Den globala livsmedelskrisen – Asit Das

Den globala livsmedelskrisen – Jordreformivrarnas plåga & frågan om en hållbar utveckling av jordbruket i en tid av klimatförändring. Del 1.

Den globala livsmedelskrisen – Jordreformivrarnas plåga & frågan om hållbar utveckling i en tid av klimatförändring.    

av Asit Das

Man behöver knappast säga att de svåraste med matproblem och jordbrukskris är de dominerande socio-ekonomiska fenomenen i Indien och tredje världen med angrepp på ekonomiska reformer under globaliseringen sedan tidigt 1990-tal. I enlighet med officiell statistik har mer än 200,500 bönder begått självmord i Indien (fram till mars 2010) ”både under NDA:s och UPA:s” regimer. I de senaste två åren har vi blivit vittne till omfattande protester över hela tredje världen. I Indien ser vi prisökningar på mat, spannmål och grönsaker som saknar motstycke. Medan delar av maten försvinner från de fattiga och den lägre medelklassens hushåll ser vi nu en kvalitativ förändring i vårt mest fundamentala ekonomiska förhållande- matleveranserna. Denna situation härrör från en utvidgad process med rötter i en starkt ökande social och ekonomisk ojämlikhet åtföljd av utvidgade kapitalistiska samhälleliga förbindelser i en period av ekonomiska reformer. Villkoren för en majoritet av befolkningen har varit försämrade under senare årtionden och undernäringen ökar allt mer. Under samma tid har regeringens tillgängliga verktyg att motarbeta matkrisen varit under ständig attack, och kan inte längre fullgöra sin uppgift. I enlighet med UNICEF:s rapport ”State of World Children 2009” har Indien den högsta andelen svältande barn i världen. Barn på landsbygden löper i genomsnitt två gånger högre risk att bli undernärda jämfört med de barn som bor i städerna. Mängden undernärda barn är högre än i Afrika söder om Sahara. Det här är baslinjen från vilken vi kan uppskatta konsekvenserna av monsunen som slog fel.

Krisen har byggts upp under en längre tid. Spannmålsproduktionen har stagnerat i över ett decennium. På fem år från 2002-07, har det årliga genomsnittet i jordbrukets tillväxt varit endast 2,2 procent, knappast mer än Indiens 1,5 procent årliga befolkningstillväxt. Det tillgängliga spannmålet per invånare mätt i kilo per år var 162,5 år 2006, under 1972 års nivå som var 171,1. Tillgången på spannmål per invånare ger emellertid inte den rätta bilden Tillgängligheten till maten är det är det huvudsakliga kriteriet. Nedgången på tillgängligheten per capita markerar en ännu större nedgång för den minskade sektionen – det oundvikliga resultatet av den neoliberala dogmen blir att tilldelningen av varor blir otillräcklig och tillfaller den som kan betala. Det är att hårt inkräkta på marknadsförhållandet. Den omfattande ökningen av antalet som lever i extrem fattigdom är kända fakta för alla, men det blir bara inte synligt i affärs – pressen.

Alla politiker och talskrivare talar om att minska fattigdomen. Men om vi följer internationella kriterier, är mer än 50 procent av Indierna är extremt fattiga. Den mest signifikanta bedriften sedan självständigheten är odiskutabelt utbyggnaden av den enorma sektorn i det offentliga distributionssystemet för att säkerställa en miniminivå av varor till befolkningen. PDS åstadkom åtminstone en betydlig utbyggnad. Ransoneringen var visserligen otillräcklig, men nödvändiga varor gick att få utan att betalningsförmågan var avgörande. Av detta återstår bara en skugga.

Marpriserna har stadigt stigit i höjden på de fem åren sedan 2004. I de här åren, mellan 2004 och 2008, när Indien hade några goda monsuner och rekordproduktionen av spannmål var efterfrågad, steg priset på ris med över 46 procent, vete med över 62 %, vetemjöl 55 %, salt 42 % o.s.v. I mars 2008 var genomsnittet på dessa varor redan en bra bit över 40 procent. Sedan ökade priserna igen till lite före 2009 års val och har stigit dramatiskt de senaste sex månaderna. Inflationen baserad på år för års variation på konsumentpris – index har ökat sedan juni 2008. Olika mått av konsumentpris – inflationen förblev hög vid tiden 8,6 – 11,5 %, under maj/juni 2009, och 8,0 – 9,7 % i mars 2009 att jämföra med 7,3 – 8,8 % i juni 2008. Det största nederlaget och negativa trend som utfallit är PDS systemet, och vi pratar om 10 miljoner, de senare årens prishöjningar på mat har lett till en ökad andel av hunger och undernäring. Från officiellt håll talar man om att lider av droger. Frågan om ransonering är inte oförutsägbart väder en eller annan månad, konsekvenserna av det har ekologerna säkerställt – det vi upplever idag är resultat av global klimatförändring och en oansvarig marknad i praktiken helt utan planering. Inte bara detta år, men även i de kommande blir det kriser när vattenbrist uppstår. En studie publicerad i Nature i augusti i år relaterar till att sattelit övervakning visar att grundvattenreserverna i norra Indien har minskat snabbt mellan 2002 och 2008. Denna uttömning härrör från en accelererad konstbevattning över tid. Även i avsaknad av samförstånd om en tillfällig koppling mellan global uppvärmning och dåliga monsuner, är där en samstämmighet om ökad förekomst av extrema vädervariationer. D.v.s. att tidigare händelser (så som felande monsuner) kommer att bli mer frekventa. Åter igen framtiden är här.

