat på de härskande indiska kompradorklassernas expansionistiska planer så att de kunde fortsätta sin ohotade kontroll över den stora vinstrika marknaden. De härskande kompradorklasserna i Indien fortsätter att i enlighet med imperialisternas behov och diktat skicka sina väpnade styrkor som legoknektar till andra länder i världen, som Somalia, Jugoslavien, Kongo, Rwanda etc. Genom denna aggressiva expansionistiska roll har den indiska kompradorbyråkratiska bourgeoisien, medan den i huvudsak tjänar imperialisterna, sina egna regionala intressen att plundra dessa länder på deras kapital, marknader, råmaterial etc.

På grund av dessa expansionistiska ambitioner och interventioner och undergrävande aktiviteter utförda av den indiska kompradorbyråkratiska bourgeoisien, stödd av imperialismen, har den indiska expansionismen framträtt som ett stort hot mot alla sydasiatiska länders och särskilt deras folks säkerhet och integritet med en mycket överlägsen armé tillsammans med ett starkt centraliserat statsmaskineri. De indiska härskande klasserna blandar sig i Nepals inre angelägenheter, inklusive visar beredskap att skicka sina arméer dit, just som den indiska armén sändes in i dåvarande Östpakistan (nu Bangladesh) 1971, och in i Sri Lanka för att undertrycka LTTE [Tamilska Befrielsetigrarna] 1987. Indiens härskande klasser har blivit ett viktigt medium för imperialistisk utplundring och kontroll av de sydasiatiska länderna och i synnerhet av deras folk. Således är det en av de viktigaste uppgifterna för det indiska proletariatet och de maoistiska krafterna i Indien att närmare förena sig med folket i Sydasien för att avslöja, bekämpa och besegra de indiska expansionisternas planer tillsammans med imperalisterna.

 

19.

Det finns fyra viktiga motsättningar i vårt land:

(i) Motsättningen mellan imperialismen och det indiska folket;

(ii) Motsättningen mellan feodalismen och de breda folkmassorna;

(iii) Motsättningen mellan kapital och arbete;

(iv) Motsättningar inom de härskande klasserna.

Av dessa fyra viktiga motsättningar är de två första motsättningarna grundläggande motsättningar. Dessa två motsättningar måste lösas under det nuvarande stadiet av den nydemokratiska revolutionen. Dessa två motsättningar spelar också den viktigaste eller dominerande rollen i utarbetandet av den övergripande strategin för det nuvarande stadiet av den indiska revolutionen.

Av dessa två grundläggande motsättningar är den andra motsättningen, det vill säga motsättningen mellan feodalismen och de breda massorna, huvudmotsättningen för närvarande. Under förloppet att lösa denna motsättning genom den väpnade agrarrevolutionen, som är den nydemokratiska revolutionens axel, det vill säga utdraget folkkrig, kommer lösningen av andra motsättningar att underlättas. Vid sidan av dessa två grundläggande motsättningar spelar de två andra viktiga motsättningarna också en viktig roll i att bestämma de strategiska och taktiska åtgärderna för den nydemokratiska revolutionen i Indien idag.

Vid sidan av dessa viktiga motsättningar finns det också några andra, vilka måste lösas som en underordnad del av lösningen av de grundläggande eller viktigaste motsättningarna.

 

20.

Indien är ett mångnationellt, mångspråkigt land som omfattar många kulturer. Dessa nationaliteter och stammar går genom olika stadier av sin utveckling. Vad beträffar nationalitetsfrågan så har imperialismen alltid antagit politiken att använda de utvecklade nationaliteterna som sitt instrument för att försena utvecklandet av andra outvecklade eller utvecklande nationaliteter och eliminera deras identitet och därmed fortsätta deras utsugning och förtryck. Även i Indien har de härskande klasserna, undergivna imperialismen, förvandlat landet till ett fängelse av nationaliteter under den så kallade parollen om landets ”enhet och integritet”. Det är i ett sådant sammanhang som de pågående nationalitsstriderna i olika delar av landet idag går framåt genom att antaga olika former, inklusive väpnad kamp. Kampen hos kashmirer, nagas, assameser, manipurer och andra nationaliteter i den nordöstra regionen pågår redan genom att antaga den väpnade formen. Folken från dessa förtryckta nationaliteter kämpar inte bara för sin identitet utan också för den rättvisa saken att uppnå deras hedrande rätt till självbestämmande, inklusive rätten till avskiljande och kravet på avskiljande.

Nationalitetsfrågan är ytterst en klassfråga. I ljuset av detta kan nationaliteternas strider bara uppnå äkta befrielse som en del av den större kampen riktad mot de härskande klasserna i Indien och de imperialistiska rovdjuren, genom att avancera mot fullbordandet av den nydemokratiska revolutionen under proletariatets ledning. Vårt parti måste otvetydigt stödja dessa nationalitetsstrider. Det måste också beslutsamt motsätta sig de ondskefulla försöken av de indiska härskande klasserna att undertrycka dessa rörelser med sin militära makt, Det måste också motsätta sig försöken av de indiska härskande klasserna att ensidigt påtvinga nationaliteterna hindi och engelska eller något annat språk. Rätten till självbestämmande inklusive rätten till avskiljande, måste strängt fasthållas och klargöras under alla omständigheter. Vårt parti måste också upprätthålla och klargöra ståndpunkten att slutgiltig och äkta lösning av nationalitetsfrågan ligger i upprättandet av en ny federation av folkdemokratiska republiker efter att ha fullständigt krossat det nuvarande centraliserade statsmaskineriet som företräder och skyddar imperialismens och feodalismens intressen.

 

21.

Det fördömliga kastsystemet och kastismen, särskilt den brahminska kastismen, är ett särdrag i det halv-feodala system som härskar i Indien. Det avskyvärda kastsystemet och kastismen, som har förevigats av de härskande klasserna under tusentals år, är en särskild form av socialt förtryck och utsugning som påverkar landets förtryckta kaster. Kastismen krossar individens självrespekt, behandlar dem som underlägsna och skapar en social hierarki i vilken varje pinne i stegen ser ner på de andra. Det är ett sådant vapen som används både av de härskande klasserna i Indien som imperialisterna för att uppegga och splittra det fattiga folket och de förtryckta. Flertalet av de förtryckta kasterna är fattiga och möter akut kastförtryck i tillägg till klassförtrycket. Kastism används för att få deras verkliga kamper riktade mot imperialism, feodalism och kompradorbyråkratisk kapitalism att spåra ur.

