Massmöte i Lalgarh genomfört. Trinamool och trovärdigheten

Det massmöte i maoisternas kärnområde i västra Västbengalen som aviserades igår har genomförts. Bortåt tiotusen människor samlades i Lalgarh (det betyder ‘röda fortet’ för övrigt) för att protestera mot att chefsminister Mamata Banerjees delstatsregering inte uppfyllt sina vallöften, nämligen att ta bort de paramilitära styrkorna från djunglerna samt att frige politiska fångar. Man var också emot rekrytering av tusentals ungdomar från stamfolken till polisen, där deras uppgift skulle bli att kämpa mot sina egna. Vidare uppskattades inte Banerjees och Trinamoolkongressens utvecklingsplaner för området. Förmodligen verkar utveckling i kombination med militär ockupation och politiskt förtryck inte riktigt trovärdigt.

Hur trovärdig är Trinamoolkongressens linje på andra områden? Banerjees regering är ute efter att minska strejkrätten i Västbengalen. Strejker om “småsaker” skall inte tillåtas, anser man. Vad som är smått kanske beror på vems perspektiv frågan betraktas ur? Olämpliga metoder från företagen skall också hållas tillbaka. Men då är åter frågan om vem som avgör vad som är olämpligt, och om man kan slå vakt om lagar för arbetsmarknaden i ett så korrupt land som Indien. Förmodligen kan företag med gott om pengar köpa sig förbi de flesta lagliga hinder, om så önskas.

Trinamoolkongressen vann senaste valet i Västbengalen kanske mest för att den verkade vara ett hederligare alternativ till den tidigare styrande Vänsterfronten. Hur påverkas den maoistiska rörelsen om både dessa gamla och nya motståndare även i fortsättningen stöter sig med urbefolkningarna i djungeln och med arbetarna, det vill säga två grupper som maoisterna anser viktiga att vinna för sin kamp?

This entry was posted in Arbetarkamp, Mamata Banerjee, Trinamoolkongressen, Västbengalen. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

Leave a Reply

Your email address will not be published.