Hej, Bastar – mer om en bok

Vi skrev tidigare om en indisk bok som kan vara svår att hitta i Sverige men som verkar innehålla intressant information om det indiska upproret, Hello Bastar. Bastar är ett av de djungelområden som befolkas av adivasis, stamfolk, och där gerillan fått några av sina största framgångar.

Så här ser den ut, Hello Bastar av Rahul Pandita

I brist på boken kan vi läsa en intervju med författaren Rahul Pandita. Han anser att framtiden för den maoistledda upprorsrörelsen i Indien är god: så länge hundratusentals ton vete och annan spannmål ruttnar i regeringsmagasin samtidigt som folk dör av hunger, deras marker beslagtas och de jagas bort och får sina liv förstörda, så länge kommer rörelsen att fortsätta att expandera. Eftersom detta är frågor som berör så många människor kommer upproret att fortsätta även om maoisternas ledare försvinner (en ståndpunkt som även Arundhati Roy har framfört).



Kanske den här teckningen anknyter till vad Pandita säger: Indiens premiärminister Manmohan Singh läser en saga för den stackars svältande människan, om hur de onda maoisterna ätit upp all mat som varit inlåst i regeringens lager sedan landet blev självständigt! Och i bakgrunden rullar den indiska krigsmakten in …

Gerillan, PLGA eller Folkets Befrielse-gerillaarmé, anges ha en styrka på över tiotusen män och kvinnor, och till detta kommer hjälpstyrkor med sämre beväpning som är mycket större.  Pandita kallar dessa “secondary force” och det torde väl vara samma sak som lokal milis. När milis och PLGA samverkar i operationer mot regeringstrupperna kommer det att innebära att fler från milisen lärs upp och kan överföras till armén.

En aktuell fråga som tas upp i intervjun är de så kallade specialpoliserna som vi skrivit om tidigare, ungdomar från stamfolken som av olika anledningar förmås att slåss mot sina egna. Nu har ju Indiens högsta domstol förklarat att specialpolisen strider mot landets grundlag och måste upplösas. Pandita uttrycker bekymmer för vad som händer med specialpoliserna när/om de återvänder till sina byar och blir utlämnade till maoisternas nåd. Ett svar på det kan vara den amnesti som maoisterna utlovat till de poliser som slutar att slåss mot de egna.

En aspekt av specialpolisens upplösning är att de har stått för lokalkännedomen när regeringen gjort sina raider mot byarna ute i djungeln. När denna expertis försvinner finns bara paramilitärerna som rekryteras utifrån kvar, som den centrala reservpolisen CRPF. Dessa halvmilitärer är inte bekanta med djungeln eller van vid de hårda förhållandena där, och dessutom är de knappast ideologiskt motiverade för att slåss – de har tagit värvning för betalning, till skillnad mot gerillan och dess anhängare. Det finns alltså goda skäl för maoisterna att hjälpa före detta specialpoliser tillbaka till sina lokalsamhällen.

Det finns några tumregler för hur stor styrka det behövs för att slå ner ett gerillauppror. På varje gerillasoldat behövs kanske sju till tio vanliga soldater. I så fall skulle det behövas bortåt hundratusen man bara för att kämpa mot PLGA, och räknar man in “secondary force” eller milisen så blir det så stora styrkor att man kan fråga sig om indiska regeringen kan få ihop så mycket folk. Detta särskilt som stora delar av den indiska krigsmakten är låst vid gränserna mot Pakistan och Kina, samt är bunden i upprorsbekämpning i Kashmir och i nordöstra Indien. Den indiska regeringens sätt att komma förbi det här problemet är att försöka rensa ett område i taget i stället för en allmän offensiv på alla fronter. Men då kan gerillan dra sig undan, låta den underjordiska politiska organisationen vara kvar, och sedan återvända när regeringstrupperna flyttar till nästa ställe. Regeringen måste, enligt Pandita, erkänna att upproret inte är en fråga om “lag och ordning”, utan att det handlar om socio-ekonomiska frågor – det har man gjort visserligen, men det har inte slagit igenom i praktisk handling. Så upproret har en ljus framtid.

This entry was posted in Folkets Befrielse-Gerillaarmé. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

Leave a Reply

Your email address will not be published.