Daliterna är på den lägsta pinnen av denna kaststege och möter akut socialt förtryck från alla sociala kategorier ovanför dem, i synnerhet från de feodala krafterna. Den omänskliga seden med oberörbarhet fortsätter ännu och upprätthålls. Således är daliterna behandlade som andraklass-medborgare. Ännu idag är 90 till 95 procent av dem antingen jordlösa och fattiga bönder eller arbetare i byarna.

Ännu idag drabbas deras uråldriga kamp mot feodalt förtryck och för att få lika status i samhället, och daliter har blivit offer för dessa ondskefulla attacker av de feodala och fundamentalistiska hindutvastyrkorna, stödda av de härskande klasserna och deras statsmaskineri. Dessa attacker uppenbaras i form av massakrer och massvåldtäkter.

Fastän dalitfrågan i sin kärna är en klassfråga bör partiet leda kampen mot kastförtryck mot daliter och andra efterblivna kaster som en del av den nydemokratiska revolutionen och kämpa för deras lika plats i alla sfärer av samhällsliv genom att bekämpa alla former av kastdiskriminering och förtryck, fram mot att upphäva kastsystemet.

Partiet måste kämpa för lika rättigheter, undantag och andra särskilda privilegier för daliter och andra efterblivna kaster. Samtidigt måste vi avslöja ihåligheten i den härskande klassens partiers och statens åtgärder vad det gäller dessa frågor. Vi måste också avslöja de opportunistiska dalitledare som bygger sina egen lycka i valen i namn av att ta upp dalitfrågor. Vi måste initiera och leda kampen mot alla former av våld och diskriminering mot daliter från våra egna klassorganisationer. Det finns också ett brådskande behov av att bygga organisationer för att bekämpa oberörbarhet, kastdiskriminering och för utraderandet av kastsystemet som en del av den nydemokratiska omvandlingen av samhället. Partiet bör också föra kampen mot kastism och oberörbarhet i de politiska, ideologiska och kulturella sfärerna till kasttänkandet är helt utplånat.

 

22.

Sedan det klassindelade samhällets uppkomst har kvinnorna varit offer för social, ekonomisk, kulturell och politisk diskriminering och försakelser av olika sorter. Dessa avskyvärda traditioner fortsätts i stort sett ännu, som kastsystem, hemgift, barnäktenskap, änkesystem, devadasi [kvinnor ‘gifts’ bort till gudar] etc. Kvinnorna utgör halva befolkningen i vårt land, kvinnorna är underkastade manlig dominans och förtryck genom patriarkaliska institutioner som familj, religion, kastsystem, ägandeförhållanden och kultur tillsammans med den imperialistiska feodala exploateringen och förtrycket. Fastän de juridiskt har rätt till egendom har detta i verkligheten visat sig vara bedrägeri. Fastän kvinnor alltmer har kommit in i produktionssfären är de bland de sämst betalda och är hänvisade till könsbaserade sysselsättningar, bortsett från trakasserier av alla sorter på arbetsplatsen. Sexuella trakasserier och övergrepp mot kvinnor har ökat under senare år, särskilt beroende av den imperialistiska globaliseringen, liberaliseringen och konsumismen. Vid sidan av det har proportionen kvinnor/män minskat på grund av diskrimerande åtgärder mot kvinnor beroende av patriarkal ideologi. De härskande klassernas försök att underblåsa kommunalism och fundamentalism, särskilt hindufundamentalism, har ytterligare ökat deras lidanden. Våldtäkt används som ett vapen för att motverka rättfärdiga krav av kvinnor. Detta vapen används också av staten som en ytterst vidrig förtryckande åtgärd mot kvinnorna som uppträder i olika kamper. De feodala krafternas privatarmeer, stödda av olika partier inom de härskande klasserna inklusive staten, använder också våldtäktsvapnen som en ondskefull metod för undertryckande.

Kvinnorna bär upp halva himlen.” Utan att släppa loss kvinnornas uppdämda vrede som en mäktig revolutionär kraft är seger i revolutionen omöjlig. Det är en orsak till stolthet att kvinnomassorna, särskilt från de fattiga och jordlösa bönderna alltmer träder fram för att ta en aktiv och ibland framskjuten roll i främjandet av den väpnade agrara revolutionen. Således är mobiliseringen av kvinnor för att främja folkkriget mot imperialism och feodalism ett måste. Vid sidan av klasskampen måste fortsätta kämpa inom de politiska, ekonomiska, ideologiska och kulturella sfärerna för kvinnors lika rättigheter och lika möjligheter till utveckling. Verklig jämlikhet mellan män och kvinnor kan bara genomföras under den nydemokratiska revolutionens lopp och vidare under loppet av socialistisk omvandling av samhället i stort. Sålunda måste vårt parti särskilt uppmärksamma att resa, mobilisera, organisera och hjälpa kvinnorna att träda fram och ansluta sig till de olika pågående striderna, särskilt folkkriget, och den revolutionära kvinnoorganisationen. Vi måste också koncentrerar oss på att utveckla ståndaktiga och klarsynta kommunistiska ledare från dem.

 

23.

Under det bedrägliga namnet och täckelsen av sekularism fortsätter hindukommunalism att dominera i Indien. Nästan alla de härskande klassernas partier fortsätter att använda statsmaskineriet för att underblåsa denna kommunalism. Den pro-hinduistiska inriktningen av den indiska staten uttrycks öppet vid vissa tillfällen. Denna kommunalism har används för att främja och sprida idén att en indier är samma som hindu, och gör därmed direkt religiösa minorieter till sekundära eller andra klassens medborgare. Denna kommunalism är inte bara riktad mot religiösa och andra minoriteter utan också mot dalitsektionerna av samhället inklusive adivasis och kvinnor. Denna kommunalism används också för att underblåsa brahmanism, nationell chauvinism, kastism och patriarkal mentalitet.

