Det halv-feodala mörkret

För några månader sedan träffade jag en man från Irak som pratade om det “halv-feodala mörkret” i sitt hemland. Det var starka ord och la det på minnet eftersom jag aldrig hört någon uttrycka sig på det sättet förut. Det var först när jag läste vittnesmålen i Jan Myrdals bok Indien Väntar som det riktigt gick upp för mig vilket fasanfullt mörker som de fattiga massorna lever under i stora delar av världen. 
Jordherreväldet, godsägarnas direkta personliga diktatur över miljarder människor på jorden. Dessa människors öden når oss nästan aldrig, men vi skall minnas dessa berättelser (nedan) när vi hör om uppror och stridigheter. Vi behöver mer vittnesmål, vem åker nästa gång? 
Under revolutionen som pågår i Indien idag gör man slut på halv-feodaliteten och delar ut jorden “till dess brukare“. Miljarder människor skall inte längre behöva leva under godsherrevälde, det finns en lösning, den ny-demokratiska revolutionen. Det låter kanske förmätet men det verkar faktiskt så. Det är en del av förklaringen till varför kampen i Indien är viktigare än många andra kamper, det spelar roll hur miljarderna längst ner i världspyramiden har det och är det möjligen också de som bär på framtiden?
Här nedan IKP(m)s uppfattning om halv-feodaliteten i Indien idag.
Even today, our country is fundamentally a country of the peasant masses as two-third of the population live in the rural areas. The overwhelming majority of the peasantry is the most exploited and oppressed class. They are forced to live in most wretched and extremely poor conditions. …. Extreme forms of semi-feudal exploitation are still prevalent in the countryside. The major prevailing forms of such exploitation are extortion of their produce through share cropping, which is robbing them of their produce up to 50%, bonded labour, usurious and merchant capital and other forms of extra-economic coercion. The most vicious form of extracting surplus through extra-economic coercion was through the caste system. … The scheduled castes continued to be treated as near slaves contributing even free labour and services in the name of “begar” etc.” (punkt 14, IKP(m) -program, 2004.
 (vår fetstil i texten)
“Alla som protesterar kallas naxaliter. Innan parlamentsvalet i vintras kom underinspektör Rajveli hit i en jeep. Han sade att om några naxaliter syntes till här eller om någon i byn röstade på naxaliternas symbol — en brinnande fackla — då skulle han själv hänga oss en efter en i det här trädet.

— Det är bäst ni kommer med, säger pastor Sathaia. Han för oss till kyrkan. Ett något större hus med två rum. I det yttre rummet fanns två charpoyar, sängar, och bilder av Kristus. Där samlades menigheten till gudstjänst. Vi satt i det inre rummet. Runt oss fylldes rummet av folk. Såväl kristna som andra fattiga och kastlösa och lågkaster. Man bjöd på mat och te med mjölk. Vi satt mitt emot varandra på golvet och åt. På väggen ovanför pastorn hängde ett inramat och indiskt färggrant tryck av den lidande Kristus och folk runt oss sökte förklara vad som hänt i byn och varför här rådde undantagstillstånd.

— Doran har 120 hektar jord och därtill håller han olagligt stora jordarealer. Av de femtio veliarna som bor här är det egentligen bara två som är större jordägare. De andra är mellanbönder. Men de håller ihop med sin kastledare. De är hans handgångna män. De verkställer befallningar.

— Här rådde seden med vetti chakri. Det innebar att var och en i byn hade skyldighet att arbeta gratis åt doran. Barberaren måste raka honom. Snickaren måste göra möbler åt honom. Bonden måste plöja åt honom.

Vid alla stora festligheter hade byn skyldighet att lämna djur som gåva till doran. Han tog far när han behövde dem.

— När någon skulle begära något eller kallades till doran måste han alltid ha en gåva med sig.

— Dagsverkeslönen skall vara minst fyra rupier här i trakten. Men den som arbetade åt doran fick bara två rupier.

— Den som bröt mot dorans bud drevs ut ur byn. Dorans män slog honom till dess han flydde.

Han band de kastlösas kvinnor vid särskilda pålar i ladugården och lät piska dem om de inte var honom till viljes.

(Under det jag satt kvar och antecknade tog man med sig Gun för att visa henne piskställningarna. Halva byn tycktes följa henne och alla pekade och visade hur det gått till.)

Här i trakten är det så att en dora menar sig kunna kalla på vilken kvinna han vill. Om flickor som börjar bli manbara heter det att i vilken hydda hönan än börjar kackla skall hon i dorans gryta.

— Här var doran herre. Panchyat mamul. Det var rätten för doran att som byns herre medla och avgöra alla konflikter och själv ta hand om de bötesbelopp han dömde ut.

I samband med den växande bonderörelsen bildades här en ryot-kuli-sangham (bonde-arbetare-förening) efter det att Indira Gandhi fallit och hennes undantagstillstånd upphävts 1977. Doran utsattes för social bojkott. Ingen arbetade åt honom. Ingen betjänade honom.
Ingen talade med honom. Alla byns invånare lät skriva upp vad de tvungits lämna honom som böter. När man summerade befanns det att han olagligen tvungit av byborna 13 000 rupier. Man samlades då runt hans hus. Doran blev skräckslagen och skyndade sig att betala ut pengarna. Man tog nu också tillbaka fyra hektar statlig jord som doran stulit från de kastlösa. Man avskaffade också såväl all vetti chakri och allt sexuellt övervåld som dorans rätt till mamul. De olika kasternas ledare bildade själva en medlingsgrupp som skulle lösa alla tvister.

— När han betalt tillbaka pengarna flydde han till Hyderabad stad.

— Vi gjorde slut på ockret och avskaffade gäldslaveriet.”
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

Leave a Reply

Your email address will not be published.