Röd revolt i Indien (Artikel i Neues Deutchland)

maincontentbild-neues-deutchland

Översatt från tyska av Einar Schlereth

http://einarschlereth.blogspot.se/

Den svenska författaren Jan Myrdal om sitt besök hos naxaliterna

Indiens kommunistiska Parti (maoisterna) bjöd in Jan Myrdal för att han skulle få en bild av den hårda strid som indiens adivasis och daliter utkämpar. De kämpar som naxaliter mot en regering som berövar dem deras mark och bekämpar dem med “lågintensitetskrig” . Författaren gick 16 dagar tillsammans med dem genom djungeln. Nyligen släpptes hans bok på tyska “Roter Stern über Indien”. Antje Stiebitz talade med 85-åringen för “ND”s räkning.

 

Varifrån kommer din sympati för naxaliterna?

Jag är kommunist. År 1943 gick jag med i det svenska partiets ungdomsorganisation och 1948 in i partiet. Hos oss var partiet inte förbjudet under kriget, endast delvis förbjudet. Jag är inte en renegat, men 1965 var jag av den uppfattningen att partiet var på fel spåroch särskilt i två viktiga frågor: tredjevärldenfrågan och i frågan om utvecklingen i Sovjetunionen och centralasien. Jag hade då en lång korrespondens med min vän och partiledare Carl Henrik Hermansson, och vi var nästan överens. Men på den svenska partikongressen det året, beskrev han mig som partilös. Sen dess är jag partilös kommunist. Jag är inte Naxalit, men jag har en stor förståelse för dem.

 

Var det Communist Party of India (Maoist) – som bjöd in er för att skriva om naxaliterna?

Redan år 1980 var jag med min familj i Andhra Pradesh. Där gick vi under jorden, och jag skrev om det då i boken “India awaits” (på svenska ‘Indien väntar och på tyska ‘Indien bricht auflanserades och i Indien på flera språk). Så jag fick ett telefonsamtal där jag fick veta att ledningen av CPI (Maoist), gerillans ledning vill träffa mig under två veckor i djungeln. Så åkte jag igen dit och partiet hade ordnat allt på ett välorganiserat sätt. Trots att jag är 85 år och har dåliga knän vandrade vi genom djungeln. Det pågår ett inbördeskrig där.

 

Vad pratade du med rebellerna om?

Vi anlände till lägret på natten; från djungeln kom en grupp människor, och vi diskuterade med generalsekreteraren frågor om vänsterrörelsen i de imperialistiska länderna, om arbetarklassen och de aktuella imperialistiska krigen. Vi pratade om hur man kan organisera samhället på olika sätt och om det kan finnas en industrialisering underifrån. De har läst Mao Tsetung, och jag var ofta under i Kina under kulturrevolutionen. Så vi pratade om Kina.

 

Hur kämpar naxaliterna för sina rättigheter?

Folket, naxalitera kämpar sedan 1967. Vi är nu i en situation där det kanske kommer att vara 300 år av krig och förtryck. Åtminstone tog det i Europa 300 år att någorlunda undertrycka feodalismen. Naxaliterna vet att de kommer inte att vinna denna kamp under de närmaste 30 åren. De talar om en långvarig väpnad kamp.

 

Varför är människor villiga att utkämpa en sådan strid?

Anledningen är de stora klasskillnaderna i Indien. Adivasis och daliterna är på botten av samhället. Deras förfäders landområden är rika på naturresurser, till exempel järnmalm. De människor som bor där, adivasia och daliterna, kämpar för sina liv. De vill inte flytta därifrån och därför fördrivs de. Regeringen hävdar att naxaliterna är mot utvecklingen men naturligtvis väcker detta frågan om det inte finns andra möjligheter för utveckling.

 

Hur ser regeringens operation ”Green Hunt” (Grön jakt ) mot naxaliterna ut?

I de så kallade ”encounters” dödar de paramilitärerna politiska motståndare. Deras kroppar kastas helt enkelt in i djungeln. Högsta domstolen har sagt, att detta är mord. Men fortfarande mördas och finns sexuellt förtryck. I fallet med den mördade Cherukuri Rajkumar alias Azad krävde domstolen ett uttalande från polisen, men fick ingen förklaring därför att det var en fråga om nationell säkerhet.