De religiösa minoriteterna utgör 15 procent av den indiska befolkningen. De är offer för den diskriminering, trakasserier och grymma förtryck som utförs av de härskande klasserna genom att underblåsa hindukommunalism och använder till och med sitt statsmaskineri. De hinduiska fascistgängen organiserar ofta minoritetsfientliga pogromer på ett systematiskt sätt för att påtvinga det kommunalistiska begreppet hindutva. Huvudinriktningen för dessa attacker har varit muslimerna. De härskande klasserna har använt hindukommunalism som ett effektivt verktyg för att dela det arbetande folket på religiösa grunder. Hindukommunalism har uppträtt som en viktig ideologisk och politisk spång för upprättandet av fascim i landet.

Partiet skall motsätta sig, avslöja och kämpa emot det växande hotet från dessa hindufundamentalistiska krafter ideologiskt, politiskt och också kämpa mot dem på lokal nivå genom att använda alla lämpliga metoder. Samtidigt måste vi fortsätta att avslöja fundamentalismen i andra religioner. Men vi måste vara klara över att det verkliga syftet för de hindufundamentalisternas krafternas hövdingar är att dela och avleda folkets uppmärksamhet från deras växande uppsving och sålunda avtrubba deras klassmedvetande. Sålunda måste partiet fortsätta att rikta sin uppmärksamhet på att främja den pågående klasskampen, det vill säga det utdragna folkkriget, vilket slutligen kommer att sätta stopp för detta hot.

 

24.

Omkring 8% av Indiens befolkning består av adivasis eller stammar. Deras ekonomi, sociala system och kulturella karaktäristika är märkbart olika från resten av befolkningen. De flesta adivasis är håller på att utvecklas som nationaliteter och den överväldigande majoriteten av dem är de mest undertryckta och förtryckta delarna av det indiska samhället. Den stora majoriteten adivasis har under sedan länge berövats sin mark och andra traditionella medel till uppehälle, utan att få något alternativ. Skogsprodukterna och mineralresurserna som traditionellt var i deras besittning tas från dem med våld av imperialisterna, det komprador-byråkratiska kapitalet, de feodala klasserna, entreprenörer, penningutlånare och ockrare, hänsynslösa handlare, byråkrater och andra utsugare mest utifrån, vilket leder till upplösning av deras traditionella ekonomi. Gruvdrift, stenbrott, annan industriell aktivitet och bygget av stora dammar ödelägger liv och uppehälle för adivasis. Dessutom har de förbisetts socialt, kulturellt och politiskt.

Vi måste formulera sådana särskilda riktlinjer genom vilka vi aktivt kan dra in den stora majoriteten av dessa grupper i den nydemokratiska revolutionens huvudströmning. Det kommer i synnerhet vara ett långsiktigt behov för partiet att rikta särskild uppmärksamhet mot adivasiområdena beroende av de styrande klassernas yttersta försummande av dessa områden och också beroende av deras strategiska betydelse. Tillsammans med detta måste vi göra stora ansträngningar för att förbereda soldater och ledare i revolutionen från dem, och se den ärorika traditionen i fortsättningen av deras anti-imperialistiska och anti-feodala strider.

Det är vår uppgift att organisera dem på grund av deras politiska, ekonomiska, sociala, kulturella, språkliga och undervisningsfrågor genom att säkra dem politisk autonomi. Det är också vår uppgift att leda deras strider så att de kan fullborda sin fullständiga frigörelse i ordets sannaste mening.

 

25.

Det indiska samhällets halv-koloniala och halv-feodala karaktär avgör att den indiska revolution måste passera genom två stadier. Uppgiften i det första stadier är att ändra det halv-koloniala och halv-feodala samhället till ett oberoende nydemokratiskt samhället genom lösandet av de två grundläggande motsättningarna i det nuvarande indiska samhället, nämligen motsättningen mellan det indiska folket och imperialismen och de breda massornas motsättning mot feodalismen. Återigen, i sin fortsättning är uppgiften i det andra stadiet att upprätta det socialistiska systemet och fortsätta revolutionen och avancera mot kommunism i världsomfattning. Det första stadiet är förutsättning för det andra stadiet. Indien kommer att nå det socialistiska stadiet genom fullbordandet av den demokratiska revolutionen.

Vårt samhällssystem bestämmer stadiet av vår revolution. Vårt land är i den demokratiska revolutionens stadium vars axel och innehåll är agrarrevolutionen. Eftersom den proletära klassen är i dess ledning är det inte den demokratiska revolutionen av den gamla sorten, utan det är den nya typen av demokratisk revolution, d.v.s. nydemokratisk revolution. Denna revolution är en del av den proletära världsrevolutionen som började med den stora oktoberrevolutionen i Ryssland. Denna revolution öppnar å ena sidan vägen för kapitalism i viss utsträckning; å andra sidan reglerar den också och bygger upp de nödvändiga förutsättningarna för socialism.

Måltavlorna för vår revolution är imperialismen, den kompradorbyråkratiska kapitalismen och feodalismen. Dessa tre berg väger tungt på vårt folks ryggar. Dessa tre fiender har blockerat den politiska, ekonomiska och kulturella utvecklingen för vårt land och vårt folk. Det omedelbara grundläggande programmet inför de politiska företrädarna för det indiska proletariatet och dess förtrupp – det kommunistiska partiet – är därför att genom väpnad kamp störta de stora godsägar-kompradorbyråkratiska borgarklassernas halv-koloniala och halv-feodala styre, och imperialisterna som stödjer dem, och att upprätta folkets demokratiska stat under proletariatets ledning – den nydemokratiska staten; i dess ställe genom att krossa den reaktionära självhärskarstaten. Denna nydemokratiska stat kommer att vara folkets demokratiska diktatur utövad av enhetsfronten bestående av proletariatet, bönderna, småbourgeoisin och den nationella bourgeoisiens klass under proletariatets ledning grundad på arbetar-bondealliansen. Staten kommer att garantera verklig demokrati för folkets stora flertal medan den utövar diktatur över den lilla minoriteten av utsugare. Vårt partis minimiprogram är att upprätta socialism genom att genomföra den nydemokratiska revolutionen och det slutliga programmet är att upprätta kommunism i världsomfattning.

