Mikrolån – utvecklingsmodell eller utvecklingssaga?

Den globala södern är beströdd av misslyckade utvecklingsprojekt. Vart och ett av dessa har utformats för att lösa problemet med underutveckling utan att kritisera eller inrikta sig på att omforma de grundläggande strukturerna som från början orsakar underutvecklingen.
Så står det (min översättning) i en artikel i Real World Economics Review Blogg, en blogg som är inriktad på sträng kritik av den nu förhärskande neoklassiska (nyliberala) nationalekonomin. Artikeln handlar om mikrolån, alltså små lån till mycket fattiga människor som skall hjälpa dem att starta småföretag och därmed börja lyfta sig ur fattigdomen. Det här kallas ”en saga” i artikeln. Sagan bygger på föreställningen att det är genom individuella insatser, inte genom jordreformer, politiska reformer, kamp mot feodala godsägare, omfördelning och liknande som utveckling kan drivas fram.
Lånen beskrivs som något som man med diktaren Runeberg kan kalla ”Döbelnsmedicin”. Den svenske fältherren von Döbeln var sjuk och fick en medicin som först fick honom att känna sig bättre men sedan gjorde sjukdomen värre. Mikrolånens resultat beskrivs ungefär i samma termer: först kommer tillfälliga förbättringar för de människor (ofta utfattiga kvinnor) som får lån, men sedan blir det sämre igen. Mycket sämre, vilket är illa eftersom det gäller verkligt fattiga människor.
År 2006 fick Mohammed Yunus från Bangladesh Nobels fredspris för sitt arbete med mikrolån. Det kan vara svårt att se hur detta stämmer med Alfred Nobels ursprungliga pris-tankar om att skära ner stående arméer och bidra till mindre krig, men däremot passar ju Yunus’ arbete in i det neoliberala schemat som antas skall hindra att fattiga människor går den hårda politiska vägen för att förbättra sina villkor.
En artikel om mikrolånens verkningar i Indien tycks bekräfta att det finns allvarliga problem. 30 miljoner människor uppges ha tagit sådana lån, och för en del har det gått riktigt illa och till och med slutat med självmord. I stället för statligt garanterade små lån på rimliga villkor har ockrare kunnat ta över och ge sig på fattiga människor med orimliga krav på räntor och återbetalning. De som utsätts för detta har svårt att få hjälp eftersom polisen är korrumperad och samarbetar med lånehajarna.
Vad som händer tycks vara att det lån som används exempelvis starta en liten rörelse snabbt genom höga räntor förvandlas till en skuld som är större än eventuella inkomster. Därmed försvinner det kapital som skulle kunna bidra till utvidgning av rörelsen och bättre levnadsvillkor, och i stället går den i konkurs och några människor sjunker till botten och tar kanske livet av sig.
Möjligen skulle det kunna lösas genom hårda regleringar av vad långivarna får göra, men det är knappast realistiskt. Man kan jämföra Indien med det mer ordnade USA, där bankerna ändå kunde jaga landet till ruinens brant och samtidigt verkligen knuffa mängder av olyckliga småhusägare med omöjliga lån över denna brant. Man kan gissa att en likhet mellan USA och Indien är att de vinster som ockrarna gör inte förvandlas till några produktiva investeringar, utan slösas bort på privat konsumtion och till spekulation.
Regleringar biter inte på banker och finansbolag som är vana att göra vad de vill utan att behöva ta ansvar för det. De köper upp politiker och ser till att de själva bestämmer ändå. Vad som krävs är förmodligen just den kollektiva politiska kamp för bättre villkor som mikrolånen skulle göra obehövlig. De ”grundläggande strukturerna” som skapar fattigdomen måste rensas bort. Tillåts de leva kvar blir omfattande förbättringar omöjliga och bara en saga.
This entry was posted in ekonomi, mikrolån. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

One thought on “Mikrolån – utvecklingsmodell eller utvecklingssaga?

  1. IndienSolidaritet

    Jag kan bara hålla med. Den film som SVT visade var nästan outhärdlig att se på just därför att mikrolånprogrammen och de särskilda utpressningskollektiv med gemensamt betalningsansvar som de hade bildat för att pressa låntagarna drev folk att ta livet av sig. En kvinna hade eldat upp sig själv, en annan hade tvingats sälja plåttaket på sitt hus…

    http://svtplay.se/v/2336657/uppdrag_granskning/del_6_av_23?sb,p103536,2,f,-1

    http://svt.se/2.151554/1.2329694/mikrolanen_har_blivit_en_skuldfalla_for_fattiga

    Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published.