Maoisternas centralkommitté om ny fas av “Green Hunt”

För några dagar sedan berättades det om demonstrationer, ockupation av en flygplats, samt dödsskjutningar i södra Peru. Bakgrunden är att lokalbefolkningen protesterar mot att ett kanadensiskt bolag skall börja gruvbrytning.

Att kriget i Libyen handlar mycket om kontroll över råvaror är en uppfattning som många har. Och inte bara oljan i Libyen och andra arabländer, utan i förlängningen resurser av olika sorter över hela den afrikanska kontinenten. Skall afrikanerna själva ta hand om produkterna av sina jordar, vatten, flora, fauna och mineraler, eller är det  nordamerikaner, kineser och andra som med mer eller mindre hårda påtryckningar skall inhösta vinsterna? – Man kan nog med fog säga att kampen om jorden och råvarorna är en viktig bakgrund till mängder av stora och små konflikter idag över hela världen.

Kvinnor från stamfolk i Västbengalen under upproret i Lalgarh – en del är utrustade med pil och båge!

Och som vi flera gånger rapporterat om här på bloggen: bakgrunden till det stora upproret i Indien, och till regeringens “operation Green Hunt” är att platserna för landets naturrikedomar, utfattiga stambefolkningar, och oländiga skogs- och bergsområden delvis råkar sammanfalla. När regeringen nu skickar in alltmer väpnade styrkor mot upprorsområdena är det ett krig i storbolagens intresse, vare sig det rör sig om indiska eller andra storföretag.

Nu har centralkommittén i Indiens Kommunistiska Parti (Maoisterna) gått ut med ett meddelande angående en ny fas av “Green Hunt”. Hela texten på engelska kan läsas här

En långvarig operation skall starta i gränsområdena mellan delstaterna Andra Pradesh och Orissa (Odisha), med insats av helikoptrar och kanske fallskärmstrupper. De arméförband som redan finns i Chhattisgarh, och som officiellt bara är där för träning, kan misstänkas bli  inblandade.

Pressmeddelandet påpekar att det här händer bara några dagar efter beslut om privatiseringar av gruvor som ligger i Chhattisgarh (i Bastar, som är ett av upprorets kärnområden) och efter Orissabornas heroiska motstånd mot den koreanska ståljätten POSCO:s försök att ta över bondemark i samarbete med delstatsregeringen, och kort efter framgångsrika attacker av Folkets Befrielse-Gerillaarmé. Folket har sagt nej till den sortens utvecklingsmodell som regeringen försöker genomdriva, där vinsterna tillfaller storbolagen medan lokalt fattigt folk bara jagas bort och stammarna riskerar utplåning, men regimen hör inte folkprotesterna. Den fortsätter offensiven.

Men partiet uppmanar till fortsatt motstånd av alla sorter, fredliga och våldsamma, och även till internationell anslutning till rörelsen för att stoppa arméns insättande och mot ekonomisk, politisk, militär och psykologisk krigföring. – På IndienSolidaritet skall vi göra vad vi kan!

(En liten slutfundering: tidigare kommunikéer som vi publicerat här på bloggen har kommit från partiets lokalkommitté i Dandakaranya – det stora djungelområdet där bland annat Bastar som nämnts tidigare ligger. Det här meddelandet kommer från en högre nivå i partiet, centralkommittén. Det kan understryka situationens allvar, men också få oss att undra om man nyligen hållit ett möte med partiets högsta beslutande organ. Med partiet arbetande under illegala förhållanden och utspritt över stora delar av Indien är det inte lätt att få ihop en sådan samling.)

This entry was posted in Folkets Befrielse-Gerillaarmé, Posco. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

Leave a Reply

Your email address will not be published.