Eftersom Indien är halv-kolonialt och halv-feodalt finns det varken verklig självständighet eller demokrati. Denna nydemokratiska revolution kommer därför att föra med sig nationellt oberoende genom att rycka upp det imperialistiska slaveriet, utsugningen och kontrollen, och kommer att upprätta folkets demokrati genom att rycka upp det feodala självhärskarväldet. I själva verket är kampen för nationell befrielse som rycker upp imperialismen och kampen för demokrati att rycka upp feodalismen, d.v.s. de nationella och demokratiska uppgifterna nära integrerade och förbundna med varandra. Eftersom feodalismen är stöttepelare för imperialismen är den anti-feodala kampen samtidigt anti-imperialistisk kamp. Det betyder inte att det inte finns något behov att bygga anti-imperialistiska kamper separat. Denna revolution kommer att upprätta en fri, oberoende och utvecklande nydemokratisk ekononomi i stället för halv-kolonial halv-feodal ekonomi som kommer att bli grunden för socialistisk ekonomi.

 

26.

Idag dominerar den ruttna, sönderfallande, antidemokratiska, folkfientliga, avskyvärda halv-koloniala och halv-feodala kulturen alla sfärer i vårt liv. Hat mot arbetare, patriarkat, vidskepelse, envälde, imperialistiskt slaveri, nationell chauvinism, kommunalism, kastism, blind snikenhet, självupptagenhet, konsumentkultur och perverterad sex-centrerad ideologi och kultur sprids och påtvingas i stor skala av imperialisterna och deras kompradorer genom deras propagandamaskin. Den främjar också feodal kultur som huvudsakligen är den brahminska kastbaserade kulturen av inneboende överlägsenhet. Den sätter sin stämpel på nästan alla aspekter av socialt umgänge och tänkande, från attityden till arbetare, kvinnor, förtryckta kaster, andra samhällen, giftermålsnormer, födsel, död, språk och otaliga kastsymboler. Religiös fanatism och vetenskapsfientliga ideer underblåses kraftfullt. Tillsammans med detta revisionism, reformism och ekonomism – alla dessa ideer belyses och utbreds i stor skala för att motverka och få de revolutionära rörelserna att spåra ur.

Partiet måste avslöja alla dessa imperialistiska och feodala ideologier och kulturer och måste också skoningslöst kämpa mot dem. Det skall föra fram den nydemokratiska och socialistiska kulturen som ett alternativ för folket. Den nydemokratiska revolutionen kommer att krossa denna imperialistiska och feodala ideologi och kultur och kommer att etablera den nydemokratiska kulturen och samtidigt också hålla den socialistiska ideologins fana högt.

Denna ideologi och kultur kommer att vägledas av proletariatets stora ideologi, det vill säga marxism-leninism-maoism. Denna kultur kommer att uttrycka sin internationella solidaritet med de pågående striderna för nationell befrielse, demokrati och socialism över hela världen genom att förena dem i deras strid för folkets demokrati och socialistisk kultur. Den kommer att besegra alla sorters revisionistisk ideologi och hålla den mest vetenskapliga och utvecklade ideologins, marxism-leninism-maoism, röda fana högt.

 

27.

I vårt land påtvingades det parlamentariska systemet uppifrån av den brittiska imperialismen. Dessutom har inte heller den borgerligt demokratiska revolutionen fullbordats här. Sålunda skapades ingen borgerlig demokrati här. Extrem efterblivenhet, fattigdom och analfabetism, tillsammans med ojämna sociala, ekonomiska och politiska villkor fortsätter att existera. Mot denna bakgrund är det parlamentariska systemet ett rent bedrägeri försett med det bedrägliga namnet ‘världens största demokrati’, där alla institutioner som parlament, lagstiftande församlingar, exekutiva råd (inklusive de så kallade panchayati raj) är en tunn hinna för självhärskarstyret som företräder diktaturen av den komprador-byråkratiska bourgeoisien och feodalklasserna som är underdåniga imperialismen.

I själva verket kan inget hållbar lösning av folkets grundläggande problem sökas genom att använda någon parlamentarisk institution. Förutom detta har de senaste 55 årens erfarenheter rikligt bekräftat förhållandet att vem som än försökte delta i valet i namn av att taktiskt utnyttja dem, de flesta av dem har grävt ned sig i träsket av parlamentariskt system och revisionism förr eller senare. Idag står alla de parlamentariska institutionerna och det parlamentariska systemet själv, inklusive de härskande klassernas alla parlamentariska partier, avslöjade inför folket mer än någonsin. Således är varje idé om att avslöja det genom att använda det i sig en illusion.

I själva verket är taktiken med deltagande i valen i namn av att använda den detsamma som att överge uppgifterna att bygga och främja den väpnade kampen. Verkligheten är att utan folkets politiska makt är allt en illusion. Folkets politiska makt kan bara utvecklas och främjas genom det utdragna folkkrigets väg. Den parlamentariska vägen och deltagande i valen är fullständigt oförenligt med utdraget folkkrig under Indiens konkreta omständigheter. Även främjande av verkligt politiskt medvetande hos folket är nära länkat till detta. Mera, ansamlingen av krafter, inklusive utvecklandet och bolsjeviseringen av partiet själv är oskiljaktigt länkat till det. Det är därför den väpnade kampen är ‘gravitationscentrum’ i partiets arbete som kamrat Mao uttalade. I detta övergripande sammanhang får parollen ‘bojkotta valen’, fast det är en taktiskt fråga, strategisk betydelse under Indiens konkreta villkor. Det är också rätt att resa parollen ‘att bojkotta val är en demokratisk rättighet’ i massomfattning.

 

28.

