Fredsförhandlingar och oro

Sedan några månader råder inofficiell vapenvila mellan gerillan och regeringen i Västbengalen. Den maoistiska gerillan utför inga attacker i delstaten, regeringens styrkor gör inget annat än patrullerar men försöker inte hitta motståndaren. Springer man inte i vägen för varandra händer inget, det är nog så man lägger upp det.

Indien är en förbundsstat, varje delstat har stor självständighet att lägga upp sin egen politik, och politiken runt fredsförhandlingarna visar det. Medan utvecklingen kan leda till sådana i Västbengalen är situationen annorlunda i grannstaten Jharkhand. I Jharkhand är gerillan stark, men några förhandlingar har det inte talats om. Där är delstatsregeringen i stället oroad över utsikten av fred hos grannen. Frågan är vad fred i Västbengalen men fortsatt krig i Jharkhand kan innebära. Kan gerillan flytta trupper fram och åter över gränsen efter behag och utnyttja sina områden i Västbengalen som tillflykts- och uppmarschområden?

Slutet av det refererade artikeln är intressant med tanke på vad vi skrivit om maoistiska frontorganisationer i städerna. En polischef i Jharkhand talar om öppet stöd för maoisterna från olika grupper:

Maoists are getting open support from various organisations representing intellectuals prisoners and even labourers that resort to any action to fight for their cause. This is a dangerous trend. We are keeping a watch on such organisations and documenting their activities

This entry was posted in fredsförhandlingar. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

Leave a Reply

Your email address will not be published.