Matkrisen idag- 
2006-2008 blev matbristen en global verklighet, priser för handelsvaror kom att bli spiralformigt onåbara för ett omfattande antal människor. Internationella organisationer världen över blev tagna på sängen, med de minskande matförråden och hade inte förmåga att ta itu med nödläget. Skuldbeloppet p.g.a. de plötsligt ökande priserna på ris, vete och vegetabilisk olja klättrade åtminstone i utvecklingsländerna (LDC) upp med 37 % från 2007 till 2008 – från 17,9 miljoner US dollar till 24,6 miljoner efter att ha ökat 30 % år 2006. I slutet av 2008 rapporterade FN att den årliga matimportkorgen i LDC förlorat mer än tre gånger så mycket sedan år 2000, inte beroende på ökande volym på matimporten, men som resultat av ökade prisstegringar. (FN:s World Economic and Prospect 2009). Den här tumultartade utvecklingen lade till ytterligare 75 miljoner människor i raden av hunger och drev uppskattningsvis 125 miljoner människor in i extrem fattigdom. FAO briefing paper”Hungry on rice”, United Nations, 17: de September 2009).

Med alarmerande krav tillgrep länder som Kina och Argentina påtvingade beskattningar och kvoter på sitt eget ris och vete – export för att förhindra lokal brist. Ris – export blev helt enkelt jätterubriker i Kambodja, Egypten, Indien, Indonesien och Vietnam. Syd – solidariteten, bräcklig i de bästa stunderna, smulades sönder, och blev skadad parallellt med krisen. För några länder blev det ”det ökända halmstrået som bringade kamelerna tillbaka”.

Ca trettio länder upplevde allmänt missnöje och våldsamma demonstrationer mot ökande priser 2007 och 2008. Bland dem var Bangladesh, Burkina Faso, Kamerun, Egypten, Guinea, Indonesien, Mauretanien, Mexiko, Marocko, Mocambik, Senegal, Somalia, Uzbekistan, och Yemen. Över alla kontinenter gick människor ut i tusental och protesterade mot okontrollerad ökning av råvaror vilka deras länder måste importera och skuldbeloppen som måste betalas p.g.a. otillräcklig produktion. Resultatet blev många människors död i demonstrationer av allmänhetens ilska. Den internationella pressen och akademiker tillkännagav slutet på eran av billig mat och de spårade orsaken till en mängd olika anledningar: De fattiga ländernas misslyckade utveckling av jordbrukssektorn. Belastningen på den internationella matförsörjningen, skapad av den förändrade matkulturen hos Kinesisk och Indisk växande medelklass som äter mer kött, spekulationer handelsvarors framtid, förvandlingen av jordbruksland till urban fast egendom, klimatförändring och övergången från spannmål och sockerrörsproduktion till produktion av biobränsle för att ersätta oljan.

”FN:s världsekonomiska nuläge och framtidsutsikter” talar om att krisen är en produkt av en omfattande storm eller en explosiv kombination av olikartad utveckling och spekulativa rörelser som medfört den globala finanskrisen som bröt ut sommaren 2007 och var inblandad i livsmedelskrisen. Enligt FN har påverkan p livsmedelspriserna på spekulation av finansiella investerare i råvaror och varuterminsmarknader varit betydande, skulle man kunna hävda, enligt rapporten. Ökad global likviditet och finansiella innovationer har också lett till ökad spekulation i råvarumarknaderna och, dessutom USA-dollarns märkbara hävstångseffekt på större ekonomier. Radikala ekonomer hävdar emellertid att spekulation i råvaruterminer var nyckelfaktorn i den extraordinära prisökningen på råvaror – handelsvaror 2007 – 2008. När fastighetsbubblan sprack 2007 och handeln med inteckningsbaserade värdepapper och andra derivat kollapsar, påstod de att Hedgefonder och andra spekulativa aktörer flyttade in spekulation i råvaruterminer, orsakade en kraftig ökning av insiderhandel och avtal fick till följd en liten produktionsökning av jordbruksvaror eller ingen alls. Det var denna flytt till råvaror för snabba profiter som gjorde att bubblan sprack och utlöste uppgången i FAO:s matprisindex med 71 % under bara 15 månader mellan slutet av 2006 och mars 2008 och det faller tillbaka efter juli 2008 till nivån 2006.
(Peter Wahl ”Matspekulation: Den viktigaste faktorn till prisbubblan under 2008”.
Berlin: Weed, 2009