Indien är ett halv-kolonialt, halv-feodalt land med ojämn utveckling. Den stora majoriteten är bönder och det finns stora efterblivna landsbygdsområden där klassmotsättningarna är relativt skarpa, där demokrati verkligen är frånvarande och där fienden och hans statsmaskineri är jämförelsevis svaga. Våra klassfiender – imperialism, komprador-storbourgeoisi och feodalism – har byggt sina starka baser i stora städer där deras väpnade statsmaskineri är mycket starkt. I en sådan situation har proletariatets parti ingen annan utväg än att gå det utdragna folkkrigets väg, just som i Kina, att föra fram revolutionen mot seger, d.v.s. att befria landsbygdsområdena först och sedan genom att ha utvidgat basområdena – centra för demokratisk makt i landsbygdsområden – rycka fram mot den landsomfattande segern genom att inringa och erövra städerna.

Det är bara genom att bygga upp folkets befrielsearmé som folkets väpnade makt, genom att utvidga och utveckla det väpnade agrarrevolutionära gerillakriget som vi kan etablera gerillazonerna och basområdena i strategiskt gynnsamma områden. I dessa områden måste vi resa, organisera och beväpna de breda bondemassorna på grundval av agrarrevolutionens grundläggande paroll: ‘Jorden till brukarna och politisk makt till de revolutionära folkkommitteerna!’

För detta blir det nödvändigt att grundligt krossa statsmaskineriet och alla andra maktcentra för de härskande klasserna och bygga upp folkets demokratiska makt grundad på arbetar-bondealliansen. På så sätt kommer vår revolution att följa den kinesiska revolutionens väg.

 

29.

Beroende av den särskilda socio-ekonomiska utvecklingen i vårt land är kamp i städerna också mycket viktigt, särskilt arbetarklassens. Beroende av den fenomenala tillväxten av offentlig och privat sektor, servicesektor och olika administrativa departement efter maktöverföringen är det en stor ökning av stadsbefolkningen, särskilt arbetarklassen. Arbetarklassen i de organiserade och oorganiserade sektorerna utgör ungefär nära sjuttio miljoner.

Den indiska arbetarklassen är en av de äldsta i de underutvecklade efterblivna länderna. Industriproletariatet föddes i Indien med upprättandet av industrier under andra hälften av 1800-talet. Den har en ärorik historia av strider och rika erfarenheter av arbete i avancerade vetenskapliga och organiserade industrier. Dessutom har deras antal ökat stort. Deras flertal kommer från bönderna och således har de starka band och inflytande på varandra. De har rika erfarenheter i att utlösa och leda många kamper inklusive all-indiska strejker. Således är de en formidabel kraft som kan ge imperialismen, feodalismen och komprador-byråkratiskt kapital allvarliga slag.

Men på grund av det revisionistiska ledarskapets förräderi och konspirationer fortsätter arbetarklassen emellertid huvudsakligen att vara instängd inom gränserna för ekonomism, reformism och legalism. En liten sektion av arbetarklassen bestående av fackföreningsbyråkrater som också får mutor från företagarna har också uppstått. Vårt parti måste motsätta sig, avslöja och kämpa ned revisionismen och det revisionistiska ledarskapet tillsammans med olika former av ekonomism och reformism; bara då kan den fruktbara jordmånen för att inplantera äkta revolutionärt klassmedvetande bland arbetarna läggas och en mäktig arbetarklassrörelse kan byggas och befrämjas. Arbetarklassen kommer att utöva sitt ledarskap över den nydemokratiska revolutionen genom sitt parti. Den kommer att spela sin ledande roll genom att bygga en sådan rörelse jämsides med att utlösa strider om olika inhemska och internationella frågor. Den kommer också att utlösa aktioner i solidaritet med och stöd till alla de andra förtryckta klassernas revolutionära kamp, särskilt bondekampen, och genom att skicka sina klassmedvetna förtrupper för att organisera och främja böndernas väpnade kamp på landsbygden genom att gå med i det kommunistiska partiet som leder denna väpnade kamp.

Bortsett från arbetarklassen bor en stor andel av denna befolkning av fattiga stadsbor och småbourgeoisie, som studenter, ungdomar, intellektuella, hantverkare, små butiksägare och gatuförsäljare, professioner, medelklassanställda etc. i stadsområdena. Deras antal ökar också. Studenter, ungdomar och intellektuella har också en rik kamptradition.

Arbetarklassen och dess parti vill organisera dem i klasskamp. Vi bör bygga en stark anti-imperialistisk, anti-feodal rörelse till agrarrevolutionens förmån. Alla dessa rörelser måste direkt eller indirekt styras mot agrarrevolutionen, samordnas med och vara hjälpande i att tjäna denna kamp. Kampen bör fortsätta avancera fram genom att samordna sig med det väpnade agrarrevolutionära kriget.

Eftersom vi måste erövra de stora städerna, det vill säga fiendens fästningar, under den sista fasen av den nydemokratiska revolutionen, måste vårt parti ända från början utföra målinriktat arbete i städerna. Bara då kan vi uppnå denna seger. Det betyder att vi, för det första, måste bygga ett brett och väletablerat underjordiskt partinätverk, samt också andra massorganisationer bland arbetarklassen och andra arbetande sektioner av folket jämsides med studenter och intellektuella. Och vi måste bygga politiska rörelser. För det andra måste vi i hemlighet bygga det erforderliga nätverket för den militära organisationen genom att undvika avgörande slag, och därigenom bevara våra styrkor. Bara genom ett sådant målinriktat arbete kan vi ansamla, stärka och fortsätta att konsolidera våra styrkor och därigenom utföra politiska organisatoriska och militära förberedelser i massomfattning vartefter tiden går. Den viktigaste aspekten av vårt arbete i de stora städerna är att det inte skall utföras isolerat och principen att göra ”allt för kriget” bör strikt hållas fram under alla våra aktiviteter.

 

30.

Bönderna är huvudkraften i den demokratiska revolutionen som utförs under proletariatets ledning. Stödjande sig på de jordlösa fattigbönderna och lantarbetarna kommer arbetarklassen att fast förena sig med mellanbönderna och vinna över en del av de rika bönderna medan resten neutraliseras. Det kommer bara att vara en liten sektion av de rika bönderna som förenar sig med revolutionens fiender. I vårt land är småbourgeoisin i städerna och revolutionära medelklassintellektuella revolutionära krafter, och deras stora flertal kommer att bli trogna förbundna till revolutionen. Handlare på mellannivå samt små- och mellanbourgeoisin, som i allmänhet är en nationell bourgeoisie, är en vacklande och provisorisk allierad till revolutionen som följer den i viss utsträckning och vid vissa tillfällen.

