Protest utanför indiska ambassaden i Stockholm

Tal hölls på kyrkogård

Protest upptejpad. Ambassadpersonal kilade runt

 

Väl framme vid ABF där protestmötet skulle hållas insåg vi att ABF var helt igenbommat. Bärande på en viss känsla av förvåning knatade vi bort till en närliggande kyrkogård där ett kort tal hölls (se nedan) om det nuvarande läget i Sverige och Indien. Därefter begav vi oss till ambassaden där en protest tejpades upp på väggen utanför ingången. Ambassadpersonalen anlände i en fräsig Mercedes precis när vi packade upp banderollen. De stod och stirrade och vi delade ut flygblad.

 

120528-framfor-7-eleven

Upptejpning av protest precis framför ambassadbilen som just anlänt.

 

120528-den-upptejpade-protesten

Vi fördömer den indiska statens krig mot folket!

 

120528-grillning

Vårens studiecirkel firades av med en grillfest. Lamm i stora mängder konsumerades på kort tid.

 

 

Tal på protestmötet på kyrkogården

Vad har vi åstadkommit och vad skall vi göra?

 

Vad har vårt arbete inneburit? Har vi gjort någon nytta? Har vi lyckas lyfta fram frågan om de folkliga kamperna mot imperialism och storbolag i Indien? Om vi studerar vad som hänt i Sverige under det senaste halvåret så tycks indienfrågan ha fått en viss uppmärksamhet. Folket i Bilds notiser om vår verksamhet har betytt mycket, att Clarté kommer att publicera Arundathi Roys viktiga artikel är mycket bra. Kommunistiska Partiets förstamajtalare i Umeå och Uppsala lyfte fram Indienfrågan vilket var viktigt. Men det allra viktigaste är att vår vänner i Göteborg nu officiellt har bildat en indiengrupp och i Umeå delar aktivisterna idag ut samma flygblad som vi kommer att dela ut. Våra vänner runt om i landet från Lund/Elsöv till Uppsala har gjort ett banbrytande arbete i att få ut material om indienfrågan. Kulturgruppens många framträdande har stärkt oss mycket politiskt och sången Dandakaranya har spelats nära 1000 gånger på nätet.

 

Jan Myrdals brev till Carl bildt bidrog kraftfullt till föra ut indienfrågan men hela debatten om Jan Myrdals besök i Indien som har debatterats på högsta nivå i Indien och avslöjat hur känslig den indiska regeringen är för internationella protester. De beklagar sig offentligt över att minstrarnas mejlboxar har fyllts av utländska mejl med protester mot dödsdomen mot protestsångaren Jetan Marandi. De diskuterar i kongressen hur de skall undvika att deras rykte svärtas ner. I artiklar om Indien upprepas det ständigt att Indien är “världens största demokrati” och många journalister ger dem verkligen god hjälp att upprätthålla fasaden. Vårt jobb är
att fortsätta att demoralisera dem och dagens manifestation kommer plocka bort ytterliggare en bit av den krackelerande fasaden av de felaktiga medieskapade föreställningarna.

 

En stor solidaritetskram till alla indienvänner som har bidragit till att lyfta indienfrågan och visat att solidariteten är starkare än storbolagens tänk-på-själv-kampanjer.

 

Våra förbindelser med de folkliga krafterna i Indien har stärkts. Intervjun med G.N.Saibaba från Revolutionary Democratic Front i Varberg var viktigt. Det var denna stora paraplyorganisation bestående av ungdoms-, kvinno- och kulurorganisationer med hundratusentals medlemmar som arrangerade Jan Myrdals föredragsturné i Indien och det är de som driver fram protestkampanjen mot den indiska statens krig mot folket. Information om vad vi gör idag kommer att nå våra vänner i Indien och stärka dem än mer i förvissningen att de har stöd från folk världen över.

 

Det har förts fram kritik mot att “kriget-mot-folket”-parollen är allt för defensiv och att folk inte vill engagera sig mot ännu en massiv deprimerande repressionskampanj. Jag tror det är ett misstag att se det så. Parollen syftar till att ena folk massivt över hela världen mot den indiska statens politik. De som är det minsta intresserade av vad som händer i Indien kommer mycket snart bli varse att det finns ett mycket uppmuntrande och livligt folkligt motstånd.

 

Dagens protest är avslutningen på den studiecirkel som vi har haft under våren och vi måste utvärdera om vi skall fortsätta med en ny cirkel till hösten. För min egen del tror jag att vi måste göra regelbundet fotarbete ute på gatorna innan vi drar igång en offentlig cirkel igen. Det blir ingen organisation om vi inte ger oss på gator och torg och pratar med folk och det blir definitivt ingen rörelse utan en kraftfull demokratisk organisation. Den individualistiska kultur som man blir matad med i Sverige uppmanar inte till att arbeta i osjälviskt i kollektiv och vi måste bli duktiga att övertyga i den frågan. Att sitta framför sin dator varje kväll och lägga upp inbjudningar på facebook och sedan hoppas att folk skall dyka upp på möten är ganska hopplöst och jag har själv det problemet. Det är så mycket enklare att gömma sig bakom en dataskärm än att gå ut och möta folk. Vad skulle det innebära för att lyfta indienfrågan om vi började samlas och sjunga på gatorna samtidigt som vi höjer vår fana? Vad skulle det innebära om vi gjorde en konstutställning om Indien? Vilket resultat skulle det ge om vi aktivt började sälja vår kommande tidning i förorterna? Jag tror att vi kommer att göra en hel del aktiviteter nu i sommar och i eftermiddag är alla hjärtligt välkomna till grillfesten som avslutar vårens cirkel. Det kommer att finnas öl och grillat kött till alla en bit härifrån.

 

Avslutningsvis. Över hela Indien pågår som bekant massor av olikartade kamper, för daliternas sak, för kvinnofrågor, mot hindufascimen, dammbyggen och tvångsförflyttningar. Men av alla kamper som vi stödjer tycks naxaliterna ha kommit längst genom att de i Dandakaranya har byggt upp ett fungerande alternativ till gamla ordningen. I ett läge där de styrande eliterna över hela världen är på offensiven och de organiserade folkliga krafterna numerärt svaga inger den växande folkliga rörelsen i Indien hopp om en ny värld utan exploatering och förtryck.

 

Men imperialisterna och deras kumpaner i Indien vill göra slut på de folkliga krafter som är ett hinder i vinstjakten. Intensiteten i kriget mot folket i Indien kommer att öka. Inrikesministern som leder kriget mot folket argumenterar för att militären måste sättas in mer offensivt eftersom de utkämpar en citat, “loosing battle” mot naxaliterna. USA hetsar på och deras specialstyrkor opererar i Indien och instruerar den indiska militären.

-När fängelserna fylls av våra vänner som är inlåsta utan rättegång på obestämd tid.
-När skotten ekar mellan träden efter ännu en avrättning av obeväpnade aktivister,
-När konstnärer som avbildar politiker arresteras och folkliga protester slås ned med massivt våld.
-När den indiska militären drar fram genom skogarna i Dandakaranya med svenska raketgevär.

Då är det dags att vi går ut och protesterar mot den indiska statens krig mot folket!

120528-flygblad---26-maj

 

This entry was posted in Arkiv, Indiensolidaritet, Solidaritet, Sverige. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

Leave a Reply

Your email address will not be published.