Jordherreväldet, godsägarnas direkta personliga diktatur över miljarder människor på jorden. Dessa människors öden når oss nästan aldrig, men vi skall minnas dessa berättelser (nedan) när vi hör om uppror och stridigheter. Vi behöver mer vittnesmål, vem åker nästa gång? — Det är bäst ni kommer med, säger pastor Sathaia. Han för oss till kyrkan. Ett något större hus med två rum. I det yttre rummet fanns två charpoyar, sängar, och bilder av Kristus. Där samlades menigheten till gudstjänst. Vi satt i det inre rummet. Runt oss fylldes rummet av folk. Såväl kristna som andra fattiga och kastlösa och lågkaster. Man bjöd på mat och te med mjölk. Vi satt mitt emot varandra på golvet och åt. På väggen ovanför pastorn hängde ett inramat och indiskt färggrant tryck av den lidande Kristus och folk runt oss sökte förklara vad som hänt i byn och varför här rådde undantagstillstånd.
— Doran har 120 hektar jord och därtill håller han olagligt stora jordarealer. Av de femtio veliarna som bor här är det egentligen bara två som är större jordägare. De andra är mellanbönder. Men de håller ihop med sin kastledare. De är hans handgångna män. De verkställer befallningar.
— Här rådde seden med vetti chakri. Det innebar att var och en i byn hade skyldighet att arbeta gratis åt doran. Barberaren måste raka honom. Snickaren måste göra möbler åt honom. Bonden måste plöja åt honom.
— När någon skulle begära något eller kallades till doran måste han alltid ha en gåva med sig.
— Dagsverkeslönen skall vara minst fyra rupier här i trakten. Men den som arbetade åt doran fick bara två rupier.
— Den som bröt mot dorans bud drevs ut ur byn. Dorans män slog honom till dess han flydde.
— Han band de kastlösas kvinnor vid särskilda pålar i ladugården och lät piska dem om de inte var honom till viljes.
(Under det jag satt kvar och antecknade tog man med sig Gun för att visa henne piskställningarna. Halva byn tycktes följa henne och alla pekade och visade hur det gått till.)
— Här i trakten är det så att en dora menar sig kunna kalla på vilken kvinna han vill. Om flickor som börjar bli manbara heter det att i vilken hydda hönan än börjar kackla skall hon i dorans gryta.
— Här var doran herre. Panchyat mamul. Det var rätten för doran att som byns herre medla och avgöra alla konflikter och själv ta hand om de bötesbelopp han dömde ut.
I samband med den växande bonderörelsen bildades här en ryot-kuli-sangham (bonde-arbetare-förening) efter det att Indira Gandhi fallit och hennes undantagstillstånd upphävts 1977. Doran utsattes för social bojkott. Ingen arbetade åt honom. Ingen betjänade honom.
Ingen talade med honom. Alla byns invånare lät skriva upp vad de tvungits lämna honom som böter. När man summerade befanns det att han olagligen tvungit av byborna 13 000 rupier. Man samlades då runt hans hus. Doran blev skräckslagen och skyndade sig att betala ut pengarna. Man tog nu också tillbaka fyra hektar statlig jord som doran stulit från de kastlösa. Man avskaffade också såväl all vetti chakri och allt sexuellt övervåld som dorans rätt till mamul. De olika kasternas ledare bildade själva en medlingsgrupp som skulle lösa alla tvister.
— När han betalt tillbaka pengarna flydde han till Hyderabad stad.
