Ekonomiska notiser

Svenska Dagbladet intervjuar Saumitra Chaudhuri,medlem i Indiens plankommission och ekonomisk rådgivare till premiärminister Manmohan Singh, som just nu är på konferens i Sverige. Han tror att ekonomin kan växa med 9 procent per år under en tid framåt. (Med 9 procents tillväxt årligen skulle bruttonationalprodukten fördubblas på drygt åtta år.)

Samtidigt pekar Chaudhuri på de enorma bristerna som finns vad det gäller infrastruktur, utbildning, transporter, hälsovård, samt på den svåra korruptionen. Någon omfördelning från de väldigt rika till de mycket fattiga verkar dock inte stå på dagordningen, utan nya satsningar förefaller bara komma från tillväxten. De indiska miljardärerna kan ta det lugnt. Och korruption och splittring efter klass-, kast-, religions- och etnicitetsgränser lär inte underlätta att de ekonomiska satsningarna hamnar där de bäst behövs.

När man funderar på dessa problem är det nog mödan lönt att läsa hur investeringsprojekt kan drabba lokalbefolkningen, exempelvis det sydkoreanska bolaget vars härjningar beskrivits tidigare här på bloggen. Vi kan också nämna sambandet mellan tillväxt och fortsatt diskriminering av redan tidigare nedtryckta grupper. I sitt långa reportage som vi länkar till går också Arundhati Roy in på storbolagens regeringsstödda inbrytande i stamfolkens områden. Man kan också nämna att när delstatsregeringen i Västbengalen nyligen förlorade stort i valen så var bakgrunden delvis brutala upprensningar i storbolagens tjänst, där bönder förlorade sina marker. När man studerar indisk ekonomi gäller det alltså att vara klar över att bilden kan vara väldigt splittrad: på vissa håll går det bra och på andra håll verkligen inte alls bra. Den här bloggposten (inklusive åtföljande kommentarer) visar på det.

En artikel om storskalig illegal gruvbrytning i Indien, och dess kopplingar till politik, hittar man här.

Att det finns fler aspekter framgår också av ett reportage som berättar om det indiska storbolag som skapat call center i USA. Tidigare har det ju varit tvärtom. En är att delar av den indiska ekonomin faktiskt går framåt även lönemässigt så att det kan vara lönsamt för indiska företag att hyra in lågutbildade och lågavlönade amerikaner för vissa arbeten. Sedan finns det andra motiv också (som att komma närmare kunderna), men det är ändå en intressant tendens. Som svensk kan man undra om den svenska skolans förfall på sikt kommer att skapa ett outbildat underskikt även här som kan hyras in av indiska företag för nära nog indiska löner?

This entry was posted in ekonomi. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

Leave a Reply

Your email address will not be published.