För att föra den demokratiska revolutionen fram till seger är det nödvändigt att bygga en enhetsfront som omfattar alla dessa klasser, d.v.s. enhetsfronten med fyra klasser – arbetarklassen, bönderna, småbourgeoisin och den nationella bourgeoisien – under arbetarklassens ledning baserad på arbetar-bondealliansen. Den bör ena alla de förtryckta nationaliteterna, förföljda religiösa minoriteter och andra förtryckta sociala grupper under loppet av utvecklandet av den väpnade kampen för att gripa den politiska makten.

 

31.

I Indien fortsatte de äkta revolutionära krafterna, representerande de revolutionära leden, ända från början sin kamp mot de opportunistiska, felaktiga och revisionistiska linjerna och förräderiet av CPI:s dominerande ledarskap, och sedan av CPI(M). Men under slutet av 1950-talet och 1960-talet antog denna kamp en fullständigt ny dimension. Den Stora Polemiken mot modern revisionism som fördes av KKP lett av kamrat Mao Tse-tung markerade denna nya början. Så länge denna Stora Polemik fortsatte att intensifieras alltmer och slutligen kulminerade i den världsomskakande Stora Proletära Kulturrevolutionen, så fortsatte också denna kamp att intensifieras allt mer fram mot brytpunkten. Inledningen av Den Stora Proletära Kulturrevolutionen visade sig vara en ny vändpunkt i denna process. Under direkt påverkan av denna process började krafterna som företrädde kampen mot revisionismen i det dåvarande ledarskapet i CPI, och sedan CPI(M), att upprätthålla och ta till sig marxismen-leninismen-maotsetungtänkandet, nu maoismen, både i teori, och i mer i synnerhet, i sin revolutionära praktik. Därigenom framträdde ett stort antal maoistiska krafter på scenen, inklusive de mest framstående och framskjutna ledarna som kamrat CM [Charu Mazumdar] och KC [Kanai Chatterjee], som fördömde programmet från CPI(M):s sjunde kongress som revisionistiskt. Den stora naxalbarirevolten som leddes av kamrat Charu Mazumdar i maj 1967 visade sig vara kampsignalen för ”våråska över Indien”. Därefter gjorde den kommunistiska rörelsens historia en kvalitativt ny vändning. Förutom att slutligen bryta sig loss från och storligen avslöja revisionismen markerade det den första medvetna tillämpningen av M-L-M och gripandet av politisk makt genom det utdragna folkkrigets lysande väg, redan upplyst av kamrat Mao Tse-tung, också på den indiska sub-kontinenten.

Fastän rörelsen led ett tillfälligt bakslag började den åter avancera under ledning av CPI(ML) och MCC, färdades genom flera upp- och nedgångar, drog lärdomar av det förflutna och motstod modigt fiendens repression. Dessa två strömningar av de maoistiska revolutionära styrkorna fortsatte arvet av allt som är revolutionärt i den indiska kommunistiska rörelsen genom att stödja sig på en riktig revolutionär linjen och föra en obeveklig kamp mot revisionism av olika sorter.

Det nya partiet – CPI(maoisterna) – kommer som det indiska proletariatets konsoliderade förtrupp att leda den nydemokratiska revolutionen i Indien till seger och fortsätta till upprättandet av socialism och kommunism i världsomfattning.

 

32.

För att nå seger i revolutionen är dessa de tre magiska vapnen som måste byggas steg för steg och stärkas ända från början.

(i) Ett starkt revolutionärt parti baserat på marxismen-leninismen-maoismen som vägledande ideologiska grund i alla frågor;

att det är väldisciplinerat och uppbyggt genom revolutionär stil och metod; att det grundas på demokratisk centralism; att det länkar teorin med praktik; utövar kritik och självkritik; är nära integrerat med massorna och fast vid dem; och står fast på klasslinjen, masslinjen och väpnad kamp.

(ii) En stark och väldisciplinerad folkarmé under ledning av ett sådant parti; i huvudsak kommer vår folkarmé att byggas genom den väpnade agrarrevolutionen främst bland de jordlösa bönderna, lantarbetarna och arbetarklassen.

(iii) En enhetsfront av alla revolutionära klasser under proletariatets ledning baserat på arbetar-bondealliansen och på det allmänna programmet för folkets demokratiska revolution. Denna enhetsfront kommer att byggas under loppet av utvecklandet av den väpnade kampen och för gripande av den politiska makten genom väpnad kamp.

 

33.

Det indiska proletariatets förtrupp, det revolutionära kommunistiska partiet i Indien, Indiens Kommunistiska Parti (Maoisterna), står för proletär internationalism. Revisionism, särskilt högeropportunism, är huvudfaran för den proletära världsrevolutionen och internationella kommunistiska rörelsen idag. Man kan inte ta ett enda steg mot revolutionen i något land utan att bekämpa och besegra den. Sålunda måste det indiska proletariatet kämpa mot både höger- och ‘vänster’opportunism när man befrämjar klasskampen och det revolutionära kriget. Partiet måste, medan det drar lärdomar från tidigare revolutioner och senare från upprättandet av kapitalism i Ryssland och Kina, upprätthålla betydelsen av de modernaste erfarenheterna från Den Stora Proletära Kulturrevolutionen särskilt i kampen mot revisionism. Sålunda måste det bygga enhet med alla de äkta marxist-leninistiska-maoistiska partierna, grupperna och krafterna i världen idag. Det måste också upprätta enhet med proletariatet, förtryckta nationer och förtryckta folk i hela världen. Genom att enas med dem och genom metoden att lära av varandra formar det en del av den globala kampen för att eliminera imperialism och kontrarevolutionära krafter från världen.

 

34.