VIKTIGA TRENDER I JORDBRUKS OCH LIVSMEDELSKRIEN IDAG
Orsakerna till den extraordinära ökningen av livsmedelspriserna i nuvarande period, en fördubbling jämfört med 2007 års priser, samlade i långsiktiga trender i arbetet under årtionden med ett antal nya realiteter. De viktigaste långsiktiga trenderna som leder till den nuvarande situationen är:

  1. Med en ökande omläggning av majs, korn och sojabönor till att producera kött har köttkonsumtionen per capita fördubblats på ca.40 år. Så mycket som 95 procent av kalorierna går förlorade i omvandlingen av spannmål och sojabönor till kött.
  2. Minskande matproduktion blir följden av att fattiga länder anammar den nyliberala dogmen att låta den fria marknaden styra över matproduktion och distribution.
  3.  Ett utbrett förakt för småbruk delvis orsakat av Neokoloniala reformer och IMF:s mandat ”strukturell anpassning”, vars villkor tvingade småbönderna att fly in till städernas slum där en stor del av mänskligheten bor.
  4.  Den ökande koncentrationen av bolags – ägandet och kontrollen över alla lägen av matproduktionen – från frö, bekämpningsmedel och gödningsmedel, till silor, bearbetningsanläggningar och livsmedelsbutiker. En senare orsak till krisen är avledningen av stora mängder majs, soja och palmolja till produktion av biobränsle, direktivet antogs av kritiker världen över för industriella biobränslen baserade på grödor som råvara. Biobränsleproduktionen var mycket tilltalande för USA och EU som försökt bryta inflytandet från oljeproducerande länder för att främja ”grönare” bränslen. Under 2008 har ca.30 procent av hela majsgrödan i USA använts för att producera etanol att blanda med bensin som bilbränsle. Uppskattningen av hur mycket etanolproduktionen bidrog till ökningen av livsmedelspriserna varierade från mindre än 5 %, enligt US Department Of Agriculture, till uppåt 80 % som uppskattas av Världsbanken.

Året 2008 innebar större missväxt, från Bangladesh till kornexportregioner i Australien, där vete och risgrödor förstördes av torkan. Forskarna är överens om att en sådan omfattande störning i livsmedelsproduktionen kommer att öka med ökande destabilisering av jordens klimat. Dessutom spekuleras det på loka nivå (vanligen kallad hamstring). Och oöverträffade ekonomiska spekulationer i världens råmarknader – ett allt populärare sätt att spela sedan de globala aktiemarknaderna rasade – pressat priserna till mycket högre nivåer efter flera år då konsumtionen översteg utbudet, misslyckad skörd i några länder och ny storskalig övergång till produktion av biobränsle kombinerat med en längre period av trender – en total storm skapades i vilken många människor fick lida mycket och fortsätter att lida. Matpriserna på sommaren 2008 var betydligt högre än för bara några år sedan. Livsmedlen räcker till alla om de fördelas lika, men är fortsatt en relativ bristvara. Idag lider ca.1 miljard människor, nära en sjättedel av mänskligheten av ständig och svår hunger. Det finns många fler, eventuellt ytterligare 2 miljarder människor lever i ständig livsmedelsbrist, saknar en del måltider och vet inte var deras nästa måltid kommer ifrån. Detta innebär att nära hälften av hela mänskligheten antingen är ständigt hungriga och undernärda eller lider av olika grader i livsmedelsförsörjningen. Den nuvarande globala livsmedelskrisen har varit kulmen på följande tendenser:

  1. Störning av näringsämnen och cykler med spridningen av utvecklingen av det storskaliga jordbruket och djurhållningen med fabriksliknande produktionsanläggningar.
  2. Miljöpåverkan av kemiska och fossila bränslen med intensiva jordbruksmetoder
  3. En större ökning av (både horisontell och vertikal integration) i insatsen och bearbetningen av livsmedelssektorns system.
  4. Jordbrukare som arbetar allt mer som arbetare för jordbruksnäringen, ofta under kontrakt till stora integrerade köttproducerande företag.
  5. Uppgiften att genmodifiera (GM) utsäde och befästa bolagens kontroll över insatssektorn över allt.
  6. Aktuella svårigheter för tredje världen genom de olika bestämmelserna i Världshandelsorganisationen.
  7.  Massinvandring av bönder från landsbygden i tredje världen till städernas slumområden där det finns få lediga jobb.
  8. Omfattande hunger mitt i de mycket högt utvecklade länderna, med många hjälporganisationer med fokus på de mest omedelbara hjälpinsatserna, viket lämnar den djupare frågan om fattigdom obesvarad.
  9. Försummandet av vikten av jordreformer och fördelarna med att minska eller eliminera beroendet av handelsgödsel och bekämpningsmedel.

