Problem för den mjuka staten

Gunnar Myrdal skrev om ‘mjuka stater’, alltså stater som har svårt att få något gjort. En artikel som beskriver läget i den indiska regeringens offensiv mot maoisternas och stamfolkens gerilla leder tanken till Myrdals fras: den sammanfattas med att det som New Delhi verkar ha i sin arsenal är stora säckar med pengar samt ännu större ord. Men offensiven mot gerillan är inte framgångsrik.

Efter att regeringsstyrkor lidit sitt största nederlag mot Folkets Befrielse-Gerillaarmé i april 2010 gick Indiens utrikesminister ut med ett hårt program om att problemet med “vänsterextremism” skulle vara löst inom tre år. I artikeln konstateras att utvecklingen snarast gått åt motsatt håll under det senaste året. Gerillans förluster i strid har minskat, regeringens har ökat. De resurser i människor och material som östs in i anti-gerillakampanjerna har alltså givit dålig utdelning. I stället för att med massiva insatser ta över gerillakontrollerade områden och sedan snabbt upprätta en civil administration har regeringstrupperna varit mer upptagna med att skydda sig själva i sina baser. Samtidigt genomförs inte planerade civila projekt, och man får alltså intrycket av en ‘mjuk stat’ som mest pratar men svårt att få något gjort. Och samtidigt kan man gissa att mycket av de resurser som anslås till olika projekt helt enkelt stjäls på grund av korruption.

Experter varnade regeringen för det här, men den lyssnade inte. Massiva insatser av trupper slår inte ut gerillan, den flyttar sig helt enkelt när armén närmar sig, och områdena där kampen kan föras är enorma. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med soldater och poliser för att kontrollera hela området. Så om man ser det hela ur upprorets synpunkt så verkar framtiden rätt ljus.

This entry was posted in Folkets Befrielse-Gerillaarmé. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

Leave a Reply

Your email address will not be published.