Folkets demokratiska stat kommer att utföra följande uppgifter:-

(i) Den kommer att konfiskera alla banker, affärsföretag och bolag som tillhör det imperialistiska kapitalet, och upphäva all imperialistisk skuld. Den kommer att ogiltigförklara alla ojämlika fördrag och överenskommelser med imperialistiska länder.

(ii) Denna stat kommer att konfiskera allt företagskapital och rörlig och fast egendom som tillhör den komprador-byråkratiska bourgeoisien. På grundval av principen om att kontrollera kapitalet måste staten ta över ansvar och förvaltning av alla monopolbranscher och handel. Den nydemokratiska staten kommer inte att beslagta annan personlig egendom och kommer inte att hindra utveckling av kapitalistisk produktion som inte har makt att kontrollera det offentliga livet.

(iii) Den kommer att konfiskera all jord som tillhör godsägarna och religiösa institutioner och skall omfördela den bland de jordlösa fattigbönderna och lantarbetarna enligt parollen ‘jord till brukarna’. Den kommer att säkra lika jordrättigheter för kvinnor. Den kommer att upphäva alla skulder för mellanbönderna och andra arbetande människor. Den kommer att säkerställa alla anordningar för jordbrukets tillväxt; den kommer att säkerställa lönsamma priser för jordbruksprodukter och uppmuntra och främja utveckling av jordbrukskooperativ där så är möjligt. Genom att sålunda ta jordbruket som grund kommer den att gå fram mot att bygga en stark industriell ekonomi.

Jämsides med detta kommer den att göra slut på ockrarnas, affärsmännens och handelsmännens utsugning, uppmuntra kooperativen att göra nödvändigt kapital tillgängligt för folket och ta kontroll över handeln och affärsverksamheten.

(iv) Staten skall säkerställa ekologisk balans och miljönormer medan den utvecklar landets industriella ekonomi.

(v) Den skall skydda småindustrier, begränsa och reglera mellanstora industrier, det vill säga den nationella bourgeoisieklassens industri, hjälpa tillväxten i hemindustrierna och hantverken genom att utveckla kooperativ och skall förbättra villkoren för hantverk, arbetare och hantverkare.

(vi) Den skall göra slut på alla tunga skatter och olika vedergällningar, upphäva det nuvarande skattesystemet, och kommer att genomdriva ett välsystematiserat, enkelt och progressivt skattesystem.

(vii) Denna stat kommer att genomdriva sextimmarsdagen, höja lönerna, upphäva systemet med kontraktsarbete och barnarbete, tillhandahålla social säkerhet och säkra arbetsförhållanden och kommer att eliminera lönediskriminering baserad på kön genom att garantera lika lön för lika arbete.

(viii) Den kommer att säkra rätten till arbete som en grundläggande rättighet och kommer att gå fram mot eliminering av arbetslöshet. Denna stat kommer att genomdriva arbetslöshetsersättning och socialförsäkring och kommer att säkra bättre levnadsvillkor för folket.

(ix) Genom tilldelning av jord på grundval av jord till brukaren och med den nya makten ledd av de jordlösa och fattiga bönderna (av vilka en stor del kommer att vara daliter, adivasis och andra förtryckta kaster) kommer den att inleda processen att radera bort kastsystemet. Den kommer att upphäva kastdiskriminering och olikhet och kommer att röra sig mot det fullständiga eliminerandet av oberörbarhet och kastsystemet i sin helhet. Till dess kommer den att säkra särskilda förmåner inklusive undantag för att lyfta daliter och alla socialt förtryckta kaster.

(x) Den kommer att arbeta för upphävandet av alla typer av diskriminering mot kvinnor och skall sträva mot att ända manlig dominans och patriarkat. Denna stat kommer att befria kvinnor från instängdhet i hemarbete och kommer att säkra deras deltagande i samhällelig produktion och andra aktiviteter. Staten kommer att driva offentliga tvätterier, barnkrubbor och offentliga kök. Den kommer att garantera deras lika rättigheter till egendom. Den kommer att främja särskilda åtgärder för det snabba avlägsnandet av ojämlikhet som drabbar kvinnor. Den kommer att säkra särskilda privilegier inklusive undantag för kvinnornas upplyftande. Den kommer att rehabilitera kvinnor sysselsatta med prostitution och kommer att ge dem socialt erkännande.

(xi) Staten garanterar fri undervisning, spädbarnsvård, hälsovård och säkerhet för alla barn. Staten kommer också att sträva efter att säkra att barnen uppfostras i en demokratisk omgivning.

(xii) Denna stat kommer att säkerställa olika former av autonomi för alla adivasi-samhällen för deras fullständiga utveckling, och genomföra särskilda åtgärder för detta.

(xiii) Den kommer att ena landet på grundval av lika värdighet för nationaliteterna, erkänna deras rätt till självbestämmande inklusive rätten att utträda. Den kommer att upprätta ett frivilligt förbund av Indiska Folkets Demokratiska Federala Republiker.

(xiv) Den kommer att göra slut på alla sociala ojämlikheter grundade på religion och på förföljelser av religiösa minoriteter. Den kommer att utföra särskilda åtgärder för deras socialekonomiska utveckling. Den kommer att säkra statens äkta sekularism och förebygga användandet av religion för politiska ändamål. Den kommer att göra slut på statens inblandning i religiösa angelägenheter. Den kommer att garantera personlig frihet att tro och att inte tro på religion. Denna stat kommer att uppmuntra en vetenskaplig och rationalistisk åskådning och utradera vidskepelse och blind tro och kommer att motsätta sig alla sorters religiös fundamentalism.

(xv) Den kommer att upprätta den revolutionära nydemokratiska kulturen i stället för den dekadenta feodala, koloniala och imperialistiska kulturen, och på denna grund bredda den socialistiska kulturens väg. Den kommer att fortsätta sin marsch i riktning mot att förverkliga den kommunistiska kulturen.

(xvi) Den kommer att avskaffa det nuvarande undervisningssystemet och i dess ställe införa ett vetenskapligt, demokratisk och socialistiskt massundervisningssystem för alla genom att förbinda det med produktionen i enlighet med det demokratiska Indiens behov.