 

Samtidigt måste man undra varför å andra sidan en författare som Arundhati Roy är inte arresterad. Och varför får jag komma in i landet? På ett sätt har de liberala krafterna genom den väpnade kampen fått nya möjligheter.

 

Naxaliterna konfronteras med polis och paramilitärer, som arbetar med en mycket moderna metoder. Om till exempel en av dem bär en mobiltelefon med sig, är alla i fara att bli upptäckta. Sedan nästa dag kommer kanske en drönare.

 

Vad är så speciellt med naxaliterna jämfört med andra vänstergrupper ?

Naxaliterna är maoister. Det speciella med dem är att de arbetar på botten. Många kommunister ser på saker och ting med utsikt från toppen. Förmodligen är alla kommunister mot kastsystemet, men naxaliter har förstått att kastsystemet är djupt rotad i människan. Om de var européer, då skulle ortodoxa kommunister nog säga att de är psykoanalytiker. De har insett att du verkligen måste kämpa med dig själv för att övervinna kastföreställningarna och tillhörande känslor av underlägsenhet och överlägsenhet. Naxaliterna kämpar för att återfå sin självkänsla.

De baserar sig på maoismen men har också utvecklat sina egna idéer. De är övertygade om att industrialiseringen kan inte kan genomföras genom en sorts “Centralkommitté” från toppen utan att det måste ske underifrån. På 60-talet fanns idén att man måste förstöra klassfienden individuellt. Det var inte konstigt, i Ryssland fanns denna idé nästan i 200 år. Men det var fel och man har medvetet ändrat på det.

 

Vilka är de människor som väljer att gå med i motståndet?

Detär mycket olika. Många av dem är verkligen förtryckta, 40 procent av revolutionärerna är kvinnor, och en del rekryteras från intelligentian. Men adivasi och daliter i Indien är högst 20 procent. Därför slåss naxaliterna för att bredda fronten. De vill vinna städernas arbetare, medelklassen och de intellektuella.

 

Kan det bli en kompromiss mellan naxaliterna och den indiska regeringen?

Den indiska regeringen är en regering av den härskande klassen. Jag har frågat- i en intervju med PCI-General Ganapathy – om en vapenvila eftersom det skulle vara viktigt för folket. Dessa fruktansvärda attacker av regeringen skulle upphöra. Men jag fick veta att naxaliterna redan har vädjat till inrikesministeriet, men där ville man inte ha en diskussion. En kompromiss kunde vara att naxaliterna får arbeta som ett politiskt parti, men då skulle först organisationsförbudet upphävas. Saker och ting är egentligen inte olösbara, men ingen härskande klass vill frivilligt ge upp sin makt så långt. Den indiska regeringen gör ett stort markrofferi. Det handlar om avtal med utländska företag. Men om det pågår inbördeskrig blir de stora aktieägarna störda.

 

Hur behandlade naxaliterna dig?

Du förstår att i Sverige är det inte så trevligt att bli gammal, jag är nu över 80. I Kina, Indien eller Mexico, kan du leva bra som en gammal man, men Europa är inte gjort för äldre personer – jag skriver just något om det. De var mycket trevliga och behandlade mig som en farfar.

 

***

Naxaliterna uppstod i slutet av 60-talet och fick namnet efter byn Naxalbari i Darjeeling-distriktet i den indiska delstaten Västbengalen där deras bondeuppror 1967 slogs ner av polisen. Främsta orsaken till dessa och andra bondeuppror (det viktigaste var upproret i Srikakulam, Andhra Pradesh) var den stora koncentrationen av mark i händerna på ett fåtal stora markägare som till stor del kom från den brittiska kolonialtiden, liksom den sociala och ekonomiska diskrimineringen av adivasis i det hinduistiska-samhället. Andhra Pradesh har blivit idag det huvudsakliga verksamhetsområde för naxaliterna. Den indiska hemliga statspolisen talar om 50 000 medlemmar och 20 000 soldater.

 

Slut på artikeln.

 

This entry was posted in Solidaritet, Tyskland. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

Leave a Reply

Your email address will not be published.