Indienkväll och föredrag med Peter Schalk

Igår hade vi vår fjärde Indienkväll i rad, och för mig den första. Peter Schalk var inbjuden och talade om LTTE, han höll ett intressant föredrag efter att vi sammanfattade vad vi vill med vår organisation och vilka naxaliterna är.

Jag lärde mig något nytt tom. och det var att naxaliterna är egentligen bara samlingsnamnet för indiska revolutionärer. Namnet fick de efter naxalbariupproret. Indiensolidaritet vill belysa folkkriget i Indien, när indisk militär får negativ publicitiet brukar de dra sig tillbaka lite – desto fler som är engagerade, desto mindre våldtagna kvinnor, desto mindre tvångsförflyttade adivasis och desto mindre förtryck emot folket. 
Naxalitguerillan har ett fäste, ungefär lika stort som Slovenien. I lägren är det ingen separation bland kvinnliga och manliga soldater, de indiska naxaliterna kämpar emot allt förtryck och då vore det bara konstigt om det fanns en könssegregation.
Peter Schalk berättade om srilankesiska LTTE – tamiltigrarnas läger som är separata för manliga och kvinnliga soldater. För att gå med i LTTE svärs en ed, sedan lämnas tigerflaggan över till soldaten. Efter föredragen serverades tilltugg och dryck. Efter den mysiga lilla stunden var det dags för film.
Chakravyuh – en indisk film som var väldigt ovinklad för att vara just en indisk film. Det handlade om tre vänner och poliser som arbetade i områden bebodda av adivasis, när en gruvbolag skulle gräva i marken ville de förflytta adivasierna. Men naxalitrörelsen i området besvarade med strider. Hur naxaliterna uppmålades var kanske inte riktigt sant alla gånger, men det var mycket som stämde. Polischefen ville ha tag på naxalitledarna så han skickade ut sin vän som skulle gå med i naxaliterna för att informera polisen om när och var de skulle slå till nästa gång.
Men under tiden polisen var i lägret så såg han en helt annan sida, sakta men säkert närmade han sig naxaliternas värderingar. En av ledarna hade blivit skjutna och förd till sjukhus, när han vaknade upp tog polisen honom tillfånga och opererade in ett chip i hans sår. Naxaliterna svarade med att ta en polis. Polisen i området som hade skickat ut honom blev självklart arg över detta och publicerade historian i tidningarna, tillskottet i naxalitgruppen blev nu konfronterat av de andra kamraterna på deras tingsplats.
Den sårade kamraten var närvarande, precis under rätten kom polisen i sin helikopter och avfyrade eld. “Förrädaren” visade nu vems sida han var hos, han skar ut chippet och tog det och sprang sedan iväg för att skydda sina kamrater. Men en av naxalitledarna – en vacker kvinnlig soldat blev beskjuten, man märkte hur han utvecklade känslor för henne under tiden i lägret. Han blev helt förkrossad när han insåg att hon avled av skottet. Nu var han i känslomässig affektion, och skulle skjuta poliserna som var hans tidigare vänner. Då blev han skjuten själv.
Den var väldigt sorglig, men jag blev förvånad över hur objektiv den var. Det var riktigt coolt när de i lägret hade bilder på Josef Stalin, Lenin, Mao och Marx enligt mig.
Och likaså var det roligt med musiken som var till. Festligt! Att texten ändrades för att inte vara lika radikal som den egentligen är var dock mindre roligt.
Efter filmen blev det ännu mer sång, vi sjöng bland annat Indiens röda korridor. Sedan började folket avrunda, men alla var nog eniga om att det var en riktigt trevlig afton!

Lal salaam!
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

Leave a Reply

Your email address will not be published.