(xvii) Staten kommer att ge lika rätt till alla nationaliteternas språk. Den kommer att hjälpa i utvecklingen av språk utan skrift. Den kommer inte att påtvinga något språk på andra nationaliteter i namnet av nationellt språk eller förenande språk eller i någon annan form.

(xviii) Den kommer att arbeta för att eliminera de regionala obalanserna genom särskilda ansträngningar att utveckla de efterblivna regionerna. Den kommer att vänskapligt lösa tvistefrågor mellan nationaliteterna som att dela flodvatten, delstatsgränser etc.

(xix) Den nya staten kommer att upprätta folkets politiska makt genom revolutionära folkkommittéer och styrande folkråd på alla nivåer, enligt och grundat på en Folkets Demokratiska Konstitution. Varje medborgare som når arton års ålder, utom ärkereaktionärerna, skall ha rätt att rösta, att väljas, och att återkalla de valda representanterna på alla nivåer. Den kommer att säkra demokratiska rättigheter för alla människor, såsom rätten att tala, att församlas, till organisering inklusive rätten att strejka och demonstrera. Den kommer att säkra denna rätt för massorna att utöva sin kontroll över statsmakten och motstå varje försök att förminska denna rätt.

(xx) Den kommer att införa en rättvis juridisk process och system i syfte att ge alla rättvisa på grundval av en progressiv, demokratisk och folkligt orienterad åskådning.

(xxi) Den kommer att beväpna folket för landets försvar. Den kommer att ordna bostäder åt familjerna till martyrerna och FBA-soldaterna [Folkets befrielsearmé] enligt deras behov och ge dem mark.

(xxii) Den kommer att tillhandahålla passande ekonomisk och social säkerhet och hälsosamma socio-kulturell omgivning för de fysiskt handikappade, de mentalt handikappade, åldringar och föräldralösa, eunucker och alla andra som lider av vanförhet. Den kommer också att införa ett massorienterat sjukvårdssystem som skall säkra god hälsa och fri behandling för alla, särskilt för arbetare och bönder och andra arbetande människor.

(xxiii) Denna stat kommer att göra sitt bästa för att fredligt och rättvist lösa gräns-, vatten- och andra tvister med grannländer och kommer att utveckla vänskapliga förbindelser med dem. Denna stat kommer aldrig att utöva något expansionistiskt beteende mot grannländerna.

(xxiv) Denna stat kommer att följa de fem principerna i sina förbindelser med stater som har olika samhällssystem – ömsesidig respekt för territoriell integritet och suveränitet; ömsesidig icke-aggression; icke inblandning i varandras inre angelägenheter; jämlikhet och ömsesidig fördel; och fredlig samexistens.

(xxv) Denna Folkets Demokratiska Stat kommer att upprätta enighet med det internationella proletariatet och världens förtryckta nationer; motsätta sig imperialistiska krig och aggression, översitteri, undergrävande verksamhet och inblandning etc. Den kommer att stödja och med alla medel hjälpa den revolutionära kampen och revolutionära krig, särskilt de pågående striderna under ledning av olika revolutionära maoistiska krafter mot kapitalism, imperialism och reaktion världen över. Efter revolutionens seger kommer det nydemokratiska, och senare socialistiska Indien att fungera som en bas för att underätta den socialistiska världsrevolutionens seger. Den kommer att nära förena sig med de revolutionära och maoistiska krafterna och deras kamper i Sydasien i synnerhet, och hålla i åtanke de historiska förbindelserna mellan Indien och folken på sub-kontinenten.

 

35.

Vårt parti lägger den indiska nydemokratiska revolutionens program inför folket och förpliktigar sig själv till denna stora revolutionära sak, Det ger sig själv uppgiften att uppnå socialismen. Vårt yttersta mål är kommunismen. Efter den folkdemokratiska revolutionen kommer produktionsförhållandena att revolutioneras steg för steg under loppet av avlägsnandet av klasskillnaderna mellan utsugare och de utsugna. Det kommer att fortsätta ansträngningarna att utplåna den brahminska ideologien, kastförtrycket och diskrimineringen genom att främja en vetenskaplig socialistisk åskådning. Det kommer att fortsätta att gå framåt genom att fortsätta revolutionen under proletariatets diktatur och därigenom fortsätta att konsolidera det det socialistiska samhället som ett stark basområde för den proletära världsrevolutionen. Denna socialistiska stat kommer att vara proletariatets diktatur, vilket kommer att garantera demokrati för den överväldigande majoriteten av folket medan den utövar diktatur över en handfull av utsugarna. Det kommer att finnas klasser, klassmotsättningar och klasskamp även i ett socialistiskt samhälle, enligt marxismen-leninismen-maoismens principer om att utan avbrott fortsätta revolutionen under proletariatets diktatur. Den kommer att fortsätta att främja den proletära kulturrevolutionen och genom denna bekämpa och besegra varje försök av imperialismen, den moderna revisionismen eller kapitalistfararna att återupprätta kapitalismen. Genom denna process kommer den att fortsätta att kämpa mot alla avvikelser som förs in i det socialistiska systemet, särskilt mot byråkrati, och därigenom fortsätta att säkra att folket medverkar i staten och inte avskiljs varken från staten eller det proletära partiet. Den måste på ett skapande sätt eliminera de kvarvarande ojämlikheterna och lösa de motsättningar som finns inom det socialistiska samhället, och under denna process gå mot elimineringen av klassamhället och därigenom statens bortvittrande, d.v.s. mot kommunism i världsomfattning.

Detta parti lovar att uppfylla sin plikt att göra slut på ändlöst misär och lidande för tiotals miljoner av vårt älskade folk genom att fullborda folkets demokratiska revolution. Det lovar vidare att följa klasslinjen och masslinjen i alla avseenden och alltid vara vaksam gentemot imperialisternas och de moderna revisionisternas konspirationer och skadliga intriger, och gå fram mot att slutligen upphäva utsugning och förtryck genom att fortsätta revolutionen under proletariatets diktatur och gå fram mot socialism och sedan kommunism i världsomfattning.

This entry was posted in CPI(maoist). Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

Leave a Reply

Your email address will not be published.