Varför rasera en skola?

Det var inte skoltrötta elever, utan ett kommando från den maoistiska gerillan, som för några dagar sedan beslagtog några schaktmaskiner och använde dem för att fullständigt demolera en skola i Chatradistriktet i delstaten Jharkhand.

Är maoisterna emot skolor och utbildning? Tvärtom, men vad som inte framgår av rapporterna men som förmodligen är bakgrunden till det hela är något som bland annat Arundhati Roy rapporterat om i sin långa artikel, nämligen att det som officiellt är skolor i vissa områden i själva verket är militärförläggningar. Skolor byggs inte av betong och med skottgluggar som fästningar.  Det händer att de verkligen används som skolor en kort tid men sedan körs eleverna ut och det blir en förläggning för halvmilitära styrkor i stället. För att göra slut på det har maoisterna sprängt många av dessa byggnader. Men att använda schaktmaskiner är ett nytt grepp i den kampen. Under tiden bygger maoisterna egna skolor ute i skogarna, och man har till och med skapat ett nytt skriftspråk för ett tidigare skriftlöst stamfolk. Så utbildningsfientliga är de inte.

Allmänt verkar kampen skärpas i Jharkhand. Gerillan har slagit till mot såväl offentliga som privata anläggningsföretag i delstaten under den sista tiden, och bland annat har mängder av maskiner och fordon förstörts vid ett flertal attacker. Man kan se det som ett ekonomiskt krig, och förmodligen betalar en del företag till gerillan för att slippa angrepp. Eftersom Jharkhand ligger inom området med stora naturrikedomar (exempelvis bauxit som används för att göra aluminium) sträcker sig verkningarna av de här sabotagen och påtryckningarna långt utanför delstatens, och till och med utanför Indiens gränser. Det indiska storkapitalet och dess internationella kollegor är förmodligen missnöjda med att det inte går att exploatera malmen hur som helst, utan att lokalbefolkningen sätter sig till motvärn. (Se också det här.)

Det här har fått regeringssidan att trappa upp sina aktiviteter och skicka ut trupperna på längre operationer än tidigare. Hittills verkar det mest betyda att varje truppstyrka är i fält några dagar längre men inte hittar så mycket än övergivna gerillaläger och hemmagjorda vapen. Gerillans civila stöd finns kvar i byarna, och Folkets Befrielse-Gerillaarmé flyttar sig rutinerat och undviker strider när den inte själv vill ha strid.

This entry was posted in Jharkhand, skolor. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

Leave a Reply

Your email address will not be published.