Indien utvecklar gruvbrytning – till vems fördel?

Det indiska gruvministeriet föreslår att 1,4 miljarder dollar skall avsättas för att utveckla landets gruvnäring under tiden 2012-2017. För närvarande kommer 2,2 procent av landets bruttionationalprodukt från mineralbrytning, men man jämför sig med mer framgångsrika länder på det området och vill förbättra sig. Indien har fortfarande femårsplaner, och de här investeringarna tänker man sig vara en del av den plan som inleds år 2012/2013.

I artikeln nämns de viktigare zonerna för att hitta mineral:

… India’s ‘Obvious Geological Potential’ area comprises 0.57-million km2 and is divided into five mineral belts comprising the North East Peninsular Belt and the Chotta Nagpur Plateau, which include the provinces of Orissa, Jharkhand and West Bengal, the Central Belt, which comprises Chattisgarh, Andhra Pradesh, Madhya Pradesh and Maharasthra, the South West Belt, which comprises Karnataka and Goa, and the North West Belt, comprising Rajasthan and Gujarat.

De flesta ‘provinces’ (delstater) som räknas upp här, eller kanske till och med alla, är berörda av oroligheter och motstånd mot gruvbolagens framfart.  Som påpekades i föregående inlägg är just följderna av gruvbrytning en orsak till att urbefolkningarnas förtroende för myndigheterna är mycket lågt. Centrum för den väpnade kampen som maoisterna leder finns i Orissa, Jharkhand, Chattisgarh och Västbengalen, medan Andhra Pradesh, Madhya Pradesh och Maharasthra ännu är mer marginellt berörda. Det som ser ut som en ekonomisk fråga blir alltså en totalkrasch där lokalbefolkningarnas liv och storbolagens vinster är alternativen som står mot varandra.

Grävskopa uppeldad i Västbengalen. Den kan ju ses som ett redskap för utveckling, men vems utveckling?
This entry was posted in ekonomi. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

Leave a Reply

Your email address will not be published.