Militär och civil upptrappning?

Detta var en bil – och så exploderade en mina

Vi har tidigare nämnt en drabbning i djungeln i delstaten Chhattisgarh, där förlusterna i människoliv var rätt små men där återverkningarna kan vara betydande. Här är en artikel som förklarar varför en del människor ändå är uppjagade: kärnan är att det kan vara en förskjutning i gerillans uppträdande, där man alltmer övergår till att uppträda som en riktig armé. Detta är ju inget märkligt, på sikt planeras att Folkets Befrielse-Gerillaarmé PLGA skall få sådan slagkraft att den kan få namnet Folkets Befrielsearmé (PLA).

Det kan vara så att den hårdare taktiken nu, där man går direkt på fientliga förband på ett djärvare sätt än tidigare, syftar till att knyta samman de olika gerillakontrollerade områdena till en sammanhängande zon. För att göra det måste man sätta sig i respekt hos motståndaren. Fast motståndaren, i detta fall regeringen i delstaten Chhattisgarh och dess paramilitära styrkor, fick redan förra året lära sig vad gerillan kan göra när man förlorade 76 man i “slaget vid Mukram”. Mer läsning om denna händelse på svenska (den var så stor att till och med New York Times nämnde den) finns här, här, här, här  . Det var gerillans dittills största seger på slagfältet.

I artikeln ges data för hur gerillaarmén kan vara fördelad. Totalt skall PLGA omfatta 17 kompanier på 65 soldater vardera, samt ett bataljon på 250 man. Siffran verkar märkligt låg med tanke på att 10.000 – 20.000 man ofta nämnts tidigare. Men en mycket rörligt styrka kan verka större än vad den egentligen är och man kanske lyckas dölja en del enheter. Fördelningen uppges vara 10 kompanier i Dandakaranyas stora djungler, fyra i gränsområdet mellan Bihar och Jharkhand samt tre i gränsområdet mellan Andhra Pradesh och Orissa. Var bataljonen finns står inte, men man kan tänka sig att det är en speciell skyddsstyrka för maoisternas ledning i djunglerna i Chhattisgarh.

Det som saknas är uppskattningar av hur stora milisstyrkor maoisterna kan mobilisera i de områden man är aktiva, och hur stora grupper sympatisörer utan beväpning men redo att ingripa som kan finnas. När det gäller den sorts kamp som maoisterna för, man tänker sig ett långvarigt folkkrig, är det viktiga uppgifter.

Ett foto som Jan Myrdal tog vid sitt besök i gerillazonen i Dandakaranya nyligen. Kanske de här kvinnorna ingår i ett av kompanierna där? Många medlemmar i PLGA är kvinnor.

En annan intressant uppgift är att antalet folkdomstolar (jan adalat) i gerillaområdena uppges ha ökat kraftigt, från 22 förra året till 43 i år. I den nya civila förvaltning som byggs upp spelar domstolarna en viktig roll. Människor som inte kan få sin rätt i de lokala statliga domstolarna har ett pålitligare stöd i folkdomstolar som inte tvekar att exempelvis klämma åt godsägare som burit sig illa åt.

Ett annat exempel på upprorets spridning är delstaten Bihar, en av de fattigaste i Indien för övrigt. Där finns 38 distrikt. År 2009 ansågs 15 distrikt vara påverkade av maoisterna. Numera är det 31. En aspekt på det är att stambefolkningen i delstaten är liten, och att maoisterna alltså måste ha anhängare även bland andra grupper än stamfolken.

Samtidigt är situationen i Bihar komplex med många olika motsättningar samtidigt, där det för en utomstående kan vara svårt att förstå vad som utlöser en del våldsdåd.

Sammanfattningsvis kan man säga att det verkar pågå upptrappningar vad det gäller såväl militär som civil kamp. Samtidigt har Indiens inrikesminister givit de olika delstaterna fria händer att driva fredsförhandlingar med maoisterna. Åtminstone i Västbengalen har den nya regeringen, ledd av Trinamool-kongressen, gått på den linjen, medan maoisterna är tveksamma. Ser man till de grundläggande motsättningarna är det ganska svårt att förstå hur en fredsöverenskommelse skall se ut. Parterna står mycket långt från varandra och maoisternas erfarenheter av tidigare initiativ är mycket dåliga.

Ungefärliga operationsområden för PLGA angivna på kartan. Men i själva verket torde förbanden röra sig över mycket större områden. Det viktiga är att man kan lita till stöd och hjälp från större delen av lokalbefolkningen.

This entry was posted in Folkets Befrielse-Gerillaarmé. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

Leave a Reply

Your email address will not be published.