Jordbrukets processer i växande grödor och fiberväxter och den ökande andelen livsmedelsproducerande djur, ingår i ett system som ofta kallas livsmedelssektorn. Detta system inkluderar alla uppströms ingångar till jordbruket (utsäde, gödningsmedel, bekämpningsmedel, traktorer, bränsle, redskap etc.) samt de efterföljande sektorer (köp av böndernas produkter, bearbetning, transport, partihandel och slutligen detaljhandel i affärer och restauranger). Medan alla äter mat minskade andelen av befolkningen som är direkt involverad i produktionen kraftigt i de utvecklade länderna under 20:e århundradet. För hundra år sedan levde en tredjedel av den amerikanska befolkningen, cirka 32 miljoner människor på gårdar i hela USA. I början av 60-talet hade antalet halverats – idag finns det bara 1,3 miljoner gårdar som tjänar mer än 1000 dollar per år. Det finns fler fångar(2,3 miljoner) än jordbrukare i USA idag. Samtidigt är hundratals miljoner människor fortfarande verksamma inom jordbruket i Afrika, Asien och Latinamerika – man uppskattar att det finns cirka en miljard bönder totalt av världens över 6 miljarder människor.

Biotekniska grödor
Under de senaste två decennierna har företagen aggressivt främjat tanken att genetik av grödor och frön är nyckeln till att förbättra världens jordbruk. Det står dock klart att grödor som är modifierade vanligtvis genom införande av gener från andra arter, inte hittills har producerat någon tillförlitlig ökning av avkastningen över motsvarande icke-GM-grödor. Sedan den första kommersiella produktionen av GM-grödor under 1990-talet, har motståndet mot denna teknik förenat småbrukare, miljöaktivister och offentliga hälsoförespråkare från Indien till Sydafrika, samt Västeuropa och USA. Medan över 300 miljoner hektar världen över idag planteras med genmodifierade grödor, enligt källor inom industrin, utgör detta bara 2,6 procent av den odlade marken och är mycket koncentrerad i Nord och Sydamerika. Medan GM arealen i Kina och Indien växer är de flesta av världens odlingsmark fortfarande GMO – fria.

Nästan alla av de kommersiellt odlade genmodifierade grödorna är av två allmänna typer: antingen är de konstruerade för att tåla stora doser av kemiska bekämpningsmedel (t.ex. Monsantos ”Roundup Ready” sorter), eller de producerar en eller flera pesticida proteiner, som härrör från BT bakterier. Nyligen släpptes sorter som kombinerade med båda egenskaperna, en teknik som kallas ”genstapling”. Tjugo år av påståenden om att genetik kommer att ”föda världen” genom att göra grödor mer motståndskraftiga och friskare har gång på gång visat sig vara falskt. Istället fokuserar företag som Monsanto sin forskning och utveckling på egenskaper som ökar jordbrukarnas beroende av kemikalier, samtidigt som jordbruket blir mer logistiskt praktiskt, och därför lättare att genomföra över större arealer på allt mer mekaniserade gårdar.

Även omfattande analyser av de hälso- och miljömässiga effekterna av genmodifierade grödor är relativt tunn, forskare fortsätter att avslöja ny information som visar att tekniken i sig är störande för cellulär metabolism och genuttryck. Oberoende forskning kvävs till stor del av den egna kontrollen över Gm av företag som har intresse av att undertrycka systematiska studier av teknikens konsekvenser, och oberoende forskning av växtförädling vid de statligt finansierade universiteten i USA håller på att ersättas av bolagens interna forskning. Företagens inflytande förvärras av ett allt mer intimt förhållande mellan institutioner och jordbruksnäringens företag. Så gick South Dakota Statliga Universitets ordförande, David Chiconie över till Monsantos styrelse och uppges få betydligt större inkomst under 2009 än de 300,000 dollar han fick i lön från universitetet. Fröföretagen har grundligt korrumperat statligt finansierade universitetsuppdrag – direkt via forskningsanslag och ersättningar till forskare för konsulttjänster, och indirekt genom att förbjuda nästan all oberoende forskning på GM – fröer.

Översättning från engelska till svenska Pia e. Hanzén

This entry was posted in Allmän opinion, Arkiv, Asit Das. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

Leave a Reply

Your email address will not be published.