Ockupera Indien! Nytt om Västbengalen, Jharkhand, nordöst

Kartan kommer härifrån

Att ockupera någonting som protest exempelvis mot det rovgiriga bankkapitalet har blivit en internationell företeelse de senaste dagarna. Inte heller Indien är oberört. Enligt vad som kan inhämtas så har aktioner av någon sort inträffat i New Delhi, Mumbai (Indiens finansiella centrum), Hyderabad, Bangalore (centrum för IT-industrin) och i och i närheten av Kolkata. Om dessa små försök kommer att påverka den indiska utvecklingen i stort är oklart, men ju mer folk visar sitt missnöje desto större är möjligheterna att myndigheter och företag känner sig tvungna att anpassa sig. Ockupera-rörelsen är ju också mest en stadsrörelse, och en stor del av Indiens befolkning bor ännu ute på landsbygden.

Landsbygd och djungel är det i västra Västbengalen. Bloggen har ofta nämnt försöken till fredsförhandlingar mellan delstatsregeringen och gerillan i djungeln, men också yppat vissa tvivel om att det blir något.  Västbengalens chefsminister Mamata Banerjee har nu har höjt rösten och givit gerillan sju dagar på sig att lägga ner vapnen – vilket knappast kommer att bli fallet. Det finns alltså anledning tro att den inofficiella vapenvilan kommer att bryta samman och ersättas av öppna strider igen.

Från Sarandaskogen i grannstaten Jharkhand rapporteras att regeringen försöker starta civila hjälpprogram efter den månadslånga “Operation Anaconda”, där man visserligen inte hittade några gerillasoldater men tror sig ha jagat bort dem. Om hjälp från regeringen verkligen gör folket där gladare är tveksamt, vi har tidigare rapporterat om svåra övergrepp där poliser och halvmilitärer har dödat, misshandlat och plundrat. Och hur skall myndigheterna “hjälpa” människor som dess egna trupper bestulit på identitetshandlingar och ägandedokument till stället där de bor? Man kan ju misstänka att den här offensiven faktiskt handlar om att driva bort människor från platser där indiska och utländska bolag vill bryta järnmalm! Dessutom har vi ju det förhållandet att gerillan finns kvar, fast den för tillfället har flyttat på sig enligt klassisk gerillataktik, och förmodligen har den ett underjordiskt nätverk kvar i Sarandaskogen. Vid lämpligt tillfälle kan den marschera in igen.

Sarandaskogen i Jharkhand markerad på kartan. Där finns fattigt stamfolk och mycket rika förekomster av järnmalm

En annan typ av förbindelser är de allt tätare och bättre kontakterna mellan Indiska Kommunistpartiet (maoisterna) och väpnade grupper som kämpar för lokal befrielse i nordöstra Indien. Nästan så långt österut som man kan komma ligger Manipur, och där uppges maoisterna slutit avtal med en lokal rörelse som såväl kan leverera modern kommunikationsutrustning som militär expertis. Detta har orsakat stor oro hos de indiska myndigheterna. Maoisterna själva har ju arbetat upp en viss militär slagstyrka, även om den är liten jämfört med vad indiska staten kan ställa upp med, men det påstås att de förutom de väpnade grupperna i nordöst siktar på samarbete med militanta grupper i Kashmir. Om detta lyckas kommer utsikterna för framtida gerillakampanjer att bli avsevärt mycket bättre genom att regeringen inte kan koncentrera sig till ett oroligt område utan måste splittra uppmärksamheten.

Dessutom uppges att maoisterna själva har aktiviteter på gränsen mellan Assam och Arunachal Pradesh. De har lyckats värva ungdomar från lokalbefolkningen.
BdH


This entry was posted in fredsförhandlingar, ockupationer, Västbengalen. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

Leave a Reply

Your email address will not be published.